Har hittat en hund jag fastnat för.....

Solvarma jordgubbar

Trådstartare
Det var inte alls planerat att min framtida hund skulle dyka upp nu. Hundgården skulle först byggas ut till minst 95 kvm, jag skulle känna mig mer förberedd inför den nya hunden,och jag har just nu fullt upp med mammas dödsbo,även om jag inte jobbar just nu,så känner jag mig inte riktigt mentalt förberedd ännu? för min nya vän.

Men verkligheten blev en annan? För jag har nämligen hittat precis en sådan hund som uppfyller flera av mina kriterier och önskningar jag alltid haft på en bruksras.

Hjälp mig sortera ut mina tankar,för jag håller på att grubbla ihjäl mig på detta:banghead:

Jag ville ha en kastrerad hanhund. Ja,han är kastrerad.

Han skulle vara av rasen Schäfer. Ja han är en Schäferblandning.

Hunden skulle vara 1-2 år gammal, och en omplacering. Ja hunden är två år gammal,och därmed en omplacering.

Hunden skulle vara formbar,följsam,lyhörd och "lätt" att jobba med. Ja detta stämmer också, för hunden jag hittat, är en oslipad diamant. Han är absolut ingen problemhund,om man lägger ner arbete och tid på denna hund, kan han bli hur bra som helst i framtiden. Han har verkligen,verkligen potential att bli något stort inom hundträning.

Det är mest jag som är osäker på mina egna hundtränarkunskaper,skulle vilja gå en hundkurs med honom,om jag köper honom, för jag går här hemma och hittar på ursäkter för att inte ha kvar honom,för jag har honom nämligen på prov här hemma i några dagar nu.

Jag är ute och tränar och lär känna honom hela dagarna nu under provtiden, och han visar upp den ena bra kvaliteten efter den andra..... Jag kan inte hitta något "fel" på honom,helt enkelt....Han är verkligen en toppenhund.

Skulle vilja gå en hundkurs med honom framöver,om jag tar över honom,men existerar ens sådana nu i Corona tider? Om en andra våg av Covid19 kommer till hösten tex, finns det verkligen kurser att gå då? Eller till våren? Och hur gör man om det inte finns?? Hur tränar man sin hund då?

Sedan tänker jag på att han inte är en renrasig Schäfer,utan "bara" en Schäferblandning....Har ju ingen vetskap alls om vad han har för stam eller nånting=framtida sjukdomar?

Men bortsett från detta så passar han mig som hand i handsken....Hjälp,jag drunknar i mitt eget tänk här,känner jag....Behöver verkligen lite input i hur jag ska tänka här.....
 
Om du har tid, råd och möjlighet nu, och det enda som egentligen får dig att tveka är kurserna, så kör! Det finns dels mycket att läsa sig till, det finns mycket på youtube också, det finns utöver det onlinekurser och det finns instruktörer som håller små kurser och privatlektioner på corona-anpassat sätt.

Ang hälsan så ska du, om du köper honom, som minst se till att han är vaccinerad och har genomgått en veterinärbesiktning utan anmärkning. Kolla också upp om det går att ta över tidigare ägares försäkring och om han inte är försäkrad, kolla upp olika försäkringsbolag och välj ett som täcker så mycket som möjligt.

Bra hundar som man verkligen vill ha dyker inte upp när som helst. Jag lever lite efter att köpa rätt hund när den dyker upp och se till att skapa rätt förutsättningar för det, istället för att skapa rätt förutsättningar och köpa en hund som kanske inte är helt rätt. Tex när jag tog hem min nu äldsta tik var hon knappt 2 år gammal. Jag hade inte tänkt behålla henne utan tog henne för att hon skulle komma ifrån sin förra ägare där hon inte hade det bra. Planen var sedan att hitta ett bra hem åt henne, när jag hade rett ut vad som var riktiga problem med henne och vad som bara var att hon inte trivdes hos ägaren (fick höra en lååång lista på alla "fel" hon hade...) Det var inte rätt läge för mig att köpa hund då och jag var inställd på en valp med annan stamtavla.

