Har ni bra tålamod?

[Korekatten]

Jag har ofta för bra tålamod när det kommer till djur. Lite väl förlåtande och ger lite väl många chanser. Istället för att byta taktik, så fastnar jag i detaljer och vill ha det perfekt från början.
Väldigt olik hur jag är annars.
Är lågmäld och det är jag tacksam över. Om jag "stör" mig på något så ser jag till att ändra beteendet, istället för att tjafsa om det.
Får lätt prestationsångest framför publik, något jag behöver öva på!

Alright, reagerar hunden/hundarna på din ångest då också?

 

[Sleepy]

Jag tränar mig själv mer än mina hundar när vi tränar tillsammans. Att ta kontroll över röstläge, kroppsspråk och humör. Att lära sig känna igen de dagar man inte är en god pedagog och göra nått annat då. Att lära sig att förebygga sina "triggers" så man inte hamnar i de situationer man vet att man inte klarar av utan att tappa humöret osv.

Precis; självkontroll är allt. Räcker inte tålamodet så låter en bli att träna.

Sen tror jag att det är bra att matcha rätt typ av hund till rätt typ av ägare, för att undvika onödig frustration. Jag är rätt otålig, men det är självklart inget jag låter gå ut över någon annan. Däremot så kräver det mer energi för mig att ha tålamod, ta ett djupt andetag och börja om - så jag föredrar snabbtänkta hundar/hästar. Det kräver iofs tålamod av ett annat slag (läs: humor) då hunden som är snabb i tankar och tassar kan vara krävande på andra sätt. De som lär sig snabbt lär sig ju även göra fel snabbt, så det gäller ju att vara medveten vad målet är och ge rätt respons i rätt ögonblick.

Men generellt, självkontroll och att inte träna när tålamodet tryter, så som flera redan påpekat, är grunden.

 

[Lager]

Kanske en märklig tråd...
Men, många här inne verkar vara väldigt framgångsrika inom hundträning/sport och harmoniska med livet som hundägare. Tänker att en stor del av det beror på Er som individer. Dels att kunna hund, men också att ha mycket självbehärskning och tålamod och kunna plocka fram rätt kunskap i rätt situation.

Jag antar att en del av er har gott tålamod och självbehärskning som en god medfödd egenskap. Jag är verkligen inte en av dem.

Finns det fler som jag, men som lyckats jobba fram dessa egenskaper? Och hur har ni burit er åt? Har ni något tips för att skaka av Er frustrationen när det inte funkar i hunderiet? Hur lugnar ni er själva? Eller hur lyckas ni förmedla ett lugn till hunden även om ni blir superstressade/nervösa själva?
Hur gör ni en riktigt skitdag när förutsättningarna innan inte är goda nog?

Jag tror man ser olika på tålamod. Om du blir frustrerad för att träningen inte funkar så är det inte säkert att tålamodet är problemet.

Jag menar att du med mer erfarenhet snabbare ser signaler och beteenden, som du med mindre erfarenhet missar. Dvs du missar att hunden kopplar ihop ngt, att den tänker och processar, du missar (kanske) en stor del av utvecklingen. Då känns det säkert som att det är svårt med tålamodet.

Sätter du rimliga mål för dagen, och du kan läsa hunden, så ser du också snabbare resultat. Negativa eller positiva, och kan anpassa dig efter det.

Det betyder inte att resultaten nödvändigtvis uteblir för den som har svårare att läsa hund, skillnaden är att du inte ser dem i samma utsträckning och därför inte kommer vidare.

Det var EN tanke jag fick när jag läste ditt inlägg - samma när jag ser en hel del ridträning också... btw.

Däremot kan du ju givetvis vara stressig/grinig/trött/uppjagad själv, av olika orsaker, och har då förhoppningsvis tillräckligt med självrannsakan för att inte aktivt träna, eller driva fram en situation gentemot ett djur som troligen bara kommer att misslyckas. DET kan jag också se ibland, både mot hästar och hundar. Att ägaren i princip bara söker en orsak att korrigera för att få utlopp för sin egen frustration - över nåt som inte alls behöver vara kopplat till djuret.

 

[Pilot]

Alright, reagerar hunden/hundarna på din ångest då också?

