Hästfolkets lilla ordbok

Jag funderar på om det verkligen är fel när det till exempel handlar om ponnyer som kommer från en viss geografisk plats. Både i svenskan och engelskan är ju ofta raserna nedkortade till Connemara, New Forest, Dartmoor, Exmoor etc utan ändelsen - ponny. De geografiska platserna är direkt överföra från engelskan och det verkar konsekvent vedertaget i svenska språket.
Jämför med t ex varmblodig travhäst som jag skulle vilja stava med gemener även om det på hemsidan för ASVT står "Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Travhästen (ASVT)" - där bokstäverna som förkortningen står för är versaler - och hur gör man med gotlandsruss? ;)

Det skulle verkligen vara roligt om någon kunde klargöra detta (med källhänvisning) :)

Själv kan jag irritera mig på ordet stamboksförd istället för stambokförd, men inte heller där är det tydligen helt klargjort vad som är rätt. I svenska stamböcker (utom någon enstaka) har jag enbart sett stambokföra - stambokförd osv, men för några år sedan hade jag en lång diskussion med en språkvetare/professor som hävdade att stamboksföra - stamboksförd var det korrekta. Anledningen minns jag inte, men det grundade sig inte på stam-bokförd som jag trodde. Eller är stambokförd helt enkelt ett vedertaget ord i svenska språket trots en annan ursprunglig betydelse?
Även detta skulle det vara roligt att veta! :confused:
 
Senast ändrad:
@dimmansstuteri Jag tror att du helt enkelt avstavar fel. Hästen är införd i stamboken alltså stamboks-förd. Minus bindestrecket då alltså.

Det är skrivet så -utan s - i alla svenska stamböcker jag har läst - och dessa stamböcker skall vara referensmaterial... För mig är det logiskt att man för in en häst i en stambok - stambokföra. Hästen är införd i en stambok - stambokförd.

Vad har du för källa? Vet någon vad det står i SAOL? Jag är väldigt intresserad!
 
Det är skrivet så -utan s - i alla svenska stamböcker jag har läst - och dessa stamböcker skall vara referensmaterial... För mig är det logiskt att man för in en häst i en stambok - stambokföra. Hästen är införd i en stambok - stambokförd.

Vad har du för källa? Vet någon vad det står i SAOL? Jag är väldigt intresserad!

Ja...på samma sätt som man gör med räkenskaper...man sysslar inte då med bokSföring eller hur?
 
@dimmansstuteri
Plats/ortnamn skrivs med stor bokstav, men när det handlar om ponnyer från de platserna gäller liten bokstav oavsett om man skriver ut hela, eller förkortar. Man skriver ju Gotland men gotlandsruss.

När man förkortar en förening till initialbokstäverna blir det versaler, medan hela namnet skrivs med gemener. Exempelvis SBK, men svenska brukshundklubben. (Och OBS, inget "s" i mitten ;) )
 
@dimmansstuteri Ville mest påpeka att du valde att dela ordet mellan "stam" och "bokförd" och att det kanske var därför du tyckte att det känns fel.

Såhär står det i svenska akademiens ordbok. Det står givetvis mycket mer men jag valde ut stycket som var relevant. Här skiljer sig stavningen i stamboksföra och stambokföring åt. Sedan åter i nästa mening står det stamboksföring. Så man kan nog göra vilket som.

-stamboks-föra. lant.
[stamboks-föra.ssg 1]
1) till -bok Il: införa o. registrera (djur) i stambok. TLandtm. 1897, s. 396.
[stamboks-föra.ssg 2]
2) till -bok III: införa o. regi- strera (växtsort o. d.) i stambok. UtsädT 1904, s. 178.
– stamboks-förare.
[delvis till -bok-föra]
(förr) till -bok II: (yrkestitel för) person anställd o. avlönad för skötande av stambokföring. LAHT 1896, s. 286.
– stamboks-föring.
[delvis till -bok-föra]
lant.
[stamboks-föring.ssg 1]
1) till -bok II: införing o. registrering (av djur) i stambok; jfr -bok- förning. LAHT 1901, s. 261.
[stamboks-föring.ssg 2]
2) till -bok III: införing o. registrering (av växtsort o. d.) i stambok. Ut- sädT 1896, s. 10.
– stamboks-förning. (numera föga br.) till
-bok II, == -bok-föring 1. LAHT 1896, s. 273.
 
