Hjälp, tappar kontrollen på mina tankar

[Lovisaleonora]

Du gör saker som är svårt. Både svårt för dig själv, och svårt för andra. Du kör buss. Jag kan inte köra buss. Jag kan lära mig, men inte tusan kan jag köra buss nu. Det kan du. För dig är det inte svårt.

Belöningen ligger i att du gör något DU tycker är svårt. Är det oöverstigligt svårt att komma ut på 30 minuters promenad, då måste du ge dig cred när du gör det. Jag satte streck på spegeln (penna som går att torka bort) varje gång jag kom iväg på promenad. 15 minuter eller 1 timme spelade ingen roll - det var ATT jag kom ut som räknades.

Bestäm dig för ett veckoschema för kommande vecka. Städa - när. Promenera - varje dag. Handla - fredag. Tvätta - söndag. Att handla på nätet är en ljuvlig idé, då har du mycket mer tid att promenera!

Ge dig själv cred när du gör något DU tycker är svårt. Det är ju SKITBRA.

 

[MissFideli]

Ja, jäklarns vad svårt det är att ge sig själv credit! Andra går jättebra, men sig själv? Men ja, jag ska absolut sätta mig och göra ett veckoschema!
Promenera går inte nu, förhoppningsvis är jag bra om några veckor. Men det finns ju massa annat att göra. Cykla t.ex. Och nått mer ska jag väl komma på!

 

[Lovisaleonora]

Äsch, byt promenad mot cykelrunda. Det går, men du måste bestämma dig för förändring.

 

[virra]

När jag läser tråden slås jag av att du är väldigt hård mot dig själv och jämför dig med andra hela tiden. Gör du något verkar det inte räcka för dig, du har ändå inte gjort det bra nog. Det krävs säkert ett riktigt grundläggande jobb med dig själv för att du ska må bra på riktigt, men tills dess kan du komma ihåg att vara lite mer stöttande mot dig själv. Du är fantastisk på många sätt. Du kämpar på trots att du mår dåligt och egentligen inte har ork. Du nämner att du är missnöjd över att du skyndar dig i stallet, trots att det är bra där. Men tänk om du tänkte tvärt om? Att du har lyckats sköta ditt stalljobb trots att du inte har ork? Du genomför en massa saker, trots ditt dåliga mående och din smärta. Kan du försöka berömma dig själv för det?
Istället för en ribba som ligger i höjd med det du "borde klara" utifrån någon slags norm, hur skulle det vara att lägga din egen ribba? Det här är dina förutsättningar och ditt mående och si och så mycket klarar du utifrån det. Idag kanske du tar dig ut på en tio minuters promenad, bra! I morgon kanske du tar ansvar för dig själv genom att handla hem mat från nätet och slippa gå i butiken, bra gjort! Och så vidare. Se till vad du faktiskt klarar och får gjort och beröm dig själv för det. Du har en tendens att känna dig dålig i jämförelse med andra, men i själva verket klarar du mycket mer än vad många andra gör. För många är det lätt. Många lider inte av depressioner och smärta. Och de flesta av de där personerna skulle förmodligen inte klara i närheten av så mycket som du klarar.

 

[Kattennizze]

Ja, jag ska försöka se det till prestationen istället. Sätta en guldstjärna när jag städat!
Jag vill verkligen vara ett träningsfreak, det verkar så kul! Prestationsångesten kväver glädjen rätt bra dock.

En bra grej när det gäller prestationsångest är att inte räkna kilometer och använda diverse appar för att räkna ut hur mkt man har tränat. Jag löptränar mest och alla undrar hur mkt jag springer osv men jag njuter bara av min egentid och försöker fokusera på hur skönt det är.

 

[Lovisaleonora]

Det är en himla skön grej med Viktväktarna. Där får man poäng efter hur långt tid man är ute. Och ärligt talat: den stora bedriften i många tillfällen är att komma ut. Inte att vara ute utan att ta sig från soffan och ut genom dörren.

Fideli: släpp alla hur långt/hur länge. Börja med ATT. När något går i lås för mig bryter jag ner det. Plocka undan det som ligger löst i rummen (istället för att storstäda), torka av ytorna på toaletten (istället för storsanering). Plocka i trädgården en timme (istället för att hetsa hela listan).

Hitta vad som känns lättare för dig, men var beredd på att det ändå är motstånd i början. Det tar tre veckor att sätta början till en ny vana heter det. Ge dig själv tiden. Tänk såhär: tre veckor orkar jag (cykla en kort sväng varje dag). Eller säg till dig själv: den här helgen ska jag bara äta en chokladkaka, för jag njuter ändå inte av tre. Nästa helg kan jag unna mig mer, om jag vill det. Då blir det lite lättare, om det inte är så världsomvälvande förändringar.

Små steg i rätt riktning gör att man ändå kommer fram till målet. Och det är ju huvudsaken: att vara på rätt väg. Gör det inte för vikten, för någon annan. Gör det för att du vill må bra/bättre och börja få stabilitet i tillvaron. Gör du ingen förändring blir det ingen ändring. Du måste börja någonstans. Börja, med små steg.

 

[Lovisaleonora]

Jag spinner vidare lite.

Du vill göra en förändring. Hela den här tråden handlar om att du vill få till stånd en förändring. Du behöver nog ha det i tanke och ha lite egenterapi med dig själv. När du börjar förhandla med dig själv att sitta kvar framför datorn istället för att cykla en sväng, berätta då för dig själv att du och du varit överens om att det ska till en förändring. Inte för att bli snygg och smal, inte för att andra ska tycka du är duktig utan för att bli nöjdare med tillvaron. Du vill bli nöjdare med tillvaron.

Då måste du våga prova att göra sånt du inte gjort innan, t ex spontancykla en sväng. Tänk ut några rimliga rundor, kolla hur långt tid det tar. Fundera på var du ska ta nästa runda. Kanske skulle du ta och cykla förbi...? Eller kanske....? Eller möjligen....? Låt tankarna vandra, bestäm dig för att du ska ut. Det behöver inte vara timvis. Det blir kanske 15-20 minuter. Det är fortfarande 100 % mer än att sitta kvar i soffan.

Du kan inte misslyckas när du provar. Du provar ju bara. Testar om det är kul. Oavsett om det är kul eller inte, har du inte misslyckats. Våga prova. Du kan inte misslyckas.

 

[Lovisaleonora]

Världens tjatigaste här igen.

Och du: belöna dig själv för spontanitet och impusivitet. Oavsett vad det gäller.

Jag har gått igenom den här svängen, även om jag inte vet hur du har det. Jag känner igen den där delen med lättare att sitta kvar. Jag tog mig för smågrejor. Gick ner till centrum för att kolla.... Tog en sväng.... Till slut blev jag beroende av frisk luft och att röra på mig. Lägenheten kändes trång.

För att jag belönade mig själv när jag kom iväg. Berättade för mig själv hur duktig jag är och hur nöjd jag känner mig. Det är jätteviktigt att ge hjärnan rätt input.

 

[MissFideli]

Fortsätt skriv! Jag hinner inte svara just nu, men jag följer och svarar senare. Men det du skriver är jätteintressant, så "tjata" på