Hästen avslöjar Hästägaren.

[Uddatyp]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

de stämmer då inte på mej o min pålle iallafall.
jag är feg, blyg, osäker, velig..allmänt asocial e ja väl..

min häst är tuff, social, självsäker, envis, smart, orädd, känslig, personlig, fruktansvärt pigg o arbetsvillig,enmanshäst och allmänt jagärbäst typen..så att fega jag har en sån tuff häst är väl inte direkt de man förväntar sej..om man ser de på de sättet..
i kroppsbyggnad så kan man väl säga att vi är väldigt olika också..han kan äta hur mycke som helst och går på fri tillgång men är slimmad o smal med synliga fina muskler..
medan ja har stora matproblem och inga muskler och allmänt liten o tanig.

däremot när ja hanterar/rider honom så förvandlas ja konstigt nog till nån mycke mycke mer bestämd/självsäker människa som ja normalt sett inte är..men skulle behöva vara.

så vi tar fram varandras bra sidor hos varandra så på de sättet passar vi perfekt ihop, han blir som en annan häst med mej och ja blir som en annan människa med honom..lite terapihäst har han blivit för mej..hjälper till med mycket.

 

[Evil_In_A_Closet]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Alla mina hästar e nerviga, medan jag e lugnet själv
Så det jämnar ut sig:smirk:

 

[Emmah.S]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Mitt val av häst stämmer inte överens med mig. När jag köpte honom gjorde jag det för att INTE behöva känna någon press från andra och slippa svara på frågor varför jag inte tränar. Ville ha en glad och go kompis så valet blev bruksnordis. En stor rejäl killa på 700 kg, själv en lång smal tjej på 65...Visserligen är vi rätt lugna båda två men han är nog hispigare än jag när det väl kommer till kritan.

Lillasyster köpte en shettis som hon aldrig över sin döda kropp kommer att göra sig av med. Hon är LUGN med rejält stora bokstäver och Lakej är rejält helt på gröten....

Så, nja..kan inte hålla med dig alls, snarare att man söker sig till sina motsatser..

 

[Bison]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

tycker inte det där stämmer särskilt bra, inte här iaf.

 

[Jane_Done]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Ja-a-du. Jag vet inte riktigt var du ska peta in mig men jag har ju mitt fullblod från banan som helt klart hamnat i trivselvikt. Nervös och stressad är varken han eller jag däremot älskar jag han ädla blod och reaktionssnabbhet och det bekommer mig inte det minsta att han tar ett par skutt i ridhuset om snö brakar ner eller någon smäller till med något utanför. Och tröga hästar, både till kropp och själ, är enligt mig en bestraffning att ha.

Innebär det att jag är stressad då? Eller är det så att häst och hästägare formar varandra i en spiral?

Skostorlek? 39r och 0r

 

[Lazio]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Hästarna blir som man själv är.

Jag är lugn. Jag har överfört detta på mina hästar. Från början var de allt annat än lugna, mer grymt osäkra och stressade. Båda två hade liknande beteende även om den ena var värre. Den ena är väldigt smart, den andra är smart med men gör allt för att spela dum.. Båda två är envisa som åsnor om de vill, det är ändå alltid jag som bestämmer och det vet dem även om den ena försöker övertyga mig om att han bestämmer ibland.

När jag tänker efter är jag rätt envis, ger inte upp så lätt...hmm konstigt, de är ju lika mig. Men hur visste jag det från början? Jag kände den ena innan jag köpte men han visade aldrig den sidan då. Läskigt ju.

 

[Sessiagh]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Det här var ju en rolig tråd! Fast inledningen med vilka som väljer viss häst stämmer dåligt, som det framkommit.
Mina hästar: Klumpiga, överviktiga, lata, envisa tinkrar/irish cobs
Jag själv: Hetlevrad, lång, smal, smidig.
Den enda gemensamma nämnaren vi har är envisheten. Jag är intill döden envis. Så det nästan gränsar till dumhet.

Sätt mig ihop med en hetlevrad häst och konflikterna är ett faktum. Jag tänder lätt och på så sätt triggar jag lätt en häst som redan har flyktinstinkterna redo. Med en flegmatisk häst utnyttjar jag energin bättre och använder den till att motivera hästen.