@dimmansstuteri Ville mest påpeka att du valde att dela ordet mellan "stam" och "bokförd" och att det kanske var därför du tyckte att det känns fel.

Såhär står det i svenska akademiens ordbok. Det står givetvis mycket mer men jag valde ut stycket som var relevant. Här skiljer sig stavningen i stamboksföra och stambokföring åt. Sedan åter i nästa mening står det stamboksföring. Så man kan nog göra vilket som.

-stamboks-föra. lant.
[stamboks-föra.ssg 1]
1) till -bok Il: införa o. registrera (djur) i stambok. TLandtm. 1897, s. 396.
[stamboks-föra.ssg 2]
2) till -bok III: införa o. regi- strera (växtsort o. d.) i stambok. UtsädT 1904, s. 178.
– stamboks-förare.
[delvis till -bok-föra]
(förr) till -bok II: (yrkestitel för) person anställd o. avlönad för skötande av stambokföring. LAHT 1896, s. 286.
– stamboks-föring.
[delvis till -bok-föra]
lant.
[stamboks-föring.ssg 1]
1) till -bok II: införing o. registrering (av djur) i stambok; jfr -bok- förning. LAHT 1901, s. 261.
[stamboks-föring.ssg 2]
2) till -bok III: införing o. registrering (av växtsort o. d.) i stambok. Ut- sädT 1896, s. 10.
– stamboks-förning. (numera föga br.) till
-bok II, == -bok-föring 1. LAHT 1896, s. 273.

Det är väl så i svenska språket att det ibland blir extrabokstäver mitt i ord för att det ska bli lättare att säga?
Detta borde vara ett bra exempel.
Andra exempel är Norsk skogskatt som i orginalspråk heter skogkatt (Norge). Men här i Sverige gör vi så och det är ju inte fel. En helt historiskt korrekt grej.

Därför retar det mig att man numer säger svensklärare istället för som vi sa (som är lättare att säga och för MIG mer korrekt) svenskalärare.
För mig är det svenska vi lär oss, alltså svenskalärare. Vi lär oss inte att bli svenskar, svensklärare.
 
Det är väl så i svenska språket att det ibland blir extrabokstäver mitt i ord för att det ska bli lättare att säga?
Detta borde vara ett bra exempel.
Andra exempel är Norsk skogskatt som i orginalspråk heter skogkatt (Norge). Men här i Sverige gör vi så och det är ju inte fel. En helt historiskt korrekt grej.

Därför retar det mig att man numer säger svensklärare istället för som vi sa (som är lättare att säga och för MIG mer korrekt) svenskalärare.
För mig är det svenska vi lär oss, alltså svenskalärare. Vi lär oss inte att bli svenskar, svensklärare.

Som svensklärare kan jag säga att svenskalärare i högsta grad är talspråkligt. Man är lärare i svenska, men svensklärare. På samma vis är man också engelsklärare eller lärare i engelska. Bokstäver kan både tillsättas och tas bort vid nybildning av ord. Vid sammansättning av ord där det första ordet slutar på vokal försvinner gärna den vokalen. Exempelvis heter det lampfot, inte lampafot. Däremot lägger man gärna till ett s när det första ordet i en sammansättning slutar på konsonant och andra ordet börjar på konsonant, t ex trädgårdsgång.
 
Det är väl så i svenska språket att det ibland blir extrabokstäver mitt i ord för att det ska bli lättare att säga?
Detta borde vara ett bra exempel.
Andra exempel är Norsk skogskatt som i orginalspråk heter skogkatt (Norge). Men här i Sverige gör vi så och det är ju inte fel. En helt historiskt korrekt grej.