Jag insåg redan på tåget hem att det skulle gå åt helvete med mina planer, att hon skulle bli kvar. När vi landat hemma så gick det inte att släppa henne. Nu är hon nästan 9 år gammal och den absolut mest fantastiska hund jag träffat. Aldrig i livet att hon skulle kunna få bo någon annanstans. Jag vill spendera varje sekund med henne. Och de där "felen" hon hade enligt tidigare ägare? Well. När hon väl kommit hit visade hon sig snabbt vara den enklaste, roligaste och gladaste lilla saluki jag mött.
 
Det var inte alls planerat att min framtida hund skulle dyka upp nu. Hundgården skulle först byggas ut till minst 95 kvm, jag skulle känna mig mer förberedd inför den nya hunden,och jag har just nu fullt upp med mammas dödsbo,även om jag inte jobbar just nu,så känner jag mig inte riktigt mentalt förberedd ännu? för min nya vän.

Men verkligheten blev en annan? För jag har nämligen hittat precis en sådan hund som uppfyller flera av mina kriterier och önskningar jag alltid haft på en bruksras.

Hjälp mig sortera ut mina tankar,för jag håller på att grubbla ihjäl mig på detta:banghead:

Jag ville ha en kastrerad hanhund. Ja,han är kastrerad.

Han skulle vara av rasen Schäfer. Ja han är en Schäferblandning.

Hunden skulle vara 1-2 år gammal, och en omplacering. Ja hunden är två år gammal,och därmed en omplacering.

Hunden skulle vara formbar,följsam,lyhörd och "lätt" att jobba med. Ja detta stämmer också, för hunden jag hittat, är en oslipad diamant. Han är absolut ingen problemhund,om man lägger ner arbete och tid på denna hund, kan han bli hur bra som helst i framtiden. Han har verkligen,verkligen potential att bli något stort inom hundträning.

Det är mest jag som är osäker på mina egna hundtränarkunskaper,skulle vilja gå en hundkurs med honom,om jag köper honom, för jag går här hemma och hittar på ursäkter för att inte ha kvar honom,för jag har honom nämligen på prov här hemma i några dagar nu.

Jag är ute och tränar och lär känna honom hela dagarna nu under provtiden, och han visar upp den ena bra kvaliteten efter den andra..... Jag kan inte hitta något "fel" på honom,helt enkelt....Han är verkligen en toppenhund.

Skulle vilja gå en hundkurs med honom framöver,om jag tar över honom,men existerar ens sådana nu i Corona tider? Om en andra våg av Covid19 kommer till hösten tex, finns det verkligen kurser att gå då? Eller till våren? Och hur gör man om det inte finns?? Hur tränar man sin hund då?

Sedan tänker jag på att han inte är en renrasig Schäfer,utan "bara" en Schäferblandning....Har ju ingen vetskap alls om vad han har för stam eller nånting=framtida sjukdomar?

Men bortsett från detta så passar han mig som hand i handsken....Hjälp,jag drunknar i mitt eget tänk här,känner jag....Behöver verkligen lite input i hur jag ska tänka här.....

Det har inte varit några problem att gå kurser och träna för tränare under våren/sommaren. Utomhus med avstånd och begränsat antal deltagare så är den saken löst :)
 
Det som skulle behövas tränas rätt omgående är inkallning.....är det möjligt att få till bra inkallning på en två åring?

Kör långlina på han nu,men det märks att han känner ju att han ej är lös,så det känns lite sorgligt att ej våga ha honom lös. Han skulle behöva ta ut stegen och springa ordentligt i skogen.

Hur gör ni med hundar ni ej känner? Vågar ni ha dem lösa i skog och mark,och lita på att de kommer vid inkallning? Jag är för feg för det.

Med tanke på att min förra hund stack och var borta i 5-6 timmar varje gång,så känns det inte jättelockande att ha en vilt främmande hund lös ännu.....framför allt inte när han inte ens är min,ännu......
 
Om du har tid, råd och möjlighet nu, och det enda som egentligen får dig att tveka är kurserna, så kör! Det finns dels mycket att läsa sig till, det finns mycket på youtube också, det finns utöver det onlinekurser och det finns instruktörer som håller små kurser och privatlektioner på corona-anpassat sätt.

