Har du en inre röst eller monolog

[nightcrawler]

Jag tänker i bilder och har en inre röst

 

[Avalbane]

Jag har inre monologer och yttre monologer. Både när jag är ensam och annars också kan det ske. Hade en kollega som tyckte det var roligt nät jag satt och pratade för mig själv på min sida av rummet.
Jag tänker även i bilder är som en film som rullar därinne.

 

[Teilani]

Ibland känns det som det är lite för mycket action där inne i huvudet. Monologer, samtal med andra människor, fantasier om allt möjligt; hur duktiga hästarna ska bli, om jag kunde flyga, vad jag skulle renovera om jag hade en miljon över, hur liv skulle kunna te sig på en annan planet då är det bilder/filmsekvenser

Jag känner mig ärligt aldrig ensam…

 

[Squie]

Japp

 

[Elektron]

Har inte alla en inre röst och monolog?

Nej.

 

[Sedna]

Har en inre monolog och tänker i bilder, ibland båda samtidigt ibland växlar jag. Kan tänka i ljud också, men mindre vanligt. Alltså ljud som andras röster. Om många format används samtidigt så kan alltså min inre röst ha en dialog med en annan person som jag både ser och hör i mitt huvud….

 

[Inte_Ung]

Jag har ett mycket rikt inre liv, för att ta den korta varianten.
Det är inte bara en inre röst - det är en hel konferensanläggning.
Och massor av biografer med oändlig mängd av filmer.
Samtidigt och fort går det.
Det blir litet jobbigt när det inte går att stänga av.

En komplett virtuell verklighet.

 

[Gimlan]

Jag har en jäkla cirkus i huvudet - med tillhörande orkester. Det är dialoger, bildsatta fantasier och ett evigt allmänt kackande av tankefragment. Har aldrig tråkig eller känner mig ensam.

 

[Migo]

Ja. En inre monolog som definitinvt använder språk (svenska och engelska, numera lite norska). En annan "nivå" med mer abstrakt idebollande som inte är varken språk eller bilder. Och sen det ständiga soundtracket, bestående av nån melodi som hjärnan bestämt sig för att ha på repeat i bakgrunden.

 

[bettysmatte]

Kanske ska tillägga att även jag tänker på två språk. Svensk, med svenska som modersmål, men har dagligen pratat engelska sedan många, många år tillbaka. Så beroende på sammanhang och humör blir det ibland tankar (eller en inre monolog) på engelska.

 

[Trott]

Har både inre monolog och tänker i bilder. Jag kan ha både dialoger med andra eller mig själv (fiktiva), och tänka på vad jag skulle ha sagt i en verklig dialog. Om någon frågar om jag vet var XX ligger så ser jag framför mig både vägen dit och hur området ser ut runt omkring. Jag läser/uttalar också orden i huvudet, som jag läser på skärmen/på papper.

 

[Sasse]

Jag har en inre röst/monolog vilket gör att jag pratar med mig själv både i och utanför mitt huvud. Jag har också konversationer med andra och då har de sin egen röst sas.

Jag tänker i flera språk, men oftast svenska eller engelska.

Jag tänker i både bilder och ord. Det är som en video/film som spelar upp hela tiden. Det blandas friskt mellan verklighet och fantasi. Orden som dyker upp är som ett slags ”facit” på vad jag ska säga till den person jag eventuellt pratar med.

Kan ”sakna” att höra musik i huvudet, som vissa gör. Jag hör bara musik om jag fått en låt i skallen, aldrig annars.

 

[Takire]

Jag ser det väl mer som en dialog . Men det handlar ju då om att jag resonerar med mig själv om något.

Jag tänker mest som att jag skulle dela tankarna med någon.

 

[Inte_Ung]

Kan ”sakna” att höra musik i huvudet, som vissa gör. Jag hör bara musik om jag fått en låt i skallen, aldrig annars.

Jag kan spela önskad musik i mitt huvud.
Orden brukar dock vara litet grumliga.

När jag läser så blir orden sällan bokstäver utan de går direkt till sin betydelse.
Jag har dyslexi och orden är som bilder.
Jag hade nog fungerat bättre med Kinesiska tecken.
När texten är rättstavad så kan jag läsa mycket fort.

 

[Lingon]

Ja, jag har en inre monolog. Tydligen har inte alla det. Jag kan inte ens börja förstå hur man ens kan fungera utan det.

Jag ser också bilder i huvudet när jag läser en bok. Som en film som spelas upp i huvudet. Det har jag hört att alla inte har.

 

[sthu]

Jag kan inte se bilder framför mig i huvudet. Insåg det för bara nån månad sen när jag hörde på radion om afantasi. Men det går bra ändå.
Jag tänker i ord och tankarna far runt hela tiden. Trevligt tycker jag.

 

[Takire]

Jag kan spela önskad musik i mitt huvud.
Orden brukar dock vara litet grumliga.

När jag läser så blir orden sällan bokstäver utan de går direkt till sin betydelse.
Jag har dyslexi och orden är som bilder.
Jag hade nog fungerat bättre med Kinesiska tecken.
När texten är rättstavad så kan jag läsa mycket fort.

Apropå ord som bilder. Jag har definitivt inte dyslexi utan har sedan jag började lära mig haft lätt för att läsa och skriva. Men egentligen är det ju inte som att jag läser orden. Inget behöver avkodas utan jag ser ju direkt vilket ord det är (om på svenska) genom bilden av bokstäverna jag ser. Jag kan inte kolla på ett ord utan att se veta vad det står, även om jag inte egentligen läser det.

Hur fungerar det med dyslexi?

 

[escodobe]

Apropå ord som bilder. Jag har definitivt inte dyslexi utan har sedan jag började lära mig haft lätt för att läsa och skriva. Men egentligen är det ju inte som att jag läser orden. Inget behöver avkodas utan jag ser ju direkt vilket ord det är (om på svenska) genom bilden av bokstäverna jag ser. Jag kan inte kolla på ett ord utan att se veta vad det står, även om jag inte egentligen läser det.

Hur fungerar det med dyslexi?

Ja vi pratade om det i familjen igår. De flesta av oss avkodar hela ordet samtidigt inte enskilda bokstäver. Det går ju också att avkoda hela meningar samtidigt

 

[Blyger]

"Har ni en inre röst/monolog, eller inte?" typ?

Jag har en, och även en inre jukebox som jag har begränsad kontroll över.

Herregud jukeboxen
Så märklig grej. Det bara kommer en låt ibland som om jag levde i en musikal.

 

[cirkus]

Jag pratar så mycket inombords att jag ibland inte är helt säker på om jag sagt en sak eller inte