Han har våldtagit min dotter i nästan tio år

[Andromedae]

Och nu är jag mormor!

Igår föddes (självklart) den sötaste flickan i världen. Mitt barnbarn

Nä nu börjar jag lipa ju.

Världens största grattis

 

[citron]

Jag vet garanterat att i alla fall hans fd jobbarkompisar är medvetna om det inträffade. Jag skulle bli väldigt förvånad om de såg genom fingrarna med det när han kommer ut. Men jag har fått för mig att boendet är på en annan ort än den fd arbetsorten.

Jag får känslan av att du vet vem han är, det gör mig ingenting så ta det inte så. Men ja, han bodde inte i samma stad som han arbetade.

Och Buke briljerar som vanligt, ni underbara människor som funnits för mig och för oss genom det här. Det känns extra roligt att få berätta om dom bra sakerna också. Det här har blivit lite av en dagbok och den är mycket betydelsefull för mig och den styrka jag hämtat här när det varit som värst är enorm! Ni borde få en bukett rosor allihopa, ett Tack känns så litet för vad ni har gjort för oss.

 

[Miks]

Jag vet garanterat att i alla fall hans fd jobbarkompisar är medvetna om det inträffade. Jag skulle bli väldigt förvånad om de såg genom fingrarna med det när han kommer ut. Men jag har fått för mig att boendet är på en annan ort än den fd arbetsorten.

Jag hoppas du har rätt! Brottet är så vidrigt att det känns fjuttigt att "avtjäna ett straff" i fängelse några år. Det är så att man kan hata det svenska rättssystemet!

Jag hoppas på kollektiv "bestraffning". Att han bara ska kunna gå vidare med sitt liv och slippa bli påmind om det fantastiskt genomelaka han gjort känns så orättvist!

Mvh Miks

 

[Petruska]

Och nu är jag mormor!

Igår föddes (självklart) den sötaste flickan i världen. Mitt barnbarn

ÅH!

Grattis till dig som har fått ett barnbarn!

Grattis till den lilla flickan som har fått en av världens mest kärleksfulla mormödrar!

 

[Inglorion]

Jag får känslan av att du vet vem han är, det gör mig ingenting så ta det inte så. Men ja, han bodde inte i samma stad som han arbetade.

Jag "vet" inte vem han är, men jag har en väldigt nära relation med personer som jobbade med honom (jag sa inte något om tråden till dem eller om vad som stod i den, det ska få vara din safe zone. Jag insåg sammanbandet när någon i mitt närhet pratade om det). Jag tror ju egentligen att han kommer att få det svårt att jobba inom samma område inom erat närområde. Det är den sorts saker som de brukar ha rätt bra koll på (av egen erfarenhet), och inte förlåter eller slätar över.

Att personer är tvungna att acceptera honom på en arbetsplats är inte heller samma sak som att de inte har koll!

Jag hoppas innerligt att det går så bra och smidigt som möjligt för er med vad som händer i framtiden! Det är ju sjukt att ni ska behöva oroa er och känna så här nu.

 

[citron]

Jag hoppas du har rätt! Brottet är så vidrigt att det känns fjuttigt att "avtjäna ett straff" i fängelse några år. Det är så att man kan hata det svenska rättssystemet!

Jag hoppas på kollektiv "bestraffning". Att han bara ska kunna gå vidare med sitt liv och slippa bli påmind om det fantastiskt genomelaka han gjort känns så orättvist!

Mvh Miks

När jag har mina mörkaste stunder så vill jag bara hämnas, jag vill att han ska lida resten av sitt patetiska skitliv i vetskap om att ingen av oss vill ha med honom att göra. Jag vill ha honom ensam och övergiven och han ska veta om vad han förlorat för alltid och ja jag hoppas det gör riktigt jävla ont. Jag har sagt att den dagen dottern förlåter honom ska jag börja fundera på saken. Sitta inne ett par år för att sen komma ut som en fri man, där allt är glömt och förlåtet kan han ju fetglömma. Jag vet att hat inte är en så acceptabel känsla och många tycker att jag ska förlåta för att kunna gå vidare. Men dom kan faktiskt fara och flyga. Jag hatar honom och kommer aldrig förlåta honom. Det finns inget han kan göra för att göra det här ogjort och därför kommer han aldrig kunna göra sig förtjänt av att bli förlåten. Jag är inte här jätteofta, i dom här mörka tankarna men det händer. Orättvist är det, milt sagt.

