Sådana val kan man ju unna sig om arbetsgivarna står på rad och slänger jobb efter en. Jag hade aldrig i livet försakat ett bra jobb för att sitta och hålla en partner i handen i soffan. Kvalité i ett förhållande smäller alla gånger högre för mig än kvantitet.
Men eller hur! Förstår inte hur jag tänkte. Nu hade jag ju förvisso ingen aning om huruvida det var ett "bra" (läs: vitt) jobb överhuvudtaget, men i min situation är man inte kräsen alls.
Jag och min sambo är nära och trygga nog med varandra för att inte behöva vara varandras barnvakter. Det erbjudandet fick jag i ett tidigare skede då jag fortfarande bara ville sondera terrängen och inte var helt övertygad om jag ville jobba i stall resten av mitt liv. Jag lade ut en annons på Hästnet och fick ett telefonsamtal, och jag min idiot sa att jag tyvärr inte kunde bo på gården Men. Nu börjar jag om och vet ju nu att jag verkligen Vill göra detta.