Hästar

[DarkInNight]

Jag behöver en häst som tar mig i handen och säger ”lugn matte, den där stenen äter inte upp oss”

Så fin beskrivning

 

[Andromedae]

Jag resonerar som sådant att det är vi ryttare som ansvarar för att hästen ska tycka att det är kul, tryggt och trevligt att göra saker med oss. Helt ärligt tycker jag att det är ganska orimligt att förvänta sig att en häst, som varande en levande varelse, bara ska "funka" utan vårt stöd när vi ber dem att göra saker som ligger bortom vad det är att vara en häst.

Jag har en oerhört snäll men ganska reaktiv häst. Jag låter min nioåring rida ut på henne och galoppera iväg från oss, för jag vet att mitt barn känner henne och 1) kan hantera om hon hoppar till och 2) inte hetsar upp sig. Min man, som bara ridit lite på ridskola och i övrigt bara ridit hemma, rider ut på henne själv. Inga som helst problem. Han är, precis som barnet, en väldigt sansad person som fixar om det skulle hända något.

Jag är inte lika lugn i själen som resten av min familj, men jag och hästen funkar ändå rätt bra ihop för jag har mer ridvana i grunden som jag kan gå tillbaka till om jag stressar upp mig.

Däremot skulle jag aldrig låta någon som inte känner hästen ta ut henne på en tur utan uppsikt. För att hon ska trivas och vara trevlig att rida behöver man kunna stötta henne när hon behöver det. Om man som ryttare inte har förmågan att stötta henne, då är risken att hon stänger av och istället exploderar vid ett senare tillfälle. Ibland behöver hon mycket stöd, och ibland är hon betydligt mer avslappnad - och det behöver ryttaren känna av.

Är hon en trygg häst? Ja, och nej. Hon har ett underbart temperament på så sätt att hon verkligen tycker om människor och vill göra saker med oss. Men hon är väldigt långt ifrån en maskin. Precis som de flesta andra hästar.

(Hon köptes vare sig dyrt eller billigt för sin ras i förhållande till utbildningsnivå.)

 

[Vinur]

Mitt syfte med tråden är att jag tycker det är intressant att diskutera med olika människor om hur man idag hittar en lämplig häst som passar den vanliga hobbyryttaren då jag tycker dom verkar vara en bristvara på köp och säljmarknaden . Jag har kompromissat genom att köpa en inte allt för billig eller dyr häst som inte är speciellt svår egentligen men gillar att hoppa till för saker vilket gör att man känner sig begränsad i sin ridning då man inte kan rida var eller hur man vill.

Jag vill ha en trevlig hobbyhäst och har ganska liten budget. Jag kompromissade och köpte en tvåårig och red in henne själv.

 

[nullo-modo]

Jag tillhör skaran som inte vill lägga motsvarande kontantinsatsen på ett hus på en häst men har tiden och platsen att vänta.
Så nästa kommer till antingen en egen uppfödning till och i så fall en welsh cob × fullblod eller köpa en 1 åring eller föl och funderar då på en tinker eller fjording, möjligt att det även kan bli en körponny och i så fall ett gotlandsruss.

 

[aglaonema]

Premissen för resonemanget är att alla "vanliga hobbyryttare" vill ha likadana hästar. Det köper inte jag riktigt. Om jag kollar i min bekantskapskrets är vi ett gäng hobbyryttare som nog till ytan ser rätt likartade ut - men vi föredrar alla ganska olika typer av hästar. I det gänget finns det nog ingen som känner sig begränsad i sin ridning, men tänker jag i vidare kretsar kan jag nog komma på personer som möjligen gör det. Sen beror det ju en hel del på vad man som ryttare vill ha ut av sin ridning också. Jag hade nog personligen känt mig begränsad med en häst med mindre motor och väldigt långsamma reaktioner. Med en sådan skulle jag ha svårt att göra det jag vill ha ut av min ridning. jag tror att det är just detta som gör att diskussionen inte riktigt blir en diskussion här. Dina förutsättningar för diskussionen är inte alla andras förutsättningar och det skapar frustration istället för förståelse och resonemang.

