Han har våldtagit min dotter i nästan tio år

[mandalaki]

Fast har det verkligen något med hämnd att göra?

Han fick ingen permission för han ansågs för farlig men trots det släpps han ut i samhället igen.
Att jag tycker det är konstigt resonemang har ju med säkerheten för allmänheten (och då främst den kvinnliga delen) att göra och inget med hämnd.

Jag skrev det inom citationstecken. Men det är inte viktigt för citrons tråd.

 

[Tora]

Jag skrev det inom citationstecken. Men det är inte viktigt för citrons tråd.

Jag ser relevansen i att det jobbiga med att en våldsutövare kommer ut utan att det har med hämndbegär att göra. Dvs det är okej att tycka att någon borde få stanna kvar bakom lås och bom utan att det finns hämnd som motiv till den känslan.

 

[Lillgrådis]

@citron jag pingar @Lillgrådis här. Möjligen kan hon svara på dina frågor.

Jag måste ha missat den här tråden helt och hållet när den var som mest akut, eller så har jag tittat in alldeles i början och inte hunnit svara något då. Hur som helst så har jag nu tårögd följt expressresan med hissen ner i helvetet från början av tråden, och upp till den våning som citron med barn nu klättrat sig upp till. Ni har alla mina tankar och stora beundran, @citron.

Angående frågorna inför kommande villkorlig frigivning, så har ni också min självklara förståelse för att det känns oroligt. Jag jobbar som åklagare (inte i ert distrikt) men vi tappar kontrollen och insynen i ärendet efter lagakraftvunnen dom och när straffverkställigheten börjar. Så det som gäller permissioner och regelverket däromkring och allmänt kring utslussningen efter straffet har @LadyCovergirl och Kriminalvården/Frivården bäst förutsättningar att svara på.

Det som jag kan säga lite mer om är frågan om kontaktförbud, som jag tycker ni gör helt rätt i att ta upp igen när han ska släppas ut. Riskbedömningen är ju såklart helt annorlunda när han är i frihet eller på anstalt, så ni borde ha mycket goda förutsättningar att få ett annat beslut då.

Inte minst om han har gjort försök att kontakta tjejerna under anstaltsvistelsen också. Samla ihop vad du har där, innehållet är mindre viktigt men hur många brev och tider när ni fått dem, så att det framgår tydligt när ni söker nästa gång. Jag är dock ingen kontaktförbudsexpert (jobbar vanligtvis inte med relationsärenden eller sexbrott) och osvuret är alltid bäst för att undvika en ny besvikelse.

Har du någon fråga som du vill pm:a så svarar jag gärna på det jag kan! Lycka till med barnbarnet och allt, och låt inte frigivningen av den där stoppa, eller ens fördröja, er fortsatta resa uppåt från tiden i helvetet.

 

[LadyCovergirl]

Jag måste ha missat den här tråden helt och hållet när den var som mest akut, eller så har jag tittat in alldeles i början och inte hunnit svara något då. Hur som helst så har jag nu tårögd följt expressresan med hissen ner i helvetet från början av tråden, och upp till den våning som citron med barn nu klättrat sig upp till. Ni har alla mina tankar och stora beundran, @citron

Angående frågorna inför kommande villkorlig frigivning, så har ni också min självklara förståelse för att det känns oroligt. Jag jobbar som åklagare (inte i ert distrikt) men vi tappar kontrollen och insynen i ärendet efter lagakraftvunnen dom och när straffverkställigheten börjar. Så det som gäller permissioner och regelverket däromkring och allmänt kring utslussningen efter straffet har [USER=30174]@LadyCovergirl och Kriminalvården/Frivården bäst förutsättningar att svara på.

Det som jag kan säga lite mer om är frågan om kontaktförbud, som jag tycker ni gör helt rätt i att ta upp igen när han ska släppas ut. Riskbedömningen är ju såklart helt annorlunda när han är i frihet eller på anstalt, så ni borde ha mycket goda förutsättningar att få ett annat beslut då.

Inte minst om han har gjort försök att kontakta tjejerna under anstaltsvistelsen också. Samla ihop vad du har där, innehållet är mindre viktigt men hur många brev och tider när ni fått dem, så att det framgår tydligt när ni söker nästa gång. Jag är dock ingen kontaktförbudsexpert (jobbar vanligtvis inte med relationsärenden eller sexbrott) och osvuret är alltid bäst för att undvika en ny besvikelse.

