Hantera föl - hur och hur mycket?

[Magdalena]

Jag har på en annan sida blivit kallad för dum för att jag ansåg att föl inte behöver hanteras särskillt mycket (tidsmässigt handlade det om). Väldigt konstruktiv kritik att kalla någon för dum tycker jag, några svar på vad de som kallar mig för det tycker man ska göra har jag inte fått. Så jag tänkte höra här vad NI tycker man behöver göra med ett föl!

Skriv på så berättar jag sen vad jag gör och resultaten.

 

[Splittan]

Med vårat föl så leder vi den in och ut från hagen i grimma (ej avvänjd än). Blir borstad och får lyfta upp benen.
Mer gör vi inte!

 

[Xeline]

Våra fölungar (inte mina, men på gården där jag bor) hanteras inte mycket - de får fostran av först sin mamma och sen de andra hästar som de går med. Alla är otroligt trevliga. Det som görs är väl i princip det man måste. Dvs lyfta hovar för att verka dem. Ha grimma på sig - oftast lär de sig inte bli ledda i grimma förrän de skiljs från sin mamma - eller är alltför självständiga och springer åt andra hållet när man tar in mamman. Så de får ett minimum av människa inblandat - det är mest halvblodsföl.

 

[kjelin01]

om jag skulle haft ett föl skulle jag försöka pyssla så mycket som möjligt med det.

 

[Boll]

Jag brukar vänja vid grimma, lyfta ben, binda upp, leda, lasta, borsta osv. Men tidsmässigt per dag tar det jag gör inte mycket tid... 5 min - en kvart kanske.
Föl är som andra barn och tröttnar fort.

// Anna

 

[Alexandra_W]

Tja, jag som ändå nog pysslat ganska "mycket med min" jämfört med många andra leder in och ut från hagen (det är dock bara fem meter till grinden *harkel*), jag kratsar ur jorden/leran ur hovarna varje kväll när hon tas in (hovslagarorder, hon bygger så fins små "sulor" av lera annars och så slits hovarna knas).

Några gånger i veckan borstar jag henne och reder ut man och svans.

I övrigt så kliar jag lite på henne vid fodringar, känner på benen och visiterar etc.

Lägger jag totalt en timme i veckan på hennes skötsel (inte mockning och sådant utan sånt jag gör med just HENNE) så mer är det inte.

Jag vet inte varför jag ska hålla på mer. Hon kommer när man ropar, hon står still när man tar på/av grimma, hon trängs inte när man öppnar boxdörren (ens om man ställer dörren på vid gavel), jag kan ta på henne överallt, hon sparkar inte och bits inte, hon står fint både lös och uppbunden, hon är trevlig mot hovslagaren och hon uppförde sig som en vuxen häst och var hur cool och lätthanterlig som helst på klinik (en person kände sig nödd och tvungen och fråga om det verkligen var ett föl eller om det var en vuxen ponny *s*)

Hon är förresten 7 månader ganska precis på dagen (imorgon).

Tidigare gick jag lite små pyttepromenader i byn för ledträningens och lite miljötränings skull men det ser jag ingen anledning att göra nu. Det som ska sitta sitter.

Det är ju BEBISAR ju, de ska få vara just bebisar och de har ju så kort koncentrationsspann så att hålla på och träna dem och pyssla med dem en timme om dagen stjälper nog mer än det hjälper?

 

[gejsa]

Ja, man hinner nog pyssla med dom senare. Jag gör precis som ni andra. Men jag har även släppt mamma och föl på ridbanan ett par ggr. Där har mamman fått springa lös och hoppa ca 2 dm-hinder medans fölet har fått det om han velat. Allt för att vänja sig. Sedan är det så lerigt i hagen och dom behöver springa av sig på banan med att slå bakut och bocka osv. Mitt föl har tyvärr ingen att leka med.

 

[Alexandra_W]

Ridbana...sicken lyx

 

[kjelin01]

ja..man vill ju få dem vana vid grimma, hovskötsel, bortning osv...

men som sagt de är ju bebisar, och orkar inga längre stunder..

 

[Rotterö]

Jag gör samma som åvan
Men jag pysslar nog lite extra i boxen. Jag har tränat lite på att ha ett täcke på i boxen. Han är mycket lugn och trygg
så länge mamma är där. Han får även vara ensam ca 2 tim när vi rider . Han blir 6 mån 25/11 då vi ska skilja de år nattetid. Hanär svår att leda ensam måste ha mamma med samtidigt . men det blir mer träning nu när vi delar på dom.
Han har bara en skettis att leka med o mamma .

 

[Xeline]

Av vilken anledning ?

