Härskartekniker

[Kattifnatt]

Jag finns redan här på buke men har valt att göra ett anonymt konto, skulle någon känna igen mig vänligen håll tyst. Känner att det är ett lite känsligt ämne... Min partner utövar härskartekniker på vårt barn, tror jag, jag upplever det som så. Mår dåligt för barnets skull. Har försökt ta upp det men partnern blir arg. Jag vet att partnern aldrig skulle göra detta mot någon annan vuxen så vill få hen att inse att det inte är okey att bete sig så mot barnet, eftersom barnet är i beroendeställning till oss.
Det partnern bla gör är att tvångsmata. Barnet äter bra, följer kurvor osv. Men jag antar att barnet är mätt för ibland viftar hen undan skeden och vänder bort huvudet, men då ska det tvingas i mat. Det är liknande situationer i andra sammanhang med, just tvång. I vissa fall måste/bör man göra saker, som att byta bajsblöja, borsta tänderna, hålla i handen när man går över vägen o liknande, men det är inte där problemet ligger utan just maktspelet vuxen-barn.

Vart kan jag läsa på mer? Hur kan jag få hen att komma på andra tankar?

 

[Vogue]

Jag finns redan här på buke men har valt att göra ett anonymt konto, skulle någon känna igen mig vänligen håll tyst. Känner att det är ett lite känsligt ämne... Min partner utövar härskartekniker på vårt barn, tror jag, jag upplever det som så. Mår dåligt för barnets skull. Har försökt ta upp det men partnern blir arg. Jag vet att partnern aldrig skulle göra detta mot någon annan vuxen så vill få hen att inse att det inte är okey att bete sig så mot barnet, eftersom barnet är i beroendeställning till oss.
Det partnern bla gör är att tvångsmata. Barnet äter bra, följer kurvor osv. Men jag antar att barnet är mätt för ibland viftar hen undan skeden och vänder bort huvudet, men då ska det tvingas i mat. Det är liknande situationer i andra sammanhang med, just tvång. I vissa fall måste/bör man göra saker, som att byta bajsblöja, borsta tänderna, hålla i handen när man går över vägen o liknande, men det är inte där problemet ligger utan just maktspelet vuxen-barn.

Vart kan jag läsa på mer? Hur kan jag få hen att komma på andra tankar?

Prata med din sambo? Blir han arg när du vill diskutera hur ERT barn skall uppfostras så är ju problemet långt mycket större än bara detta.

Han kanske är osäker i sin föräldrarroll och ”vill barnets bästa” på fel sätt? Han kanske bara upplever sig själv konsekvent och tydlig? Dags att ta tag i och du måste göra mer än att skriva på ett forum, ner med foten IDAG.

 

[Badger]

Jag finns redan här på buke men har valt att göra ett anonymt konto, skulle någon känna igen mig vänligen håll tyst. Känner att det är ett lite känsligt ämne... Min partner utövar härskartekniker på vårt barn, tror jag, jag upplever det som så. Mår dåligt för barnets skull. Har försökt ta upp det men partnern blir arg. Jag vet att partnern aldrig skulle göra detta mot någon annan vuxen så vill få hen att inse att det inte är okey att bete sig så mot barnet, eftersom barnet är i beroendeställning till oss.
Det partnern bla gör är att tvångsmata. Barnet äter bra, följer kurvor osv. Men jag antar att barnet är mätt för ibland viftar hen undan skeden och vänder bort huvudet, men då ska det tvingas i mat. Det är liknande situationer i andra sammanhang med, just tvång. I vissa fall måste/bör man göra saker, som att byta bajsblöja, borsta tänderna, hålla i handen när man går över vägen o liknande, men det är inte där problemet ligger utan just maktspelet vuxen-barn.

Vart kan jag läsa på mer? Hur kan jag få hen att komma på andra tankar?

Det känns inte som en bra idé att tvinga i barnet mat, speciellt med tanke på hur mycket matproblem som florerar åt olika håll med för mycket mat och för lite mat osv.

