Har ni bra tålamod?

[Korekatten]

Kanske en märklig tråd...
Men, många här inne verkar vara väldigt framgångsrika inom hundträning/sport och harmoniska med livet som hundägare. Tänker att en stor del av det beror på Er som individer. Dels att kunna hund, men också att ha mycket självbehärskning och tålamod och kunna plocka fram rätt kunskap i rätt situation.

Jag antar att en del av er har gott tålamod och självbehärskning som en god medfödd egenskap. Jag är verkligen inte en av dem.

Finns det fler som jag, men som lyckats jobba fram dessa egenskaper? Och hur har ni burit er åt? Har ni något tips för att skaka av Er frustrationen när det inte funkar i hunderiet? Hur lugnar ni er själva? Eller hur lyckas ni förmedla ett lugn till hunden även om ni blir superstressade/nervösa själva?
Hur gör ni en riktigt skitdag när förutsättningarna innan inte är goda nog?

 

[Blueberry]

Kanske en märklig tråd...
Men, många här inne verkar vara väldigt framgångsrika inom hundträning/sport och harmoniska med livet som hundägare. Tänker att en stor del av det beror på Er som individer. Dels att kunna hund, men också att ha mycket självbehärskning och tålamod och kunna plocka fram rätt kunskap i rätt situation.

Jag antar att en del av er har gott tålamod och självbehärskning som en god medfödd egenskap. Jag är verkligen inte en av dem.

Finns det fler som jag, men som lyckats jobba fram dessa egenskaper? Och hur har ni burit er åt? Har ni något tips för att skaka av Er frustrationen när det inte funkar i hunderiet? Hur lugnar ni er själva? Eller hur lyckas ni förmedla ett lugn till hunden även om ni blir superstressade/nervösa själva?
Hur gör ni en riktigt skitdag när förutsättningarna innan inte är goda nog?

Jag har väldigt lite tålamod. Det har mina hundar också. Jag frishejpar INGENTING.

Däremot är bra på övningsdesign, belöningsutveckling, tajming och på att ställa rimliga krav utifrån förutsättningar.

Jobbar du med inlärningstrappor?

 

[Nenne1]

Jag har massor av tålamod. Väldigt korta stunder i taget.
Alltså, jag är inte direkt framgångsrik inom hundsport men däremot (oftast) harmonisk som hundägare.

Jag tränar bara med min hund när jag är på gott humör, annars går det inte. Är jag på kurs så blir jag automatiskt på gott humör eftersom min tränare är så himla bra. Sen har jag också med tilltagande ålder insett att det är så väldigt mycket roligare att träna sånt som jag tycker är kul, inte för att någon annan tycker att "det här borde du träna". Varför starta på minus, typ.
Har jag en riktig skitdag och bara letar efter något att ta ut min frustration på, ja då gör jag bara något roligt med hunden, skogspromenad, bus, eller bara mys för att inte hamna i en situation där jag är orättvist sur på hunden.

Ibland hamnar man i situationer där man måste ta tag i saker ändå, om hunden blir överexalterad över ett möte t.ex. och den mötande inte vill ha en superglad terrier rakt i famnen och då får man göra sitt bästa med så lite åthävor som möjligt. Inte kräva superkontakt utan nöja sig med att hunden hjälpligt slutar med sitt snurrande uppe i luften, för att sedan träna mer när man är på bättre humör.

Sen så tycker jag det är enklare nu när jag är i tantåldern - jag bryr mig inte helt enkelt om vad andra tycker, så länge jag anser att de inte har med mig och min hund att göra. Det finns alltid folk som har åsikter (jag med), men jag behöver ju faktiskt inte bry mig om det.

Men man kan lära även en gammal matte att sitta har jag märkt - min förra hund kunde man ryta i åt "jamen för helvete Huliganen, kamma dig och skärp till dig!" och då muttrade han "förlåt för fan" och sen var det bra med det, jag behövde liksom inte ha så mycket tålamod, vi kände varandra och visste att det inte betydde så mycket. Han var väl medveten om att han hade mig lindad om lillfingret och jag visste att han var en självständig rackare som ändå ville göra matte glad. Den nuvarande lilla förmågan, henne kan man inte ryta i åt, då blir hon osäker och sårad, så då får man lära sig att ha mer tålamod. Jag tycker det är fantastiskt hur mycket våra hundar lär oss!

