Lovis
Trådstartare
Jag har ett shettissto på 8 år vi har haft sedan hon var 1. Hon rids av mina barn och vi har kört in henne. Jag har tömkört henne en del innan barnen började rida eftersom jag tyckte det var ett bra sätt att vänja henne vid tygeltag då jag ju inte kan rida henne själv. För ca 4 år sedan skaffade vi en vagn och började vänja henne vid den, hon var ju redan tömkörd och det hade funkat bra och vi började försiktigt med att bara gå med vagnen bredvid henne och sedan gå med den där den ska vara men lös. Allting gick jättelugnt till och hästen var lugn och sansad hela tiden. Första gången jag åkte med henne skrittade vi en kort runda och travade en liten bit, det var fortfarande lugnt och sansat. Efter det har vi kört en hel del, i början hade vi en vanlig bröstsele och en liten rockard utan svängel, baksele och draglinor men när vi började köra mer skaffade vi en sele med lös brösta och baksele samt även en ny vagn med svängel och draglinor. Lina började bli stressad när vi körde och ville helst springa hela tiden och inte stå still, jag tänkte att det kanske kunde bero på att utrustningen inte var bra och satt så det var obehagligt eller att det bara var som hon tyckte det var kul. När hon travar springer hon på i ett fint tempo och med spetsade öron och då tänkte jag ju ändå att det var som hon ville iväg och tyckte det var kul.
Vi bytte ju dock utrustningen för säkerhetsskull och den sitter bra och hästen står still under hela selningen. Vi brukar köra fram vagnen till henne för hon gillar inte riktigt att backa in mellan skaklarna men hon är inte riktigt bekväm med att backa alls. När vi sätter fast skaklar, baksele samt draglinor står hon helt still och lugnt men så fort jag sätter mig i vagnen blir hon som förbytt och vill bara iväg. Jag kan inte få henne att stå still, när hon började hålla på så här gick det men det har bara blivit värre. Försöker jag vara mjuk och använda rösten som hon lyssnar ganska bra på bryr hon sig inte när hon har vagnen bakom och tar jag i mer tar hon upp huvudet och på sistone har hon även börjat resa sig mellan skaklarna. Hon vill iväg så fort hon kan och travar iväg och det är nästan omöjligt att få henne att skritta, hon travar och inte förrän vi kommit några hundra meter bort på vägen saktar hon ner ordentligt och kan skritta lugnt men hon vill helst inte och minsta lilla får henne att börja trava igen. Hon rusar inte okontrollerat när hon travar utan går i ett ganska trevligt tempo så länge jag låter henne gå på men hon vill inte stanna vid vägkorsningar etc. och vill helst trava hela tiden. Hon är helt stabil med bilar och annat, idag mötte vi till exempel en stor hjullastare som hon inte ens ägnade en blick.
Vi har även kört henne i skogen där hon fått dra stockar och då står hon still när vi sätter fast stocken och förbereder men så fort man ställer sig bakom och ska gå så ger hon sig iväg och vill inte stanna alls. Hon skrittar dock bara då och försöker inte trava. När man kommer till stocklavan går det att stanna henne men någon måste stå och hålla och sedan går hon jättelugnt tillbaka men när en ny stock kommer på kommer stressen igen.
Jag har känt att det blivit värre och värre och hon blir hetsigare och hetsigare och idag hände det som inte får hända. Jag och dottern hade kört en runda och var ca 1,5 km hemifrån när jag tyckte Lina nickade till och jag tänkte att hon fått en sten i hoven som gjorde ont. Jag fick stopp på henne och hoppade av för att kolla och denna gången lät jag dottern sitta kvar eftersom jag bara skulle kolla snabbt ( jag vet att det var oerhört dumt gjort och förebrår mig enormt för det). Jag kollade en framhov och gick över till andra och när jag satte ner den började Lina gå, jag tog i tömmarna som jag höll i men då började hon trava och vagnen knuffade omkull mig så jag föll och släpades med en bit hållandes i tömmarna innan jag fick släppa och blev överkörd av vagnen och Lina gav sig av i full galopp med min 6-åriga dotter skrikandes i panik kvar i vagnen. Jag sprang efter och Lina var trött efter rundan så efter ett par hundra meter gick hon ner i trav men fortsatte hemåt. Jag hade inte en chans att hinna ikapp dem.
Jag ringde min sambo som sprang och mötte dem och lyckades stå mitt ivägen ca 500 meter hemifrån så Lina sprang upp på en ödegård och han lyckades dra av dottern från vagnen. Lina var nu så uppjagad igen och när sambon försökte ta henne smet hon förbi och ner på vägen och fortsatte hemåt. Hon galopperade hem och sprang till hagen där hon drog in vagnen mellan staketet och en järngrej där vagnen fastnade. Där stod hon när vi kom hem en liten stund senare, sjöblöt av svett och stressad men stilla.
Som tur är blev ingen skadad men detta är en upplevelse jag aldrig vill vara med om igen och även om det var jag som var korkad som lämnade dottern i vagnen och hoppade av så kan vi inte fortsätta med att hon inte kan stå still med vagnen och hennes stora ovilja vid att skritta och sakta av.
