hästar och handikappridning

[flyingelefant]

tror faktiskt att de flesta hästar som inte har ont någonstans och är psykiskt stabila kan gå som handikapp hästar! har e islänning som har en handikappryttare 1 gång i veckan och det är ju inte vanligt för den rasen, men de flesta hästar som jag känner verkar förstå när de kan fjanta sig och inte, vårt förra fullblod som vi hade förut slappnade också av mycket och tog det lugnt när en liten tjej red med mig på hOnom. Jag tror at det är en jättebra avslappning för hästar att gå som handikapphästar nån gång i veckan, de verkar slappna av mer och förstår att de har mer ansvar att bära på.

 

[Loriley]

Jag tror precis som du att det är nyttigt för dom allra flesta hästar att jobba som handikapphästar ibland, men av en helt annan orsak än den du har kommit fram till.

Jag tror inte alls att hästarna slappnar av mer. Dom känner inte att det ställs mindre krav på dom. Tvärt om ställs det mer, fler och högre krav, men annorlunda frav än vanligt.

Håller med dej om att Hästen känner direkt att nu får den ta ansvar, i och med det uppför den sej lugnare och säkrare, han måste ju eftersom den här människan inte kan ställa dom krav som måste ställas så gör många hästar (säger inte alla) det själva.

Jag har sett hästar som med skickliga ryttare istadigt vägrat arbeta i rätt form, men med en hk-ryttare, som dessutom var svårt spastisk efter bara en stund av uppvärmning lydigt trampade under sej och höjde ryggen...

Att islänningen inte skulle vara nån vanlig hk-häst har du nog missförstått, den är mkt lämpad just för tölten, det gör att många hk-ryttare som har balansproblem eller svåra smärtor vid häftiga rörelser kan rida mer. Många väljer dessutom att rida barbacka då hudkontakten och kroppsvärmen ger ytterligare lindring.

/Loriley

 

[flyingelefant]

Jo det har du nog helt rätt i!

jag måste skrivit för fort för ett "o" kom bort.

Det skulle stått "inte ovanligt för den rasen".

Stora kramar Camilla

 

[strawberrysylt]

visst kan dom det!!!
på min ridskola kommer det funktionshindrade (alltså autisktiska, cp-skadade mm) barn och rider varje vecka...
ingen av hästarna är speciellt tränade för handikappridning och det går jättebra...visst, vissa hästar klarar inte av det, men de flesta...
K

 

[nocke]

Jag brukar skoja och säger att jag håller på att uppfostra min häst till att bli handikapphäst - så att jag ska kunna rida även när jag blir riktigt gammal (sådär 50 år haha). Men skämt åsido tycker jag det är tryggare att ha en häst som vid behov kan ställa upp intill en ramp eller bänk och kan ha lite tålamod medan man kravlar upp. Man vet aldrig vilka behov jag eller framtida ryttare kan komma att ha.

Men vad ska man gå vidare med för att utbilda hästen till en riktig handikapphäst? Har ni några tips eller källor på var man kan läsa om detta?

Hälsar
Nocke :-)

 

[malgerud]

Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag inte att det finns någon speciell utbildning för "handikapphästar". Snarare är det väl så att man för öva på mycket olika saker. Vänja hästen vid alla möjliga konstiga saker och ljud. Den ska utan problem kunna stå vid en ramp tills man ber den att flytta på sig. En del kanske behöver en lyft för att ta sig i sadeln och då kan det ju vara bra att öva hästen på denna mystiska sak. Prassel och konstiga ljud på hästen är också bra. Hästen får ju inte vara istadig och lättskärrad för då kan mycket gå snett. Det ska tåla att händer och fötter inte är stilla och att det är obalans i sadeln ibland. Vissa hästar är ju mycket känsliga mot dessa ting. Rullstolar och permobiler är också något som man kan öva hästen att vara i närheten av. Oftast så vänjer de sig väldigt snabbt vid dessa men det kan ju vara bra.

Lite som jag snabbt kom att tänka på bara.

 

[Loriley]

För att utbilda en "riktig handikapphäst" har jag ingen aning om vad som behövs... dumt sätt att svara på enfråga det erkänns men mina hästar har succesivt lärt sej vad just jag har för behov och vad mina hemmagjorda HK-hjälper betyder.
Sen är dom flesta så bussiga att dom snabbt försöker sätta sej in i vad andras oxå egenhändigt utformade hjälper betyder, och detta utan att visa tecken på personlighets klyvning.
En kommentar från icke handikappade blir då, "Varför gör ni inte lika, så att hästarna förstår och får konsekventa hjälper?" Svaret är enkelt, därför att vi inte kan!
Alla handikapp ger inte samma brister och svagheter, inte heller samma styrkor och förmågor.
Vi måste precis som alla andra människor ta vara på det som är bra och utveckla det vi kan göra, men för många av oss är det inte bara för att verka duktiga utan för att kompencera det vi inte har alls.
Språket är enl mej en underskattad HK-hjälp, inte så att jag nekar nån frisk el icke handikappad att prata med hästen, man ökar hästens uppmärksamhet på en själv genom att prata och då är han uppmärksam även när man ber den utföra något speciellt.
Dessutom kan man lära in många ord och använda som komandon för att utföra vissa rörelser, gångartsbyter etc. Mkt mer än de flesta tror.

Det finns säkert mkt mer som lärs ut till blivande HK-instruktörer, men för mej har det funkat att jag och hästarna har lärt varandra succesivt.

/Loriley

 

[maiden]

tänkte kolla om en liten tjej med downs syndrom i mitt stall vill prova min häst nån gång... om hon vågar hon har en b-ponny och min i 165cm. Men hon älskar honom (hon älskar alla visserligen :smirk och han är stabil och skulle inte göra henne något illa!

 

[Alsterfeldt]

jag utbildar just nu mn tredje "handikapphäst" en inlånad Oldenburgare,4 år på 173 cm.Hna har hjärna så det skall ng gå bra.
Min egna häst står skadad just nu.
Det som jag tycker har varit viktigast är att lära hästarna attvara uppmärksamma p mycket,mycket små hjälper och att tänka framåt själva,förska förutse vad jag vill och hjälpa till.
jag uppskattar också om de inet flyttar sig så fort när man är på marken(rullisar o hundar runt benen) men är lyhörda i arbete.
jag ser gärna till attd et händer så mkt som möjligt runt dem(hundar på rampen,rullisar so trillar ner,assistenter som hoppar upp o ner osvosv) för attd e inte skall reagera på konstiga saker.
Det jag märker på min skolhingst är att det går för det första tt utbilda en häst mycket högt upp i dressyr fast man är funktionshindrad.mankan kompensera och får tänka annorlunda helt enkelt.han uppskattar faktiskt mer folk i rullis än andra människor,på vissa uppvisningar vill han ignet hellre än att gå o ställa sig med rullisarna,har tom gnäggat efter en som gick ifrån...
han uppskattar de funktionshindrade eleverna mer än de ickefunktionshindrade ryttarna,varför et jaginet riktigt.kanske tycker han att de är lättare att förstå?Ochhan har ett himla tålamod med folk som går lite dåligt,lutar sig mot honom,jag som ramlar under honom ibland osv..
Jag får den känslan att båd ehundar och hästar gärna vll hjälpa till omman bara berättar vad man vill de skal göra oc det får beröm.

Thina
www.alsterfeldt.nu