Alla vanliga hobbyryttare vill givetvis inte ha samma typ av häst då människor är olika. Det som är för mig fortfarande den stora frågan hur hittar man en tillräckligt trygg häst om man inte är en sån person som är bekväm med hästar som sprättar till för saker. Och jag vet alla hästar kan bli rädda för något men det är ju hur dom reagerar vid rädsla eller annat som avgör hur pålitliga dom känns.

 

[warg]

Alla vanliga hobbyryttare vill givetvis inte ha samma typ av häst då människor är olika. Det som är för mig fortfarande den stora frågan hur hittar man en tillräckligt trygg häst om man inte är en sån person som är bekväm med hästar som sprättar till för saker. Och jag vet alla hästar kan bli rädda för något men det är ju hur dom reagerar vid rädsla eller annat som avgör hur pålitliga dom känns.

Det är ju en mer specifik fråga som absolut går att resonera om! Det handlar ju om en kombination av temperament/medfödda egenskaper och utbildning. Jag tror det är klokt att objektivt spalta upp vad det egentligen är man söker - temperament, läggning, inställning, känslighet för hjälper och så vidare. Jag hade också önskat att vi ryttare generellt var duktigare på att se på hästar och ridning objektivt och inte blanda in så mycket subjektivitet hela tiden. Om vi kan beskriva både preferenser och hästars egenskaper utan att döma/bedöma utan vara sakliga är det lättare att para ihop hästar och ryttare.

 

[skiesabove]

Jag tillhör skaran som inte vill lägga motsvarande kontantinsatsen på ett hus på en häst men har tiden och platsen att vänta.
Så nästa kommer till antingen en egen uppfödning till och i så fall en welsh cob × fullblod eller köpa en 1 åring eller föl och funderar då på en tinker eller fjording, möjligt att det även kan bli en körponny och i så fall ett gotlandsruss.

Om du inte är ute efter dressyrbanorna, har erfarenhet i att läsa häst, och vill ha en väldigt chill och rolig "hushäst" och kan utbilda själv så kan jag rekommendera Kigermustangerna.

Prislappen är runt 60-80k för ett föl men lägre på de äldre .

Dom är såpass nya i Sverige att väldigt få har hunnit ta dom hela vägen till ridhäst. Men dom är i mitt tycke, otroligt kloka och roliga små varmblod. Inte en häst för "vem som helst", men dom är verkligen inte sprättiga eller nerviga när dom bondat med sin människa. Otroligt lojala, tillitsfulla, tänkande.

Förvildade spanjorer .

 

[prinsessfeminist]

Frågan är vad "uppfödare" gör, och vilka de är? De allra flesta tar ett föl på sitt sto, och de väljer nog mer och mer efter vad de själva vill ha? Man måste ändå ha köparen i fokus, om man vill sälja, menar jag?

Om jag tar mig själv som exempel, så vill jag i år betäcka mitt treåriga oprövade sto.

Det är lätt att bli förförisk hänförd av den ena snygga hingsten efter den andra, men jag måste också ställa mig frågan om det är rätt att välja just den hingsten för köparen?

Dessutom kommer jag kanske inte få sålt hästen på flera år. Hur skall jag själv ombesörja inridning osv...

 

[stjarnhimmel]

Alla vanliga hobbyryttare vill givetvis inte ha samma typ av häst då människor är olika. Det som är för mig fortfarande den stora frågan hur hittar man en tillräckligt trygg häst om man inte är en sån person som är bekväm med hästar som sprättar till för saker. Och jag vet alla hästar kan bli rädda för något men det är ju hur dom reagerar vid rädsla eller annat som avgör hur pålitliga dom känns.

Om jag sökte efter en sådan häst skulle jag fråga min instruktör. Under förutsättning att man har en sådan då. Jag har några personer som jobbar som ridlärare eller inom hästbranschen. Jag tror det finns en rad såna hästar du söker men jag tror många hästar aldrig ens kommer ut på annons.