Jag vet inte vad som skulle kunna vara fel, kan någon ge något tips eller råd eller har någon erfarenhet av liknande händelser eller häst som beter sig likadant. Det är som sagt bara med vagn (eller stock) bakom och när någon tar i tömmarna. Vi har haft henne hela hennes liv så inget har ju hänt henne förrän idag. Hon travar ju på så fint både bortåt och hemåt och hade hon vantrivts borde hon ju strula vid selning eller när vi spänner på vagnen eller när vi ska lämna gården men då vill hon ju inget hellre än iväg. Jag har aldrig ens använt pisk när jag kört henne så hon har inte blivit piskad att gå fram.
Dottern rider som sagt Lina och senast igår vi ute på en runda då hon red själv och jag red på mitt halvblod och det finns ingen stress överhuvudtaget hos Lina då. Dottern både travar och skrittar och Lina lyssnar på minsta tygeltag och stannar eller saktar av. De har även ridit ut många gånger när jag gått bredvid och det har gått bra.
Vi bytte ju dock utrustningen för säkerhetsskull och den sitter bra och hästen står still under hela selningen. Vi brukar köra fram vagnen till henne för hon gillar inte riktigt att backa in mellan skaklarna men hon är inte riktigt bekväm med att backa alls. När vi sätter fast skaklar, baksele samt draglinor står hon helt still och lugnt men så fort jag sätter mig i vagnen blir hon som förbytt och vill bara iväg. Jag kan inte få henne att stå still, när hon började hålla på så här gick det men det har bara blivit värre. Försöker jag vara mjuk och använda rösten som hon lyssnar ganska bra på bryr hon sig inte när hon har vagnen bakom och tar jag i mer tar hon upp huvudet och på sistone har hon även börjat resa sig mellan skaklarna. Hon vill iväg så fort hon kan och travar iväg och det är nästan omöjligt att få henne att skritta, hon travar och inte förrän vi kommit några hundra meter bort på vägen saktar hon ner ordentligt och kan skritta lugnt men hon vill helst inte och minsta lilla får henne att börja trava igen. Hon rusar inte okontrollerat när hon travar utan går i ett ganska trevligt tempo så länge jag låter henne gå på men hon vill inte stanna vid vägkorsningar etc. och vill helst trava hela tiden. Hon är helt stabil med bilar och annat, idag mötte vi till exempel en stor hjullastare som hon inte ens ägnade en blick.
Vi har även kört henne i skogen där hon fått dra stockar och då står hon still när vi sätter fast stocken och förbereder men så fort man ställer sig bakom och ska gå så ger hon sig iväg och vill inte stanna alls. Hon skrittar dock bara då och försöker inte trava. När man kommer till stocklavan går det att stanna henne men någon måste stå och hålla och sedan går hon jättelugnt tillbaka men när en ny stock kommer på kommer stressen igen.
Jag har känt att det blivit värre och värre och hon blir hetsigare och hetsigare och idag hände det som inte får hända. Jag och dottern hade kört en runda och var ca 1,5 km hemifrån när jag tyckte Lina nickade till och jag tänkte att hon fått en sten i hoven som gjorde ont. Jag fick stopp på henne och hoppade av för att kolla och denna gången lät jag dottern sitta kvar eftersom jag bara skulle kolla snabbt ( jag vet att det var oerhört dumt gjort och förebrår mig enormt för det). Jag kollade en framhov och gick över till andra och när jag satte ner den började Lina gå, jag tog i tömmarna som jag höll i men då började hon trava och vagnen knuffade omkull mig så jag föll och släpades med en bit hållandes i tömmarna innan jag fick släppa och blev överkörd av vagnen och Lina gav sig av i full galopp med min 6-åriga dotter skrikandes i panik kvar i vagnen. Jag sprang efter och Lina var trött efter rundan så efter ett par hundra meter gick hon ner i trav men fortsatte hemåt. Jag hade inte en chans att hinna ikapp dem.
Jag ringde min sambo som sprang och mötte dem och lyckades stå mitt ivägen ca 500 meter hemifrån så Lina sprang upp på en ödegård och han lyckades dra av dottern från vagnen. Lina var nu så uppjagad igen och när sambon försökte ta henne smet hon förbi och ner på vägen och fortsatte hemåt. Hon galopperade hem och sprang till hagen där hon drog in vagnen mellan staketet och en järngrej där vagnen fastnade. Där stod hon när vi kom hem en liten stund senare, sjöblöt av svett och stressad men stilla.
Som tur är blev ingen skadad men detta är en upplevelse jag aldrig vill vara med om igen och även om det var jag som var korkad som lämnade dottern i vagnen och hoppade av så kan vi inte fortsätta med att hon inte kan stå still med vagnen och hennes stora ovilja vid att skritta och sakta av.
Jag vet inte vad som skulle kunna vara fel, kan någon ge något tips eller råd eller har någon erfarenhet av liknande händelser eller häst som beter sig likadant. Det är som sagt bara med vagn (eller stock) bakom och när någon tar i tömmarna. Vi har haft henne hela hennes liv så inget har ju hänt henne förrän idag. Hon travar ju på så fint både bortåt och hemåt och hade hon vantrivts borde hon ju strula vid selning eller när vi spänner på vagnen eller när vi ska lämna gården men då vill hon ju inget hellre än iväg. Jag har aldrig ens använt pisk när jag kört henne så hon har inte blivit piskad att gå fram.
Dottern rider som sagt Lina och senast igår vi ute på en runda då hon red själv och jag red på mitt halvblod och det finns ingen stress överhuvudtaget hos Lina då. Dottern både travar och skrittar och Lina lyssnar på minsta tygeltag och stannar eller saktar av. De har även ridit ut många gånger när jag gått bredvid och det har gått bra.