Ang hälsan så ska du, om du köper honom, som minst se till att han är vaccinerad och har genomgått en veterinärbesiktning utan anmärkning. Kolla också upp om det går att ta över tidigare ägares försäkring och om han inte är försäkrad, kolla upp olika försäkringsbolag och välj ett som täcker så mycket som möjligt.

Bra hundar som man verkligen vill ha dyker inte upp när som helst. Jag lever lite efter att köpa rätt hund när den dyker upp och se till att skapa rätt förutsättningar för det, istället för att skapa rätt förutsättningar och köpa en hund som kanske inte är helt rätt. Tex när jag tog hem min nu äldsta tik var hon knappt 2 år gammal. Jag hade inte tänkt behålla henne utan tog henne för att hon skulle komma ifrån sin förra ägare där hon inte hade det bra. Planen var sedan att hitta ett bra hem åt henne, när jag hade rett ut vad som var riktiga problem med henne och vad som bara var att hon inte trivdes hos ägaren (fick höra en lååång lista på alla "fel" hon hade...) Det var inte rätt läge för mig att köpa hund då och jag var inställd på en valp med annan stamtavla.

Jag insåg redan på tåget hem att det skulle gå åt helvete med mina planer, att hon skulle bli kvar. När vi landat hemma så gick det inte att släppa henne. Nu är hon nästan 9 år gammal och den absolut mest fantastiska hund jag träffat. Aldrig i livet att hon skulle kunna få bo någon annanstans. Jag vill spendera varje sekund med henne. Och de där "felen" hon hade enligt tidigare ägare? Well. När hon väl kommit hit visade hon sig snabbt vara den enklaste, roligaste och gladaste lilla saluki jag mött.
Precis så tänker jag med. Denna hund är till salu nu. Han lär ju knappast finnas kvar om ett år eller så,när jag skulle vara mer förberedd.
 
Det som skulle behövas tränas rätt omgående är inkallning.....är det möjligt att få till bra inkallning på en två åring?

Kör långlina på han nu,men det märks att han känner ju att han ej är lös,så det känns lite sorgligt att ej våga ha honom lös. Han skulle behöva ta ut stegen och springa ordentligt i skogen.

Hur gör ni med hundar ni ej känner? Vågar ni ha dem lösa i skog och mark,och lita på att de kommer vid inkallning? Jag är för feg för det.

Med tanke på att min förra hund stack och var borta i 5-6 timmar varje gång,så känns det inte jättelockande att ha en vilt främmande hund lös ännu.....framför allt inte när han inte ens är min,ännu......

Jag släpper bara hundar jag känner mig trygg med att de lyder mig.

Bygg en relation med honom först. Lär honom att det är jätteroligt att komma till dig (=godaste godis i världen!). Kalla inte bara på honom när nåt händer. Kalla och belöna ofta på en runda. Och om han söker kontakt med dig (tittar på dig) belöna och ge världens godaste godis och berömmer och sen kan han få fortsätta med det han gjorde.

Muta, muta och muta med världens godaste godis!
 
Jag släpper bara hundar jag känner mig trygg med att de lyder mig.

Bygg en relation med honom först. Lär honom att det är jätteroligt att komma till dig (=godaste godis i världen!). Kalla inte bara på honom när nåt händer. Kalla och belöna ofta på en runda. Och om han söker kontakt med dig (tittar på dig) belöna och ge världens godaste godis och berömmer och sen kan han få fortsätta med det han gjorde.

Muta, muta och muta med världens godaste godis!
Lite så jobbar jag med honom redan nu. Att när han drar iväg för mycket,tvärstannar jag och går inte vidare innan han tar ögonkontakt med mig,först då går jag vidare,men hans belöning har varit att när han tar ögonkontakt med mig,så går vi vidare,han har inte fått något godis,han har fattat vad jag vill ändå. Han är så superduktig. Så den övningen sitter nästan nu även fast jag bara haft honom i några dagar.

Det här med att ge godis vid inkallning har jag faktiskt "glömt" att det faktiskt är så man gör. Får jobba vidare med gott godis vid inkallning,helt enkelt.

Jag håller med. Jag vågar inte ha honom lös innan vi har befäst en god kontakt först. Känns bara lite trist att under tiden vi tränar,så får han inte vara lös och springa,vilket det märks på honom att han så gärna vill.
 