 

[Tassa]

Som någon redan skrivit så kanske de lugna trygga hästarna inte säljs så ofta och därför inte hamnar ute på annons?

Jag är medryttare på en häst som jag skulle säga är 100 % trygg, men visst har han hoppat till eller gjort en helomvändning ibland när han blivit rädd för något. Jag rider ut långa rundor barbacka och i grimma ensam med honom. Alla andra i stallet kan rida sina hästar ut i skogen utan sällskap också.

De hästar som är trygga och lugna skogsmullar har bott med sin ägare i många år och ingen som jag vet planerar att sälja sin häst. Så troligtvis byter de inte hem så ofta och blir då svårare att få tag i. Det gäller nog att ha kontakter för att få tag i en sådan kompis.

 

[aglaonema]

Som någon redan skrivit så kanske de lugna trygga hästarna inte säljs så ofta och därför inte hamnar ute på annons?

Jag är medryttare på en häst som jag skulle säga är 100 % trygg, men visst har han hoppat till eller gjort en helomvändning ibland när han blivit rädd för något. Jag rider ut långa rundor barbacka och i grimma ensam med honom. Alla andra i stallet kan rida sina hästar ut i skogen utan sällskap också.

De hästar som är trygga och lugna skogsmullar har bott med sin ägare i många år och ingen som jag vet planerar att sälja sin häst. Så troligtvis byter de inte hem så ofta och blir då svårare att få tag i. Det gäller nog att ha kontakter för att få tag i en sådan kompis.

Jag har haft 2 såna hästar som jag köpte via kontakter tyvärr har jag inte riktigt dom kontakterna idag längre. Har också haft en på foder som var bra ridhäst. Dom hästar jag hittat via annons har varit både sjuka och tokiga. Har också fött upp nån häst som aldrig passade mig i ridningen, för svår. Sen har jag också varit med om en ridolycka och bröt sönder ganska många ledband i mitt knä var halt några år och kan inte längre sitta på huk. Den nuvarande hästen köptes lite halvt genom kontakter och var aldrig ute på annons men var ändå inte riktigt vad jag sökte. Den är rätt vettig i huvudet men är rädd t.ex för fåglar som sitter i buskar och kan låtsas springa iväg några steg, göra små bocksprång, kasta sig rätt snabbt åt sidan etc. Det går bäst att rida på en åker där finns inte så mycket att vara rädd för och ridbanan har träd på en långsidan så det funkar inte riktigt så bra. Rider inte ut längre än några hundra meter utan vill hålla mig hemmavid ifall nånting händer. Sen undviker man ju att rida i blåsigt väder och om man är trött och inte kan koncentrera sig helt hundra på ridningen. Funderar ibland om man borde tuffa till sig mer som ryttare men risken att skada sig måste man alltid väga in då hästar är stora djur speciellt om man sitter på.

 

[Fabian In Memoria]

Jag har haft 2 såna hästar som jag köpte via kontakter tyvärr har jag inte riktigt dom kontakterna idag längre. Har också haft en på foder som var bra ridhäst. Dom hästar jag hittat via annons har varit både sjuka och tokiga. Har också fött upp nån häst som aldrig passade mig i ridningen, för svår. Sen har jag också varit med om en ridolycka och bröt sönder ganska många ledband i mitt knä var halt några år och kan inte längre sitta på huk. Den nuvarande hästen köptes lite halvt genom kontakter och var aldrig ute på annons men var ändå inte riktigt vad jag sökte. Den är rätt vettig i huvudet men är rädd t.ex för fåglar som sitter i buskar och kan låtsas springa iväg några steg, göra små bocksprång, kasta sig rätt snabbt åt sidan etc. Det går bäst att rida på en åker där finns inte så mycket att vara rädd för och ridbanan har träd på en långsidan så det funkar inte riktigt så bra. Rider inte ut längre än några hundra meter utan vill hålla mig hemmavid ifall nånting händer. Sen undviker man ju att rida i blåsigt väder och om man är trött och inte kan koncentrera sig helt hundra på ridningen. Funderar ibland om man borde tuffa till sig mer som ryttare men risken att skada sig måste man alltid väga in då hästar är stora djur speciellt om man sitter på.

Det där lät ganska likt mitt förra halvblod. Det tog ett tag men han blev bättre med tiden och jag blev snäppet modigare. Men jag vågade ändå rida ut själv, åtminstone när det inte var för isigt ute. Men vissa saker freakade han alltid ut för. Som hundar på läktaren, vissa rörelser vid sidan av ridbanan och blåsigt väder. Red inte heller ut i blåst.

 

[Nepenthe]

Nu har jag väldigt dålig koll på avel oavsett ras men även SWB borde väl avlas mtp temprament? Det är ju rätt mkt en tävlingshäst måste "utstå" som ändå kräver ett viss typ av temprament tänker jag men spånar mest lite löst med mig själv tror jag ^^

Det här kan man se skillnaden om man åker på tävlingar. Har varit på endel hopp/dressyrtävlingar o nu de sista åren på ett handfull westerntävlingar.
De är ganska stor skillnad där
(Jo westernfolket är i endel fall för skarpa mot sina hästar)

Träffade en dam ute vid stugan som har hästar där. Hennes dotter ville ha häst igen och denna dam blev väl inte överförtjust.
”Inga mer neviga halvblod som skadar sig hela tiden!”
Men då köpte de en nordsvensk istället som hon nu rider ut på och dressyr med
Den var inte billig dock, 150

 

[Tassa]

Jag har haft 2 såna hästar som jag köpte via kontakter tyvärr har jag inte riktigt dom kontakterna idag längre. Har också haft en på foder som var bra ridhäst. Dom hästar jag hittat via annons har varit både sjuka och tokiga. Har också fött upp nån häst som aldrig passade mig i ridningen, för svår. Sen har jag också varit med om en ridolycka och bröt sönder ganska många ledband i mitt knä var halt några år och kan inte längre sitta på huk. Den nuvarande hästen köptes lite halvt genom kontakter och var aldrig ute på annons men var ändå inte riktigt vad jag sökte. Den är rätt vettig i huvudet men är rädd t.ex för fåglar som sitter i buskar och kan låtsas springa iväg några steg, göra små bocksprång, kasta sig rätt snabbt åt sidan etc. Det går bäst att rida på en åker där finns inte så mycket att vara rädd för och ridbanan har träd på en långsidan så det funkar inte riktigt så bra. Rider inte ut längre än några hundra meter utan vill hålla mig hemmavid ifall nånting händer. Sen undviker man ju att rida i blåsigt väder och om man är trött och inte kan koncentrera sig helt hundra på ridningen. Funderar ibland om man borde tuffa till sig mer som ryttare men risken att skada sig måste man alltid väga in då hästar är stora djur speciellt om man sitter på.

Ja har man varit med om en olycka blir man ju oftast mer rädd om sig och inte lika säker. Hur länge har du haft hästen? Tänker annars att det kan gå bättre sen när du lärt känna den mer? Min medryttarhäst vet jag hur han reagerar på saker, därför blir jag inte rädd även om han hoppar till och blir rädd. En av hästarna i stallet som jag tyckt är för svår för mig som jag har varit osäker med har jag lärt känna ganska bra från marken, så nu kan jag rida ut på honom korta rundor, just för att jag känner honom bättre nu och att vi båda kan slappna av bättre tillsammans nu.

 

[border_kelpie]

Jag har lyckats köpa två stycken sådana trygga, orädda hästar under mina år som hästägare.

Jag vet att jag är en människa som verkligen hatar hästar som kastar sig, skyggar osv när man rider ut. Jag blir helt enkelt för rädd när hästarna gör det och därför försvinner min glädje därefter. Jag har dock inte haft några robotar men om de blivit rädda så har de långsamt, på något viss tagit några steg åt sidan. That's it! Jag kan hålla med TS om att just de här trygga, orädda hästarna är väldigt svåra att hitta för under 100k men de finns.

Jag väljer temperament, trygghet framför allt annat på mina hästar. Utbilda kan jag själv göra eller skicka iväg den på utbildning.

Som sagt har jag hittat två sådana hästar och båda två var importer.
Den ena hade varit i Sverige 1 år innan jag köpte honom och jag köpte honom 2015, som 5 åring precis inriden för 49.000 kr. Världens underbaraste som jag kunde sätta upp alla på honom utan problem och jag kunde skritta efter på lång tygel om någon annan häst skenade osv. Jag var tyvärr tvungen att sälja honom 2018 pga sjukdom och han bor nu på ett av Sveriges ridgymnasium. Vill köpa tillbaka honom om det går i framtiden. Denna är ett Ungersk Halvblod, Kisber Felver.

Den andra importerade jag själv vintern 2020 och han var då 10 år gammal, tävlats i körning och varit ridskolehäst i sitt hemland. Han kostade med importeringen, besiktning och alla papper 65.000 kr. Denna hästen var känslig i ridningen, på ett bra sätt och super trygg vid all ridning. Han tvekade inte för något och kunde ridas ut med hästar som kastade sig, bockade osv utan att röra en fena. Skrittade efter på långa tyglar och alla i mitt stall ville rida ut med oss haha . Till allas sorg skadade han sig efter 4 månader hos mig och fick tyvärr somna in vintern 2021 . Hadejag kunnat klona en häst så hade det varit denna. Så underbart trygg, snäll och helt okomplicerad i allt
Denna var en Silesisk häst och ska jag köpa en häst i framtiden så kommer det vara från denna rasen.

Bild på Kontur som var min senaste häst

 

[tuaphua]

Det här kan man se skillnaden om man åker på tävlingar. Har varit på endel hopp/dressyrtävlingar o nu de sista åren på ett handfull westerntävlingar.
De är ganska stor skillnad där
(Jo westernfolket är i endel fall för skarpa mot sina hästar)

Det går ju att träna hästar så de blir coolare. Och där har nog vi inom många andra ridgrenar en hel del att hämta hos en del westernryttare. Man passivitetstränar en del mer och ska du tex rida på kossor kan ju inte hästen flyga runt som en tok och vara rädd för allt.
Jag var på en westerntävling med kossor. Där var det fullt jippo runt banan i form av massa folk, mässor etc. Bra mycket mer livat än på TR-tävlingar. Och på banan var det fullt av kor, ett gäng hjälpryttare till häst, en Pickupbil med domare etc, tävlingsekipaget och någon/några ekipage som red fram.
Sen efter passet skulle man fram till domaren på pickisen, tränsa av och visa träns och mun. Hur många dressyr/hopphästar skulle greja det i den miljön, stå lös så?
Det är inte bara avel direkt. Vissa moderna quarters kan ju var rätt höga i blod de med.

Och det är ju lite så med att få hästar coola vid uteritt eller vad som helst.
Vissa hästar en en god förmåga att självreglera sina känslor. Dvs blir de rädda så blir det en snabb reaktion som de sen på egen hand snabbt släpper och når ett lugn. Det kan vara medfödd egenskap/egenskap som kommit utan att man jobbat med just det.
Medans andra hästar blir rädda och behöver hjälp för att släppa rädslan/ångesten/stressen iom att de på egen hand inte inom en rimlig tid kan släppa det. Det går att göra väldigt mycket både i form av släcka ut triggers så att hästen reagerar på allt färre saker. Men också i form av att lära dem hantera rädslor etc på ett annat sätt så att de mer och mer lär sig självreglera de med.

Många tar lektion i att rida i ridhus och utbilda hästen inom att hoppa eller dressyr. Men inte särskilt många tar lektion i hästens beteende, hantering, rida ute etc.
Som rädd ryttare kan man ju bli av med en hel del rädslor om man förstår vad som sker och känner att man har mer kontroll. Och då triggar man ju hästen mindre.

 

[Nepenthe]

Det går ju att träna hästar så de blir coolare. Och där har nog vi inom många andra ridgrenar en hel del att hämta hos en del westernryttare. Man passivitetstränar en del mer och ska du tex rida på kossor kan ju inte hästen flyga runt som en tok och vara rädd för allt.
Jag var på en westerntävling med kossor. Där var det fullt jippo runt banan i form av massa folk, mässor etc. Bra mycket mer livat än på TR-tävlingar. Och på banan var det fullt av kor, ett gäng hjälpryttare till häst, en Pickupbil med domare etc, tävlingsekipaget och någon/några ekipage som red fram.
Sen efter passet skulle man fram till domaren på pickisen, tränsa av och visa träns och mun. Hur många dressyr/hopphästar skulle greja det i den miljön, stå lös så?
Det är inte bara avel direkt. Vissa moderna quarters kan ju var rätt höga i blod de med.

Och det är ju lite så med att få hästar coola vid uteritt eller vad som helst.
Vissa hästar en en god förmåga att självreglera sina känslor. Dvs blir de rädda så blir det en snabb reaktion som de sen på egen hand snabbt släpper och når ett lugn. Det kan vara medfödd egenskap/egenskap som kommit utan att man jobbat med just det.
Medans andra hästar blir rädda och behöver hjälp för att släppa rädslan/ångesten/stressen iom att de på egen hand inte inom en rimlig tid kan släppa det. Det går att göra väldigt mycket både i form av släcka ut triggers så att hästen reagerar på allt färre saker. Men också i form av att lära dem hantera rädslor etc på ett annat sätt så att de mer och mer lär sig självreglera de med.

Många tar lektion i att rida i ridhus och utbilda hästen inom att hoppa eller dressyr. Men inte särskilt många tar lektion i hästens beteende, hantering, rida ute etc.
Som rädd ryttare kan man ju bli av med en hel del rädslor om man förstår vad som sker och känner att man har mer kontroll. Och då triggar man ju hästen mindre.

Ja precis! Senast min kompis tävlade reining skulle dommaren kolla bettet. Hon tog av hela tränset o gick ut från banan med hästen lös bakom
Men ja, på banan kan de vara endel tjoande från publiken o visslande

 

[nullo-modo]

Om du inte är ute efter dressyrbanorna, har erfarenhet i att läsa häst, och vill ha en väldigt chill och rolig "hushäst" och kan utbilda själv så kan jag rekommendera Kigermustangerna.

Prislappen är runt 60-80k för ett föl men lägre på de äldre .

Dom är såpass nya i Sverige att väldigt få har hunnit ta dom hela vägen till ridhäst. Men dom är i mitt tycke, otroligt kloka och roliga små varmblod. Inte en häst för "vem som helst", men dom är verkligen inte sprättiga eller nerviga när dom bondat med sin människa. Otroligt lojala, tillitsfulla, tänkande.

Förvildade spanjorer .

Tack, ska kolla in dessa. Min första var ju new forest×fullblod och på new forest sidan var det tidig hästar som var vilda från new forest och tror mycket av det som jag avgudade hos henne var egenskaper som jag tror kommer från just att det fanns vilda ponnyer i henne.

 

[Nepenthe]

Många tar lektion i att rida i ridhus och utbilda hästen inom att hoppa eller dressyr. Men inte särskilt många tar lektion i hästens beteende, hantering, rida ute etc.
Som rädd ryttare kan man ju bli av med en hel del rädslor om man förstår vad som sker och känner att man har mer kontroll. Och då triggar man ju hästen mindre.

Svarar just detta stycke för sig.
Det här tror jag flera skulle vilja lära sig! Fler ber om hjälp men jag tror träning med en mer mental stöttning(fel ord val?) för ryttare skulle vara bra.
Det finns fortfarande mycket missuppfattningar. Att hästen gör de för att t över/vara dum mm.

 

[Nepenthe]

Jag gillar inte heller hästar som kastar sig o absolut inte som stegrar, är åt det nervösa hållet.
Nu rider jag en knappt inriden hingst på 3 år som verkligen är en pärla. Det är nog inte de första någon söker efter som är osäker