Har du någon fråga som du vill pm:a så svarar jag gärna på det jag kan! Lycka till med barnbarnet och allt, och låt inte frigivningen av den där stoppa, eller ens fördröja, er fortsatta resa uppåt från tiden i helvetet.[/USER]

Jag har inlägget uppe hemma för att svara på men har varit upptagen de senaste dagarna. Jag har alltså inte glömt er @citron men jag vill kunna sitta i lugn och ro för att svara.

 

[citron]

Jag måste ha missat den här tråden helt och hållet när den var som mest akut, eller så har jag tittat in alldeles i början och inte hunnit svara något då. Hur som helst så har jag nu tårögd följt expressresan med hissen ner i helvetet från början av tråden, och upp till den våning som citron med barn nu klättrat sig upp till. Ni har alla mina tankar och stora beundran, @citron.

Angående frågorna inför kommande villkorlig frigivning, så har ni också min självklara förståelse för att det känns oroligt. Jag jobbar som åklagare (inte i ert distrikt) men vi tappar kontrollen och insynen i ärendet efter lagakraftvunnen dom och när straffverkställigheten börjar. Så det som gäller permissioner och regelverket däromkring och allmänt kring utslussningen efter straffet har @LadyCovergirl och Kriminalvården/Frivården bäst förutsättningar att svara på.

Det som jag kan säga lite mer om är frågan om kontaktförbud, som jag tycker ni gör helt rätt i att ta upp igen när han ska släppas ut. Riskbedömningen är ju såklart helt annorlunda när han är i frihet eller på anstalt, så ni borde ha mycket goda förutsättningar att få ett annat beslut då.

Inte minst om han har gjort försök att kontakta tjejerna under anstaltsvistelsen också. Samla ihop vad du har där, innehållet är mindre viktigt men hur många brev och tider när ni fått dem, så att det framgår tydligt när ni söker nästa gång. Jag är dock ingen kontaktförbudsexpert (jobbar vanligtvis inte med relationsärenden eller sexbrott) och osvuret är alltid bäst för att undvika en ny besvikelse.

Har du någon fråga som du vill pm:a så svarar jag gärna på det jag kan! Lycka till med barnbarnet och allt, och låt inte frigivningen av den där stoppa, eller ens fördröja, er fortsatta resa uppåt från tiden i helvetet.

 

[citron]

Ghaa! Slant på tangenterna...

Problemet är att han inte skickat brev direkt till offren, utan att dom legat med i brev postade till mig. Alltid utan datum och jag har ju inget kvar. Breven har blivit färre eftersom han inte får några svar. Jag har skickat ett brev till honom, där jag kräktes över honom och det han har gjort. Jag ska samla ihop vad som finns och så ska vi söka igen. Jag har fungerat på att skicka ett brev till honom som jag tar en kopia på och skickar rekommenderat där vi säger till honm att vi inte vill ha någon kontakt med honom och hoppas han respekterar det. Men samtidigt så är det kanske dumt eftersom vi då kontaktat honom. Jag vet varken ut eller in. Han skickar inte mycket brev alls och mest till dom barnen som inte är utsatta.

Vi vet redan att han gärna spionerar på oss(han smög efter döttrarna när dom var ute och gick med hunden innan det här uppdagades), han loggade datorerna, krävde att få läsa sms och ha deras lösenord till alla sidor på nätet. Mig kontrollerade han också genom att ringa och ställa den ganska oskyldiga frågan "Hej, vad gör du?" svaret gav en bra ledtråd till vart jag var och avgjort vad jag gjorde. Det förstod jag inte förren det här uppdagades. Vi alla är smått panikslagna av tanken att han kanske kommer bo här igen. Jag tänkte aldrig så långt. Som det känns nu så när han kommer ut börjar vårt livstidsstraff, vi kommer aldrig vara trygga så länge han går lös.

 

[Lillgrådis]

Det är inte alls något negativt för er om du skickar ett brev med precis det innehåll du tänker dig, att du markerar tydligt att han inte ska ta någon kontakt med någon av er - och att du sparar en kopia själv. Det är bara om ni redan hade haft kontaktförbud som det kan vara dåligt att själv ta kontakt på något sätt, nu är det inte alls dumt utan jag tycker det verkar som en bra idé.