Släpper aldrig en okänd hund. Näver bäver. Dessutom är det ännu inte din egen och du har bara haft honom några dagar. På tok förtidigt för att hitta en stadig relation och alla knappar på varandra.

Hitta ett inhägnat område där han kan få springa lös eller låt honom springa i långlina.
 
Lite så jobbar jag med honom redan nu. Att när han drar iväg för mycket,tvärstannar jag och går inte vidare innan han tar ögonkontakt med mig,först då går jag vidare,men hans belöning har varit att när han tar ögonkontakt med mig,så går vi vidare,han har inte fått något godis,han har fattat vad jag vill ändå. Han är så superduktig. Så den övningen sitter nästan nu även fast jag bara haft honom i några dagar.

Det här med att ge godis vid inkallning har jag faktiskt "glömt" att det faktiskt är så man gör. Får jobba vidare med gott godis vid inkallning,helt enkelt.

Jag håller med. Jag vågar inte ha honom lös innan vi har befäst en god kontakt först. Känns bara lite trist att under tiden vi tränar,så får han inte vara lös och springa,vilket det märks på honom att han så gärna vill.
Det låter jätteklokt att hålla honom kopplad. Många av de hundar som springer bort och försvinner/råkar illa ut är just nyligen omplacerade hundar (eller hundar hos hundvakter) som har släppts lösa.

Det jag gjorde med min Aysu, som inte kunde något öht när hon kom till mig, var att ha henne lös på inhägnat område och träna massor. Jag kunde kalla in henne en gång i minuten bara för att ge något gott och sedan låta henne leka vidare. Jag var också noga med att ibland koppla, gå några meter så att hon fick känna att hon satt fast och sedan släppa igen. När vi började träna lydnadsmoment och tricks så kunde jag kalla in henne, göra något trick och sedan låta henne springa igen. Jag varierade också belöningarna så mycket som möjligt.

På så sätt lärde hon sig att det inte betydde "slut på det roliga" att komma till mig, och att hon kunde ha roligt MED mig. Jag var inte bara den som tog henne till det roliga och tog hem henne när hon var klar, utan vi var ute tillsammans och hade kul. Jag hade också på henne flexikoppel för att träna "vara lös-kommandon" men med någon typ av livlina (det gör jag forfarande). Hon blev löjligt enkel att ha lös, detta trots extremt stark jaktlust. Hade det inte varit för att hon helt saknar trafikvett så hade jag kunnat gå med henne lös i princip vart som helst.
 
Det som skulle behövas tränas rätt omgående är inkallning.....är det möjligt att få till bra inkallning på en två åring?

Kör långlina på han nu,men det märks att han känner ju att han ej är lös,så det känns lite sorgligt att ej våga ha honom lös. Han skulle behöva ta ut stegen och springa ordentligt i skogen.

Hur gör ni med hundar ni ej känner? Vågar ni ha dem lösa i skog och mark,och lita på att de kommer vid inkallning? Jag är för feg för det.

Med tanke på att min förra hund stack och var borta i 5-6 timmar varje gång,så känns det inte jättelockande att ha en vilt främmande hund lös ännu.....framför allt inte när han inte ens är min,ännu......

Lek massor med hunden! Alltså lek som innebär ett samspel som dragkamp och liknande, inte bara kasta iväg en boll. Gå in 110% i leken själv och bryt när den är som roligast. Lär hunden att komma till dig för att då leka, sen även med leksaken. Vill hunden inte släppa leksaken så belöna upp det genom att den får leka så fort den släpper majoriteten av gångerna. Belöna med lek när ni är ute med koppel eller lina och hunden tar spontan kontakt. Du ska vara nyckeln till det roligaste hunden vet (leken).

Träna samtidigt in en hämningssignal och lär hunden impulskontroll i vardagen.

Lyckas ni få till en relation med stor förväntan på samarbete och en fungerade "broms" så bör det ju inte vara omöjligt att hunden kan gå lös så småning om.

Vad är det för ras som är blandat med schäfer?
 
