häst som knäckt självförtroendet

[Mabuse]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Har ni erfarenheter av att ha ägt en häst eller ponny som gett ert självförtroende en rejäl sänkning. Vad var det för häst och hur löste ni situationen?

Inte ägt, men ridit och tävlat.

En rätt tuff hopphäst, som tog kommandot direkt han kunde, drog iväg och ville hoppa på fart istället för att lyssna och komma nära. Det var väl ok, men vad som blev jobbigt var att han också var extremt oförlåtande, om man hamnade det minsta fel eller snett (t ex när hästen hoppar av tre meter för tidigt) så blev han skitförbannad och drog/kastade av en. Red man inte perfekt så blev han förbannad, i princip. Till slut kändes det inte som jag kunde rida öht, utan bara förstörde hästen. Plus att jag fick panikångestattacker när han drog iväg, eftersom jag visste att jag inte kunde kontrollera honom och kanske skulle bli avslängd.

Slutade rida den hästen, vilket kändes som ett stort nederlag eftersom det var en fin häst, men i efterhand är jag jätteglad för det beslutet. Hade jag varit yngre hade jag nog bitit ihop (man ska inte ge sig, aldrig erkänna att man är rädd) och fortsatt må dåligt, tur att man är lite äldre och klokare nu!

Självförtroendet var nere i skorna, men sen hade jag turen att få rida världens bästa läromästare med hjärta av guld, som vänder ut och in på sig för att det ska bli rätt på hoppbanan och förlåter de flesta av ryttarens misstag, vilket var superskönt. Det blev kul att tävla igen!

Efter nåt år på den började jag med en ny, yngre häst med lite mer krut, känner att självförtroendet kommit tillbaka lite nu.

 

[Pettsson]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Nog har man fått sig sina törnar då och då, i något fall har det lett till att jag bara tagit in och ut hästen ifråga. Gjort det som måste göras och inte velat mer, tills jag tagit tag i mig själv och klurat ut vad att göra.

Min nuvarande lille herre kan vara speciell och har helt klart sina egna ideér men med honom är det annorlunda. Nu har vi kommit så otroligt långt så när jag tänker bara ett par månader tillbaka känns det inte ens som samma häst. När vi missuppfattar varandra och han drar iväg, stressar upp sig, gör sina cirkuskonster känns det som en käftsmäll men bara halvtimmen eller dagen efter har det gått framåt igen så därför är det värt allt slit.
Han är värd all min tid, ork och energi och när jag står och tittar på honom är jag så glad att jag köpte honom och är otroligt stolt över vad han och jag har åstadkommit

Jag har aldrig haft en "normal" häst, ever. Det har varit min mening att köpa en sådan de senaste tre gångerna en ny häst har kommit till men... det blir bara inte så Peppar peppar brukar jag förstå och kunna hjälpa men jag har också gått bet och sökt hjälp av andra en del gånger. Det är den hemliga ingrediensen tycker jag, förstår jag inte själv vad jag mer kan göra måste jag söka hjälp av någon annan med andra synvinklar, man måste hjälpa varandra och peppa varandra!

 

[virapira]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Jag köpte ett tyskt sto på 4år för några år sedan som höll på och knäcka mig totalt och nära på fick mig att lägga ner hästar helt. Hon var en ängel och super lovande första året och sedan kom problemen smygande. Under följande 1,5år eskalerade det hela och slutade med att det sista när jag red henne så stog hon på bakbenen ca 50ggr per dag (så hon höll på att slå över), Kaprioller, bockningar, kasta sig framför bilar, ner för "stup" osv osv.. Lagom roligt i längden. Tog hjälp utav allt och alla och försökte med allt o åkte mängder av gånger till veterinären som till slut gav mig rådet o ge sig o på henne med lång piskan (vilket jag naturligvis inte gjorde)

Som sista åtgärd åkte jag upp till Strömsholm med henne o sa till dom att inte ge sig innan dom kollat allt som går. Då var hästen fri röntgad flera ggr, ultraljudad mm, och konstaterade til lslut att ngt var fel i bäckenet vilket blivit mer konstigt den sista tiden. Fanns inget att göra.. Men jagvar allt bra skakis i lååång tid efteråt när jag red andra hästar och alltid beredd på att dom ska göra det värsta hela tiden, men det blir bättre och bättre iaf.

