Hästar

[Oknytt]

Jag har lyckats köpa två stycken sådana trygga, orädda hästar under mina år som hästägare.

Jag vet att jag är en människa som verkligen hatar hästar som kastar sig, skyggar osv när man rider ut. Jag blir helt enkelt för rädd när hästarna gör det och därför försvinner min glädje därefter. Jag har dock inte haft några robotar men om de blivit rädda så har de långsamt, på något viss tagit några steg åt sidan. That's it! Jag kan hålla med TS om att just de här trygga, orädda hästarna är väldigt svåra att hitta för under 100k men de finns.

Jag väljer temperament, trygghet framför allt annat på mina hästar. Utbilda kan jag själv göra eller skicka iväg den på utbildning.

Som sagt har jag hittat två sådana hästar och båda två var importer.
Den ena hade varit i Sverige 1 år innan jag köpte honom och jag köpte honom 2015, som 5 åring precis inriden för 49.000 kr. Världens underbaraste som jag kunde sätta upp alla på honom utan problem och jag kunde skritta efter på lång tygel om någon annan häst skenade osv. Jag var tyvärr tvungen att sälja honom 2018 pga sjukdom och han bor nu på ett av Sveriges ridgymnasium. Vill köpa tillbaka honom om det går i framtiden. Denna är ett Ungersk Halvblod, Kisber Felver.

Den andra importerade jag själv vintern 2020 och han var då 10 år gammal, tävlats i körning och varit ridskolehäst i sitt hemland. Han kostade med importeringen, besiktning och alla papper 65.000 kr. Denna hästen var känslig i ridningen, på ett bra sätt och super trygg vid all ridning. Han tvekade inte för något och kunde ridas ut med hästar som kastade sig, bockade osv utan att röra en fena. Skrittade efter på långa tyglar och alla i mitt stall ville rida ut med oss haha . Till allas sorg skadade han sig efter 4 månader hos mig och fick tyvärr somna in vintern 2021 . Hadejag kunnat klona en häst så hade det varit denna. Så underbart trygg, snäll och helt okomplicerad i allt
Denna var en Silesisk häst och ska jag köpa en häst i framtiden så kommer det vara från denna rasen.

Bild på Kontur som var min senaste häst

Min är av rasen Silesisk häst. Hon är UNDERBAR och högt älskad av mig men stämmer in alls in på beskrivningen av din. Min är ett 750 kg kraftpaket som är lätt i baken när hon blir rädd eller irriterad, och rätt så tittig ute Skulle dock inte byta bort henne för nåt i världen då jag inte upplever det som ett problem.

Bild på en mkt skeptisk K och en forsande bäck

 

[villhöver]

Jag gillar inte heller hästar som kastar sig o absolut inte som stegrar, är åt det nervösa hållet.
Nu rider jag en knappt inriden hingst på 3 år som verkligen är en pärla. Det är nog inte de första någon söker efter som är osäker

Haha, det var lite så här - jag började småkolla på häst efter ett uppehåll, jag hade blivit försiktig och faktiskt rätt skraj, och kände att ”fasen, finns det inga vettiga hästar?”, det fanns liksom alltid ett ”men”…
Vad slutade det med att jag köpte? En treårig SWB-hingst

 

[ameo]

Hur hittade du hästen? Vet inte men upplever att för typ 15 år sen var väldigt många hästar såna, idag existerar knappt den hästen, är det någon som kan förklara för mig vad som hände däremellan?!

Jag tror inte att hästarna har förändrats på 15 år, det är för kort tid för en generell förändring.
Däremot finns det nog flera orsaker till att det just nu inte finns såna hästar som du söker ute på marknaden.
För det första så tillverkas inte hästar via massproduktion på fabrik utifrån efterfrågan för stunden, utan leveranstiden från planering och betäckning till grundriden häst är minst 5 år och de "tillverkas" efter uppfödarnas önskemål och möjligen gissning om vad framtidens hästköpare vill ha.

Sen hände Covid-19 och en medföljande brist på hästar att köpa. Marknaden dammsögs på alla hästar som var vettiga att ha med att göra och förhoppningsvis vill deras ägare fortfarande ha dem kvar. Därför finns de inte ute på annons.