Det låter jätteklokt att hålla honom kopplad. Många av de hundar som springer bort och försvinner/råkar illa ut är just nyligen omplacerade hundar (eller hundar hos hundvakter) som har släppts lösa.

Det jag gjorde med min Aysu, som inte kunde något öht när hon kom till mig, var att ha henne lös på inhägnat område och träna massor. Jag kunde kalla in henne en gång i minuten bara för att ge något gott och sedan låta henne leka vidare. Jag var också noga med att ibland koppla, gå några meter så att hon fick känna att hon satt fast och sedan släppa igen. När vi började träna lydnadsmoment och tricks så kunde jag kalla in henne, göra något trick och sedan låta henne springa igen. Jag varierade också belöningarna så mycket som möjligt.

På så sätt lärde hon sig att det inte betydde "slut på det roliga" att komma till mig, och att hon kunde ha roligt MED mig. Jag var inte bara den som tog henne till det roliga och tog hem henne när hon var klar, utan vi var ute tillsammans och hade kul. Jag hade också på henne flexikoppel för att träna "vara lös-kommandon" men med någon typ av livlina (det gör jag forfarande). Hon blev löjligt enkel att ha lös, detta trots extremt stark jaktlust. Hade det inte varit för att hon helt saknar trafikvett så hade jag kunnat gå med henne lös i princip vart som helst.
Ja jag förstår det. Helt ärligt begriper jag mig inte på folk som vågar ha okända hundar lösa i skog och mark. Min förra hund lärde mig en dyrköpt läxa. Att aldrig någonsin ha en hund springandes lös,utan att först ha befäst en god kontakt med hunden.

Det finns dock ett problem med inhägnade områden. Något sådant existerar inte här mitt ute i skogen,nämligen. Om jag hade haft min hundgård färdigbyggd,hade jag kunnat hålla till där,men nu som sagt,har jag ju inte hunnit få den klar innan den här killen dök upp.

Får väl åka någonstans till en större stad,där det finns inhägnader där man kan släppa hundar,antar jag.
 
Lek massor med hunden! Alltså lek som innebär ett samspel som dragkamp och liknande, inte bara kasta iväg en boll. Gå in 110% i leken själv och bryt när den är som roligast. Lär hunden att komma till dig för att då leka, sen även med leksaken. Vill hunden inte släppa leksaken så belöna upp det genom att den får leka så fort den släpper majoriteten av gångerna. Belöna med lek när ni är ute med koppel eller lina och hunden tar spontan kontakt. Du ska vara nyckeln till det roligaste hunden vet (leken).

Träna samtidigt in en hämningssignal och lär hunden impulskontroll i vardagen.

Lyckas ni få till en relation med stor förväntan på samarbete och en fungerade "broms" så bör det ju inte vara omöjligt att hunden kan gå lös så småning om.

Vad är det för ras som är blandat med schäfer?
Han är blandning mellan Schäfer och Labrador,enligt ägaren. Men han har en Schäfers mentalitet,och så vill jag att det ska vara också.
 
Det låter jätteklokt att hålla honom kopplad. Många av de hundar som springer bort och försvinner/råkar illa ut är just nyligen omplacerade hundar (eller hundar hos hundvakter) som har släppts lösa.

Det jag gjorde med min Aysu, som inte kunde något öht när hon kom till mig, var att ha henne lös på inhägnat område och träna massor. Jag kunde kalla in henne en gång i minuten bara för att ge något gott och sedan låta henne leka vidare. Jag var också noga med att ibland koppla, gå några meter så att hon fick känna att hon satt fast och sedan släppa igen. När vi började träna lydnadsmoment och tricks så kunde jag kalla in henne, göra något trick och sedan låta henne springa igen. Jag varierade också belöningarna så mycket som möjligt.

