Jag tror inte heller på överdriven mänsklig hantering och inblandning på fölen faktiskt. Den bästa fostran de kan få är den av en hästflock, gärna med både någon äldre uppfostrare och några yngre lekkamrater. Då slipper man som människa bli lekpartner, man blir inte förste man att utsättas för trotsperioder utan det går ut över kompisarna istället. Kraven på uppförande är troligen rimliga och tryggheten stor i en flock, fölis lär sig bli häst, lär sig hästspråket, att visa vänskap, ta emot lugnande signaler, ha respekt för ledaren osv. Det är väl så vi vill ha våra vuxna hästar?
Sedan tror jag att om jag skaffar föl, så blir det nog lite uppbindning, ledträning och hovlyft tillsammans med mamman före betessläpp, och före avvänjning. Klart det säkert blir lite pyssel då och då, men främst "sånt som ska göras", inte någon träning direkt. Det är så lätt att det blir fel, en lek och tillfälle till bus istället för att ungen bara lär sig hur det går till.
Jag köpte min som åring och fick lära henne allt sådant som att stå bunden, lyfta hovar och flytta sig för tryck (trädgårdsuppfödning med bara en hästkompis av allt att döma). Det var lite kämpigt, och det hade säkert underlättat om det varit gjort förr, men det gick. Det fick ju bli att bestämma sig för vad som skulle göras / vänjas vid / läras att, och så i viss mån konfrontera den unga damen med den bistra verkligheten. Vi tränade på en sak i taget, fem- tio minuter om dagen i en månad. Genom att konfrontera pålla med vad det var jag ville ganska rakt av, tog det inte så lång tid för var pollett att trilla ner och någon "vänjning" var det väl egentligen inte tal om. Hon var upprörd först förståss, men inte dum. Hon kom efter en stunds schå på att om man slutar dra i repet så slutar det dra tillbaka. Skulle vi leda till hagen skulle vi ju leda, inte knuffa, dra och stöka, man kom ingenstans dit man ville om man inte skötte sig. Spola och transportera, tja, i lugn och ro så spolas man respektive leds upp i transporten - vad finns att öva på? Typ.
Min poäng är väl ungefär: Varför vänja föl vid sadel och täcke när det bara är att lägga på den hanterade, trygga unghästen när det är dags? Det kanske inte skadar dom (har man otur eller råkar klanta sig lite, kan det ju faktiskt bli en skrämmande upplevelse), men det hjälper nog inte heller mycket - den dagen de behöver det längre fram har de nog glömt att de provat det som föl?