Våra föl är väldigt sociala och trevliga individer och väldigt, väldigt lyhörda för vad människan vill. Det känns som om vi människor inte behövs störa dem så mycket utan de får bli hästar !

 

[Alexandra_W]

Täcken och liknande tränar jag inte på. Sitter grundhanteringen och de accepterar och är vana att man tar på dem överallt etc så är det sällan problem.

Jag lindade ju alla fyra benen på fölis bara helt apropå en dag och hon sa inte flaska utan tyckte att "Jaha, ytterligare något matte hittar på".

Samma sak så lasttränade jag inte, utan när hon skulle åka första gången utan mamma så gick vi helt enkelt bara in i transporten och stod där. Knatade lugnt runt på klinik som sagt och sen knatade hon på transporten igen.

Sitter GRUNDEN som den ska så brukar man kunna hitta på nästan vad som helst utan problem sen. Halvblodsåringen fick ju eksemtäcke på sig som första täcke (det ska dras över huvudet och en massa jox) och sa heller ingenting. Lika lite sa hon första dagen jag satt på henne. Det var bara ytterligare en av de nya, roliga sakerna matte hittade på

Ger man sig däremot på att träna på en massa "speciella" grejer innan grunden sitter är det lätt att det inte blir varken hackat eller malet..

 

[Magdalena]

Vad trevligt, ni gör ju likadant som jag. Vad DUMMA vi är

Jag gör det "jag måste". Ska man iväg på mönstring så MÅSTE fölet bli åtminstone borstad och gärna knoppad, bara att sätta igång. JAG vill gärna att hästen står helt still då, så det var bara att sätta fast. Föttera MÅSTE verkas och visiteras, så fotlyftning ingår i dagliga rutinen.

Sen har jag haft lite "överkurs" eftersom jag är gravid och inte rider, så de har fått motionera på ridbanan och även hoppat (inga 2 dm här inte, 60 cm var det nog i alla fall!), men det är inte särskillt ofta och blir mer glad motion än "hantering".

Han leddes redan första dan eftersom det var en bit till hagen och de inte följer med mamman direkt i början. Allt blir liksom naturligt och automatiskt. Fölet gör det man ber det om när det behövs, inget krångel.

 

[Magdalena]

Jag kom att tänka på Mc. Han leddes ju till och från hagen, och alltid med sällskap. När han var 1 år åkte vi iväg på bete (vi hade åkt transport några gånger innan pga sparken han fick som 9 mån föl) och då ledde jag honom 1½ km SJÄLV utan några som helst problem. Första promenaden nånsin och dessutom själv. Grunden satt och då var det inga problem.

 

[grimman]

Har provat med prägling av fölungar och är imponerad av resultatet. Det går kortfattat ut på att man rör fölet över hela kroppen omedelbart efter födseln. Pilla på och i öronen, i skapet, på juvret, i munnen, förutom det vanliga med hovar och så. Vi har testat på 2 fölungar och det fungerar faktiskt. De har inte varit ett dugg rädda för att öppna munnen, klippa öronen osv. Arbetet med att leda, lyfta fötter och så har vi i övrigt fortsatt med precis som ni övriga "dumma".

 

[Magdalena]

Prägling låter ju intressant, men jag tycker det är för mycket jobb för samma resultat. Min är 5 månader och går att klippa öronen på, knoppa manen, stå uppställd, verkas osv, utan problem och utan präglingsträning. Man får ta överallt osv.

Kanske om man avlar på ston som man vet ger lite besvärliga föl kan det vara nyttigt, men de jag avlar på är punkt 1 att de är BRA i psyket, annars går de bort direkt.

 

[Jarrah]

Vi hanterar inte våra föl speciellt mycket. De är tama, vi kan ta på dem en grimma (men inte ledas riktigt ordentligt utan mamma som draghjälp), de går att verka. Oftast binder vi upp dem också. De som visas som föl blir lite mer hanterade någon vecka innan visning och stona får oftast stå i spilta from 1 års ålder.
Jag borstar dem sällan, men kliar desto mer på dem eftersom jag inte vill ta bort det "inbyggda" skyddet mot kyla och väta.
I övrigt fostras de så att de ej får bits osv, men i övriigt blir det inte mycket hantering med dem förrän hösten då de blir två år. Det har ännu inte varit några problem med dem vid inridning. Tvärtom brukar de hävda sig mycket bra vid både fölmönstringar och 3-årstest.
Däremot går de i flock med hästar i olika ålder och fostras av varandra.

