Jag lyckas aldrig lära mig rida!

[MagnusL]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

KL

Jävla bra tråd!

 

[Minta]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Jag känner också igen mig i det du skriver. Jag har också svårt för att hitta känslan i ridningen och framför allt i dressyren på ridbanan.
Jag har svårt för koordinationen i hjälperna. Skall jag göra en skänkelvikning så blir det bara ett enda trassel i huvudet på mig med vilken skänkel som skall bak och vilken tygelsom jag skall hålla emot på. Försöker jag på mig det i trav blir det totalkaos. Det resulterar i att jag dessutom spänner mig och totalt tappar balans osv.

Så jag har givit upp det här med dressyr på bana. Jag trivs bättre med att rida ut i skogen. Jag slappnar av på ett helt annat sätt då och känner inte samma prestationskrav.
Enda gången jag tycker det är kul att rida på ridbanan är om jag hoppar.
Dessutom började jag en del med NH/arbete från marken/vad man nu vill kalla det och tömkörning. Man måste ju inte alltid rida.

Jag har ett uppehåll i ridningen nu, men när jag har möjlighet att ta upp det igen skall jag prova AR och centrerad ridning har jag tänkt. Jag var inne på det innan jag fick göra uppehåll nu.

Jag tror du skall fundera lite på vad du vill göra med ridningen också. Du kanske trivs bäst med att pyssla i stallet och skritta ut.
Och även fundera på vilken typ av häst som passar. Själv har jag fastnat som ponnyryttare. Jag trivs inte på stora hästar.

 

[emma_sthlm]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Här har du en till med ADD, som jag medicinerar för (medicinen ändrade mitt liv!) och får du diagnos och medicin kan jag lova dig att ridningen kommer gå så mycket bättre.

Jag är virrig och glömsk men mitt problem är snarare att jag är oerhört feg på hästryggen. Jag tror alltid det värsta. Det känner hästarna såklart av och de bara älskar att testa mig, vilket resulterar i att jag blir ännu mer rädd och vill aldrig mer rida.

Men jag gav inte upp trots min rädsla och nu har jag världens bästa medryttarhäst som aldrig testar mig och som jag kan känna mig absolut trygg på. Det har hjälpt mig att bli mer säker i sadeln och i framtiden kanske jag även kan rida hästar som testar mig utan att kissa i brallan.

Tycker absolut inte du ska ge upp, du kommer fixa det här, lycka till!

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

... Jag blir fundersam när jag läser denna tråden, om ridlärare och ridskolor... Det verkar finnas många som inte lär eleverna att rida, utan bara motionerar dom? Jag tycker det är trist för det är ju inte alla som är där bara för att fika, träffa polare och åka häst (dom finns)...

Det verkar också finnas väldigt många privat tränare av samma sort, folk överväger att byta 'ridstil' för att få bättre tränare? Jag tycker det är självklart(!) att ens lärare ska lära en hur man gör och varför, inte bara ge direktiv om vad man ska göra, oavsett vilken gren man håller på med. Det finns inget tråkigare än att lägga massa pengar för att någon ska tala om vilket håll man ska rida åt. Och om jag bara vill ha beröm så kan jag be en familjemedlem göra det (gratis)...

 

[Nila]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Jag ha rridit på ridskola i snart 20 år. Jag kan inte rida bra skänkelvikning, ofta, om jag får till det, är det en liten bit och sen tappar jag det. Bakdelsvänding/framdelsvändning är inte heller alltid så lätt. Den enda gång jag gjort en riktigt bra bakdelsvänding (för en massa år sen när vi efter halt egentligen bara skulle byta håll) visste jag inte ens vad jag gjorde eftersom jag bara, tyckte jag, vände hästen runt.
Jag är lite sned och det har säkert lite med saken att göra, men ibland när jag ska rida skänkelvikning känner jag att jag inte riktigt vet hur jag ska sitta. Känner dessutom vänster sittben bättre än det högra när jag sitter på en häst.
Jag har kanske inte riktigt samma problem som du, men har lite problem med finliret. Jag får inte alltid hästen att gå i form, men jag tycker det är sällan man får en ridskolehäst att gå i form. Dom vet ju också när och hur mycket dom behöver jobba. Jag är heller inte efter 20 års regelbundet ridande särskilt bra i hoppning eftersom vi hoppar så sällan. Så där behöver det finslipads en del.