Sen lite off topic, men jag har haft två tanthästar (SWB), riktigt stabila sådana. BÅDA dessa hade en far som på sin tid var "känd för" (dvs, snacket gick om detta) att lämna knäppskallar, på olika sätt - Asterix respektive D-Day.

 

[zarmino]

Jag är en rätt feg ryttare, och inte så sadelfast. Gillar att träna och tävla dressyr på lätt nivå, hoppar lite ibland, men rider mest ut. Jag köpte en 18-åring som gått svår hoppning, han kändes lagom pigg på provridningen. Första två veckorna vågade jag inte rida på lång tygel, kändes som han skulle explodera närsomhelst. Sen märkte jag att han inte gjorde det, så då kunde jag slappna av. Likadant kunde han kasta sig skogen, men bara och alltid ett kvarts varv åt vänster. Iom det här så vågade jag rida på mer och mer, trots att han var en helt annan häst än de jag haft tidigare. Han hade mkt motor och kunde lätt bli het och studsig, men eftersom jag visste att han inte exploderade, så kunde jag ju vara lugn i det. Jag har låtit totala nybörjare rida på honom,men bara när jag håller i, för annars passar han på att smygöka farten. Men unga tjejer har ridit ut honom och tränat dressyr på honom, och jag litar på att han tar hand om dem. Han var inte alls vad jag letade efter, men han var precis vad jag behövde!

 

[Tussinussen]

Jag har haft 2 såna hästar som jag köpte via kontakter tyvärr har jag inte riktigt dom kontakterna idag längre. Har också haft en på foder som var bra ridhäst. Dom hästar jag hittat via annons har varit både sjuka och tokiga. Har också fött upp nån häst som aldrig passade mig i ridningen, för svår. Sen har jag också varit med om en ridolycka och bröt sönder ganska många ledband i mitt knä var halt några år och kan inte längre sitta på huk. Den nuvarande hästen köptes lite halvt genom kontakter och var aldrig ute på annons men var ändå inte riktigt vad jag sökte. Den är rätt vettig i huvudet men är rädd t.ex för fåglar som sitter i buskar och kan låtsas springa iväg några steg, göra små bocksprång, kasta sig rätt snabbt åt sidan etc. Det går bäst att rida på en åker där finns inte så mycket att vara rädd för och ridbanan har träd på en långsidan så det funkar inte riktigt så bra. Rider inte ut längre än några hundra meter utan vill hålla mig hemmavid ifall nånting händer. Sen undviker man ju att rida i blåsigt väder och om man är trött och inte kan koncentrera sig helt hundra på ridningen. Funderar ibland om man borde tuffa till sig mer som ryttare men risken att skada sig måste man alltid väga in då hästar är stora djur speciellt om man sitter på.

Det är som jag skrev förut, du pratar om hur hästarna var för 15 år sedan men jag tror att det är du som har förändrats. Har man varit med om en svår olycka där man skadat sig blir man annorlunda, det är oundvikligt. Jag var med om 2 olyckor 2020, en hemma då jag föll o bröt armen o en ridolycka där jag gick omkull med min trygga snälla häst o bröt benet. Jag har blivit försiktigare i allt - när det är isigt, när jag går på ett knepigt underlag, klättrar inte uppför en stege i foppatofflor längre osv. Och det är helt klart att den försiktigheten kommer i ridningen också.
Min trygga häst har somnat in, kvar har jag en otroligt snäll men något reaktiv 7-åring, och jag är 100% på det klara med att hans lugn (eller ej) beror på mig, att det är mig själv jag måste jobba med. Djupt andetag, bestämma mig för att lita på hästen, rid.
En sak som hjälpte mig har varit att be en tuffare kompis rida honom några ggr, när jag såg hur stadigt och fint han gick med henne blev jag lugnad. Har du möjlighet att göra det? Be någon annan rida förbi träd osv och kolla hur hästen reagerar?
Eller ha någon som du kan rida ut tillsammans med, och hjälpa dig hitta ett lugn på hans rygg? Det är tråkigt att behöva vara så begränsad.

