Jag har anlitat två hästkommunikatörer de senaste tre åren och det har bara varit positivt. Första gången var det med min förra sköthäst vars ägare bestämt att han skulle avlivas. Hon som pratade med han berättade saker som bara jag och han kunnat veta. Sen när vi kom till dom lite mer "känslosamma" frågorna så lipade både jag och hon när hon berättade vad han förmedlade.
Andra gången var alldeles nyss. Bara någon vecka sen. Vi har en indiansk medicinman som jobbar hos oss några veckor varje år och jag frågade han om han hade lust att träffa min foderhäst. Sagt och gjort. Det var jätteintressant. Kicking (hästen) berättade bl a om att han var lite förvirrad över sin roll just nu. Först tränad till en sak och sen helt plötsligt tränas till en annan sak. Han pratade åxå om sin skada i höger bakknä. Han pratade om sin ägare som han kände hade svikit honom nu när han inte skulle tävla mer. Berättade även att han älskade sin ägare så mycket och nu kändes det som om ägaren inte längre tyckte om honom tillbaka. Han sa att han älskade mig väldigt mycket åxå, men var rädd att även jag skulle svika.
Little Crow sa efteråt att Kicking är en mycket känslig varelse, självständig och påhittig. Indiangubben tittade allvarligt på mig och sa att jag måste träna mig på att bli ännu mer lyhörd på Kickings känslor och önskningar. Han sa att han bett hästen vara ännu mer tydlig i sitt sätt att tala om vad han ville och inte ville. Sen fick jag "order" om att prata med ägaren.
Gjorde som jag blev tillsagd att göra. Hos ägaren kunde jag na en tår i ögonvrån när jag berättade och han skyndade sig genast ner i hagen med en påse äpplen. Det var en väldigt harmonisk häst som väntade på mig i hagen den kvällen.
Och han har blivit tydligare i sitt sätt att vara. Numera talar han direkt om ifall det är något han inte gillar och våran relation har blivit ännu bättre
