M
Malin_84W
Jag äger en connemara ponny som idag har blivit hela 27 år! Jag har ägt honom sen han var 19 år, så alltså 8 år. Sen ett år tillbaks har han haft en fodervärd och det har fungerat jätte bra. Men nu har fodervärden hittat en yngre häst som hon ska kunna träna och förhoppningsvis tävla också (antar jag). Jag förstår ju att hon vill ha en häst som är yngre och som orkar lite mer.
Nu till mitt problem. Jag hade jätte gärna tagit tillbaks honom, men jag har inte råd!!
Jag har familj (ett barn och pojkvän) och jag måste ju även se till deras bästa och våran ekonomi skulle inte må bra av den påfrestningen (att ha en häst).
Fodervärden skulle kolla upp för hon hade ev en kompis som kunde hjälpa till med honom. Men det är fortfarande den ekonomiska biten som krånglar. Jag har en tid funderat på ifall jag ska ta bort honom (han är endå 27 år och han har väl sina små krämpor har ex börjat att tappa tänder). Han är överlag pigg och frisk och han går fortfarande att rida. Lika mycket som jag unnar honom ett långt (ännu längre ) liv, så vill jag inte att hans liv ska sluta med sjukdom och smärta. Man vet ju inte hur länge han kommer att hänga med.. han kan hålla i fem år till, eller så kanske han kolar imorn.. det vet man ju inte.
Man pratar ju om livskvalite osv.. men jag vet inte vad han skulle få för livskvalite om han inte hade någon som red honom regelbundet (han är gammal fältävlansponny och det bästa han vet är att springa fort på öppna fält ). Han skulle nog bli otroligt deprimerad och jag antar att han ganska fort skulle lämna in om han inte fick hålla igång.
usch.. det här är verkligen jätte jobbigt och jag önskar verkligen att det var lätt att välja hur jag ska göra..
finns det någon annan som är eller har varit i samma situation som mig, så är jag tacksam för alla tips och råd!
elaka kommentarer undanbedes! detta är jobbigt nog som det är!!
/ledsen..
Nu till mitt problem. Jag hade jätte gärna tagit tillbaks honom, men jag har inte råd!!
Jag har familj (ett barn och pojkvän) och jag måste ju även se till deras bästa och våran ekonomi skulle inte må bra av den påfrestningen (att ha en häst).Fodervärden skulle kolla upp för hon hade ev en kompis som kunde hjälpa till med honom. Men det är fortfarande den ekonomiska biten som krånglar. Jag har en tid funderat på ifall jag ska ta bort honom (han är endå 27 år och han har väl sina små krämpor har ex börjat att tappa tänder). Han är överlag pigg och frisk och han går fortfarande att rida. Lika mycket som jag unnar honom ett långt (ännu längre
) liv, så vill jag inte att hans liv ska sluta med sjukdom och smärta. Man vet ju inte hur länge han kommer att hänga med.. han kan hålla i fem år till, eller så kanske han kolar imorn.. det vet man ju inte. Man pratar ju om livskvalite osv.. men jag vet inte vad han skulle få för livskvalite om han inte hade någon som red honom regelbundet (han är gammal fältävlansponny och det bästa han vet är att springa fort på öppna fält
). Han skulle nog bli otroligt deprimerad och jag antar att han ganska fort skulle lämna in om han inte fick hålla igång. usch.. det här är verkligen jätte jobbigt och jag önskar verkligen att det var lätt att välja hur jag ska göra..
finns det någon annan som är eller har varit i samma situation som mig, så är jag tacksam för alla tips och råd!
elaka kommentarer undanbedes! detta är jobbigt nog som det är!!
/ledsen..
Vad kul att det löste sig, nu får du åka å hälsa på honom ofta tycker jag...