 

[Red_Chili]

Mitt tålamod är på många sätt uselt, men just när det gäller hundarna är det (oftast) extremt bra, framförallt i träningssituationer.

Jag undviker att ha träningspass om jag inte mår bra själv, vid sådana tillfällen kan vi ha lekpass istället. Vi testar oss igenom hela leksaksutbudet hemma, brottas lite, har jaktlekar m.m. Fokuserar på att bara ha kul ihop, träna start och stopp av lek osv. På så sätt får jag också bättre koll på vad hundarna just för tillfället uppskattar mest för belöningar.

När vi sedan tränar så bryter jag ner allt som ska läras in i så små bitar som möjligt. Sedan tränar vi en liten bit i taget, avslutar träningen när det går som bäst, lägger in något enkelt och roligt trick och blir klara för dagen. På så sätt är det lättare att plocka fram den glada känslan nästa gång vi ska träna. Både jag och hundarna vill alltid känna att vi lyckas, gör vi det inte ens när vi försöker vårt bästa, då ligger utmaningen på en för svår nivå för oss eller så tränar vi med helt fel metoder. Vad som är "vårt bästa" kan såklart också variera beroende på dagsform.

Vi tränar hellre korta, roliga pass än långa och tjatiga pass. Det är otroligt viktigt.

Sedan.. stressad och nervös förstår jag inte varför jag skulle vara tillsammans med mina hundar, inte i vardagen åtminstone. Jag har köpt hundar som är stabila mentalt, vars mentalitet passar mig och jag litar på dem i alla situationer vi hamnar i. Jag litar däremot inte på andra människor och framförallt inte andra hundägare vi möter, men då undviker jag dem och så är det stressmomentet borta.

 

[AraSlei]

Jag är tyvärr född med alldeles för lite tålamod och alldeles för stor förmåga att se möjligheter till quickfixes. Det har tagit, och tar, massa tid för mig att göra upp en plan och framförallt att hålla mig till den Det är mycket bättre nu än när jag var yngre, men det finns så klart alltid möjlighet till förbättring.

Mina wachtlar är inte så signalkänsliga och bryr sig inte mycket om jag skulle tappa tålamodet med dem. De är som @Nenne1 :s gamla hund som hen beskriver ovan - de muttrar lite att "jaja, förlåt då för helvete" och sedan är det bra.

Min labbe är mycket mer signalkänslig och mjuk, och jag får vara extra noggrann med honom. Särskilt eftersom han i kombination med stor förighet och mjukhet har stor jaktlust och om jag tappar tålamodet så syns det aldrig på honom just då i situationen, men det kan dyka upp små osäkerheter i övningen jag tappat tålamodet i vid nästa träningspass.
Han är inte jättemjuk för att vara en jaktlabbe, men det är en avsevärd skillnad på honom och på mina wachtelhundar.

Jag bestämmer mig alltid innan ett träningspass vad vi ska träna, hur vi ska göra det och hur jag ska bete mig/hur vi ska ändra övningen om det blir för svårt.
Jag tränar inte svåra saker om jag inte är på bra humör från början.

Går det dåligt och jag blir irriterad brukar jag ta en paus. Jag bor på landet och vi tränar oftast i skogen, så jag brukar typ sätta mig på en stubbe och tänka igenom övningen, vad som felat, varför det felat och varför hunden inte kan det idag om den kunnat det innan. Om det är en ny övning vi misslyckas med försöker jag tänka ut sätt att förenkla den. Det viktigaste är att hunden ska avsluta träningen med en känsla av att den lyckats och att vi som team haft en kul stund.