Jag tycker också du kan prova AR. Jag har börjat lite smått. Visst får man tänka om, men på nåt sätt är vissa saker ändå enklare.

 

[Araminta]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

V

Alla förslag om olika ridstilar har också fått mig att inse att det finns så många olika sätt man kan hålla på med hästar på. Man kan t.ex. köra, promenera eller bara pyssla med hästarna. Alla måste ju faktiskt inte rida. Kanske skulle jag hitta en gammal pålle att pyssla med och kanske gå promenader med, någon som behöver lite extra ompyssling såhär på ålderns höst. När jag tänker efter så lockar det långt mycket mer än ridningen.

Där vet jag av egen erfarenhet att det finns mängder att hämta! Även om jag inte främst skulle leta efter en gammal häst utan snarare tvärtom. Jag hittade ett tävlingsekipage som behövde hjälp med markservicen. Har du möjlighet så ta tillfället att följa med som hästskötare åt ett duktigt ekipage, man lär sig jättemycket den vägen också.

Hoppas det går bra med "det sista försöket" och att du hittar en häst och en lärare som passar dig

 

[eldhroka]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver i ditt originalinlägg... Jag red i 10 år på ridskola men kom liksom aldrig framåt och det känns som om man kan säga att jag högst ridit i 2 år. Dessutom har jag haft två egna hästar under totalt sex års tid. Med dem fungerade det ju bra men andra skulle väl inte säga att det såg så vackert ut kanske men vi lärde ju känna varandra så hästarna lärde sig vad jag ville. Det har tyvärr gjort att jag fått ännu svårare att rida andra hästar nu.

Jag har ju egentligen en del teoretisk kunskap men i praktiken så är allt så svårt och kämpigt. Kroppen lyder inte, rider jag tillsammans med andra så går all energi åt till att koncentrera mig på att hålla reda på dem så att jag inte rider in i någon annan och då går det riktigt dåligt eftersom jag måste koncentrera mig till 100% för att kunna rida någotsånär.

Detta har lett till att jag är enormt osäker så fort någon annan är närvarande när jag rider eller öht hanterar hästar. Jag gör en massa konstiga saker som jag aldrig skulle göra om jag var ensam i stallet, får ställa frågor om saker som jag egentligen vet osv... Detta ökar såklart min ångest och sen hamnar man i en ond cirkel.

Det gör ju så ont eftersom hästar alltid har varit mitt största intresse här i livet och jag blir lycklig bara av att se en hästklutt..

Även jag har ett neuropsykiatriskt funktionshinder och jag undrar ibland om det spelar in mer än jag själv tror men jag vet inte säkert. För mig går ingenting någonsin riktigt per automatik och jag måste verkligen koncentrera mig på allt jag gör som sagt. Då blir det lätt lite för mycket om man måste ge flera hjälper samtidigt, jag får det liksom inte att gå ihop.

Skulle kunna skriva hur långt som helst om detta men nöjer mig såhär.

Eller...I dagsläget har jag faktiskt en medryttarhäst som jag precis börjat rida. Det känns otroligt bra och jag trivs bra med hästen. Ägaren har inte några stora krav heller så det är skönt, jag får helt enkelt rida som den nybörjare jag faktiskt är, även efter 16 års ridtid....

 

[Lavinia]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Tjohej!

Jag måste bara säja att du överdriver! När jag såg dej rida senast kunde du visst rida, så det så!

Nu får du ju faktiskt skilja på ditt dåliga självförtroende och din faktiska ridkunskap:-). Du är ju en av få jag skulle skicka min prinsessa till:-).

Men jag vet precis vad du menar med att inte kunna rida när andra tittar eller rider omkring.. Mina lektioner går alltid pissdåligt när folk tittar, dom måste verkligen undra vad det är jag pysslar med!