 

[mandalaki]

När jag har mina mörkaste stunder så vill jag bara hämnas, jag vill att han ska lida resten av sitt patetiska skitliv i vetskap om att ingen av oss vill ha med honom att göra. Jag vill ha honom ensam och övergiven och han ska veta om vad han förlorat för alltid och ja jag hoppas det gör riktigt jävla ont. Jag har sagt att den dagen dottern förlåter honom ska jag börja fundera på saken. Sitta inne ett par år för att sen komma ut som en fri man, där allt är glömt och förlåtet kan han ju fetglömma. Jag vet att hat inte är en så acceptabel känsla och många tycker att jag ska förlåta för att kunna gå vidare. Men dom kan faktiskt fara och flyga. Jag hatar honom och kommer aldrig förlåta honom. Det finns inget han kan göra för att göra det här ogjort och därför kommer han aldrig kunna göra sig förtjänt av att bli förlåten. Jag är inte här jätteofta, i dom här mörka tankarna men det händer. Orättvist är det, milt sagt.

Jag tror att du ska tillåta dig de mörka stunderna. I synnerhet nu, det har ju inte gått några eoner av år sedan det uppdagades.

Men förlåta, det tycker jag är ett fånigt ord i sammanhanget. Jag tycker inte att du ska behöva komma längre än att du på några års sikt tänker mindre och mindre på det. Förlåta känns mest patetiskt när det gäller en sådan här sak.

 

[Petruska]

När jag har mina mörkaste stunder så vill jag bara hämnas, jag vill att han ska lida resten av sitt patetiska skitliv i vetskap om att ingen av oss vill ha med honom att göra. Jag vill ha honom ensam och övergiven och han ska veta om vad han förlorat för alltid och ja jag hoppas det gör riktigt jävla ont. Jag har sagt att den dagen dottern förlåter honom ska jag börja fundera på saken. Sitta inne ett par år för att sen komma ut som en fri man, där allt är glömt och förlåtet kan han ju fetglömma. Jag vet att hat inte är en så acceptabel känsla och många tycker att jag ska förlåta för att kunna gå vidare. Men dom kan faktiskt fara och flyga. Jag hatar honom och kommer aldrig förlåta honom. Det finns inget han kan göra för att göra det här ogjort och därför kommer han aldrig kunna göra sig förtjänt av att bli förlåten. Jag är inte här jätteofta, i dom här mörka tankarna men det händer. Orättvist är det, milt sagt.

Jag tänker så här: naturligtvis kan du inte förlåta honom. Det ser jag inte ens som önskvärt. Detsamma gäller för min del för dina döttrar (men när det gäller dem har jag all respekt för att de har sina egna processer och det skulle jag inte drömma om att lägga mig i).

Hat, avsky och en vilja att fritera honom levande - om det är vad du känner, ser jag inga problem med det.

Jag ser bara ett enda problem här: du behöver ju finna någon sorts läge i ditt inre i relation till honom som inte är för smärtsamt för dig. Där du inte behöver lida av att avsky honom. Där han inte kostar dig mer än absolut nödvändigt. Och det handlar inte bara om kontaktförbud etc, det handlar även om dina tankar och känslor.

Jag är hundra procent enig med dig om att de som säger att man ska förlåta för att kunna gå vidare kan flyga och fara. Min personliga uppfattning är att de har fel, och att deras inställning uppmuntrar till självförtryck. Allting bör inte förlåtas, allting kan inte förlåtas. Så ser jag på saken.

 

[Aliche]

Jag vet att hat inte är en så acceptabel känsla och många tycker att jag ska förlåta för att kunna gå vidare. Men dom kan faktiskt fara och flyga. Jag hatar honom och kommer aldrig förlåta honom. Det finns inget han kan göra för att göra det här ogjort och därför kommer han aldrig kunna göra sig förtjänt av att bli förlåten. Jag är inte här jätteofta, i dom här mörka tankarna men det händer. Orättvist är det, milt sagt.

Jag har läst och följt den här tråden och du är en sån fantastisk människa och mamma så jag har inte tillräckliga ord för att beskriva hur imponerad jag är av dig.
Just det här inlägget fångade mig eftersom jag själv växt upp med en psykiskt sjuk förälder. Jag blev inte sexuellt utnyttjad av min pappa men han utsatte mig för psykisk misshandel under hela min uppväxt. Det tog mig lång tid att inse det, lång tid att komma över och igenom det och det tog lång tid innan det känns som det gör idag.

Idag kan jag tänka på honom och det som har hänt och konstatera att ja, det hände men jag tog mig igenom det och idag mår jag bra. Jag är neutral gentemot tanken på honom. Men det är så långt som jag tänker sträcka mig, jag har inget behov av att förlåta honom. Delvis kommer han aldrig någonsin i hela världen be om ursäkt för nånting för han tycker inte att nånsin i hela världen gjort något fel. Men också delvis för att han kan aldrig göra det ogjort, han kan aldrig ta bort hur jävligt jag har mått och hur stora både psykiska och fysiska konsekvenser (vissa som jag måste leva med resten av livet) som det han gjort har fått för mig.
Jag har idag accepterat det som hänt och vad det har påverkat och ibland förstört. Jag accepterar faktumet och jag accepterar att jag inte kan få någon rättvisa eller upprättelse för det och jag är helt okej med det. Jag är lugn i sinnet. Men förlåta honom- det kommer jag aldrig göra och jag har inget behov av det för jag mår lika bra ändå.

Så att du någon gång måste förlåta honom för det han gjort mot din dotter- nej det måste du inte och inte din dotter heller och jag tror det är viktigt att hon vet det. Man måste inte förlåta en förälder för att det är hennes pappa bara man inte låter sig överkommas och upptas av bitterhet och ilska.
Acceptans över situationen är i framtiden nödvändig men inte förlåtelse.

 

[Miks]

När jag har mina mörkaste stunder så vill jag bara hämnas, jag vill att han ska lida resten av sitt patetiska skitliv i vetskap om att ingen av oss vill ha med honom att göra. Jag vill ha honom ensam och övergiven och han ska veta om vad han förlorat för alltid och ja jag hoppas det gör riktigt jävla ont. Jag har sagt att den dagen dottern förlåter honom ska jag börja fundera på saken. Sitta inne ett par år för att sen komma ut som en fri man, där allt är glömt och förlåtet kan han ju fetglömma. Jag vet att hat inte är en så acceptabel känsla och många tycker att jag ska förlåta för att kunna gå vidare. Men dom kan faktiskt fara och flyga. Jag hatar honom och kommer aldrig förlåta honom. Det finns inget han kan göra för att göra det här ogjort och därför kommer han aldrig kunna göra sig förtjänt av att bli förlåten. Jag är inte här jätteofta, i dom här mörka tankarna men det händer. Orättvist är det, milt sagt.

Jag önskar livet ur min pappa för det han gjort (och det är inte ens i närheten av vad dina barns pappa gjort). För mej skulle det var lättare om han dog. Jag skulle slippa råka stöta på honom och jag skulle slippa tänka på honom. Framför allt kanske jag skulle sluta vara så otroligt arg eftersom det inte längre skulle finnas någon att vara arg på.

Helst skulle han dö i någon jävligt plågsam sjukdom Eller bli långsamt uppäten av en tiger

Jag förstår dej precis! Att du inte är i de mörka tankarna oftare imponerar (som det mesta du delar med dig av i tråden )

Mvh Miks

 

[citron]

Jag önskar livet ur min pappa för det han gjort (och det är inte ens i närheten av vad dina barns pappa gjort). För mej skulle det var lättare om han dog. Jag skulle slippa råka stöta på honom och jag skulle slippa tänka på honom. Framför allt kanske jag skulle sluta vara så otroligt arg eftersom det inte längre skulle finnas någon att vara arg på.

Helst skulle han dö i någon jävligt plågsam sjukdom Eller bli långsamt uppäten av en tiger

Jag förstår dej precis! Att du inte är i de mörka tankarna oftare imponerar (som det mesta du delar med dig av i tråden )

Mvh Miks

Jag förstår dig helt och fullt. Många gånger har jag önskat att han halkar i duschen och bryter nacken. Det bästa vore om han blev förlamad från näsan och nedåt, helt klar i skallen kan han sitta i sin rullstol och inte ens kunna nysa själv och sitta där och fundera på hur ensam han är, resten av hans petetiska skitliv. Däremot vill jag inte att någon annan ska skada eller döda honom, för jag vill inte att någon annan ska sitta inne pga av honom. Han är helt enkelt inte värd det. Men som sagt halka i duschen och bryta nacken låter inte helt fel vissa dagar.