 

[Fisherling]

Mitt tålamod är fantastiskt - om jag verkligen vill göra något eller tycker det är roligt. Jag kan sitta i timmar och fiska till exempel, även om jag inte får napp. Fast det kanske är mer att jag spacear ut än att jag är tålmodig...

Mitt tålamod när det kommer till saker jag kanske inte helst av allt vill göra är mitt tålamod USELT. Så där har jag fått jobba jättemycket med att andas, ta ett steg tillbaka, tänka på att det är värt det och sedan fortsätta.

 

[skuggi]

Jag har jättedåligt tålamod tyvärr för mig handlar det mycket om övrig stress, så jag får försöka styra upp resten av livet och inte försöka träna hund när jag är stressad. Det funkar bara sådär än så länge..

 

[Korekatten]

Mitt tålamod är på många sätt uselt, men just när det gäller hundarna är det (oftast) extremt bra, framförallt i träningssituationer.

Jag undviker att ha träningspass om jag inte mår bra själv, vid sådana tillfällen kan vi ha lekpass istället. Vi testar oss igenom hela leksaksutbudet hemma, brottas lite, har jaktlekar m.m. Fokuserar på att bara ha kul ihop, träna start och stopp av lek osv. På så sätt får jag också bättre koll på vad hundarna just för tillfället uppskattar mest för belöningar.

När vi sedan tränar så bryter jag ner allt som ska läras in i så små bitar som möjligt. Sedan tränar vi en liten bit i taget, avslutar träningen när det går som bäst, lägger in något enkelt och roligt trick och blir klara för dagen. På så sätt är det lättare att plocka fram den glada känslan nästa gång vi ska träna. Både jag och hundarna vill alltid känna att vi lyckas, gör vi det inte ens när vi försöker vårt bästa, då ligger utmaningen på en för svår nivå för oss eller så tränar vi med helt fel metoder. Vad som är "vårt bästa" kan såklart också variera beroende på dagsform.

Vi tränar hellre korta, roliga pass än långa och tjatiga pass. Det är otroligt viktigt.

Sedan.. stressad och nervös förstår jag inte varför jag skulle vara tillsammans med mina hundar, inte i vardagen åtminstone. Jag har köpt hundar som är stabila mentalt, vars mentalitet passar mig och jag litar på dem i alla situationer vi hamnar i. Jag litar däremot inte på andra människor och framförallt inte andra hundägare vi möter, men då undviker jag dem och så är det stressmomentet borta.

Vad skönt att ha hundar du litar på till 100 %, och är stabila. Då finns det ju verkligen ingen anledning till att stressa upp sig!

Har själv en slyngel. Han är väldigt osäker vid bl.a. Hundmöten. Vilket vi tränar med varje dag. Och det går ok om mötet är bra avstånd.
Men tyvärr hamnar vi i situationer (även om jag försöker undvika dem) där hundar dyker upp, alltså att det blir för nära. Hade gärna velat behålla lugnet i en sån situation istället för att stressa upp oss båda. Eller iaf snabbt lugna ner mig. Men jag blir en tråkig grinig kärring utan en gnutta tålamod istället, pga stressen.

 

[Korekatten]

Jag har väldigt lite tålamod. Det har mina hundar också. Jag frishejpar INGENTING.

Däremot är bra på övningsdesign, belöningsutveckling, tajming och på att ställa rimliga krav utifrån förutsättningar.

Jobbar du med inlärningstrappor?

Inlärningstrappor? Vad är det? Förlåt jag kan inget om hundträning. Försöker bara träna allmän hyffs med vovven.

 

[Red_Chili]

Vad skönt att ha hundar du litar på till 100 %, och är stabila. Då finns det ju verkligen ingen anledning till att stressa upp sig!

Har själv en slyngel. Han är väldigt osäker vid bl.a. Hundmöten. Vilket vi tränar med varje dag. Och det går ok om mötet är bra avstånd.
Men tyvärr hamnar vi i situationer (även om jag försöker undvika dem) där hundar dyker upp, alltså att det blir för nära. Hade gärna velat behålla lugnet i en sån situation istället för att stressa upp oss båda. Eller iaf snabbt lugna ner mig. Men jag blir en tråkig grinig kärring utan en gnutta tålamod istället, pga stressen.