/Lavinia

 

[eldhroka]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Kanske..Men samtidigt så har min ridning försämrats enormt mycket. Har ju ridit så många år utan instruktör och sen jag hade diskbråcket så är jag ofta sned i kroppen och det underlättar ju inte vid ridning direkt. Det håller sig under någorlunda kontroll så länge jag är noga med att göra yoga för att mjuka upp mig men tyvärr så slarvar jag ganska ofta med den biten..

Mitt största problem ligger i att lyckas ha stigbyglarna på rätt ställe, det driver mig till vansinne när jag känner hur jag ständigt vill på att få dem att hoppa runt i traven...

 

[Djurjouren]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Jag var oxå totalt tallanglös i många år tills jag träffade en ridlärare som med extremt tålamod och extrem kunskap lärde mig.
Mitt tips är att du lär dig hantera dom kropp, genom tex Yoga, Pilates etc.

 

[Augusti_]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Akademisk ridning är nog i princip det enda inom ridningen jag ännu inte provat, men det kan absolut vara värt att testa Jag ska kolla upp det, så tack för tipset!

Jag skulle gärna rida i en grupp för funktionshindrade. Har länge önskat mig en speciell ridgrupp för människor med neuropsykiatriska funktionshinder som mitt. Det borde nån starta en

Det borde inte vara helt omöjligt att i Stockholms-området hitta nån ridskola som kan ge dig lektioner där man tar hänsyn till ditt funktionshinder. Många ridskolor tar emot enskilda "handikapp"-elever, där ridningen alltid anpassas efter ryttaren. Jag har inte ADD men väl en annan diagnos så jag har egna erfarenheter vad det gäller att få ridning o.dyl. att funka. (Jag hade tur - hittade en ridlärare som tar sig tid.)

Jag hoppas du lyckas hitta rätt väg (och rätta personer) för att kunna fortsätta rida, det vore oerhört synd om du känner att du måste sluta bara för att du har ett funktionshinder.
Hästar (och andra djur) vill att man ska vara vänlig, bestämd och konsekvent - och ge klara signaler. Utöver det ger de helt o hållet fanken i hur man ser ut, hur sjuk man är eller hur duktig man är...
Lycka till!

 

[Augusti_]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

KL

Jävla bra tråd!

Håller med!

 

[Augusti_]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Bara en liten tanke...ibland undrar jag om man inte drabbas av total prestationsångest när man rider, och bara den känslan (som hästen naturligtvis känner av) gör att det går åt h-e.

En ridlärare jag hade för många år sedan sa att "man måste alltid ha ett mål med sin ridning", vilket i hennes värld innebar träning inför tävling, ju högre klasser desto bättre, insåg jag efter ett tag. Där lärde jag mig inte mycket, kan jag säga - jag är inte och har aldrig varit intresserad av tävlingar.

Men varför skulle målet inte kunna vara: "jag vill kunna rida ut i gryningen och lyssna på morgonfåglarna", eller nåt åt det hållet, det behöver väl inte vara så storvulet? Tävlingar är inte allt.

Såg ett program på TV om ett par kvinnor i Skåne som föder upp arabiska fullblod, de satt och pratade om just användningen av sina hästar och en av kvinnorna sa: "Om man nu vill köpa en häst för att gå ut och promenera i skogen med den, ska man väl få göra det!" Såna saker blir jag glad av att höra.

Har själv en gammal valack i ett stall fullt av välpumpade tävlingshästar, jag rider ibland och ibland promenerar vi bara ut i skogen - och alla tävlingsmänniskor har accepterat att man faktiskt kan ha häst till annat än att tävla. I början sågs jag nog som aningen excentrisk men efter ett tag sa nån "din häst ser väldigt lycklig ut" och sedan dess vände snacket.

Min poäng är alltså: man ska göra det man VILL göra vad beträffar ridning. Alla discipliner har sin tjusning och förr eller senare hittar man det som passar en. Jag har hittat vad som passar mig - luffa omkring i skogen.

 

[-moa-]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Jobbigt läge.
Jag tror att Feldenkrais metod kan hjälpa dig i att lära känna och koordinera din kropp bättre, inom Integrerad Ridning används det även inom själva pedagogiken, hur man lär ut till både dig som ryttare och till hästarna.

