Har du en inre röst eller monolog

[Migo]

Jag pratar så mycket inombords att jag ibland inte är helt säker på om jag sagt en sak eller inte

Igenkänning

 

[Blyger]

Jag pratar så mycket inombords att jag ibland inte är helt säker på om jag sagt en sak eller inte

"Jag är helt logisk i mitt huvud" brukar jag säga när omvärlden ser oförstående ut

 

[sjoberga]

Ja vi pratade om det i familjen igår. De flesta av oss avkodar hela ordet samtidigt inte enskilda bokstäver. Det går ju också att avkoda hela meningar samtidigt

För att det ska funka bra för mig så krävs att texten är utan stavfel. Varje stavfel blir som ett hinder som ska hoppas över och sänker tempot mot noll. Är det mer än enstaka är det 50/50 om jag ger upp eller inte (beror såklart på om man läser för att man vill eller för att man måste läsa något viktigt).

Sen blir böcker bilder för mig, snarare än meningar, så fort man kommit förbi ett par meningar. så ungefär som att titta på en bättre film. Bättre, för den innehåller ju bara saker som jag hade valt själv när det gäller skådespelare och beteenden och dessutom i en extremt unik limited edition bara för mig - varje gång!

Kan bli störigt ibland när man diskuterar en bok med någon annan och de helt har missuppfattat både casting och scenerna.

 

[Angel]

Herregud jukeboxen
Så märklig grej. Det bara kommer en låt ibland som om jag levde i en musikal.

Jag och sambon har ofta samtal om vilken låt han har i huvudet för stunden. Han brukar spontant börja trumma på saker och jag gissar vad det är. Jag har aldrig musik i huvudet på det sättet och känner ingen annan som berättat det så fenomenet var helt nytt för mig. Min hjärna är generellt rätt tyst, mina tankar är min röst och lite otydliga bilder. Skulle bli livrädd om jag hörde något annat och tro att jag hallucinerade

 

[Inte_Ung]

Apropå ord som bilder. Jag har definitivt inte dyslexi utan har sedan jag började lära mig haft lätt för att läsa och skriva. Men egentligen är det ju inte som att jag läser orden. Inget behöver avkodas utan jag ser ju direkt vilket ord det är (om på svenska) genom bilden av bokstäverna jag ser. Jag kan inte kolla på ett ord utan att se veta vad det står, även om jag inte egentligen läser det.

Hur fungerar det med dyslexi?

Min dyslexi gör att bokstäverna inte håller ihop sig.
De hamnar huller om buller och spegelvända.
Bokstäver som ett ljud för varje bokstav är svårkodat.
Att skriva för hand är en plåga och det som jag lyckas producera ser ut att höra hemma på lågstadiet
Men med digital teknik så kan jag producera massor av text.
En av de tekniker som jag har är t.ex. ny rad för varje ny mening.

Jag ser ordet i sin helhet på alla språk som jag förstår.

 

[Inte_Ung]

För att det ska funka bra för mig så krävs att texten är utan stavfel.

Jag får svårt att läsa texten när det är många stavfel.
Även bristande grammatik försvårar mitt läsande.

 

[Badger]

Jag är nyfiken på om ni har en inre röst eller monolog. Jag har en inre monolog

Ibland, ibland inte.
Bilder/film fast bättre 3D när jag läser eller om jag försöker konstruera ngt el så.
Men om jag ritar tror jag inte jag har någon inre röst.

 

[Enya]

Jag har en inre monolog, men ser inte tydligt i bilder och hör inte musik. När jag kunde läsa såg jag texten som en film i huvudet, men nu kan jag inte läsa längre så det blev bara rörigt med bokstäver som inte är där de ska vara och inte bildar ord för mig, och hjärnan som inte minns vad den läste tre meningar upp, så den där filmen går inte att skapa.

Ber någon mig om vägbeskrivning till en plats jag verkligen hittar kan jag se den framför mig som på en karta bara, jag har CVI som påverkar orienteringsförmågan och förmågan att ta in bilder, men samtidigt begåvats med gott lokalsinne så jag antar att det är tack vare förmågan att göra om sträckor till karta som gör att jag ändå klarar mig rätt ok. Jag har matat in hur jag ska gå, men kan inte se det framför mig i en vanlig bild, men har information som tex "gå förbi ICA och sväng höger", det är som någon slags fakta som är inpluggad, men som jag inte kan se framför mig, förrän jag alltså är vid ICA och ska svänga höger, då kan jag bocka av den informationen och fokusera på nästa punkt på listan. Jag går lätt vilse, känner inte igen mig, kan inte använda mina strategier och hittar inte hem. Obehagligt varje gång det sker, men mitt eget fel eftersom jag är så nyfiken och "ska bara..." och man dör ju inte av att gå vilse, oftast, men jag blir numera faktiskt rädd när jag gör det.