Jag tror snarare att man väljer häst efter behov. Jag rider inte så ofta och har hästar som klarar av att stå i en vecka eller två utan att det märks. Det vore otroligt fel av mig att införskaffa en varmblodig häst ur de kriterierna.
Jag är renodlad fritidsryttare och nöjer mig med uteritter och då duger ett kallblod hur bra som helst. Om jag varit mycket dressyr eller hoppintresserad hade jag kanske hellre valt en varmblodig häst. (Även om det finns kanonfina tinkrar som presterar i både dressyr och hoppning).

Vore jag intresserad av fältritt kanske inte valet hade fallit på en ardenner, precis. Inte heller hade jag valt ett fullblod för brukskörning.

/Sessiagh

 

[tindra]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

hm.. jag vill gärna ha livlig med fart i. smart och full av lisglädje. Jag stressar lätt i vardagen, fast jag inte medger det. men aldrig i stallet. Jag är lugn och stadig bland hästarna och inverkar oftast lugnande på hispiga och studsiga hästar. Jag vill helt enkelt hellre ha lite mer frammåt anda än seghet - livsglädje . jag klarar inte av att sitta på en häst som knappt vill frammåt, som du får tvinga fram mer eller mindre.

men visst, de flesta hästar jag ridit har påmint om mig. En jag red hade magproblem (som jag) kunde inte skritta utan studsade fram (som jag) lättfrusen, som jag.. osv osv.. älskade springa (älskar snabba galopper).. osv..

men jag väljer häst efter hur det känns, dock medger jag att jag gillar eldigare, hetare individer. det är helt enkelt roligare så.

 

[renatechampion]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Jag blir så trött!

Varför är det alltid så att nervösa stressade hästägare till varje pris ska köpa hästar som uppfyller alla deras kriterier. Trötta sega hästägare ska till varje pris köpa lika sega trötta hästar.

Tjocka hästägare har alltid tjocka hästar och smala hästägare har alltid smala hästar, långa hästägare har alltid långa hästar och korta hästägare har alltid korta hästar. Klumpiga hästägare har alltid klumpiga hästar och smarta hästägare har alltid smarta hästar. Hästägare med stora fötter har alltid hästar med dasslock till fötter och hästägare med små fötter har hästar med trånga hovar.

Vad beror detta på och varför söker hästägare alltid en liknelse i sig själv utifrån sitt hästköp.

Tänk va mkt bättre det vore om en nervös osäker hästägare köpte en säker trög häst och en trött seg hästägare köpte en osäker nervös häst.

Då skulle det bli lite mer jämnvikt istället för totalhaveri, för det gäller ju att man kompletterar varandra. En blind kan inte leda en blind lika lite som en döv kan höra vad en annan döv viskar i örat.

Hjälp mig att reda ut detta fenomen för det är 100% träff att ser man en häst studsar runt i hagen så kan man peka på den personen i stallet som strutsar runt och säga, det där måste vara din häst lika väl som ser man en häst som står och sover i hagen och hittar en person i stallet sovande på en höbal och säger det måste vara din häst som står och sover i hagen så blir det alltid samma svar. Hur kunde du veta det??

Så vad är det som avgör just ditt val av individ och vad beror det på att du fastnade för just denna individ?

Förklara gärna oxå hur du vårdar och hanterar denna individ för att ni ska finna trygghet och förtroende för varandra och vem är ledaren?

KL

Sånt j*vla trams. Varför drar man alla över en kam sådär? Det är inte ens OFTA som det är så som du säger.

 

[break_a_leg]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Så vad är det som avgör just ditt val av individ och vad beror det på att du fastnade för just denna individ?

Förklara gärna oxå hur du vårdar och hanterar denna individ för att ni ska finna trygghet och förtroende för varandra och vem är ledaren?

Jag läste en intervju med Magnus Gällerdal som pratade lite om det här med vem som passar ihop med vilken häst. Han tyckte att "lugna och stabila" människor passade bättre ihop hästar av "det nervösare slaget". Det tycker jag stämmer när man kommit en bit på väg i sin ridning. Däremot tycker jag att yngre och osäkra ryttare kan behöva en trygg häst för att komma över sin rädsla eller helt enkelt lära sig rida på.