Jag skulle börja med att hitta en Feldenkrais lärare och börja ha sessioner där ett tag, och sedan hitta en tränare som gått Christina Drangels utbildning och som är IR ridlärare (Integrerad Ridning) eftersom det är stor fokus på dels pedagogik (så att ni verkligen kan kommunicera så att det funkar, men även så att du och hästen verkligen kan kommunicera...vilket ju är ett av problem för dig jsut nu) och även just på kroppsmedvetenhet och kontroll, eftersom det är en stor del av att rida (som du ju vet )

Du kan hitta både Feldenkrais och IR på nätet om du googlar, annars kan du PM'a mig om du inte hittar.

Om du kunde hitta någon riltigt tålamodig häst att få låna så kan du ju sedan ta lektioner för en sådan tränare och verkligen börja se känna och förstå dom små små sakerna i kroppen hos både dig och hästen.
Det handlar även om repetion, det tar många repetitioner för att kroppen ska ha det i muskelminne, och när man gjort många gånger fel så sitter det där ganksa bra och då tar det ännu mer jobb för att ändra det. Dvs. många repetitoner som är som det man vill ändra det till, och det kan ta mycket koncentration! Ofta är det ingen idé att träna på mer än en sak i taget, just för den anledningen. Sen när det väl sitter där så kan man "lägga på" nya saker i sympfonin så att säga.
Så en tränare som inte har tålamod är i mina ögon okunnig om hur kroppen fungerar, och inte värd att ha.

Jag tror absolut ditt ADD kan påverka, men nu när du vet om det så går det ju att jobba ihop med så att säga, så länge man hittar en bra tränare så går allt

Jag hoppas verkligen att du kan komma frammåt med din ridning, och ge inte upp!!
JAg brukar tänka på Lee Pearson för inspiration när saker är lite svårt, han rider otroligt bra trots sitt handikapp. Kolla upp på You Tube, det är så underbart att se.
Lycka till!

 

[Lavinia]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

*KL*

TS: Om du vill ha tips på en fördomsfri och extremt pedagogisk tränare som jag vet har privatlektioner på ridskola i sthlm- skicka ett PM:-)

/Lavinia

 

[olsssson]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Hej

jag kan tyvär inte relatera till någon här då jag har väldigt lätt för att läsa av hästen jag rider och har kommit ganka långt i min ridning.
Men jag kan säga det att när det gäller ridning så ska allt du gör gå på känsla, Jag tycker du ska hitta någon ridlärare och verkligen förklara hur det ligger till och sen börja om från grunden och bygga därifrån. Och att ridläraren verklign instruerar och hjälper dig, berättar när du gör rätt och fel så du får en känsla av hur det känns när det går rätt, då kommer den känslan sitta kvar och nästa gång fattar du på en gång att du gör rätt när känslan kommer. Även om man tror att man inte har den känslan så går den att bygga upp, det tvivlar jag inte alls på men det krävs tålamod för både dig, hästen och läraren. Och börja med en sak i taget, något litet i skritten så du får ett hum om det och kan sen bygga vidare på det, för börjar man med en grej så och verkligen jobbar på den mycket och sen fortsätter till nästa, så kan man tillslut lägga ihop alla olika delarna när dom sitter så pass mycket i ryggmärgen så du inte behöver tänka på dom lika mycket, det är då du kan börja tänka mer på hästen och dess form. annars måste du konsentrera dig på så mycket samtidigt och det är ofta då det går lite snet, för det är när du börjar få kontroll på dig själv som du kan få ordentlig koll på hästen.

Lycka till och hoppas det går bättre i framtiden
Ge inte upp bara!

 

[KajsaAnka]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Först och främst: tusen tack till alla som stöttat, peppad och gett mig massa tips och råd på vägen Det har värmt jättemycket ska ni veta!

Jag kommer kanske att fortsätta med ridningen framöver - men inte just nu.
Förra veckan följde jag av en slump med en kompis ut på turridning. Det var islandshästar, den ras och den sortens ridning som jag är mest van vid. Jag fick en lugn, trygg häst men det kändes ändå inte bra. Jag är inte rädd när jag "åker" på en supercool turridningshäst men det var ändå någonting som inte kändes bra. Och så har det vid närmare eftertanke nästan alltid varit. Jag har nästan alltid haft ont i magen när jag åkt till stallet, mått illa på bussen ut osv. Samma sak när jag, under betydligt kortare perioder, försökt utöva andra sporter. Jag har verkligen velat men det har inte fungerat.

Jag har nu fått veta att jag, utöver ADD, även uppfyller kriterierna för DCD vilket innebär en viss dysfunktion vad det gäller motorik och koordination. Detta kan förklara varför jag haft det så jobbigt med ridningen och andra sporter. Dessutom är min reaktionsförmåga mycket mer nedsatt än jag trodde, vilket kan förklara varför jag så många gånger har tappat hästar, inte hunnit ta tag om de blivit rädda osv. Jag tycker att det är fruktansvärt obehagligt om hästen gör någonting (även om jag står på marken) eftersom jag oftast inte hinner reagera förrän hästen redan slitit sig, bitit mig, trampat mig, stuckit ut ur hagen eller någonting.

Jag kan säkert träna upp de här sakerna till en viss del, men just nu känner jag inte att jag orkar. Därför har jag bestämt mig för att fokusera på mina andra stora intressen, teatern och skrivandet, som jag har talang för och där mitt funktionshinder inte utgör något hinder. Kanske kommer jag tillbaka till ridningen någon gång, men inte just nu.

Än en gång, tack till alla som försökt hjälpa mig och för alla fina ord

 

[-moa-]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Det låter bra, det är ju ingen idé att tvinga sig till att göra något.
Ta upp det igen om du känner för det, då har du säkert mer insikt i din kropp och hur den fungerar, hur du kan lösa saker etc. och då kanske det är en helt annan upplevelse från nu.

Ofta gör det stor skillnad när man haft tid att lära känna sig själv lite "igen" efter att alla bitar fallit på plats, om varför saker har vairt som dom är och varför saker blir som dom gör etc.
Om inte annat så behöver du ju ta din tid att hantera den här nya informationen du fått om dina problem, och då är inte rätt tid att börja med saker som är svåra kanske.

Lycka till och som sagt, ge inte upp oavsett vad det är! Jag har själv vissa fysiska problem och vet hur jobbigt det kan vara oavsett vart i livet det är.

 

[Lizzi]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Du skriver att du kämpar...det kan vara ett stort problem. Man bör rida med känsla för hästen tror att ditt "kämpa" betyder att du är spänd för att du är rädd och då blir de flesta hästar oroliga och stressade, iallafall hästar som inte får tillräckligt med motion. Jag rekommenderar boken Ett med hästen av Sally Swift. Det finns även ridlärare i denna lära, de hittar du om du söker på centrerad ridning. Ridning ska vara kul..du måste hitta rätt häst att öva dig på och så ska du inte tro att du är obildbar. Du kan lära dig mer om du bara har rätt redskap. Om du bara finner "rätt" häst så bör du kanske rida mer utan instruktör så att du hinner lära dig känna och inte bara göra, rida ofta hjälper oxå så att kroppen hittar sin nya känsla. Rätt häst som är lugn är livsviktigt så att du kn slappna av och känna mer. Lycka till.

 

[emlem]

Sv: Jag lyckas aldrig lära mig rida!

Jag hade blivit frustrerad till tusen om jag varit i dina kläder, jag tycker att du verkar tapper och måste ha tålamod till tusen som försöker och försöker

Jag har problem ibland med min ridning, då hjälper inte enbart muntliga förklaringar eller hänvisningar för att jag ska lära mig måste någon ta tag i armar och ben och visa hur de ska vara för att det ska bli rätt

Alla har olika inlärningsstilar, du kanske inte har hittat din ännu så om du vill fortsätta med hästar så föreslår jag att du provar andra sätt att lära in på, ex lyssna,titta hur andra gör, att någon visar med din kropp eller använd samma teknik som när du lär dig andra saker.

Lycka till hur du än tänker göra
Att råga om hjälp är inget att skämmas för