I mitt yrke så är det vanligt att man får utbildningar för att avancera, kunna utföra svårare felsökningar, få mer ansvar osv. Detta visar sig hos den anställda att den får högre lön samt blir mer attraktiv för andra arbetsgivare. I branschen jag jobbar i så har vi kontrakt på underhåll av en viss sträcka under 5år dvs jag vet inte vad jag kommer vara om 5år, om det nya företaget vill ha mej eller ej. Så här ser min bransch ut idag - ju fler utbildningar och behörigheter vi har desto större chans att ha ett jobb att gå till.
Utbildningarna vi pratar om kostar företaget 60-70 000kr, hotell ca 15 000kr och traktamente 9000kr plus att den anställde har lön för den tiden (vilket är en självklarhet). Undertiden så minskar produktionen och intäkterna. Utbildningarna kräver dock att man är borta mån-fre i 3 veckor och går på en speciell skola.
Hur skulle du resonera om du fick möjlighet att gå den typen av utbildningar?
Vi har hamnat lite i en okomfortabel sits där företaget tycker man ska vara tacksam medans de anställda har en mer nonchalant attityd. De vill ex ha vars en jobbebil att köra med i för att de är åt vars sitt håll på fritiden (man får ju inte använda bilen på fritiden av olika skäl), man pluggar inte för att man anser att fritiden är helig men man lägger inte heller manken till under skolan och tar hjälp av resurser för att klara proven osv. Sen finns det också en nonchalant attityd i vanliga jobbet där man låter privata angelägenheter gå före jobbet, tar rast länge mm.
Jag själv har svårt att förstå varför de anställda är nonchalanta och kräver en massa saker så jag hoppas att få lite andras syn på saken.
Tacksam är en lite märklig term att välja av en AG kan jag tycka.
Vi uppmuntras också att gå vidareutbildningar, även långa och får fördelaktiga villkor från AG med betalda övernattningar, betald litteratur, nedsättning i tid med full lön, osv. Det är sådant som jag -som behöver den stimulansen- verkligen uppskattar.
Men majoriteten av kollegorna använder sig inte av det, de är anställda i en position med sina ansvarsområden och är nöjda så. Det handlar om hemsituation och prioriteringar, eller för all del ren bekvämlighet vilket är ett argument så gott som något kan jag tycka. Sen finns praktiska svårigheter, en småbarnsförälder kan sällan bara åka iväg flera veckor exempelvis.
Jag har aldrig varit med om att AG kallat kollegor otacksamma för att de inte vill gå vidareutbildningar, däremot uppmuntrat och gärna att man går tillsammans i arbetslag så att inte de nya kunskaperna fastnar hos en person.