 

[tuaphua]

Jag tror inte att hästarna har förändrats på 15 år, det är för kort tid för en generell förändring.
Däremot finns det nog flera orsaker till att det just nu inte finns såna hästar som du söker ute på marknaden.
För det första så tillverkas inte hästar via massproduktion på fabrik utifrån efterfrågan för stunden, utan leveranstiden från planering och betäckning till grundriden häst är minst 5 år och de "tillverkas" efter uppfödarnas önskemål och möjligen gissning om vad framtidens hästköpare vill ha.

Sen hände Covid-19 och en medföljande brist på hästar att köpa. Marknaden dammsögs på alla hästar som var vettiga att ha med att göra och förhoppningsvis vill deras ägare fortfarande ha dem kvar. Därför finns de inte ute på annons.

Sen lite off topic, men jag har haft två tanthästar (SWB), riktigt stabila sådana. BÅDA dessa hade en far som på sin tid var "känd för" (dvs, snacket gick om detta) att lämna knäppskallar, på olika sätt - Asterix respektive D-Day.

Håller med om att det finns trevliga SWB med. Absolut! Har stött på många pärlor som tagit väl hand om barn, rädda ryttare, gröna ryttare och folk med fysiska eller psykiska funktionshandikapp. Men de går att ta betalt för.

Spinner vidare lite som inte helt har med det du skriver att göra utan mer kom av hingstens namn.

Om jag inte minns fel så var en av mina tränare den som red Asterix en period. Man varnade för honom då han flyttade till stallet. Och det var inte direkt någon rädd gröngöling som haft honom innan. Utan han hade mer eller mindre på bakbenen knallat ur ridhuset med manliga, tuffa GP-ryttaren. Beach Boy hamnade också där och varnades om på samma sätt.
Min tränare tyckte aldrig Asterix var läskig även om han försökte diverse saker. Han gick att läsa och gick att påverka. Beach Boy däremot gick inte att läsa. Det bara smällde till ur ingenstans.

Lite så kan det ju vara att man inte upplever vissa hästar som läskiga IOM att de går att läsa och är förutsägbara. Medans de som man inte kan läsa/inte ger förvarning upplevs läskiga.
Och ju mer man kan desto fler hästar upplever man förutsägbara.

 

[Görel]

Spinner vidare på detta med att kunna läsa hästar. Mitt gamla sto köpte jag från en ridskola för 20 år sen, hon passade inte i verksamheten och blev allt ilsknare. Jag fick höra från flera håll att hon var lömsk för hon bara gjorde saker plötsligt. Själv tyckte jag att hon var oerhört tydlig för jag såg alltid att hon sa till innan hon gjorde något som jag hann uppfatta innan det hände.

 

[Lutten]

Sen lite off topic, men jag har haft två tanthästar (SWB), riktigt stabila sådana. BÅDA dessa hade en far som på sin tid var "känd för" (dvs, snacket gick om detta) att lämna knäppskallar, på olika sätt - Asterix respektive D-Day.

O.T
Åh, min första häst var e. Asterix En knepig enmanshäst men man kunde göra ALLT med henne och samtidigt vara trygg, kört både bröllop och dagisbarn med henne, hoppade allt man styrde på, red ut precis överallt men tyckte att lastbilar och tåg dem skulle man skena efter. En dam med mycket hög integritet som inte släppte in vem som helst på livet men också väldens bästa ledarsto som aldrig startade bråk men heller aldrig vek ner sig för något eller någon. Lättriden? Absolut inte! Men trygg.

 

[BornAgain]

jag tycker att det är synd att araber har så dåligt rykte. Små, viktbärande, ofta kloka och försiktiga om sig. Inget att tävla utanför distansen, men roliga ändå för man kan pröva allt med dem,

Jag har väl samarbetat med ett femtiotal infivider under åren och mött fler - två av dessa var knäppisar, men båda hade hamnat fel. "Tyvärr" är de ofta lätthanterade och lätta att få sadeltama, så det är väldigt sällan de har en riktigt solid grundträning. Och de som har en väl riden arabhäst, de släpper inte sin pärla.