Nu har jag ju ingen häst längre och skulle jag köpa en ny skulle jag nog vara en sådan som du beskriver. För min egen bekvämlighets skull skulle jag välja en relativt cool individ, jag har blivit bekväm med ålderns rätt. Skulle tex inte rida hispiga unghästar som jag gjort tidigare i mitt liv. Ska jag rida nu vill jag att det ska vara stillsamt och bekvämt utan fara för eget liv!

Jag tycker nog att det du skrev stämmer ibland, tyvärr anses det ju i vissa kretsar lite mesigt att välja en lugnare variant av häst även om det är vad man behöver.

 

[__Stilett__]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

jag är 160 och inte smal.
men jag har ändå en liten ädel häst och en grövre (dock ej tung)
en är lugn och en är het. dom är totalt olika både i utseende och sätt.

 

[CillaW]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Så trevligt.

Mina tre hästar är glada, sociala, positiva och trevliga att arbeta med.
Dessutom är de vackra!

 

[Mia_R]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Stämmer dåligt, mina hästar har generellt varit reaktionssnabba och med en hel del temperament men alltid välhanterade och snälla att sköta, gått fram dit jag vill och stirrar inte upp sig i hagen. Matte har visserligen oxå en hel del temperament och humör, men inte heller jag stirrar upp mig i hagen och inte sover jag på halmbalarna i stallet heller. Det rör sig en hel del mellan öronen på både mina hästar och mig. De har haft tendens att var lite väl heta att rida för många medan jag själv kunnat skritta omkring med dem i grimman barbacka. Jag har större tålamod med hästar än med folk och har sedan barnsben fått lära mig att behandla djur väl och vara tydlig och konsekvent.

"Hästen går alltid före ryttaren."

 

[coari]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Det kanske är på sin plats att även jag svarar i denna tråd. Tänker dock inte svara så personligt avslöjande då det verkar onödigt.

Har alltid tidigare då jag tävlade haft stora Tyska hästar med stor kapacitet,som bara är explosiva i själva hoppningen. I markarbetet gällde det att rida med skänkel och framåtdrivning. Jag hatade heta hästar som man fick sitta och "dra i utan lätt hand och stadig skänkel i lätt sits passade mig bättre. Mitt dåvarande humör passade bra på den typen av hästar då en geting även kan få fart på Ferdinand.

Tyvärr blev jag känd för att kunna reda ut "problemhästar" som av en eller annan orsak tagit över sin ledar roll från ägaren/ryttaren. Här lärde jag mig att en geting inte va det bästa receptet utan lugn,envishet,trygghet och bestämt ledarskap va nyckeln till framgång. I dag förstår jag inte hur jag kunde utsätta mig för alla dom olycks tillbud som detta medförde men mitt måtto va och är att ingen häst har och heller inte ska ta ledarskapet över mig. Tappar jag ledarskapet så har jag bara mig själv att skylla till och brist på kunskap. Allt ledarskap har med respekt att göra och hästar måste man respektera och visa respekt för, dock får man aldrig uppvisa rädsla främst inte för en osäker individ.

Min ålder och yrke fick för många år sedan mig att tappa både ork och intresse för vidare ridning men hästar ville jag fortfarande hålla på med på min fritid. Så jag "sadlade om" efter att ha börjat sko på Galoppen och köpte min första galoppis hos dåvarande arbetsgivare. Hade aldrig sett den springa utan bara stillastående i stallgången som tvååring och skott den några gånger. Plötsligt insåg jag vi hade samma temperament,samma kroppsbyggnad och va lika lugna så länge inget hetsade upp oss och båda hade samma tävlingsinstinkt och envishet.

Denna häst följde jag under många år,besökte den ofta på min fritid,har gått otaliga vändor genom den "fansastiska natur" man på Galoppen kan erbjuda. Vi kunde varje sten,gren,träd på hela området.Detta va en fristad för mig och ett avbrott i mitt vardagliga arbete och tidigare tävling,ridning. Detta va oxå en fristad för denna tävlingsindivid utifrån sin vardag. Om jag red denna individ eller någonsin har ridit en Galoppis??? Glöm det,, där går min gräns och överlevnadsinstink före.