Nu skrev du inte hur det gick till, envisas han och säger -här kommer helikoptern, -en sked för mamma... om du inte äter blir pappa ledsen! buhuu. Eller mosar han helt sonika in skeden i munnen? (Men jag har sett föräldrar proppa in napp i munnen på bebisen och hålla fast den med handen för att vänja in dem med napp, tycker inte om det! men antar att det anses ok eftersom så många gör det? De flesta skulle nog också tycka att -en sked för... och -här kommer helikoptern är helt ok.)

Jag tycker tex inte det är ok att regelbundet "tvinga" barnet med ord att äta upp allt på tallriken på princip. (men självklart ok att bli sur när barnet själv tar massor och sedan slänger, då får man ju ta mindre)

Men när det gäller att byta blöjor och hålla handen över vägen så är det saker jag rätt och slätt gjort utan åthävor. Och om han vägrade hålla handen så bar jag bara, utan att bråka emellan. Det känns livsfarligt att stå och bråka på kanten till en trafikerad väg med ett barn som kan vifta och skrika och falla ut framför en bil.

 

[Tassa]

Jag finns redan här på buke men har valt att göra ett anonymt konto, skulle någon känna igen mig vänligen håll tyst. Känner att det är ett lite känsligt ämne... Min partner utövar härskartekniker på vårt barn, tror jag, jag upplever det som så. Mår dåligt för barnets skull. Har försökt ta upp det men partnern blir arg. Jag vet att partnern aldrig skulle göra detta mot någon annan vuxen så vill få hen att inse att det inte är okey att bete sig så mot barnet, eftersom barnet är i beroendeställning till oss.
Det partnern bla gör är att tvångsmata. Barnet äter bra, följer kurvor osv. Men jag antar att barnet är mätt för ibland viftar hen undan skeden och vänder bort huvudet, men då ska det tvingas i mat. Det är liknande situationer i andra sammanhang med, just tvång. I vissa fall måste/bör man göra saker, som att byta bajsblöja, borsta tänderna, hålla i handen när man går över vägen o liknande, men det är inte där problemet ligger utan just maktspelet vuxen-barn.

Vart kan jag läsa på mer? Hur kan jag få hen att komma på andra tankar?

Nu finns det en risk att mitt inlägg blir rörigt och långt. Men iaf. Min man påminner om din partner. Inte så att han är elak och dum, men tänker sig inte för och verkar ha en syn på barn från 1800-talet. Han kan säga att sonen inte får godis eller vad vi nu ska äta efter maten om han inte äter upp (och då är det en tallrik mat som pappan har lagt upp och anser vara lagom) Jag tycker det är dumt, då ska han alltså både äta sig proppmätt på mat och sedan godis eller snax. Han kan be sonen städa eller göra något annat, sonen undrar varför? Och mannen svarar bara "för att jag säger så" . Jag har märkt att han tror att det är så det ska vara, barnen ska lyda och göra som vi säger och inte ifrågasätta punkt slut. Men han fattar inte att det funkar bättre att förklara så att barnen förstår varför de ska göra på ett visst sätt, eller diskutera saken med sonen. Jag har också märkt att mannen inte funderar och reflekterar så mycket över sin roll som förälder och har svårt att se saker ur andras perspektiv än sitt eget. Han ägnar alltså inte någon tanke till att fundera över hur sonen uppfattar oss föräldrar.

Jag som är helt tvärt om har pratat mycket med mannen om detta. Jag har försökt att prata om hur sonen upplever det och hur jag tänker kring relationen mellan alla oss familjemedlemmar. Han lider också av depressioner då och då, och vid dessa blir hans tråkiga attityd värre. Men han inser inte det förens någon säger åt honom. Nu blir inte min man arg när jag tar upp detta med honom, så vi kan prata om det och jag märker att han försöker att ta till sig det. Och det har blivit mycket bättre. Jag sa faktiskt att han riskerar att förstöra vår framtid tillsammans om han inte bättrar sig.

