Hästen före ridningen!?

[Lusidor]

Jag funderar och funderar på det här med ridning.
Vi här på buke har en aldrig sinande ström av kritik för varandras ridning. Det går alltid att hacka ner på visade bilder och beskrivningar av problem med att ryttaren tillhör fel skola.

Hästen är bakom hand: ha, han kan inte rida! eller ha, alla dina problem beror på att du sitter o rider på stång ..osv..

Men som den här nya stjärnan på Blue Hors Matiné sa någonstans:
-Man är aldrig bättre än hästen man sitter på.

Hur mycket tanke lägger ni vid att hästen faktiskt har en kropp, som ska vara stark, smidig och rörlig nog för att svara på våra hjälper.

Om man tänker sig en grundsits och ett logiskt mönster för hur vi ska göra övningar med vår kropp och det ska ge respons i hästkroppen och den ska följa vår impuls.

Då den inte gör det, är det då en dålig ryttare där uppe? Är man skicklig då man kan med teknik få igenom saker som hästen egentligen inte kunde göra reflexmässigt eller är man skicklig då man kan utreda hästens svagheter och mjukt lotsa den framåt. samt (VIKTIGT) att veta när man inte ska komma igenom problemen genom teknik och "god" ridning utan sitta av o tänka till innan nästa väg väljs.

Hur mycket tankar lägger ni vid "varför" i stället för "hur, ska vi få igenom"

Har funderat på detta då jag själv slipat min teknik länge för att få igenom saker med min motsträviga pålle och plötsligt över en natt fått en häst som gör saker jag bara drömt om pga att hans envisa krämpor försvunnit.

Tänker tillbaka på många pass och tycker att "det är lite synd om hästarna..." Dom är för undergivna för sitt eget bästa. Eller vi för hårdnackat envisa.

 

[pellen]

Sv: Hästen före ridningen!?

Hur mycket tankar lägger ni vid "varför" i stället för "hur, ska vi få igenom"

Jag funderar väldigt mycket på varför. Lite för mycket ibland, då blir ridningen lidande medan jag sitter inomhus med en tekopp och filosoferar.

Tror att det finns olika stadier i utbildningen (ryttarens utbildning) där man tillägnar sig "hantverket"/tekniken i ett stadium för att sedan bli mer flexibel och åtminstone börja kunna tillämpa sin teknik i olika situationer som uppstår och kanske också inse att tekniken faktiskt har sina begränsningar som man ibland måste frångå för att komma runt ett problem. Att vara alltför dogmatisk fungerar ju som bekant sällan.

För egen del har jag en häst som lätt tappar självförtroendet och det har varit mycket givande för mig att fundera över vilka krav som egentligen är moraliskt försvarbart att ställa på honom. Vi har kommit till en punkt där tekniken måste få stå tillbaka och han får känna att han är duktig och stark på den nivå han är. På så sätt har jag fått en glad och samarbetsvillig pålle som erbjuder sånt jag inte hade kunnat föreställa mig när jag rent objektivt tittar på hans ofördelaktiga kropp och mesiga gångarter.

Är man skicklig då man kan med teknik få igenom saker som hästen egentligen inte kunde göra reflexmässigt eller är man skicklig då man kan utreda hästens svagheter och mjukt lotsa den framåt. samt (VIKTIGT) att veta när man inte ska komma igenom problemen genom teknik och "god" ridning utan sitta av o tänka till innan nästa väg väljs.

Frågan är väl retorisk... Ja tänk vad mycket bekymmer man sluppit om man tänkt till en extra gång när man stöter på problem! Många hästar kan man "få till" vad som helst. Tror dock att det är en större utmaning och ett högre ideal att sträva mot att rida sin häst så att den är med mentalt i varje steg i utbildningen och själv har valt att ta varje steg så långt det är möjligt.
Någon beskrev det som den yttre och inre formgivningen. Det går relativt snabbt att ge den yttre formgivningen, alla har vi väl framgångshistorier om överlinjer som blir runda och bakben som orkar mer efter x antal månaders AR. Den inre formgivningen tar mycket längre tid beroende på hästens karaktär.

 

[Yoshi]

Sv: Hästen före ridningen!?

 

[elbereth]

Sv: Hästen före ridningen!?

Hur mycket tanke lägger ni vid att hästen faktiskt har en kropp, som ska vara stark, smidig och rörlig nog för att svara på våra hjälper.

Jag lägger mycket mer vikt vid hästens kropp än min egen. Han är oftare hos massör, chiropraktor, och dylikt än jag är. Ingen har hittills hittat några större fel på honom, förutom den lilla detaljen att han är en travare och således inte har den rätta exteriören för en perfekt dressyrhäst.

Men jag har inte heller den perfekta ridningen för en dressyrryttare så jag tycker det jämnar ut sig

För min hästs skull, och för att jag ska kunna vara rättvis mot honom när jag rider så försöker jag lägga lite energi på att bli rak, smidig och få bra kroppskontroll i min egen kropp.
Jag är övertygad om att min häst gör allt jag ber om, bara han förstår vad jag menar. Men min motsträviga kropp gör inte som jag vill, utan lite som den själv vill ofta och då blir det inte så bra.
De flesta ahaupplevelser jag har beror på att jag blir medveten om fel i min kropp och hittar ett sätt att rätta till dem.

 

[Lusidor]

Sv: Hästen före ridningen!?

Tack för kloka inlägg!
Den inre formgivningen var något jag inte hört någon tränare ta upp..

 

[Bewildered]

Sv: Hästen före ridningen!?

Ber om ursäkt att jag hoppar in såhär.. ^^

Gillade verkligen dina frågeställningar.. och jag hoppas att ingen kommer bli sur om jag lägger fram mina teorier om saker och ting.. om jag nu kan få någon ordning på dom så här efter ett par öl..


Många "felaktigheter" i människans attityd gentemot både djur och människor Tror jag baseras på ytligt kunnande och personlig prestationsångest..

De flesta människor är ytligt kunnande ang. hästens psykologiska funktioner (den inre formningen.. typ..) och dess anatomiska funktioner (den yttre formningen) - därvid att vi drar Alla över samma kam utan att ta hänsyn till olika skolor - olika exteriör på både häst och ryttare. Vi glömmer så lätt bort att både hästar och människor är olika personligheter som fungerar olika och svarar olika i samma situationer.. både i träning och i kommunikation.

Den Personliga prestationsångesten ligger i negativt betingad självbekräftelse - dvs - kan jag se fel hos någon annan betyder det att jag inte gör dom själv. De flesta människor har dragen av en "bully" till och från, i synnerhet i en situation där de har mkt erfarenhet egentligen men ändå känner en brist i sitt eget kunnande. För att maskera denna brist går människan ofta in i en försvars position som innefattar klankande, negativa kommentarer, personliga påhopp och ett och annat cirkelargument som inte leder någonstans.. Att se sina egna fel och brister är ofta smärtsamt - därför väljer vi att inte se dom...

Vi låter varken våra hästar eller oss själva att bli allt vi kan bli, för ödmjukheten och respekten för varelsen vi är i kommunikations post med är tyvärr bristande.

Någonstans måste vi lära både oss själva - och våra hästar - självförtroende, ödmjukhet och tillit till oss. Riktigt hur vet jag inte, men för "äkta" känsla inom ridningen tror jag att ödmjukhet och eftertänksamhet är A och O..

bara mina idéer....

 

[Susan]

Sv: Hästen före ridningen!?

Voila

Kunde nog inte sägas bättre

 

[vanimelde]

Sv: Hästen före ridningen!?

Tack för kloka inlägg!
Den inre formgivningen var något jag inte hört någon tränare ta upp..

en tränare som pratar mycket om den inre ridningen och vikten av det mentala hos både häst och ryttare är P***y W**d. "ride with magic" är hans motto. Han skriver i sin bok real riding om sina sju steg till en positivare attityd

"1. Fokusera på alla framgångar
2. Lämna det negativa bakom dig – fortsätt framåt – eller bakåt
3. Bara för att det hänt förut behöver det inte hända igen
4. Vad du tänker gör ditt undermedvetna
5. Använd positiva önskningar för att positiva saker skall hända
6. Omge dig omedelbart med positiva lärare och människor
7. Börja tro på dig själv!"
I samband med dessa synpunkter utvecklar och förklarar han ingående hur man kan göra. Han menar att tankens kraft är väldigt stor och kraftfull. Ett redskap vi bör bli medvetna om och använda oss av i positivt syfte.


själv ser jag det som självklart att mitt inre måste vara i balans för att hästen ska kunna vara det. Är inte jag kapabel att ta till mig och erkänna det jag gör bra, hur ska då hästen någonsin kunna veta?
Våga berömma dig själv! Våga säga: Det här gjorde jag bra! Kanske skulle de fördömande åsikterna från läktaren också försvinna om vi trodde mer på det vi gör. Och oavsett hur "okunnig" en människa är så gör denne alltid något rätt som kan berömmas och stärkas. Att våga ge konstruktiv kritik, att våga pusha och berömma. För mig är det en tung sten som behövs i byggandet av ridkonsten.

Jag tro att man oxå måste ha så mycket självkännerdom så att man kan känna och respektera sina egna begränsningar. ex idag är jag på dåligt humör, idag ska jag alltså inte rida.....

en droppe från havet av tankar som jag omger mig med vid tekoppen om kvällarna.

 

[Bewildered]

Sv: Hästen före ridningen!?

Tack Du skriver väldigt mycket bra du med Susan.. Det brukar vara en fröjd att läsa dina inlägg..

 

[Lusidor]

Sv: Hästen före ridningen!?

Om det där problemet med "bullying" för att maskera sin egen bristande kunskap.
Om man kunde genomskåda människor med sådan attityd direkt i en diskussion skulle det nog vara en helt annan ton här på forumet och mer givande samtal.
Nog är det bra med kritik med får ju finnas gränser för när kritiken bara är någon slags mobbing utan tanke att hjälpa.

Har på sistone råkat ut för en person som är ett extremt exempel på det du skriver Bewildered.
En person som ser nageln i andras ögon men inte balken i sitt eget.
Dvs startar krig över detaljer i andras ridning, skötsel och attityder gentemot sina hästar medans de största tragedierna utspelas hemma i det egna stallet.
Det verkar krylla av sådana människor i hästvärlden och jag såg någon artikel om det. Att många, särskillt kvinnor faktiskt söker en maktposition genom att mästra sina djur och stallkamrater.

Innan man har kommit ur ett sådant beteende och funnit en ro med sig själv, kan man vara en god ryttare då?
kan man vara ärlig mot hästen om man inte kan vara det mot sig själv?
Kan man hitta samspelet med en häst samtidigt som man utspelar en kamp med sig själv och andra?
Hmm

 

[Bewildered]

Sv: Hästen före ridningen!?

Personligen - om man möter en sådan Bully öga mot öga - brukar jag le och möta deras blick. Inte säga något alls utan bara titta på dom. Då svarar man inte upp aggressivt men du gör en markering att deras pickande och provocerande inte leder någon vart, att du mentalt ställer dig över sådant.

Så länge du har problem med dig själv kan du aldrig se hästens bästa - så länge du Lever genom hästen så är det dåligt för er båda. Att inte kunna se på sig själv och sin häst objektivt är hämmande.. både mentalt och fysiskt för båda.. och så länge folk har en "bully"attityd så får dom ju andra att må dåligt.. och kanske även din häst.. jag upplever ofta att hästar snappar upp energier och attityder väldigt fort och antingen tar efter dom eller backar undan, så samspelet bully-häst borde bli lidande. Och så länge du inte kan opartiskt studera dig själv så kan du inte hitta dina fel - hur mkt folk än poängterar dom för du vägrar inse det - och så länge du inte ser dina fel lär du dig inget och utvecklas inte.. det är synd att så många lider av det där bullysyndromet.. men värst är det för dom som råkar hamna i boxen jämte en sådan person..

Det ända jag eg kan säga till dig det är ge människan en "lilla gumman"attityd en stund, bli inte provocerad, för troligen så har den personen så många komplex och är så pass osäker att den nog mår ordentligt dåligt.. ^^ Vill du verkligen vara hemsk tillbaka så tycker jag du ärligt ska fråga personen hur den mår..

 

[Lusidor]

Sv: Hästen före ridningen!?

Ett litet avhopp från den ursprungliga frågan.. Såg jag dig bewildered i djurpratartråden?
Jag har följt med en tjej som är otrolig på detta och hon har alltid fått en massa information av hästar och andra djur hon pratat med. Allt som är verifierbart har stämt och man får en mycket seriös känsla av henne. En del är för trötta för att prata mycket men är artiga och försöker oftast förmedla saker till ägaren.
Nu till saken att den enda häst hon någonsin fått ett rakt nej ifrån är den här extrema "bully"-personlighetens häst. Den som har attityden att alla andra gör fel har en häst som vägrar kommunicera sina problem och funderingar. Hästen i fråga hade enorma hälsoproblem och varit med om mycket. Men det enda hon sa till min kompis var, dig tänker jag inte prata med, jag och matte, vi har varandra. Vi klarar oss själva.

Frågan är hur bra de klarade sig själva. Nu är hästen död efter mycket lidande och matten har bränt alla broar met människor runt omkring...

Kan hästar alliera sig med sin ägare och försvara deras oacceptabla beteende?

 

[pellen]

Sv: Hästen före ridningen!?

Kan hästar alliera sig med sin ägare och försvara deras oacceptabla beteende?

Jag vill tro att det inte är så. Men jag kan mycket väl tänka mig att det kan hända. Hästar är så OTROLIGT lojala. De tar på sig så mycket av det vi människor bär runt på. De kan nog inte värja sig.

 

[Susan]

Sv: Hästen före ridningen!?

Nu undrar jag en sak bara....
Etologer menar att hästar rent intellektuellt är ungfär på en 2 årings nivå....

Tycker ni två åringar brukar ta på sig för mycket.

Envar får tro på vad de vll, visst går det att kommunicera med hästar, men de flesta som säger sig kunna TALA med hästar visar sig som bluffmakare blott och bart på sin enorma okunnighet om arten häst.


Om det går att tala med hästar i den kommerciella bemärkelsen är alltså inte frågan här.

frågan är väl om detta psykologiserande av hästars känsloliv är till gagn för hästen.

Bullying handlar ju om att inte SE hästen för vad den är, och vad den inte är.

Hästprataeri är ibalnd farligt nära att göra samma sak.

2 åringar har en ytterst begränsad förståelse av världen.

Att vara schysst mot hästen är väl att ta hänsyn till dess begränsade förmåga att förstå - och inte vänta sig att den skal förstå oss



BITE ME

 

[psychogrrl]

Sv: Hästen före ridningen!?

Frågan är ju om vi är exakt allt vad som finns och betyder något i världen? När vi nu mäter hästen efter en mall som är gjord efter oss människor, är inte det isåfall mer missvisande?

På en 2årings nivå på vilka plan? IQ? Är IQ (logiskt tänkande) allt det viktiga i livet? Är det verkligen det logiska man komminucerar med hästen genom? Är det inte andra kanaler? Är hästen även där på en 2årings nivå? Vad är skillnaden på en 2åring och en 40åring på andra nivåer än de logiska?

 

[pellen]

Sv: Hästen före ridningen!?

På en 2årings nivå på vilka plan? IQ? Är IQ (logiskt tänkande) allt det viktiga i livet? Är det verkligen det logiska man komminucerar med hästen genom? Är det inte andra kanaler? Är hästen även där på en 2årings nivå? Vad är skillnaden på en 2åring och en 40åring på andra nivåer än de logiska?