Det har sedan dess blivit några till Galoppisar men för dagen och aldrig mer ska jag äga en Galoppör. Den sista jag köpe ihop med två personer till som jag känner mkt väl sålde jag min andel till för drygt ett år sedan men lovade att jag fortsättningsvis skulle fortsätta sko den och har så gjort, fram till dags dato. Detta behöver jag framöver inte fortsätta med då den i dag startade på Galoppen och såg ut som en vinnare in i sista svängen, plötsligt dalade den som en gråsten genom fältet och jag befarade det värsta, alla andra kom i mål men denna häst stod som förstelnad i utgången på sista kurvan och djurambulansen va snabbt på plats.

Jag hoppas att jag har fel när jag påstår att make söker maka för i annat fall kommer jag bryta armen i morgon.

Skickar som hastigast en beundran till alla inblandade för handgripligt ingripande,proffsig hantering och beundransvärt tillmötesgående.

Att dessutom utifrån det man avlats till få avsluta sitt liv med det man mest av allt älskar, nämligen springa fort och tävla i flock är precis så som jag själv skulle önska. Ett snabbt värdigt avslut före ett långvarig plågsamt lidande. Jag önska alla kunde få uppleva detta.

 

[chrysler]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Vilken rolig teori du har, jag ska fundera mer på den

Jag kan nu kommentera att det med tjocka hästägare kan stämma i rätt många fall, så är det även med de hundägare jag varit med om.Djurägare som gillar mat gillar även att mata sina djur i överkant.

Jag tycker det är synd att så många kör med att det "är bättre med tjocka än magra hästar", ska man inte sträva efter lagom?
Nej det är inte bra med magra hästar men inte med feta heller, de får ju ledproblem & det är orättvist att deras ägare kräver att de ska orka med arbete när deras kroppshydda är för tung, såg det senast på en tävling i höstas, när en häst var alldeles för stor för att egentligen må bra av att tävlas...

 

[mackan]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Jag beklagar verkligen det som tydligen hänt idag . Din inställning till det hela hedrar dig dock.

 

[flashlight]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Beklagar verkligen, det måste ha varit hemskt för dej.
Banan var nog inte så kul antar jag, (har hört att den sällan är det tyvärr,) så kanske ännu fler blev skadade även om det inte gick lika illa som för din

Men varför ville du inte rida fullbloden du har ägt? Så gammal är du väl inte??

 

[coari]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Beklagar verkligen, det måste ha varit hemskt för dej.
Banan var nog inte så kul antar jag, (har hört att den sällan är det tyvärr,) så kanske ännu fler blev skadade även om det inte gick lika illa som för din

Men varför ville du inte rida fullbloden du har ägt? Så gammal är du väl inte??

Jag skrev väl att jag inte gillar hästar som "pullar".

Tack ni båda för varma tankar men nu återgår vi till trådens ursprung.

Jag väntar med spänning på boj:s inlägg Lilla Skutt:s och hur fasen kan Alexandra ha undgått denna tråd??

 

[Totola]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Så vad är det som avgör just ditt val av individ och vad beror det på att du fastnade för just denna individ?

Tja, jag ville ha en ponny. För att dom är söta! Betyder det att jag måste vara söt? Och för att det känns som lagom storlek för mig, är ganska liten, vill gärna känna att jag kan "rida hela hästen" snarare än att kämpa med en stor rackare där man inte kan hålla koll på alla kroppsdelar.
Letade länge efter d-ponnyer, funderade t o m på unghästar ett tag fast det kändes som lite väl stort projekt iom att jag inte har tillräckligt stor vana av unghästar/inridning mer än travare som redan är mycket hanterade och att rida unghästar som redan är grundridna.
Kom fram till att d-ponnyer är ett dyrt släkte för någon som är "kräsen" med att individen ska kännas rätt men inte vill betala för tävlingskapacitet. Kollade därefter på kallblodstravare bl a (kollade egentligen på massor med hästtyper men ögonen brukar fastna på kallblodstravare) men även där kändes de ganska "dyra" med tanke på exteriör och utbildning. Hittade till slut en kallblodstravare i d-ponnyformat som var såå söt! (föll för den först när jag såg den IRL eftersom den verkade lättsam men ändå "mycket häst" och positiv till jobb).