Du kanske inte blir så hjälpt av mitt inlägg, men jag ville få fram att vissa kanske inte tänker på hur de beter sig och inte reflekterar över hur deras beteende påverkar andra. Men du skriver att han blir arg när du tar upp detta med honom. Blir det bråk? Gap och skrik? Vad händer om du korrigerar beteendet när det sker? Typ "barnet ser mätt ut nu" eller "om du förklarar varför man måste borsta tänderna går det bättre" eller "det går bättre att städa om ni hjälps åt" osv. Han kanske blir arg då också och tycker att du lägger dig i?

 

[westernsuzie]

Att tvångsmata ett barn tycker inte jag är härskarteknik utan ett övergrepp! Mår ärligt talat illa av att läsa om det. Hemma hos oss bestämmer barnen alltid själv hur mycket de vill äta och vi är noga med att de själv ska få känna efter själv när de är mätta och hungriga, aldrig nånsin försöka övertyga eller truga i mat för vi kan ju inte veta hur de känner i magen just då.

Jag undviker in i det sista att tvinga till saker som blöjbyten, tandborstning och påklädning också för jag vill inte utöva någon form av maktspel mot barnen, typ ”om du inte gör som jag säger tvingar jag dig”. Ett sådant förhållande vill jag inte ha med mina barn. Oftast går det mesta att lirka och leka fram. Undantaget är väl typ något som innebär akut livsfara, typ exemplet med att korsa en trafikerad väg, eller om barnet slåss, det är totalförbjudet och då lyfter jag bort barnet därifrån.

Jag skulle försöka prata med honom igen. Om det inte går, kan det vara något att ta upp med BVC?

 

[Linneaaennil]

Det känns inte som en bra idé att tvinga i barnet mat, speciellt med tanke på hur mycket matproblem som florerar åt olika håll med för mycket mat och för lite mat osv.

Nu skrev du inte hur det gick till, envisas han och säger -här kommer helikoptern, -en sked för mamma... om du inte äter blir pappa ledsen! buhuu. Eller mosar han helt sonika in skeden i munnen? (Men jag har sett föräldrar proppa in napp i munnen på bebisen och hålla fast den med handen för att vänja in dem med napp, tycker inte om det! men antar att det anses ok eftersom så många gör det? De flesta skulle nog också tycka att -en sked för... och -här kommer helikoptern är helt ok.)

Jag tycker tex inte det är ok att regelbundet "tvinga" barnet med ord att äta upp allt på tallriken på princip. (men självklart ok att bli sur när barnet själv tar massor och sedan slänger, då får man ju ta mindre)

Men när det gäller att byta blöjor och hålla handen över vägen så är det saker jag rätt och slätt gjort utan åthävor. Och om han vägrade hålla handen så bar jag bara, utan att bråka emellan. Det känns livsfarligt att stå och bråka på kanten till en trafikerad väg med ett barn som kan vifta och skrika och falla ut framför en bil.

Tycker det är helt orimligt att bli sur för att barnet tagit för mycket mat Det är väl jättelätt att missbedöma hur mycket man behöver äta vid en måltid, till och med som vuxen. Varför inte bara spara överbliven mat i kylen, och uppmuntra barnet till att ta fler omgångar istället nästa gång.

 

[Badger]

Tycker det är helt orimligt att bli sur för att barnet tagit för mycket mat Det är väl jättelätt att missbedöma hur mycket man behöver äta vid en måltid, till och med som vuxen. Varför inte bara spara överbliven mat i kylen, och uppmuntra barnet till att ta fler omgångar istället nästa gång.

Ja, det är ju det vi gör. Säger att nästa gång får du ta i fler omgångar och mindre varje gång.

Det har hänt typ en gång (att det var riktigt mycket) och ja jag blev lite sur över missbedömningen eftersom barnet var 6 år och tog en rejäl skopa påfyllning, åt en gaffel och var mätt. Sedan vet jag inte vad du menar med sur men jag sa, lätt surt, (jag kanske borde ha klistrat på ett brett leende och sockersött sagt) att det hade varit bättre att ta mindre. Och nej maten åkte inte in på tallriken i kylskåpet, för vi tänkte laga middag dagen därpå också, utan ned i min matlåda som lunch dagen efter.