 

[Youma]

Ibland känns det som det är lite för mycket action där inne i huvudet. Monologer, samtal med andra människor, fantasier om allt möjligt; hur duktiga hästarna ska bli, om jag kunde flyga, vad jag skulle renovera om jag hade en miljon över, hur liv skulle kunna te sig på en annan planet då är det bilder/filmsekvenser

Jag känner mig ärligt aldrig ensam…

Samma här! Jag kan sitta i timmar och vänta på tåg, buss eller göra jobb där man bara sitter och väntar i princip, utan att ha det minsta tråkigt för det är ju aldrig lugnt därinne.
Det är så mycket som ska avhandlas....

Hotell ska planeras och krångliga gäster ska hanteras (har aldrig ens jobbat på hotell)
Konflikter ska lösas, både som har hänt, som inte har hänt än och ibland såna som inte någonsin kommer hända.
Så mycket som ska diskuteras, med både en själv och andra.
Sen ska man också hinna vara alla möjliga djur, planera samhällen på andra planeter, you name it!

Hur ska jag hinna jobba egentligen, jag är upptagen med att tänka

 

[Hoarfrost]

Nix, det är tomt. Sällan jag har tankar också.
Jag kan "se" bilder, vara på platser, se föremål i 3D, känna dofter, känslor, höra ljud. Kan till exempel placera min mamma i ett hotellrum i london (trots att vi aldrig varit i london tillsammans), känna lukten och höra ljuden. Kan placera mamma ståendes på huvudet, förstora hennes fötter och vrida och vända på perspektiv. Men tänka och inre monolog finns ej.

Däremot kommer i bland ord och det är ofta en kvinnoröst som säger dem, i bland nonsensord. Sist var det ordet Arrivist.
Ordet brukar få snurra i huvudet någon dag.

Musik spelas på måfå men jag kan även enkelt köra igång annan musik, eller ha två låtar i gång samtidigt eller mixa ihop flera låtar till en ny.

 

[Ninnurur]

Det är aldrig tyst. Lyssnar ofta på ljudböcker för att fästa tjattret vid något och kunna slappna av.

 

[manda]

Jag har ingen inte röst som jag hör, men definitivt språkliga tankar. Sällan visuella tankar även om jag innan jag blev sjuk hade bitvis fotografiskt minne och då kunde minnas, men inte direkt tänka, bilder. Alltså kolla på dem/läsa dem, men inte fantisera i bild. Lite parallellt när jag musicerar; jag kan konstruera en melodi som jag mentalt vet funkar men jag hör den inte inombords. De gånger jag hört musik inombords kan jag räkna på fingrarna, även fast jag ofta får en låt på hjärnan. Den är då tänkt mer än hörd; text, rytm, dynamik, melodi men som en tanke inte som hörselintryck.

När jag varit rejält sjuk ändrar också tanketexturerna karaktär. Allt blir vagare, mindre språkligt, fel ord, tankefragment. Även känslor blir diffusare vilket jag tycker är spännande.

Tidigare har en tydlig del av min inte dialog varit moderering av tankar, att jag inte borde tänka vissa grejer (”dåliga” eller ”negativa” grejer). Det har jag lagt ganska mycket medvetet jobb på att ändra och fäster inte så stor vikt vid allt jag tänker, samtidigt som jag kan säga ”hallå, tankeverksamheten! Jag skulle behöva en lösning på X.” Då återkommer en lösning när ”maskineriet rasslat fram en”. Denna funktion tycker jag blir bättre och bättre ju mindre jag modererar mina tankar. Det är tydligt för mig att det pågår tankar också bortom min omedelbara uppmärksamhet, vilket ju är jättespännande!

 

[cambodia]

Jag pratar så mycket inombords att jag ibland inte är helt säker på om jag sagt en sak eller inte

+1 på den
Någon säger en sak och hjärnan drar iväg och kopplar vidare till ett helt orelaterat ämne som för lyssnaren inte alls verkar logiskt när det sedan kommer ut!

För övrigt pratar jag mycket för mig själv. Högt. Helt okej hemma, mindre okej på typ Ica

 

[Lickety]

Det är aldrig tyst. Lyssnar ofta på ljudböcker för att fästa tjattret vid något och kunna slappna av.