OH ja. Mitt tålamod blir väldigt kort och jag blir lätt frustrerad och jag märker att hon försöker hjälpa mig genom att skicka lugnande signaler. Hon gäspar, nosar intensivt på marken i stället för att komma som ett skott när jag kallar t.ex. Eller så vill hon BARA leka och flamsa för att jag blir superseriös (jag brukar få höra att jag ser arg ut). Rösten, kroppen låter och ser inte ut som vanligt.
Brukar försöka lösa det med extra gott godis och lägre krav.
Och blir jag irriterad så, när jag kommer på det så bryter jag och så leker vi istället.
Jag försöker tänka likadant med hästarna när det låser sig.

 

[Jenka]

Jag har nog inte så mycket tålamod, men en stor portion envishet. Jag har insett att jag (inte bara därför) inte funkar med alla hundar, främst i vardagen när man inte är i aktiv träning. Om jag är på fel humör tränar vi inte. Hundarna/hunden får aktiveras på sätt som inte kräver nåt direkt samarbete, de dagarna. Skapa förutsättningar för att lyckas.
(Med vardagslydnad är det ju svårare att bara släppa träningen en dag, men också mer okej att det inte behöver vara superkul tycker jag).

Sen lär man sig väldigt mycket om sig själv när man tränar hund tycker jag. Jobbigt men nyttigt!

 

[iNHALE]

Nu anser jag mig inte vara duktig på att träna hund men svarar ändå. Mitt tålamod är för det mesta så obefintligt att det går ned under 0, därför håller jag hundträningen till ett minimum. Har dåligt tålamod, hett temperament och när jag är på det humöret kan jag börja koka inombords för till synes ingenting. Är över lag en rätt arg person. Har dock inga problem att hålla in det så det är sällan det syns utåt även om kroppsspråk säger mycket. Av någon anledning har jag dock större tålamod med hästar än med hundar. Har dock aktivt valt en ras som inte behöver hållas igång mentalt med diverse typer av träning utan har det mesta på det fysiska planet.

 

[WildWilma]

Kanske en märklig tråd...
Men, många här inne verkar vara väldigt framgångsrika inom hundträning/sport och harmoniska med livet som hundägare. Tänker att en stor del av det beror på Er som individer. Dels att kunna hund, men också att ha mycket självbehärskning och tålamod och kunna plocka fram rätt kunskap i rätt situation.

Jag antar att en del av er har gott tålamod och självbehärskning som en god medfödd egenskap. Jag är verkligen inte en av dem.

Finns det fler som jag, men som lyckats jobba fram dessa egenskaper? Och hur har ni burit er åt? Har ni något tips för att skaka av Er frustrationen när det inte funkar i hunderiet? Hur lugnar ni er själva? Eller hur lyckas ni förmedla ett lugn till hunden även om ni blir superstressade/nervösa själva?
Hur gör ni en riktigt skitdag när förutsättningarna innan inte är goda nog?

Jag har verkligen inte mycket tålamod. Men det har blivit otroligt mycket bättre i och med hundarna. Självbehärskningen har väl inte heller varit så bra men den har också blivit väldigt mycket bättre sen jag köpte min första hund.

Jag försöker varje gång frustrationen dyker upp tänka "vad tjänar jag på det beteende jag vill utföra nu?" Oftast är svaret absolut inget, du kommer att få betala för det istället. Kan jag inte komma på något alternativ till hur jag ska agera då så lägger jag ner eller går iväg en stund.

Sen har jag skaffat en till hund som inte så extremt förarvek så han bryr sig inte så mycket om min sinnesstämning. Den äldre hunden är superkänslig och läser mig konstant och tar det säkre före det osäkra och misstänker han att jag inte är helt nöjd så säger han upp sig för dagen. Frustrationen bli ju inte mindre då....
Jag ska undvika så veka hundar i framtiden.

Angående "skitdagar" så är jag väldigt duktig (tycker jag) på att inte ta med mina känslor från andra händelser in i träningen. När jag tränar med hundarna så börjar jag med ett blankt papper rent känslomässigt. Sen kan det fyllas med bra eller mindre bra saker beroende på hur träningen går. En skitdag blir ofta en bra dag efter lite hundträning

 

[Korekatten]

Tack för lärorika svar! Mycket att begrunda och ta i beaktande!