Jag blir otroligt ledsen av att läsa denna tråd. Att vuxna pikar sonen för hur han är - det är fullständigt ofattbart och oacceptabelt. Men när jag läser var ni bor blir jag inte så förvånad ändå. Jag bodde en kort tid i en Norrlandsstad och för mig, som kom utifrån, var könskodningen framför allt beträffande hur män "ska vara" något som genomsyrade allt. Norrland är väldigt stort och naturligtvis ser det olika ut på olika ställen. Men jaga-fiska-hockey-köra skoter-identiteten var otroligt påfallande där jag bodde och det var då i en stad. Jag mådde skitdåligt av den.
Jag kan inte se att ni gjort något fel. Snarare tycker jag att ni är ett föredöme!
Fimpa BUP-kontakten och ta en diskussion med BUP om den idioten.
Förslaget att resa och se andra miljöer så att sonen får se att normen där ni bor är trång och ser annorlunda ut tycker jag är utmärkt. Han behöver nog förstå att han inte endast är annorlunda utan är sig själv framför allt. "Sig själv" kan ändras med åren, man får andra värderingar, intressen mm. Men det är en förändring som i så fall kommer inifrån, inte något som tvingas på av andra.
Till sist, lite OT: visst är det märkligt att sport med hästar anses "tjejigt" (och då naturligtvis "sämre") när det är så jäkla manligt könskodat i världen bortsett från på hobbynivå + elitnivå i några grenar främst inom ridsporten i västvärlden? Det räcker med att komma till Sydeuropa så är det mest män som rider, i alla fall när det gäller tävling eller annan officiell ridning. Exempel på det sistnämnda är uppvisningar i Spanien och Portugal som kommer från tjurfäktnings- och boskapsridning. Och då jäklar ska det vara bling med färgade rosetter i hästarnas (som alltid är hingstar) flätade manar, glamour, blänkande beslag... för där är det manligt!
Och hur man ens i någon håla i Sverige kan tycka att trav är kvinnligt könskodat är helt obegripligt! Jämfört med galopp (som jag själv har intressen i) förefaller travet ha betydligt större dominans av män. I galopp dräller det ju av kvinnliga tränare och jockeys - i Sverige då. Utanför Skandinavien (kan finnas något undantag) är de flesta på tävlingsnivå män, men inslaget av kvinnliga arbetsryttare i England tycks vara betydande (slutsats efter högst begränsad studie när jag tittat på morgonträningar i Newmarket och jämfört med lopp i samma stad).
Jag kan inte se att ni gjort något fel. Snarare tycker jag att ni är ett föredöme!
Fimpa BUP-kontakten och ta en diskussion med BUP om den idioten.
Förslaget att resa och se andra miljöer så att sonen får se att normen där ni bor är trång och ser annorlunda ut tycker jag är utmärkt. Han behöver nog förstå att han inte endast är annorlunda utan är sig själv framför allt. "Sig själv" kan ändras med åren, man får andra värderingar, intressen mm. Men det är en förändring som i så fall kommer inifrån, inte något som tvingas på av andra.
Till sist, lite OT: visst är det märkligt att sport med hästar anses "tjejigt" (och då naturligtvis "sämre") när det är så jäkla manligt könskodat i världen bortsett från på hobbynivå + elitnivå i några grenar främst inom ridsporten i västvärlden? Det räcker med att komma till Sydeuropa så är det mest män som rider, i alla fall när det gäller tävling eller annan officiell ridning. Exempel på det sistnämnda är uppvisningar i Spanien och Portugal som kommer från tjurfäktnings- och boskapsridning. Och då jäklar ska det vara bling med färgade rosetter i hästarnas (som alltid är hingstar) flätade manar, glamour, blänkande beslag... för där är det manligt!
Och hur man ens i någon håla i Sverige kan tycka att trav är kvinnligt könskodat är helt obegripligt! Jämfört med galopp (som jag själv har intressen i) förefaller travet ha betydligt större dominans av män. I galopp dräller det ju av kvinnliga tränare och jockeys - i Sverige då. Utanför Skandinavien (kan finnas något undantag) är de flesta på tävlingsnivå män, men inslaget av kvinnliga arbetsryttare i England tycks vara betydande (slutsats efter högst begränsad studie när jag tittat på morgonträningar i Newmarket och jämfört med lopp i samma stad).