Ljudböcker är bra för att överrösta/distrahera den egna monologen när jag ska sova.

Intressant hur olika hjärnor fungerar. Vissa kan inte visualisera bilder av något, har jag precis lärt mig. Afantasi kallas det då. Själv har jag ansiktsblindhet i måttlig grad, vilket är lite besvärligt i dagens nätverkande samhälle.

Jag kan, med viss anstängning, läsa sjokvis då hela textsjok tas in på en gång. Men det är inte mitt normala läsmönster. Dock är det praktiskt när man skummar vetenskapliga studier eller faktaböcker och letar efter någon specifik info.

 

[Youma]

Ljudböcker är bra för att överrösta/distrahera den egna monologen när jag ska sova.

Intressant hur olika hjärnor fungerar. Vissa kan inte visualisera bilder av något, har jag precis lärt mig. Afantasi kallas det då. Själv har jag ansiktsblindhet i måttlig grad, vilket är lite besvärligt i dagens nätverkande samhälle.

Jag kan, med viss anstängning, läsa sjokvis då hela textsjok tas in på en gång. Men det är inte mitt normala läsmönster. Dock är det praktiskt när man skummar vetenskapliga studier eller faktaböcker och letar efter någon specifik info.

Indexerar du? Typ tittar löst på en text för att kunna veta vart allt info finns ifall det behövs, så man kan slå upp det senare?

Förr brukade jag minnas mycket faktadetaljer innantill, numera indexerar jag mer.

 

[lingonben]

Herregud jukeboxen
Så märklig grej. Det bara kommer en låt ibland som om jag levde i en musikal.

När jag är ute och cyklar långt så fastnar min jukebox på en enda låt. Det blir rätt jobbigt ibland, t ex när jag går in på timme tre med baby shark på repeat inuti skallen

 

[Lickety]

Indexerar du? Typ tittar löst på en text för att kunna veta vart allt info finns ifall det behövs, så man kan slå upp det senare?

Förr brukade jag minnas mycket faktadetaljer innantill, numera indexerar jag mer.

Nej jag minns inte faktadetaljerna bara för att jag läst dem. Fakta behöver i vissa fall bankas in mycket grundligt innan den fastnar ("tråkig" fakta that is, den "roliga" fastnar av sig själv). Jag liksom tittar på textavsnitt och vet vad det står i avsnitten. Det är något visuellt, för om jag letar efter faktan i huvudet minns jag bilden på sidan jag läst, och var just den fakta jag försöker minnas stod någonstans på själva sidan. (t.ex tre textrader under den bilden stod svaret).

 

[lingonben]

För att det ska funka bra för mig så krävs att texten är utan stavfel. Varje stavfel blir som ett hinder som ska hoppas över och sänker tempot mot noll. Är det mer än enstaka är det 50/50 om jag ger upp eller inte (beror såklart på om man läser för att man vill eller för att man måste läsa något viktigt.

Det läsmönstret har tjänat mig bra vid felsökning av kod. Syntaxfel sticker ut direkt. Fast dagens utvecklingsmiljöer gör att jag har mindre nytta av den egenskapen.

 

[Youma]

Nej jag minns inte faktadetaljerna bara för att jag läst dem. Fakta behöver i vissa fall bankas in mycket grundligt innan den fastnar ("tråkig" fakta that is, den "roliga" fastnar av sig själv). Jag liksom tittar på textavsnitt och vet vad det står i avsnitten. Det är något visuellt, för om jag letar efter faktan i huvudet minns jag bilden på sidan jag läst, och var just den fakta jag försöker minnas stod någonstans på själva sidan. (t.ex tre textrader under den bilden stod svaret).

Jo men det är så jag menar. Man lär sig inte innantill utan skapar ett index så man vet vart man ska kolla om man behöver gräva fram fakta.

 

[Sryoqwe]

För det mesta är det flera orelaterade dialoger som pågår samtidigt, främst från olika delar av mig själv men det händer definitivt att andra personer dyker upp också. Jag tänker (bland annat) i hela meningar vilket gör att jag kan bli hindrar i tanken av grammatiska orsaker, än mer när vi blandar språk (svenska, engelska, finska och av någon anledning tyska?). Även diverse ljud, ofta mycket detaljerade. Bilder/filmer är också mycket vanligt förekommande och är mycket detaljerade, varesig de är minnen eller fiktiva.

Jag kan ställa frågor i dessa dialoger och får ett eller flera svar, sällan det är något användbart dock

Har inga problem med att fastna i tänkande i flera timmar, vilket inte alltid är idealiskt men jag har iaf aldrig tråkigt