Nu såhär i efterhand tror jag den var lite väl lättstressad/orolig/nervös för mig, för precis som det du klagar på så är jag inte tillräckligt bra på att hålla hjärnan klar själv för att kunna överkompensera åt en orolig häst Till mitt försvar kan jag säga att hästen både är grov i kroppen jämfört med mig (jag ser extra smal ut på hästryggen! ) och väldigt självsäker utanför ridningen, är alltid ranghög. Jag är minst lika osäker i vanliga livet som vid ridningen -inte mycket alltså, men inte direkt "självsäker" och "tuff", jag får lätt ont i fötterna och hästen verkar ha stålhovar alt. inte bekymra sig över "småkrämpor" och jag är precis motsatsen

Min första häst var f ö raka motsatsen mot den här hästen i princip. Min andra häst var alldeles för människo-social för att vara lik mig, men vissa likheter hittade man säkert.

Förklara gärna oxå hur du vårdar och hanterar denna individ för att ni ska finna trygghet och förtroende för varandra och vem är ledaren?

Ja du, jag tror på att man får tag på den häst som det var tänkt att man skulle ha JUST DÅ för att ha en chans att utveckla sig så mycket som möjligt (man får den häst man är redo för - tillräckligt utmanande...). Men att det sedan är VI som avgör hur hästen kommer bli. Att man aldrig med flit kan köpa en häst som kompenserar för en själv utan att vi själva formar hästarna. Precis som du nog också är inne på. Att man kan se hästen som en spegel av sig själv.

Försöker dock att inte titta för mycket i spegeln utan ta lite i taget, det man känner sig redo för. Se, men inte värdera för mycket. Risken känns annars stor att man blir nedslagen av det man ser och blir omotiverad alt. tar ut det över hästen genom att försöka "uppfostra" den, utan att veta vad JAG gör för fel som speglas på hästen. Om JAG i grunden inte ändrar mig så kommer ju hästen inte heller göra det i längden.
Ledare bryr jag mig ärligt talat inte om, jag känner inte att det är någon idé att försöka klättra över hästen i rang när uppenbarligen ingen/inte många hästar har lyckats med det hittills! Hästen är trots det väldigt bussig och samarbetsvillig, därför försöker jag förstärka samhörighetskänslan, förbättra kommunikationen och sätta tydliga gränser för att man inte ska behöva "bestraffa" hästen och behandla den orättvist. Visa att man bryr sig är en annan sak.
Det där med vården, det är lite svårt att säga. Hästen är såpass tålig och tuff och verkar som sagt inte bry sig om "småsaker", därför vill jag inte heller dalta i onödan. Försöker ge den så mycket grovfoder att den inte behöver känna stress eller rastlöshet av hunger, titta till eventuella sår, hålla utkik så den inte verkar störa sig på något, behandla/åtgärda om det är något som verkar kunna BLI ett problem, hålla efter mao. Den fick en dålig start men verkar numera väldigt tålig i sin kropp! Har inte haft problem med tänder eller hovar och det känns ju som A och O.

 

[Totola]

Sv: Hästen avslöjar Hästägaren.

Jag kan nu kommentera att det med tjocka hästägare kan stämma i rätt många fall, så är det även med de hundägare jag varit med om.Djurägare som gillar mat gillar även att mata sina djur i överkant.

Jag tycker det är synd att så många kör med att det "är bättre med tjocka än magra hästar", ska man inte sträva efter lagom?
Nej det är inte bra med magra hästar men inte med feta heller, de får ju ledproblem & det är orättvist att deras ägare kräver att de ska orka med arbete när deras kroppshydda är för tung, såg det senast på en tävling i höstas, när en häst var alldeles för stor för att egentligen må bra av att tävlas...

Jag kör med - hellre för tjocka än för magra PÅ VINTERN och det är nog samma för egen del faktiskt. Att man behöver lite extra fett för att kunna hålla värmen, jämfört med på sommaren när man inte behöver något extra fläsk mer än liite tillgodo så man har att bygga av. Därför gillar jag inte sommarbete heller (ställa av under den bästa tränings-/pyssla med hästarperioden? ).

Så när jag tänker efter så håller jag med, förutom att vi människor kanske kan vara mer periodare än hästarna, för att man inte ska ändra foderstaten för ofta vet väl de flesta?