Därför retar det mig att man numer säger svensklärare istället för som vi sa (som är lättare att säga och för MIG mer korrekt) svenskalärare.
För mig är det svenska vi lär oss, alltså svenskalärare. Vi lär oss inte att bli svenskar, svensklärare.

Fast kattrasen heter norsk skogkatt utan s även på svenska, så det får jag lite utslag av, när folk säger norsk skogskatt om de pratar om kattrasen :D
 
Det är skrivet så -utan s - i alla svenska stamböcker jag har läst - och dessa stamböcker skall vara referensmaterial... För mig är det logiskt att man för in en häst i en stambok - stambokföra. Hästen är införd i en stambok - stambokförd.

Vad har du för källa? Vet någon vad det står i SAOL? Jag är väldigt intresserad!

Jämför med ord som bildats av tre ihopsatta ord t.ex. järnvägsstation. I svenskan lägger man till ett 's' och binder ihop efter ord nr två. Så i exemplet blir det alltså till ordet 'väg' som s:et läggs till. I ordbildningar som består av två ord t.ex. fotboll, så lägger man inte till s:et. Däremot i ordet fotbollstränare.
I äldre (riktigt gamla) böcker så beror stavningen ofta på författaren. Även samma ord kan ibland stavas på olika sätt i samma bok och av samma författare.

/V
 
Fast kattrasen heter norsk skogkatt utan s även på svenska, så det får jag lite utslag av, när folk säger norsk skogskatt om de pratar om kattrasen :D

Fast det gjorde det inte på 80-talet, mig veterligen. Det blev "rättat" först senare. Som jag kommer ihåg det, vilket kan vara fel.

Jag menar att det heter schäfer på svenska men inte på tyska. Man kan ju ändra ett namn till sitt eget språk, så det är lättare att säga. För oss svenskar är det genom att lägga till ett s.
 
Nu när vi var på Carl Hester-clinic så var en av hästarna döpta till just Bukefalos. Må så vara att det är namnet på diskussionsforumet vi använder oss av, men från början var det Alexander den stores stridshingst. Namnet uttalas därför Bukeefalos (med långt e och kort a). Men den pampiga hästen på Flyingen fick heta den svenska modellen, Bukefaalos, men kort e och långt a. Det låter bra mycket pampigare med rätt uttal.

En gammal goding, en stallkamrat försökte få sitt sto dräktigt. Men berättade att tyvärr hade stoet absorberat fölet. Jag gjorde en matt insats och försökte förklara att stoet hade resorberat, kastat sas fostret. Men se nä, hennes häst hade absorberat, så det så.
 
Fast det gjorde det inte på 80-talet, mig veterligen. Det blev "rättat" först senare. Som jag kommer ihåg det, vilket kan vara fel.

Jag menar att det heter schäfer på svenska men inte på tyska. Man kan ju ändra ett namn till sitt eget språk, så det är lättare att säga. För oss svenskar är det genom att lägga till ett s.
Det hette norsk skogkatt även på 80-talet.
 
En gammal goding, en stallkamrat försökte få sitt sto dräktigt. Men berättade att tyvärr hade stoet absorberat fölet. Jag gjorde en matt insats och försökte förklara att stoet hade resorberat, kastat sas fostret. Men se nä, hennes häst hade absorberat, så det så.
fast googlar man så anses de två vara synonymer
 
Fast det gjorde det inte på 80-talet, mig veterligen. Det blev "rättat" först senare. Som jag kommer ihåg det, vilket kan vara fel.

Jag menar att det heter schäfer på svenska men inte på tyska. Man kan ju ändra ett namn till sitt eget språk, så det är lättare att säga. För oss svenskar är det genom att lägga till ett s.
Skogskatt med s verkar mer användas av gemene man för att man tror att det uttalas så, och för att det är lättare att säga med s (eftersom svenska språket ofta bygger ord på det viset). Men oavsett så heter rasen skogkatt utan s, och gjorde som sagt även på 80-talet ;)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp