Lusidor
Trådstartare
Jag funderar och funderar på det här med ridning.
Vi här på buke har en aldrig sinande ström av kritik för varandras ridning. Det går alltid att hacka ner på visade bilder och beskrivningar av problem med att ryttaren tillhör fel skola.
Hästen är bakom hand: ha, han kan inte rida! eller ha, alla dina problem beror på att du sitter o rider på stång ..osv..
Men som den här nya stjärnan på Blue Hors Matiné sa någonstans:
-Man är aldrig bättre än hästen man sitter på.
Hur mycket tanke lägger ni vid att hästen faktiskt har en kropp, som ska vara stark, smidig och rörlig nog för att svara på våra hjälper.
Om man tänker sig en grundsits och ett logiskt mönster för hur vi ska göra övningar med vår kropp och det ska ge respons i hästkroppen och den ska följa vår impuls.
Då den inte gör det, är det då en dålig ryttare där uppe? Är man skicklig då man kan med teknik få igenom saker som hästen egentligen inte kunde göra reflexmässigt eller är man skicklig då man kan utreda hästens svagheter och mjukt lotsa den framåt. samt (VIKTIGT) att veta när man inte ska komma igenom problemen genom teknik och "god" ridning utan sitta av o tänka till innan nästa väg väljs.
Hur mycket tankar lägger ni vid "varför" i stället för "hur, ska vi få igenom"
Har funderat på detta då jag själv slipat min teknik länge för att få igenom saker med min motsträviga pålle och plötsligt över en natt fått en häst som gör saker jag bara drömt om pga att hans envisa krämpor försvunnit.
Tänker tillbaka på många pass och tycker att "det är lite synd om hästarna..." Dom är för undergivna för sitt eget bästa. Eller vi för hårdnackat envisa.
Vi här på buke har en aldrig sinande ström av kritik för varandras ridning. Det går alltid att hacka ner på visade bilder och beskrivningar av problem med att ryttaren tillhör fel skola.
Hästen är bakom hand: ha, han kan inte rida! eller ha, alla dina problem beror på att du sitter o rider på stång ..osv..
Men som den här nya stjärnan på Blue Hors Matiné sa någonstans:
-Man är aldrig bättre än hästen man sitter på.
Hur mycket tanke lägger ni vid att hästen faktiskt har en kropp, som ska vara stark, smidig och rörlig nog för att svara på våra hjälper.
Om man tänker sig en grundsits och ett logiskt mönster för hur vi ska göra övningar med vår kropp och det ska ge respons i hästkroppen och den ska följa vår impuls.
Då den inte gör det, är det då en dålig ryttare där uppe? Är man skicklig då man kan med teknik få igenom saker som hästen egentligen inte kunde göra reflexmässigt eller är man skicklig då man kan utreda hästens svagheter och mjukt lotsa den framåt. samt (VIKTIGT) att veta när man inte ska komma igenom problemen genom teknik och "god" ridning utan sitta av o tänka till innan nästa väg väljs.
Hur mycket tankar lägger ni vid "varför" i stället för "hur, ska vi få igenom"
Har funderat på detta då jag själv slipat min teknik länge för att få igenom saker med min motsträviga pålle och plötsligt över en natt fått en häst som gör saker jag bara drömt om pga att hans envisa krämpor försvunnit.
Tänker tillbaka på många pass och tycker att "det är lite synd om hästarna..." Dom är för undergivna för sitt eget bästa. Eller vi för hårdnackat envisa.