Hjälp....

[LilloLH]

Sv: Hjälp....

Det har jag gjort

Mera än vad andra tycks ha gjort.

 

[LilloLH]

Sv: Hjälp....

Åh jag älskar din avatar!

Och nej Snuffsan, det är vi som har missförstått. Förstår du inte det?

Just nu kan jag bara skratta åt er

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hjälp....

Vet du? Nu ger jag upp.

Håll barnet ifrån hästen så ska nog allt bli bra ska du se.

Over and out.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hjälp....

Just nu kan jag bara skratta åt er

*raderat*

Nä, tar bort det. Vill inte göra nån upprörd.

 

[Snuffsan]

Sv: Hjälp....

Just nu kan jag bara skratta åt er

*Skakar på huvet och suckar. *

 

[LilloLH]

Sv: Hjälp....

Tack så mycket.

Ha det bäst.

 

[LilloLH]

Sv: Hjälp....

Precis det gör jag med.

 

[Atoxa]

Sv: Hjälp....

Ni som anser att barnet måste väck från hästen omedelbarbums.

Hur vet man när barnet kan uppföra sig med ponnyn om hon inte får chansen att visa det? Nån gång måste hon ju få chansen! Hon kan ju inte straffas för evigt?

Hur kan man hjälpa ts med problemet hon har: Lära barnet att inte försskjuta aggritionen på levande varelser?

Eller tror ni att problemet försvinner av sig själv efter ett tag när barnet blivit mer mogen?

Sluta upp med idiotförklaringen av andra människor bara för att de inte håller med er i allt ni säger! Är ni så här påträngande och missdömmande i verkliga livet oxå? eller är det bara i skydd av datorn?

 

[tgd]

Sv: Hjälp....

Jag tror jag förstår din situation, ensam hemma med 5-åring och två hästar som skall skötas obereonde av barnets humör. (Jag är ensamstående mor till snart 6-årig son). Som jag upplevt det är det ett litet mellanrum här - du är snart förbi det!! Tidigare, när de var mindre, var det plättlätt att ha dem med i stallet medan man gjorde stalljobbet. De var glada och nöjda om de fick sitta på skottkärran när man kärrade till dynghögen och lekte glatt (jag har en son, så vintertid var det jättekul med sitt-grävmaskinen i boxen när sandlådan var frusen (förstås hästarna ute)) med något brevid medan man gjorde undan det nödvändiga.

Om nåt år, kanske kring skolstarten, blir det också "lätt" igen, då kan barnet om det vill och är trött välja att själv lämna inne medan man går iväg på gården och mockar, fixar vatten och sånt eftersom det bara är att ställa sig i dörren och ropa så hör mamma.

Men just den här åldern är lite besvärlig. Lite för stor för att vara med när dom är trötta/griniga/småhungriga och för små för att lämnas obevakade inne. Och är man själv finns ju ingen kvar hemma som barnet då istället kan välja att vara med den stunden utan barnet skall med ut antingen barnet vill eller inte. Varje dag. Och då blir det lätt lite griniga barn någon gång mellan varven.

Men trådskaparen, om inte annat så hjälper tiden dig Så hav förtröstan. Och så visar det sig senare om dottern är genuint hästintresserad eller inte. Jag tycker det verkar som du redan är duktig på att hålla efter henne och vaktar på så det inte blir farliga situationer mellan henne och ponnyn.

Själv har jag löst de här åren med flera medryttare. Sonen har en engagerad far så när de två är tillsammans (varannan vecka) ägnar jag mig åt hästen och jobbet kring hästarna och så hästar vi tillsammans när det passar sonen (dvs han är pigg och mätt så humöret är stabilt *skratt*). Han älskar hästarna väldigt mycket och vill gärna hålla på med kusinens ponny. Men griniga barn är en pina att ha med i stallet - för alla inblandade *skratt*.

 

[millus]

Sv: Hjälp....

Jag håller fullständigt med dig! Jag har tre barn och har haft egna ponnier i fem år. När vi skaffade ponnierna var minsta sonen bara två år. Jag är också i stort sett själv med barnen då min man är lantbrukare och först nu kan jag lämna barnen själva hemma!

Till er andra vill jag säga, Ts bad om råd, hon har tagit till sig de råd som passar henne och hennes verklighet!

//millus

 

[Tora]

Sv: Hjälp....

*knapplån*

Jag har inga barn själv så jag kan inte svara utifrån föräldrasidan. Men däremot så har jag sett ett litet fenomen bland barnen som tex kommit med till stallet eller där det finns andra djur.

Jag skulle aldrig lämna ett barn själv med mina djur. Inte för barnets skull utan för djurets. Barn kan vara ganska så elaka vid djur. Misstänker att det har att göra med mognadsnivån och hur pass stor empati barnet kan känna samt hur mycket man kan kontrollera sina impulser. Åldersmässigt så spänner detta från ungefär från det de kan prata och är ganska så mobila tills runt 8-9 år. Men det brukar "kulminera" vid 4-6 års åldern. Detta gäller självklart inte alla barn men det är inte ovanligt.

Detta beteendet är inte alltid föräldrarna medvetna om eller så vill de inte se det (mina hundar är också perfekta hela tiden och hittar aaaaaldrig på några dumheter ).

Så jag tror inte att du behöver vara så orolig än. Du får helt enkelt inte lämna barnet och djuren ensamma tillsammans. När dottern uppför sig fel med djuren så säger du till. Eventuellt något straff i stil med hästförbud.

Jag har också märkt att många gånger så hjälper det så mycket bättre om någon utomstående vuxen säger till barnet på skarpen.

Om du verkligen tycker att det hela börjar spåra ut så kanske du kan skicka iväg hästarna ett tag till något annat stall. Tex ett långt sommarbete så att flickan hinner mogna lite och ni får lite tid på er att nysta i det hela för att se om det finns andra problem bakom flickans uppförande?

Mvh

Tora

 

[Duvis]

Sv: Hjälp....

Jag tror att det kan ligga något i det som någon skrev att din dotter tar ut sin trötthet, frustration och vad det kan vara på sin ponny. Det är självklart inte ok, men det är bättre att hitta orsaken till varför hon är elak mot hästen än att bara bestraffa. Vad jag kan förstå så har ni pratat mycket om det och hon vet säkert innerst inne att det är fel.

Har hon alltid gjort så här eller har det blivit mer på sista tiden? 6-åringar kan vara otroliga på att testa gränser på alla möjliga sätt. Det går oftast ut över dem som står dem närmast. Våra barn har båda packat sin väskor och "rymt" hemifrån bara för att testa hur mycket vi tycker om dem.

Jag tycker att du är modig som vågar fråga om råd. Det är mycket bättre än att tro att man kan lösa allt själv.

/Duvis

 

[Trygg]

Sv: Hjälp....

Det är helt meningslöst att försöka diskutera med dig.

Ditt favorituttryck kanske?...

 

[Trygg]

Sv: Hjälp....

Du liksom jag kanske ser fram emot den bok som vissa av Bukemaffian borde skriva!

Boken om den perfekta föräldern!

Vi vanliga dödliga har en hel del att lära av dessa människor. Allt från hur man uppfostrar barn, föräldrapenning, könsneutrala kläder, boende osv.

Jag skulle verkligen uppskatta en sådan bok!

Helt med många bilder på barnen med!

 

[millus]

Sv: Hjälp....

Haha, den var bra!!!!

//millus-beställer redan nu ett förhandsexemplar

 

[LilloLH]

Sv: Hjälp....

Kan bara säga Tack Atoxa

 

[ullo]

Sv: Hjälp....

Jag väljer att låsa den här tråden då den som flera sett verkar gå på rundgång samt alla parter verkar ha lagt ner diskussionen för att istället "bara svara på den andras inlägg".

Om någon vill diskutera ämnet igen så föreslår jag att det startas en ny ren tråd till det.

Hoppas TS är nöjd med de tips hon hittills har fått!


/moderatorn