 

[QueenLilith]

jag tycker att det är synd att araber har så dåligt rykte. Små, viktbärande, ofta kloka och försiktiga om sig. Inget att tävla utanför distansen, men roliga ändå för man kan pröva allt med dem,

Jag har väl samarbetat med ett femtiotal infivider under åren och mött fler - två av dessa var knäppisar, men båda hade hamnat fel. "Tyvärr" är de ofta lätthanterade och lätta att få sadeltama, så det är väldigt sällan de har en riktigt solid grundträning. Och de som har en väl riden arabhäst, de släpper inte sin pärla.

Viktbärande är dom väl ändå oftast inte? Jag känner mig för stor i kroppen till att rida arab och då klassas jag inte som tjock, men har lite extra sidfläsk

 

[skiesabove]

Viktbärande är dom väl ändå oftast inte? Jag känner mig för stor i kroppen till att rida arab och då klassas jag inte som tjock, men har lite extra sidfläsk

I förhållande till sin mankhöjden och bålmått är dom rätt så viktbärande om dom är väl ridtränade. Inte riktigt så extrema som quartrar, men kanske i nivå som islänning.

Tänk på alla araber som går långdistanslöp.

 

[BornAgain]

Viktbärande är dom väl ändå oftast inte? Jag känner mig för stor i kroppen till att rida arab och då klassas jag inte som tjock, men har lite extra sidfläsk

Jo, om de inte är helt felaktigt byggda är de tåliga och tuffa små rackare. Inom distansen går de 16 mil med minimum 75 kg på ryggen.

 

[MJLee]

Förvuxna ponnys brukar ofta vara relativt stadiga i temperamentet och är dessutom i den billigare klassen, särskilt om ägaren/uppfödaren tänkt sig något med ponnymått. Det finns naturligtvis RP som är högt i blod och kan vara skvättiga, men i allmänhet så brukar de ta det lugnt och inte stressa upp sig i onödan. Och vara allround på lättare nivå. Är de dessutom lite kraftigare så är de hyfsat viktbärande.

 

[Amy123]

Is there anyone more than me who finds it difficult to find well-trained road-safe horses for sale that are easy to ride without injuries and various tricky temperaments?

I understand your frustration with trying to find a road-safe horse that is easy to ride without injury or the risk of a tricky temperament. It can seem like an impossible task at times, which is why I always recommend that people take their time when considering a horse for purchase. Research the breed and its qualities, talk to other riders who have experience with this type of horse, and go for a trial ride to get an accurate assessment of the horse's abilities. Making sure you do your homework will help ensure you find the perfect equine partner. Good luck!

 

[tuaphua]

jag tycker att det är synd att araber har så dåligt rykte. Små, viktbärande, ofta kloka och försiktiga om sig. Inget att tävla utanför distansen, men roliga ändå för man kan pröva allt med dem,

Jag har väl samarbetat med ett femtiotal infivider under åren och mött fler - två av dessa var knäppisar, men båda hade hamnat fel. "Tyvärr" är de ofta lätthanterade och lätta att få sadeltama, så det är väldigt sällan de har en riktigt solid grundträning. Och de som har en väl riden arabhäst, de släpper inte sin pärla.

Ja, det är synd att de ses som nervknippen. Jag älskar araber med sin känslighet och intelligens.

Visst, det är inte direkt många som tävlar svårklass på arab. Men det är en ras som kan ha mycket god ridbarhet, mkt lätt för samling etc.
Det går absolut som hobbyryttare att tävla med rätt fina resultat om hästen är välutbildad.
Vi hade ju en Buke-medlem som tävlade svårklass på sin arab tex.

 

[tuaphua]

I förhållande till sin mankhöjden och bålmått är dom rätt så viktbärande om dom är väl ridtränade. Inte riktigt så extrema som quartrar, men kanske i nivå som islänning.

Tänk på alla araber som går långdistanslöp.

Fast ingen hästras är mer viktbärande än dess exteriör. Araber, islänningar etc är inte automatiskt viktbärande. Det är inte sällan islänningar har för stor ryttare.