På så sätt lärde hon sig att det inte betydde "slut på det roliga" att komma till mig, och att hon kunde ha roligt MED mig. Jag var inte bara den som tog henne till det roliga och tog hem henne när hon var klar, utan vi var ute tillsammans och hade kul. Jag hade också på henne flexikoppel för att träna "vara lös-kommandon" men med någon typ av livlina (det gör jag forfarande). Hon blev löjligt enkel att ha lös, detta trots extremt stark jaktlust. Hade det inte varit för att hon helt saknar trafikvett så hade jag kunnat gå med henne lös i princip vart som helst.
En annan sak jag behöver träna på är hundmöten. Det väntar enormt mycket arbete med honom, men det är kul att jobba med honom,för han är så lyhörd. Har inte mött någon annan hund på våra promenader ännu,och det är ju för att här inte finns så många andra hundar här ute i skogen. Jag är lite nojig för att om vi möter en annan hund som visar aggressiva tendenser,vet jag inte alls hur han reagerar.....
 
En annan sak jag behöver träna på är hundmöten. Det väntar enormt mycket arbete med honom, men det är kul att jobba med honom,för han är så lyhörd. Har inte mött någon annan hund på våra promenader ännu,och det är ju för att här inte finns så många andra hundar här ute i skogen. Jag är lite nojig för att om vi möter en annan hund som visar aggressiva tendenser,vet jag inte alls hur han reagerar.....

Ha honom vid din sida. Gott godis handen och beröm när han tittar på dig och inte på den andra hunden. Stanna inte utan fortsätt gå hela tiden. Jag möter ofta folk med hundar som har problem med hundmöten som stannar och låter hunden titta på min och riktigt fokusera på min hund. Ingen bra idé. Bättre att fortsätta gå, jobba med hunden att den ska ha sin uppmärksamhet riktad mot dig och det ni gör för tillfället.
 
Han är blandning mellan Schäfer och Labrador,enligt ägaren. Men han har en Schäfers mentalitet,och så vill jag att det ska vara också.

Du borde du ha fortutsättningar att bygga upp ett bra samarbete med hunden och arbeta upp en stor leklust med hunden om det stämmer :) Det är ju två raser som ska samarbeta med sin förare om än på lite olika sätt.
 
Lite så jobbar jag med honom redan nu. Att när han drar iväg för mycket,tvärstannar jag och går inte vidare innan han tar ögonkontakt med mig,först då går jag vidare,men hans belöning har varit att när han tar ögonkontakt med mig,så går vi vidare,han har inte fått något godis,han har fattat vad jag vill ändå. Han är så superduktig. Så den övningen sitter nästan nu även fast jag bara haft honom i några dagar.

Det här med att ge godis vid inkallning har jag faktiskt "glömt" att det faktiskt är så man gör. Får jobba vidare med gott godis vid inkallning,helt enkelt.

Jag håller med. Jag vågar inte ha honom lös innan vi har befäst en god kontakt först. Känns bara lite trist att under tiden vi tränar,så får han inte vara lös och springa,vilket det märks på honom att han så gärna vill.
Oerhört snäll hund som jobbar så fint utan godis:)
En annan sak jag behöver träna på är hundmöten. Det väntar enormt mycket arbete med honom, men det är kul att jobba med honom,för han är så lyhörd. Har inte mött någon annan hund på våra promenader ännu,och det är ju för att här inte finns så många andra hundar här ute i skogen. Jag är lite nojig för att om vi möter en annan hund som visar aggressiva tendenser,vet jag inte alls hur han reagerar.....
Bor ni i skogen och normalt sett inte kommer möta särskilt mycket hundar på era promenader så skulle inte jag se det som ett stort problem :)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en omplaceringshund (staffe/blandras) som tros vara 12-14 år gammal. Han är adopterad från Irland och jag vet inget om hans...
2
Svar
30
· Visningar
7 452
Senast: Ajda
·
Relationer Hej Buke.. Anonymt nick för ja, privata grejer och så. Frågorna: Hur vet jag att jag inte vill ha barn? Hur gör man för att avsluta ett...
2 3
Svar
55
· Visningar
11 124
Senast: TinyWiny
·
Övr. Hund Vi har en sex månader gammal hane av sällskapsras som vi trivs oerhört bra med, han är lätt att ha att göra med och ha med sig överallt...
2 3
Svar
47
· Visningar
3 797
Senast: HeddaVovven
·
Hundhälsa Inlägget jag aldrig trodde jag skulle skriva... Det tar emot såå, men jag behöver lite input från människor utifrån tror jag.. Jag har...
2
Svar
26
· Visningar
7 281
Senast: Modig_Korn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp