loveponies
Trådstartare
Igår lämnade vi bort Isis till hennes tilltänka nya ägare.
Det har visat sig att min sambo är allergisk mot katter, till min stora sorg.
Men vi har bestämt oss för att vi ska ha kvar katterna i alla fall, så får vi se hur det går.
Dock kom vi överens om att vi skulle försöka hitta ett nytt hem till en av dem, lilla Isis, min kastrerade birma.
Att det blev just hon beror på flera saker. Sammi vill jag inte lämna bort, eftersom hon är min avelshona. Och Chivas KAN jag bara inte lämna bort, han är min bebis!
Isis är också den mest anpassningbara, och den som skulle kunna fungera bäst som utekatt.
I alla fall så var det en arbetskamrat till min sambo som kunde tänka sig att ta hand om Isis. Han och hans familj bor i ett hus på landet, med skog bakom huset. De har en hund, och tre barn.
Igår var vi där och lämnade henne. Hon gillade INTE hunden, fräste och morrade när han kom i närheten. Men det var väl väntat, hon är ju inte van vid hundar. Hunden var dock jättesnäll, och brydde sig inte så mycket. Barnen (två 6-åringar och en 6-åring) gick dock bra, trots att hon inte är van vid barn heller.
I alla fall så ringde vi idag och hörde hur det hade gått, och Isis fräste inte längre åt hunden, utan accepterade att han låg i närheten av henne. Hon hade ätit och gått på lådan, och de hade varit ute på tomten med henne i koppel och så.
Så det känns jätteskönt! Det kändes som om jag svek henne när man lämnar henne i ett helt okänt hus med hundar och barn och allt...
Men familjen verkar i alla fall jättebra, de har samma syn på djur som jag själv, och väldigt måna om att hon ska ha det bra! Och eftersom han (pappan) jobbar me dmin sambo så kommer man ju ha kontinuerli kontakt med dem. De bor bara ca 20 min bort med bil, så det är ju inte omöjligt att komma och hälsa på heller. Så jag tror det blir bra!
Min söta Isis, med ett hjärta av guld!
Ville bara skriva av mig lite....
Det har visat sig att min sambo är allergisk mot katter, till min stora sorg.
Men vi har bestämt oss för att vi ska ha kvar katterna i alla fall, så får vi se hur det går.Dock kom vi överens om att vi skulle försöka hitta ett nytt hem till en av dem, lilla Isis, min kastrerade birma.
Att det blev just hon beror på flera saker. Sammi vill jag inte lämna bort, eftersom hon är min avelshona. Och Chivas KAN jag bara inte lämna bort, han är min bebis!
Isis är också den mest anpassningbara, och den som skulle kunna fungera bäst som utekatt.
I alla fall så var det en arbetskamrat till min sambo som kunde tänka sig att ta hand om Isis. Han och hans familj bor i ett hus på landet, med skog bakom huset. De har en hund, och tre barn.
Igår var vi där och lämnade henne. Hon gillade INTE hunden, fräste och morrade när han kom i närheten. Men det var väl väntat, hon är ju inte van vid hundar. Hunden var dock jättesnäll, och brydde sig inte så mycket. Barnen (två 6-åringar och en 6-åring) gick dock bra, trots att hon inte är van vid barn heller.
I alla fall så ringde vi idag och hörde hur det hade gått, och Isis fräste inte längre åt hunden, utan accepterade att han låg i närheten av henne. Hon hade ätit och gått på lådan, och de hade varit ute på tomten med henne i koppel och så.
Så det känns jätteskönt! Det kändes som om jag svek henne när man lämnar henne i ett helt okänt hus med hundar och barn och allt...
Men familjen verkar i alla fall jättebra, de har samma syn på djur som jag själv, och väldigt måna om att hon ska ha det bra!
Och eftersom han (pappan) jobbar me dmin sambo så kommer man ju ha kontinuerli kontakt med dem. De bor bara ca 20 min bort med bil, så det är ju inte omöjligt att komma och hälsa på heller. Så jag tror det blir bra!Min söta Isis, med ett hjärta av guld!
Ville bara skriva av mig lite....
