Hästar som hatar andra hästar men som älskar människor?

[Dressyrtjejen_97]

Jag hade en häst, som var rädd för andra hästar, han tydde sig till människor. Den mildaste och mest vänliga häst man kan tänka sig för övrigt.
Såg han en häst på ridturen ville han gå åt andra hållet.. Började hästarna springa mot honom blev han rädd.

Han hade blivit pucklad på rejält av sin pappa gång på gång när de gick ihop (pappan fortfarande hingst). Så tror det var där problemet låg i.

Oj! Lät ju inte kul alls!
Nej, min är inte så illa som tur var. Han har inget emot hästar på håll. Men i en radie av ca. 5 m från sig själv vill han helst inte ha någon alls....

 

[Egonson_]

Nej, när jag köpte honom var han mycket uppstressad av att vi lämnade honom ensam med hästarna i hagen.
Som tur var fann han en vän i den yngre Ardennern och när han väl lärt känna andra hästar som inte gav sig på honom funkade det bra. Men det tog en bra stund varje gång och alla funkade definitivt inte.
Minns när jag hade en ettåring hemma en tid som skulle vänjas av från mamman, han försökte vika ett öra åt henne i början men veckan efter var det hon som bestämde mellan de två, så ranglåg var han. Det fungerade mindre bra att ha honom med unghästar alltså, han "la sig platt" direkt.

Han var på andra vis en mycket enkel och trygg häst som tur var. Mycket mild, och små barn kunde både rida och hantera honom med lillfingret trots att han var en 700 kg Nordsvensk. Synd att han var för vek bara, det var hans svaghet, jag lyckades bygga hans självförtroende en bra bit med träning men det var aldrig något vidare ändå det där självförtroendet.

 

[NotlikeI]

Hade ett sto som verkligen var klurig, hon trivdes bäst med att gå själv. Accepterade aldrig någon av de hästar som vi försökte med under åren. Eller det var ett ponny sto som det faktiskt gick okej med (hon försökte iaf inte äta upp den) Men det var den enda, hon sparkade sönder staket om det gick hästar för nära inpå hennes hage så fick bygga staket innanför det som redan fanns så det blev mer avstånd mellan hästarna. Var närmast omöjligt att få till ett vettigt ridpass om någon annan använde ridbanan/ridhuset. Hon kunde tvärstanna och börja backa mot den andra hästen. Hon trivdes faktiskt som bäst när hon gick med två getter och inga andra hästar i närheten (egen gård, fick tyvärr plötsligt ta bort den andra hästen, men pga denna blev så mycket lugnare och nöjdare utan hästsällskap så skaffade vi aldrig en ny, det var iaf då lagligt att hålla häst ensam så länge den fick sällskap av annat betesdjur, sålde hästen för 5 år sedan så vet inte hur lagarna ser ut nu)
Hade hästen i 6 år och testade flertalet olika hästar med henne, men nej hon ville vara själv. Dock älskade hon mig och var otroligt väluppfostrad och snäll mot människor (fick hyra in henne på två olika ställen under åren och fick beröm för att hon var så väluppfostrad, boxdörren kunde vara heltöppen och hon gick inte förrän man sa att hon fick, tog mer eller mindre grimma på sig själv bara man höll i den mm) Kom på inkallning, låg jag och solade på betet så höll hon sig nära. La sig någon meter ifrån och sov lite och verkade uppskatta ens sällskap.Sen umgicks jag väldigt mycket med hästen, brukade kunna sitta och läsa flera timmar i hagen/boxen/lösdriften. Sov till och med i lösdriften på somrarna uppe på några halmbalar i sovsäck hon fick på vår gård gå fritt i trädgården, var så mysigt att kunna sticka ut en morot eller två genom köksfönstret glömde att låsa ytterdörren 2 gånger och väcktes av ett himla liv (klampande) från förstugan båda gångerna, hade hon fått/kunnat hade hon säkert velat sova i sängen alltså fick henne när jag var 14 och dagen då jag fick sälja henne får mig att må fysiskt illa fortfarande. Kanske lika bra det, annars hade jag väl blivit värsta pippi långstump och bott i en stuga med hästen ute i ingenstans