Hittar ingen vettig rubrik (handlar om kvinnomisshandlare)

[TheRedLightning]

Den historien minns jag fortfarande. Minns att det visades på tv. Dom hade gjort nån intervju med honom och bett honom förklara/visa hur han hade dödat henne. Han visade ingen ånger utan det nästan lite roligt.

Jag har inget minne av att just det har visats på TV, men vet att det var överallt i lokaltidningarna. Minns att han satt inne när vi hade klassåterträffen från 9:an (10år sedan vi slutade då).

 

[nightcrawler]

Jag har inget minne av att just det har visats på TV, men vet att det var överallt i lokaltidningarna. Minns att han satt inne när vi hade klassåterträffen från 9:an (10år sedan vi slutade då).

Jodå det var ett reportage. Minns inte så mycket från det men just den biten fastnade

 

[honung]

Fast du hade ju fler möjligheter än många andra.

Du har ingen aning om hur mina omständigheter såg ut och vad jag fick offra eller utsätta mig eller mina barn för att jag skulle få den hjälp jag fick. Vad jag lämnar ut här är kanske bara 2% av vad som hände och vilka förutsättningar jag hade eller inte. Så enkelt var det inte att jag bara svansade in till mäklarn och sa tja ba jag ska sälja ett hus här ba va. Eller tja ba syrran jag blev sparkad i huvudet får jag slagga på soffan, ring karlfan och säg att han hämtar på dagis i morrn.

Människor är väldigt snabba på att döma - åt alla håll.

 

[Lia_]

Nu är det ju så klart en ytterlighet att bli tillsammans med en dömd mördare i fängelse. Men det är väl mest ett exempel för att visa en princip. I de flesta fall är det väl lite mer subtilt än så. Men små tecken på kontrollbehov och gränslöshet kan ju finnas där.

Men kan du inte förklara för mig varför det är så viktigt att skilja på de kvinnor som var 100% aningslösa fram tills det blivit mycket knepigt att ta sig ur och de kvinnor som startat relationer trots att de "borde" vetat bättre?

Är det viktigt för att den ena gruppen borde känna mer skuld en den andra? Eller för att den ena gruppens män är mindre ansvariga för sitt beteende? På vilket sätt är det en helt annan sak?

Jag är uppriktigt nyfiken!

Jag menar nog bara att i det ena fallet har kvinnan möjlighet att tidigt förstå att det inte är så lämpligt att inleda ett förhållande. Innan känslor och annat har kommit in i bilden.

 

[TheRedLightning]

Jodå det var ett reportage. Minns inte så mycket från det men just den biten fastnade

Jag har inget minne av det, ingen av tidningarna beskriver det så som du beskrev att TVn hade gjort.
9 år skulle han sitta inne, tydligen tog han livet av sig i december 2018 ett år efter sitt avtjänade straff.

 

[TinyWiny]

@honung jag gick också efter första slaget. Jag gjorde det inte för min skull utan för mina barns skull och det är något jag fortfarande såhär snart 25 år senare är jäkligt stolt över. Jag och mina barn fick på nåder bo hos mina föräldrar som hade kastat ut mig när jag var tretton. Det var gnäll och gnöl varenda vaken sekund och min yngste bror hävdar fortfarande att jag i och med det förstörde hans barndom. Vi bodde där i tio dagar. Jag var vettskrämd hela tiden och lämnade inte mina barn ensamma en enda sekund. Så fruktansvärt rädd att mina föräldrar skulle göra dem illa. Från ett helvete till ett annat. Efter de tio dagarna lyckades jag flörta (ja flörta) till mig en lägenhet. Vi flyttade in och sedan rasade jag. Om och om igen kom hells angel människorna han lejde och om och om igen var min bil sabbad. Jag var vettskrämd, mina barn var vettskrämda och allt var fullkomligt kaos. Han hade skaffat mig skulder genom att förfalska min namnteckning och jag åt inte mer än smulor i fem månader. Jag ljög för mina barn att jag inte var hungrig. Det är enda gången i mitt liv jag har ljugit för dem. I flera år levde jag på i stort sett ingenting för att betala av de skulderna han hade skaffat i mitt namn. I åratal förföljde han mig, han stal min hund och släppte honom lös i skogen och han försökte nästla sig in inte bara i mitt umgänge utan även i mina barns umgänge. Jag lägger fortfarande inte ut foto på mig själv i sociala medier. Ja jag gick men jag skulle aldrig säga att det är bara eller att jag minsann kunde. Jag hade mina barn att kämpa för. Hade jag inte haft dem hade jag aldrig gått. Jag var värdelös i mina egna ögon med men mina barn var och är värda allt och det var dem jag kämpade för, för deras skull lämnade jag honom. Inte för min.

 

[Silkisif]

Du har ingen aning om hur mina omständigheter såg ut och vad jag fick offra eller utsätta mig eller mina barn för att jag skulle få den hjälp jag fick. Vad jag lämnar ut här är kanske bara 2% av vad som hände och vilka förutsättningar jag hade eller inte. Så enkelt var det inte att jag bara svansade in till mäklarn och sa tja ba jag ska sälja ett hus här ba va. Eller tja ba syrran jag blev sparkad i huvudet får jag slagga på soffan, ring karlfan och säg att han hämtar på dagis i morrn.

Människor är väldigt snabba på att döma - åt alla håll.

Det är just exakt det alla försökt säga till dig. Imgem har försökt förringa din upplevelse, bara bett dig sluta döma.

 

[Milosari]

Åhåja, jag får nu veta att jag var privilligerad. Att jag hade ett gynnsamt läge. Jag kan lova dig att jag vare sig var privilligerad eller hade något gynnsamt läge. Och det är inte det som ens är poängen jag vill få fram. Jag lämnade, jag gick, det går att lösa. Livet tar inte slut för att man lämnar sitt liv bakom sig. Det spelar ingen roll om JAG hade en systers soffa att sova på, jag hade lika gärna om jag inte hade haft det så 'gynnsamt' - kunnat skriva en tråd på buke om min situation och fått en annan soffa att sova på.

Tänk att det alltid finns ursäkter för allt?

Du kanske bara är starkare i dig själv. Det är faktiskt den bästa resursen, men alla har inte den förutsättningen utifrån medfödda egenskaper eller upplevelser i livet. Att vissa lättare hamnar i klorna på Rövhattar eller att de har svårare att ta sig därifrån betyder ju knappast att de ska bära skuld eller skam för det som inträffat.

 

[honung]

Det är just exakt det alla försökt säga till dig. Imgem har försökt förringa din upplevelse, bara bett dig sluta döma.

Du kanske bara är starkare i dig själv. Det är faktiskt den bästa resursen, men alla har inte den förutsättningen utifrån medfödda egenskaper eller upplevelser i livet. Att vissa lättare hamnar i klorna på Rövhattar eller att de har svårare att ta sig därifrån betyder ju knappast att de ska bära skuld eller skam för det som inträffat.

+ till alla i den tysta gilla-kören

Jag har inte någonstans någonsin pratat om att människor som lever i destruktiva förhållanden bör ha skuld, eller skam. Det gör jag däremot här och nu till deras medvetna omgivning som inte ger ett sånt stöd till de utsatta att de kan ta sig ur sin situation. Det finns väl ingen hoppas jag, som säger till en utsatt misshandlad kvinna att det skulle vara bättre att stanna i den relationen för att det skulle finnas något som helst skäl att stanna? Alt, precis allt vi gör är val här i livet och att en misshandlad kvinna stannar i ett förhållande där hon blir misshandlad anser jag beror på att det inte finns någon i hennes närhet som ger henne den säkerhet hon behöver för att göra valet att lämna. Alla som inte vill lägga sig i, familj, vänner, arbetskamrater, kurskompisar, socialsekreterare, grannar, u name it, alla som lägger huvudet på sned och säger att barnen ju inte kan byta skola, alla som säger att "du har iallafall ett hem där" och alla som vet men som inte säger "Gå. Nu. Jag hjälper, jag stöttar. Det blir bättre. Vi gör det här tillsammans. Det ordnar sig" - De ska ha skuld och skam, inte någon misshandlad kvinna förijävlarihelvete. Sluta skriv in det i min mun att jag skuldbelägger misshandlade kvinnor.

 

[Kenya]

@honung Jag förstår din frustration och jag skulle kunna skriva under på det mesta du skrivit i frågan. Men det känns som att du inte riktigt förstår varför folk tycker att du lägger skulden på kvinnorna, och varför folk inte tror att du förstår att det kan vara svårare för vissa än det var för dig.

Jag tror det beror på det feta i citatet nedan. Något annat skuldbeläggande kan jag inte hitta. Och det är ju lätt hänt hänt att gå lite överstyr när man skriver om känsliga grejer. Jag hoppades att du inte menade riktigt allvar..

JAG kan tycka att om en stannar hos en man som slagit, så har man en del av ansvaret i vad som kan bli en forsättning av misshandel. Första slaget är ytterst sällan eller aldrig det sista. Jag fattar att buke kommer rasa för att jag säger så, men jag k a n i n t e förstå de kvinnor som stannar. Gå, bara gå gå gå. Det finns ingen framtid i ett liv tillsammans med någon som en gång misshandlat dig. Det ÄR bara att gå. Allt löser sig, det blir bättre, bara man lämnar så fort man bara kan. Jag kan med gott och stolt samvete säga "jag skulle minsann" eller "det är bara.."

Du har helt rätt i att många som hamnar i såna här situationer har svårt att se vägen ut och hittar på diverse anledningar att inte ta tag i sin situation. Men faktum är, ju förr desto bättre!!

 

[cirkus]

+ till alla i den tysta gilla-kören

Jag har inte någonstans någonsin pratat om att människor som lever i destruktiva förhållanden bör ha skuld, eller skam. Det gör jag däremot här och nu till deras medvetna omgivning som inte ger ett sånt stöd till de utsatta att de kan ta sig ur sin situation. Det finns väl ingen hoppas jag, som säger till en utsatt misshandlad kvinna att det skulle vara bättre att stanna i den relationen för att det skulle finnas något som helst skäl att stanna? Alt, precis allt vi gör är val här i livet och att en misshandlad kvinna stannar i ett förhållande där hon blir misshandlad anser jag beror på att det inte finns någon i hennes närhet som ger henne den säkerhet hon behöver för att göra valet att lämna. Alla som inte vill lägga sig i, familj, vänner, arbetskamrater, kurskompisar, socialsekreterare, grannar, u name it, alla som lägger huvudet på sned och säger att barnen ju inte kan byta skola, alla som säger att "du har iallafall ett hem där" och alla som vet men som inte säger "Gå. Nu. Jag hjälper, jag stöttar. Det blir bättre. Vi gör det här tillsammans. Det ordnar sig" - De ska ha skuld och skam, inte någon misshandlad kvinna förijävlarihelvete. Sluta skriv in det i min mun att jag skuldbelägger misshandlade kvinnor.

Jag som var den som stod bredvid i alldeles för många år och kunde inte göra ett piss rent ut sagt. Det var minerad mark hela tiden. Hela tiden var jag beredd på att antingen lämnar hon eller så säljer hon ut mig som illojal. Det var inte lätt. Jag tog mycket skit. Nästan så det kostade mig livet. Levde som en fånge i mitt eget hus. I ljuset av det så känns inte sådär jättemysigt att du tycker att jag ska känna skuld eller otillräcklighet för att jag inte gav tillräckligt stöd för henne att lämna tidigare.

När hon väl lämnade så var det pinsamt få som verkligen stod kvar vid sitt ord att stötta. Lejonparten försvann som en jävla avlöning när allt ställdes på sin spets för de ville/vågade inte bli inblandade. Folk är fega. Men lägg ingen skuld på de som faktiskt försöker även om det inte går

 

[honung]

@honung Jag förstår din frustration och jag skulle kunna skriva under på det mesta du skrivit i frågan. Men det känns som att du inte riktigt förstår varför folk tycker att du lägger skulden på kvinnorna, och varför folk inte tror att du förstår att det kan vara svårare för vissa än det var för dig.

Jag tror det beror på det feta i citatet nedan. Något annat skuldbeläggande kan jag inte hitta. Och det är ju lätt hänt hänt att gå lite överstyr när man skriver om känsliga grejer. Jag hoppades att du inte menade riktigt allvar..



Du har helt rätt i att många som hamnar i såna här situationer har svårt att se vägen ut och hittar på diverse anledningar att inte ta tag i sin situation. Men faktum är, ju förr desto bättre!!

Alla människor har och gör val i livet, de man gör måste man stå för. Att bli misshandlad i en relation är dock aldrig ett eget val. Skulden för ett slag, har bara den vars hand sitter på dennes arm. Är inte det väldigt självklart? Jag har dock gjort ett val att leva med den som slår mig om jag stannar kvar. Det andra och det som borde vara det enda valet är att gå vidare själv utan den som slår.

 

[Kenya]

Alla människor har och gör val i livet, de man gör måste man stå för. Att bli misshandlad i en relation är dock aldrig ett eget val. Skulden för ett slag, har bara den vars hand sitter på dennes arm. Är inte det väldigt självklart? Jag har dock gjort ett val att leva med den som slår mig om jag stannar kvar. Det andra och det som borde vara det enda valet är att gå vidare själv utan den som slår.

Tja, hur det egentligen står till med den fria viljan har både stora och små tänkare diskuterat och funderat på i årtusenden utan att egentligen komma fram till någonting så just den frågan löser vi nog inte här.

Vi är nog överens om skillnaden på skuld och ansvar i alla fall. Alltså skulden ska ju stanna hos våldsutövaren. Men man kan ju inte lägga ansvaret för sitt eget befinnande i händerna på en våldsutövare! Eller någon annan. Utan ansvaret för sitt eget välbefinnande får man ta själv!

Själv kan jag nog säga att jag gjorde mina val, de första åren. De sista åren hade jag slutat välja. Jag var bara rädd. Jag var inte rädd för att skada mig. Jag var rädd för att alla skulle få veta hur illa jag hade låtit det gå. Då skulle jag skämmas så mycket att jag aldrig skulle kunna träffa dem igen. Jag trodde nog att jag kunde få hjälp, men jag kunde inte med att utsätta dem för några risker när jag hade dragit på mig problemen själv. Och jag var inte heller helt säker på att jag inte skulle ångra mig och gå tillbaka. Jag kunde inte med att be folk göra uppoffringar och ta risker när jag inte visste om jag menade allvar. Så jag väntade tills jag var helt säker på att det inte fanns någon väg tillbaka innan jag gjorde det. Men sånt går inte att förstå med logik..