 

[Thomasine]

@citron En stor varm kram till mormor

 

[Aliche]

Jag förstår dig helt och fullt. Många gånger har jag önskat att han halkar i duschen och bryter nacken. Det bästa vore om han blev förlamad från näsan och nedåt, helt klar i skallen kan han sitta i sin rullstol och inte ens kunna nysa själv och sitta där och fundera på hur ensam han är, resten av hans petetiska skitliv. Däremot vill jag inte att någon annan ska skada eller döda honom, för jag vill inte att någon annan ska sitta inne pga av honom. Han är helt enkelt inte värd det. Men som sagt halka i duschen och bryta nacken låter inte helt fel vissa dagar.

Det är helt okej, konstigt vore om du inte ville skada honom efter det han har gjort. Tillåt dig tänka ut hemska saker du önskar honom- en tid. Tillåt dig att hata honom med en brinnande intensitet och helt utan filter och skrupler- en tid. Tillåt alla våldsamma tankar du har om honom- en tid. Men det är viktigt att man kan skilja på tankar för att få utlopp för sin frustration, sin ilska, sin sorg och det man faktiskt och genuint önskar honom. Och du är ju väldigt klar på att det är just stunder och inte något som tar upp all din tid och då är det helt okej.

 

[citron]

Nu har tagit tag i det här och så ska vi se om kommunen har något att erbjuda i form av hjälp och stöd. Jag och döttrarna som är utsatta är helt och fullt överens om att vi inte varken, kan eller vill bo kvar i samma stad som honom. Hotet är helt enkelt för stort och för påtagligt. Min samtalskontakt tyckte att jag skulle ringa upp barnombudsmannen på anstalten och fråga henne om varför hon inte sa hur det var istället för att säga att han vill bo i Göteborg när han kommer ut. När hon vet om att det är socialtjänsten i den här kommunen som är ansvarig för honom. Jag vet inte hur jag ska göra, en del av mig vill, den andra delen är rädd för att bli skitarg på henne eftersom jag upplever att hon har undanhållit sanningen för mig.

En sak är i alla fall säker, även om dom faktiskt i lagen mening är vuxna nu (kan ni tro att dom är 19 och 21 nuförtiden! ) så är dom mina barn och jag tänker fortsätta slåss tills vi kan känna oss trygga!

 

[LadyCovergirl]

Nu har tagit tag i det här och så ska vi se om kommunen har något att erbjuda i form av hjälp och stöd. Jag och döttrarna som är utsatta är helt och fullt överens om att vi inte varken, kan eller vill bo kvar i samma stad som honom. Hotet är helt enkelt för stort och för påtagligt. Min samtalskontakt tyckte att jag skulle ringa upp barnombudsmannen på anstalten och fråga henne om varför hon inte sa hur det var istället för att säga att han vill bo i Göteborg när han kommer ut. När hon vet om att det är socialtjänsten i den här kommunen som är ansvarig för honom. Jag vet inte hur jag ska göra, en del av mig vill, den andra delen är rädd för att bli skitarg på henne eftersom jag upplever att hon har undanhållit sanningen för mig.

En sak är i alla fall säker, även om dom faktiskt i lagen mening är vuxna nu (kan ni tro att dom är 19 och 21 nuförtiden! ) så är dom mina barn och jag tänker fortsätta slåss tills vi kan känna oss trygga!

Anstaltens barnombudsman borde ha sekretessbestämmelser att ta hänsyn till. Jag skulle själv aldrig uttala mig om sådana saker öht till en anhörig.

Hoppas att kommunen kan hjälpa er!

 

[Lena Furberg]

Jag tror att du ska tillåta dig de mörka stunderna. I synnerhet nu, det har ju inte gått några eoner av år sedan det uppdagades.

Men förlåta, det tycker jag är ett fånigt ord i sammanhanget. Jag tycker inte att du ska behöva komma längre än att du på några års sikt tänker mindre och mindre på det. Förlåta känns mest patetiskt när det gäller en sådan här sak.

Jag undrar ofta vad "förlåta" egentligen betyder, ordet alltså. Att man inte längre är arg, upprörd, ledsen? Att man inte bryr sig? Att man raderar det som hänt? Vad betyder ordet egentligen? Det är ett märkligt ord, tycker jag. Det ska ju vara positivt, men ...... Att man ska släppa det som hänt? Hur gör man det? Ska man, ens?