Blev visst en lång historia

 

[myhorseandme]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

provred en ponny som jag skulle ha på prov , hon kännde jätte snäll men stark , när vi provred henne , jag tänkte , jag lär ju mig hennes beteende snart , men hon blocka mig totalt , sket i mig , kunde knappt leda henne utan och var stark , och så kunde hon itne stå till i stallgången , till slut så orkade jag inte kämpa för henne , hade bestämt tävlingar och träningar , jag hade verkligen trott på mig och hästen , att allt skulle gå bra.
vi åkte och lämnade tillbaka hästen , kan ju säga att jag hade dåligt samvete .
gick ën månader , får reda på ägarens bdb , skriver och frågar hur ponnyn har det ( den jag hade på prov )
hon svarade att hon hade det bra och trivdes hos sina nya ägare .
ännu dåligare samvete .
Sen hör jag att hon fick åka hem eftersom hon inte trivdes och dom inte klarade av henne .
Ägaren frågar om jag vill komma och göra ett nytt försök ( medryttarhäst )
självklart vill ja det , kan inte änns tro att det var jag som gick tillbaka till en häst jag avr rädd för , lite jobbigt i början , för hon var rättså stark och pigg , men nu går det hur bra som helst !!!
allting går bättre och bättre för varje gång och är ltie stolt över mig själv , eftersom det är inte många som har klarat av att rida henne .!
ägaren till ponnyn gjorde en övning för mej och den hästen , hon longerade hästen, jag satt på , skulle styra bromsa utan tyglar , och vi började trava , så sa hon att jag skulle blunda , och det var läskigt kan jag säga! , men man måste lita på hästen , lita på att den itne gör något dumt , sen fick jag rida med armarna rakt upp i luften , gjorde denna träningen i skritt - trav - galopp , man får jätte bra förtroende då ! även hästen , lycka till !

 

[Hamlet]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Ja och har fortfarande inte löst det

 

[TBT]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

"kl"

Ja usch... hade en tokig val som var vacker som en dag, rörde sig som en gud men stod på bakbenen för jämnan. Fungerade i perioder men var skogstokig däremellan. Kunde inte rida ut själv o knappt med sällskap, kunde få anfall o vägra gå i halva ridhuset för någon hängde en jacka där .m.m.

Och om någon gick ut ur ridhuset blev han tokig, ja det krävdes en del planering när man skulle rida. Till slut var jag tvungen att fatta beslutet att sälja då jag bara mådde dåligt när jag åkte till stallet.

Bytte bort honom mot en annan val som inte hade den hoppkap som ägaren sökte, men som funkade kanon som dressyrpålle åt mig. Den jag sålde hade en fin hoppstam. Givetvis sa jag som det var att jag inte vågade rida hästen....

Kände mig osäker länge även med den nya men det gick över. Har nu haft honom i 6år och det är absolut den bästa "hästäffaren" jag någonsin har gjort eller kommer att göra

Kommer aldrig mer att kämpa så länge som jag gjorde, med en tokig häst, igen. Man lägger alldeles för mkt tid o pengar i "hästeriet" för att må så dåligt som jag gjorde. Det ska vara roligt att rida!

 

[Sambeon]

Sv: häst som knäckt självförtroendet

Hade ett sto som jag älskade nått grymt mycket. (R.I.P Doris) Hon var mycket speciell och det var inte många mer än jag som satte sig på henne.
Man fick jobba otroliggt mycket, mycket tårar och tandagnissel. Alltid "tre steg fram" i utbildningen, nästa gång fick man börja från grunden.
Dessutom blev jag ofta tillsagt att byta häst, att hon inte var värd energin jag la på henne.
Men jag ångrar inget och jag saknar henne grymt mycket.