Jag tycker visst att man kan psykologisera hästens känsloliv. Så länge man inte förmänskligar det.

 

[Lusidor]

Sv: Hästen före ridningen!?

Håller med. Jag har hört jämförelsen att en häst skulle kunna jämföras med en åttaåring. Beroende vad för uträkningar och beteenden man testar. Om man utgår från vad en häst ÄR. Inte ren IQ alltså för det tycker jag är ovesäntligt. Jag är mer intresserad av deras emotionella förmåga och tankevärld.
Mina hästar har faktiskt utvecklats enormt med åren och allt efterssom jag lärt mig mer o mer. Ju mer ödmjukhet jag visar och för varje gång jag förstår ett steg till på djupet av hur mycket som ryms i hästarna, ju mer har de börjat fundera.

I början då de hade allehanda problem och inte visste om att det gick att förmedla saker till oss ägare handlade det mest om det omedelbara just nu. Vill ha mat, är orolig, kusken är hård i handen ..osv.
Nu filosoferar min svarta valack över djupa grejor ska ni veta!
han har inte längre åsikter i vissa frågor utan säger, det där kan matte.
(tycker att det här flyter så mycket in i min ridning så det har med tråden att göra)
Samtidigt som han började fundera över känslor och tänka längre in i både det som varit och framåt. (talar om att till vintern kan jag nog orka tävla osv osv)har han blivit enormt harmonisk att både hantera och rida. Har inte behov av protester och stressar inte upp sig, inte en gång. Han vet att vi tar allt han säger på fullaste allvar.

men jag har inget behov av att bevisa för folk som inte har samma upplevelser att det jag "vet" är sanningen. Men det är trevligt att få dela med sig till dem som är intresserade och känner att deras umgänge med hästen och deras ridning utvecklas med sådant tänkande och utveckling.


Mycket jag upplever i hästvärlden talar väldigt emot vad vetenskapen säger, och jag tror på det jag upplever och inte vad jag läser.
Även om det är intressant att läsa.
Men ofta förtar inläst kunskap känslan vi har. en balans är det bästa tror jag!

 

[Susan]

Sv: Hästen före ridningen!?

Det gör inget om man läser inläggen

vill du jag skall översätta ordet intellektuellt

Etologer menar att hästar rent intellektuellt är ungfär på en 2 årings nivå....

Intellektuell = förstånd tankeförmåga ...alltså intelligens i meningen IQ

Intelligens bruakr betecknas som förmågan att dra logiska slutsatser baserade på befintlig information.

Sådana försök har gjorts, så man har ganska bra koll på hästars slutledningsförmåga.

och det krävs ju en ganska väl utveckald slutledningsförmåga

för att försvara ett beteende

- för att göra det så måste man ju förstå ett beteende och veta att det fisnn alternativ och logiska orsaker till det...

Däremot har jag aldrig påstått att IQ är det enda viktiga. Själv föredrar jag EQ sör att inte tala om SQ - där hästen ligger högre än oss, vad det verkar

men för ovansående "resonemang" krävs IQ

 

[Susan]

Sv: Hästen före ridningen!?

Jag tycker visst att man kan psykologisera hästens känsloliv. Så länge man inte förmänskligar det.

problemet är väl att man då måste etologisera.
dvs vara medveten om skillnader mellan arten häst och arten människa

 

[Susan]

Sv: Hästen före ridningen!?

Mycket jag upplever i hästvärlden talar väldigt emot vad vetenskapen säger, och jag tror på det jag upplever och inte vad jag läser.
Även om det är intressant att läsa.
Men ofta förtar inläst kunskap känslan vi har. en balans är det bästa tror jag!

En mycket vanlig inställning hos männsikor utan alltför höga studieskulder.
Bekvämt - jag behöver inte det där - jag kan i alla fall - om inte bättre.

Eller är det så att du bedrivit högre studier och tappat "känslan" ?