Små saker kan man "förlåta", sånt man vet var slarv, oavsiktligt, korkat osv. Men annat... Nä, jag vet inte.

 

[citron]

Anstaltens barnombudsman borde ha sekretessbestämmelser att ta hänsyn till. Jag skulle själv aldrig uttala mig om sådana saker öht till en anhörig.

Hoppas att kommunen kan hjälpa er!

Ja jag tycker att det borde finnas sekretess att ta hänsyn till men brottsoffer har rätt till målsägarinformation, det kanske faller under det, eller så är hon helt enkelt korkad...

Träffade en kvinna idag för ett första möte, ska träffa henne igen i januari. Vet inte vad dom kan hjälpa till med, mer än att alla jag hittills pratat med tycker historien är hemsk. Jo tack, det vet jag redan men jag vet också att det inte spelar någon roll hur otäckt det här är, jag vill veta vilka regler jag har att spela med, vilka möjligheter till hjälp vi har och vad den här kommunen (som för övrigt gör reklam på bussarna att dom har mycket hjälp att erbjuda den som utsätts för olika typer av våld) faktiskt kan och tänker göra.

Så gissa om kommunen ska få visa att deras reklam inte är skitsnack!

 

[Magiana]

Jag undrar ofta vad "förlåta" egentligen betyder, ordet alltså. Att man inte längre är arg, upprörd, ledsen? Att man inte bryr sig? Att man raderar det som hänt? Vad betyder ordet egentligen? Det är ett märkligt ord, tycker jag. Det ska ju vara positivt, men ...... Att man ska släppa det som hänt? Hur gör man det? Ska man, ens?

Små saker kan man "förlåta", sånt man vet var slarv, oavsiktligt, korkat osv. Men annat... Nä, jag vet inte.

Jag har hatat min pappa. Verkligen varit totalt svart av hat. Och jag har spottat honom i ansiktet för vad han gjorde.

Men hatet förpestade mitt liv och det som hänt kunde ju inte göras ogjort. Så länge jag levde kvar i det förflutna och hatade, kunde jag inte må bra. Jag kunde inte uppleva frid.

Så jag har förlåtit. Inte för att det som hände var okej någonstans eller blivit okej. Men jag har accepterat att det förflutna inte går att ändra. Jag har slutat älta och hata. Man skulle kunna se det som en likgiltighet. Men jag mår inte längre dåligt över det som hände. Så det är för min egen sinnesfrids skull som jag förlåtit.

För mig har det här kommit spontant men det finns tekniker för att jobba med känslor. The Sedona Method är ett sätt.

 

[Rosett]

Jag har hatat min pappa. Verkligen varit totalt svart av hat. Och jag har spottat honom i ansiktet för vad han gjorde.

Men hatet förpestade mitt liv och det som hänt kunde ju inte göras ogjort. Så länge jag levde kvar i det förflutna och hatade, kunde jag inte må bra. Jag kunde inte uppleva frid.

Så jag har förlåtit. Inte för att det som hände var okej någonstans eller blivit okej. Men jag har accepterat att det förflutna inte går att ändra. Jag har slutat älta och hata. Man skulle kunna se det som en likgiltighet. Men jag mår inte längre dåligt över det som hände. Så det är för min egen sinnesfrids skull som jag förlåtit.

För mig har det här kommit spontant men det finns tekniker för att jobba med känslor. The Sedona Method är ett sätt.

Jag har hatat min också men jag behövde inte förlåta för att sluta hata. Jag tycker ju inte det är offrets sak att förlåta den som gjort en illa ... men alla fungerar ju olika.

 

[Magiana]

Jag har hatat min också men jag behövde inte förlåta för att sluta hata. Jag tycker ju inte det är offrets sak att förlåta den som gjort en illa ... men alla fungerar ju olika.

Jag tror du har gjort samma som jag men använder inte ordet "förlåta". Jag vet inte riktigt hur du tolkar ordet, men för mig handlar det om att sluta fred med det förflutna och inte längre vilja ge igen. Och jag bryr mig inte längre om personen som gjort fel. Den kan fortsätta leva sitt liv utan att jag lägger två strån i kors, därför att jag är likgiltig inför det.