Mysgrisen
Trådstartare
Usch vlken hemsk upplevelse jag var med om i morse.
Skulle in i skrubben på övervåningen och kolla hur det stod till med större kläder till Agnes. Det är en liten dörr och vi har inget riktigt handtag i den utan bara ett fönsterhandtag som vi tryckt in i hålet.
Jag hinner inte mer än in där så smäller Agnes igen dörren utifrån! Hon är drygt 1,5 år.
Jag fick nästan panik och började febrilt leta efter något som jag skulle kunna peta in i hålet och öppna dörren med. Skruvar sönder sambons kamerastativ för att hitta något. Paniken kommer krypande då jag även har cellskräck.
Agnes försöker öppna dörren men klarar det inte. Mina tårar börjar trilla och jag bara upprepar -herregud, herregud för mig själv. Börjar gråta ordentligt och försöker leta efter något att öppna dörren med. Ser knappt något för mina tårar.
Peppar Agnes att försöka öppna dörren, men hon klarar det inte. Hon kan öppna dörrar, men den här är lite trög.
Hör att det blir tyst utanför dörren och får ännu mer panik, för våran trappgrind är trasig men sambon hann inte skruva dit den nya igår.
Jag börjar nästan hyperventilera och får svårt att andas av paniken och astmaattacken som är på väg pga paniken.
Ropar på henne och hon kommer tillbaka till dörren efter en liten stund.
Till slut hittar jag ett par stålpinnar som är platta i ena änden, såna där kryss man kan ha bakom vissa bokhyllor för att få stadga. Petar in dem i hålet och lyckas få upp dörren.
Tar Agnes i famen och bara gråter och gråter. Kan knappt andas, tar astmamedicin och sätter mig i soffan och bara kramar henne.
Försöker ringa sambon men det tutar upptaget hela tiden.
Jag har en stor klump i halsen och mår illa. Andas jättehårt. Hon bara tittade lite unrande på mig.
Till slut lyckas jag lugna ner mig, men mådde fortfarande väldigt dåligt. Huvudvärken kommer direkt.
Nu är jag lugn, men har den där olustkänslan kvar.
Skulle in i skrubben på övervåningen och kolla hur det stod till med större kläder till Agnes. Det är en liten dörr och vi har inget riktigt handtag i den utan bara ett fönsterhandtag som vi tryckt in i hålet.
Jag hinner inte mer än in där så smäller Agnes igen dörren utifrån! Hon är drygt 1,5 år.
Jag fick nästan panik och började febrilt leta efter något som jag skulle kunna peta in i hålet och öppna dörren med. Skruvar sönder sambons kamerastativ för att hitta något. Paniken kommer krypande då jag även har cellskräck.
Agnes försöker öppna dörren men klarar det inte. Mina tårar börjar trilla och jag bara upprepar -herregud, herregud för mig själv. Börjar gråta ordentligt och försöker leta efter något att öppna dörren med. Ser knappt något för mina tårar.
Peppar Agnes att försöka öppna dörren, men hon klarar det inte. Hon kan öppna dörrar, men den här är lite trög.
Hör att det blir tyst utanför dörren och får ännu mer panik, för våran trappgrind är trasig men sambon hann inte skruva dit den nya igår.
Jag börjar nästan hyperventilera och får svårt att andas av paniken och astmaattacken som är på väg pga paniken.
Ropar på henne och hon kommer tillbaka till dörren efter en liten stund.
Till slut hittar jag ett par stålpinnar som är platta i ena änden, såna där kryss man kan ha bakom vissa bokhyllor för att få stadga. Petar in dem i hålet och lyckas få upp dörren.
Tar Agnes i famen och bara gråter och gråter. Kan knappt andas, tar astmamedicin och sätter mig i soffan och bara kramar henne.
Försöker ringa sambon men det tutar upptaget hela tiden.
Jag har en stor klump i halsen och mår illa. Andas jättehårt. Hon bara tittade lite unrande på mig.
Till slut lyckas jag lugna ner mig, men mådde fortfarande väldigt dåligt. Huvudvärken kommer direkt.
Nu är jag lugn, men har den där olustkänslan kvar.