Björnvarps Gård

 

[Alexandra_W]

Jag är helt övertygad om att svaret är i att både du och jag började leda och greja TIDIGT. Kele fick jag ju leda från början, hon följde ju inte morsan utan stolpade byn runt annars

Sen har jag bara behandlat henne som en vuxen häst men med mer tålamod, när jag öppnat boxdörren och hon velat gå ut har jag bara backat in henne och sagt nej, utan att tänka på det. Nu står hon kvar i boxen fast dörren är på vid gavel (inte om man lämnar stallet och så, men när jag ska ta ut på mornarna eller när jag fyller vatten i hinken etc). Detta har ju jag inte aktivt TRÄNAT på utan det har gått per automatik. De lär sig ju oerhört fort när de är små.

Samma sak med uppbindning, jag knöt upp henne en dag bara. Innan hade jag ju haft henne i grimskaft som jag hållit i på stallgången och sagt åt henne att stå stilla när hon velat gå iväg och utan att jag riktigt märkte det så står hon still när jag borstar svansen även om hon är lös på stallgången.

När vi skulle lasta nu och hon skulle åka till klinik var jag ju lite orolig, men det var ju helt i onödan, hon reflekterade ju inte ens att det var något "konstigt" med det. Precis som MC inte tänkte på att det var något konstigt att du plötsligt gick 1½ km med honom själv.

Så jag tror de är de där tidiga grunderna som gör det. Och sen kan man göra nästan vad som helst utan att tänka så mycket mer på saken eller göra ett problem av det?

jag hoppas det iaf, det fungerar ju än *s*

Jag kan fö inte heller förstå behovet av att krångla med prägling? Allt det man vill uppnå med det har ju jag (liksom du) uppnåt utan större ansträngning? (och när de är små och alldeles supersöta så är det ju ett rent NÖJE att pyssla lite och mer behövs inte)

 

[ameo]

Jag håller fullständigt med dig! Man behöver inte hantera föl särskilt mycket alls om bara det man gör görs på rätt sätt!
Min kära guldklimp är ett bra exempel. Han hanterades väldigt sparsamt fram till jag började rida in honom. Borstades nån gång ibland, lyfte på fötterna de gånger jag verkde honom, hade hagen utanför boxdörren och behövde alltså inte ens ledas dit. Leddes till och från sommarhagen några gånger/sommar osv.
Och faktum är att jag aldrig behövt "uppfostra" honom, trots att han fortfarande är hingst! Han har liksom bara fattat vad det hela handlar om, troligtvis för att det lilla jag ändå hanterat honom har gjorts rätt.
Ett annat exempel är min ettårige shettishingst som jag sålt nu i höst. Han "släpades" till och från hagen (25 m) varje dag i vintras och har aldrig varit utanför gården. Tänkte att den lille illbattingen blir säkert kul att lasta när han ska iväg... Han hade aldrig sett ett öppnat släp innan och var, som sagt, knappt ledtam. Men jag kopplade grimskaftet i grimman och knatade iväg mot släpet för att se hur han skulle reagera - 5 sekunder senare stod han lugnt i släpet och väntade på att hans lekkamrat (köparens lika gamla, som varit här p hingstbete över sommaren) också skulle komma in där!

Så, som sagt, det viktigaste är att den hantering som görs blir gjord på rätt sätt.

Sen är det också så att har man bara ett föl och det dessutom kanske är det första fölet man har, då tar man sig mycket mer tid att pyssla med dem. men när man har flera föl och kanske många hästar och det inte längre är "nyhetens behag" med föl så blir det inte lika mycket pysslat heller.

Något osm jag dock gör generellt med mina föl är att de lärs att stå uppbundna relativt tidigt, ofta i samband med att de vänjer sig att bli ledda i grimma o grimskaft. Jag binder den "högt" och låter dem dra en stund, sen brukar det vara en baggis att lära dem att bli ledda för då har de redan insett att det inte är nän idé att "dra", de kommer inte loss ändå..

 

[gejsa]

Vi har också övat att sätta på ett täcke. Jäklar vad rädd han var först. :smirk:
Jag kommer nämligen ihåg när jag skulle sätta på ett täcke på vår 2 åring förra gången. Då sprang hon som en rodeohäst inne i hagen tills täcket gick sönder. Så det gör vi inte om den här gången.
Apropå ensam i boxen......
Jag har en hingst som är 4 mån och 1 vecka gammal. Han står ensam i sin box på nätterna. Nej, jag är ingen djurplågare. Han har valt det själv.
Det började med att han fick mat i boxen, havre, strå etc vi hade dörren öppen till honom och hans mamma så han kunde gå rätt in när han ville. Men mamman är väldigt tjurig och rädd om sin mat. Så en kväll så ville han bara inte gå in där när hon hotade. Han sprang in till sig. Det var precis för en vecka sedan.
Så nu står han där varje kväll. Går t o m in alldeles själv. Han går ju självklart ihop med sin mamma över 12 timmar på dagen. Så jag känner mig inte som en djurplågare.