 

[Mia_R]

Även den bästa och tryggaste häst kan bli förstörd på nolltid av en otrygg och osäker ryttare och en häst som går fram genom is och eld med en ryttare vägrar gå förbi en brevlåda med en annan.

 

[skiesabove]

Fast ingen hästras är mer viktbärande än dess exteriör. Araber, islänningar etc är inte automatiskt viktbärande. Det är inte sällan islänningar har för stor ryttare.

Såklart inte, men en smäcker svensk ridponny i samma mankhöjd som en islänning (låt oss säga 145cm) har oftast inte exteriören för en lika tung ryttare som arab eller islänning.

Och en vältränad 145cm quarter... Kan nog nästan (nästan!) ta dubbla vikten av en sportig svensk ridponny.

 

[aglaonema]

Ja har man varit med om en olycka blir man ju oftast mer rädd om sig och inte lika säker. Hur länge har du haft hästen? Tänker annars att det kan gå bättre sen när du lärt känna den mer? Min medryttarhäst vet jag hur han reagerar på saker, därför blir jag inte rädd även om han hoppar till och blir rädd. En av hästarna i stallet som jag tyckt är för svår för mig som jag har varit osäker med har jag lärt känna ganska bra från marken, så nu kan jag rida ut på honom korta rundor, just för att jag känner honom bättre nu och att vi båda kan slappna av bättre tillsammans nu.

Jag har haft hästen i några år och visst har det blivit snäppet bättre men den är ändå aningen över min nivå att känna mig bekväm. Jag brukar resonera som så att när jag rider vill jag ha hästarna som går i hagen i närheten inbillar mig att min häst är lugnare om hon jagar upp sig om hon kan se dom när vi rider. För övrigt gillar hästen inte skoning heller det går att sko fram men hon gillar det inte alls, bakbenen har ingen klarat utan domosedan.

 

[aglaonema]

Det är som jag skrev förut, du pratar om hur hästarna var för 15 år sedan men jag tror att det är du som har förändrats. Har man varit med om en svår olycka där man skadat sig blir man annorlunda, det är oundvikligt. Jag var med om 2 olyckor 2020, en hemma då jag föll o bröt armen o en ridolycka där jag gick omkull med min trygga snälla häst o bröt benet. Jag har blivit försiktigare i allt - när det är isigt, när jag går på ett knepigt underlag, klättrar inte uppför en stege i foppatofflor längre osv. Och det är helt klart att den försiktigheten kommer i ridningen också.
Min trygga häst har somnat in, kvar har jag en otroligt snäll men något reaktiv 7-åring, och jag är 100% på det klara med att hans lugn (eller ej) beror på mig, att det är mig själv jag måste jobba med. Djupt andetag, bestämma mig för att lita på hästen, rid.
En sak som hjälpte mig har varit att be en tuffare kompis rida honom några ggr, när jag såg hur stadigt och fint han gick med henne blev jag lugnad. Har du möjlighet att göra det? Be någon annan rida förbi träd osv och kolla hur hästen reagerar?
Eller ha någon som du kan rida ut tillsammans med, och hjälpa dig hitta ett lugn på hans rygg? Det är tråkigt att behöva vara så begränsad.

Absolut blir man förändrad efter en olycka till viss del. Men jag är nog en sån som aldrig velat rida hästar som reagerar speciellt mycket då dom blir rädda. Aldrig gillat hoppning heller, hopprädd. Och på ridskolor har jag inte blivit tilldelad några svåra hästar, också dom hästar jag hade då jag var yngre var såna som gick fram överallt på ridbana och i terräng. En sån häst hade jag nog haft än idag om jag hittar en att köpa. Förra ägaren red min nuvarande häst mest i ridhus och ofta med sällskap och där reagerade faktiskt inte hästen på nåt dom gånger jag provred. I terräng hade den gått i grupp fast jag har ingen som kan rida med ut. Den är nog en sån som måste lita väldigt på ryttaren för att inte hoppa runt eller befinna sig i en miljö där den är bekväm.