Ja alltså, mina hundar beter sig verkligen inte(!) exemplariskt i alla situationer. Den unga kan skutta efter cyklister i vissa situationer (jag vet dock exakt vilka nu), båda blir sjövilda om de ser någon de känner... De är inte helt avslappnade i hundmöten (den äldre pga osäkerhet, den yngre vill leka...) osv.

Men jag vet att de aldrig gör något som blir farligt för andra hundar eller människor, de litar på mig, de är otroligt enkla i all hantering, de går hyfsat i koppel, går inte fram till främlingar och lyssnar bra på det fåtal vardagskommandon jag använder. Vad andra tycker om hundarna behöver jag alltså inte bry mig så mycket om.

 

[dobbis]

Jag har 0 tålamod med allt utom häst o hund,men det händer att det brister även där och då tar jag time out på mig själv.

 

[SiZo]

Det viktigaste är nog att se när det är dags att sluta. Det har för mig tagit lång tid att inse att det ibland är bättre att faktiskt INTE träna. Oavsett om det är med hästen eller hundarna. Nu är jag knappast framgångsrik överhuvudtaget, men jag lider av ruskigt dåligt tålamod, vissa dagar. Dessa dagar rider jag inte. Jag gör absolut inget nytt eller svårt med hundarna. Djuren får mat och vatten, och gå ut o kissa dessa dagar om det är en riktigt dålig dag. Rent fysiskt får de det de behöver alltså.

Resten får vänta tills en annan dag.

 

[tuaphua]

Jag jobbar ju med att träna djur, om än hästar. Det har gett mig ett låååångt tålamod.
Jag är lite hetsig själv annars. Och har tex noll tålamod med tekniska prylar.
Men för mig har det nog hjälpt att öka mitt tålamod genom att både jobba med min impulskontroll, lära mig vänta etc. men främst egentligen att jag förstår inlärningen, vet vilka steg som bör komma i vilken ordning och vet hur djurens instinkter påverkar dem och hur de känslorna brukar rulla på och i vilka mönster.
Jag tycker man ofta blir frustrerad när man inte riktigt förstår/förmår både som djur och ägare.

Jag är inte duktig på hundsport. Har aldrig sysslat med det på någon nivå.
Däremot brukar jag ha hundar som funkar för mig och mår bra.
En del i det tror jag är att jag valt en simpel ras och kan se till att de får sina behov tillgodosedda med rätt enkla medel.
Då blir det inte så mkt frustration iom att allt funkar.

 

[Migo]

Kanske en märklig tråd...
Men, många här inne verkar vara väldigt framgångsrika inom hundträning/sport och harmoniska med livet som hundägare. Tänker att en stor del av det beror på Er som individer. Dels att kunna hund, men också att ha mycket självbehärskning och tålamod och kunna plocka fram rätt kunskap i rätt situation.

Jag antar att en del av er har gott tålamod och självbehärskning som en god medfödd egenskap. Jag är verkligen inte en av dem.

Finns det fler som jag, men som lyckats jobba fram dessa egenskaper? Och hur har ni burit er åt? Har ni något tips för att skaka av Er frustrationen när det inte funkar i hunderiet? Hur lugnar ni er själva? Eller hur lyckas ni förmedla ett lugn till hunden även om ni blir superstressade/nervösa själva?
Hur gör ni en riktigt skitdag när förutsättningarna innan inte är goda nog?

Jag har PMS till den grad att jag har fyra dagar i månaden när jag INTE tränar hund, kort stubin även till vardags och väldigt lättstressad. Dessutom har jag lätt att gå upp till hög röst och är i vardagen lika fokuserad som en dagslända.

Jag tränar mig själv mer än mina hundar när vi tränar tillsammans. Att ta kontroll över röstläge, kroppsspråk och humör. Att lära sig känna igen de dagar man inte är en god pedagog och göra nått annat då. Att lära sig att förebygga sina "triggers" så man inte hamnar i de situationer man vet att man inte klarar av utan att tappa humöret osv.

Jag lever med >5 border collies, och de verkar må bra trots mig

 

[Migo]

Jag tycker det är fantastiskt hur mycket våra hundar lär oss!

Det här. Hundra gånger om; det här!!

 

[lady_vip]

Alltså, vissa saker gör jag inte alls med mina hundar och vissa saker kan alla mina hundar bara sådär, det är för att jag har tålamod med vissa moment. Exempelvis kan alla mina hundar bli hanterade och uppochnervända hos veterinär etc utan bekymmer och det är aldrig nåt snack vid kloklippning eller öronrengöring. Ingen av mina hundar kan stanna kvar särskilt bra däremot, så där har jag tydligen noll tålamod till att träna.

Sen passar det inte mig att finslipa på exakta positioner a la lydnadsträning. Jag kör liksom lydnad på ett fält (jakt) med hunden 150 meter ifrån mig, lyssnar den där räcker det ganska bra för mig. Och känsliga hundar passar inte mig, jag tror att jag knäcker dem, för jag kan bli ganska tuff (inte fysiskt) .

 

[Blueberry]

Inlärningstrappor? Vad är det? Förlåt jag kan inget om hundträning. Försöker bara träna allmän hyffs med vovven.

Aha, vardagslydnad typ?
Det är min absolut sämsta gren eftersom det är ASTRÅKIGT, så det tränar jag inte

Inlärningstrappor är typ att dela in ett mål/position/kommando i delmål/kriterier.

Jag vill att min hund ska lära sig kommandon för höger och vänster på agilitybanan. Då kan jag liksom inte börja träna det över ett hinder på agilitybanan, utan snarare runt en lyktstolpe eller ett träd. Jag kan inte heller börja lära ut både höger och vänster samtidigt, utan måste börja med bara ena. Den trappan har ganska många steg.

En av mina tränare är inlärningsguru. Hon säger alltid:
”Hunden ska både förstå vad du vill att den ska göra, och göra det, inom loppet av några sekunder”

Det ställer höga krav på förberedelse och hur jag utformar övningen. Men mitt tålamod gillar snabba resultat, så det är värt

 

[Pilot]

Jag har ofta för bra tålamod när det kommer till djur. Lite väl förlåtande och ger lite väl många chanser. Istället för att byta taktik, så fastnar jag i detaljer och vill ha det perfekt från början.
Väldigt olik hur jag är annars.
Är lågmäld och det är jag tacksam över. Om jag "stör" mig på något så ser jag till att ändra beteendet, istället för att tjafsa om det.
Får lätt prestationsångest framför publik, något jag behöver öva på!

 

[vallhund]

Jag har ofta för bra tålamod när det kommer till djur. Lite väl förlåtande och ger lite väl många chanser. Istället för att byta taktik, så fastnar jag i detaljer och vill ha det perfekt från början.
Väldigt olik hur jag är annars.
Är lågmäld och det är jag tacksam över. Om jag "stör" mig på något så ser jag till att ändra beteendet, istället för att tjafsa om det.
Får lätt prestationsångest framför publik, något jag behöver öva på!

Vad har prestationsångest framför publik med ämnet att göra?

 

[hastflicka]

Jag har mycket daligt talamod egentligen, men har sjalv 3 barn, utbildad larare och jobbat som larare i manga ar ... och sedermera hundtranare nu. Mina barn larde mig mest ... det lonar sig inte att ha bristande talamod med nagon som inte riktigt forstar, eller ser vitsen med det man vill att den ska gora.
Det hander inte ofta, men om jag kanner att mitt talamod tryter lagger jag av och hundarna och jag leker istallet.
Jag anvande ungefar samma teknik i klassrummet. Nar talamodet inte hangde med kunde jag se de stora ogonen pa eleverna (arskurs 4-6) och bytte amne, eller delade bara ut roliga uppgifter resten av dagen.