Egentligen är ju det "informella" kontaktförbudet som du själv meddelar honom tillräckligt, om han har vett att förstå och följa det. Då gäller det så länge du och barnen själv vill, i stället för att det ska omprövas varje år. Och tar han inte kontakt utan rättar sig efter ett formellt kontaktförbud, så kommer även ett sådant till sist att upphävas.

Att breven har postats till dig spelar ingen större roll, om det framgår att de riktar sig också till barnen - direkt eller indirekt. Med så grova brott i botten, så borde det inte krävas någon större mängd av försök till kontakt för att lägga på ett kontaktförbud.

Men som sagt också ett kontaktförbud är ju trubbigt och hjälper tyvärr inte mer än att hindra direkt uppsökande genom telefon/brev/besök. Jag förstår fullt ut er oro för att råka se honom ute på stan eller liknande, man kan bara hoppas att han själv känner sådan skam för att träffa er eller andra bekanta att det i sig motiverar honom att söka sig längre bort.

Ovissheten vart han kommer att ta vägen måste ju vara plågsam bara den. Känner du någon som haft kontakt med honom på anstalten, så att du på omvägar kunde få höra lite hur han tänkt sig?

Har du kontakt med någon stödgrupp för andra som drabbats av liknande? Du nämnde ATSU någonstans vill jag minnas. Även om de inte kan hjälpa dig med hur ni ska undgå kontakt, så måste ju andra ha ställts inför er situation och känt samma sak som du och barnen gör just nu. Bara att få tala om sin oro med någon som förstår den av egna erfarenheter, och i bästa fall höra att det har gått bra i andra fall, kan ju åtminstone lätta lite på det tryck och de panikkänslor som finns nu.

 

[LadyCovergirl]

Exakt, vi nekades kontaktförbud förut, vi ska söka igen när det närmar sig frigivningsdatum. Då han är skriven i den här kommunen så är det alltså socialtjänsten här som ska fixa boende till honom. För lägenhet har han inte och med dom skulderna han har för bara tex skadeståndet så kommer han inte få en lägenhet på egen hand i den här stan i alla fall. Vi här nästan lika hög bostadsbrist som Stockholm, det är svårt att få lägenhet med fast jobb och inga anmärkningar här. Någon sa att han får söka bostad hos soc när han kommer ut, att det inte var något som ordnades på förhand, vilket om det stämmer med stor säkerhet kommer innebära att han flyttar in till sin mamma. För hon kommer inte kunna säga nej.

Ingen av oss vill bo i samma stad som honom, men samtidigt ska vi ju inte behöva flytta. Det är inte lätt när det krångligt.

Vet du om jag (eller barnen som är dom faktiskt brottsoffren och för den delen inte barn i den bemärkelsen längre) kan få reda på exakt orsak till att han inte får obevakade permissioner? Eller faller det under sekretessen, vilken jag gissar på att det gör.

Att söka kontaktförbud igen låter som en klok idé. Ta då med de kontaktförsök som har gjorts även om det har varit i brev med ditt namn på kuvertet.
Att söka bostad i förhand kan nog ske på olika sätt. Om jag sitter med utslussning så brukar jag försöka ordna åtminstone en kontakt med Socialtjänsten redan i förväg men det finns ingen garanti för bostad för det. Har han möjlighet till en annan bostad, t.ex. hos sin mamma, så är det möjligt att det blir hans alternativ.

I den bästa av världar skulle ni inte behöva flytta, absolut. Tyvärr ser inte alltid verkligheten ut så. Jag kan inte sätta mig in i exakt hur ni känner men kanske ska ni försöka att inte dra alltför stora växlar på det i förväg. Det är trots allt fullt möjligt att han själv väljer att bosätta sig någon annanstans. Väljer han att bosätta sig i er kommun så finns ju också möjligheten att han trots det låter bli att kontakta er. Risken att isf stöta på honom på Ica, på tågstationen eller dylika platser beror ju lite på hur stor kommunen är och var ni bor i förhållande till varandra.
Skulle det sen vara så att ni absolut inte vill riskera att stöta på honom och han inte själv väljer att bosätta sig någon annanstans så finns tyvärr inte så många andra alternativ än att ni själva flyttar. Visst är det hemskt och orättvist men kanske är det till syvende och sist ändå det enklaste och bästa valet.
Men, det är bara hur jag tänker om saken och det är inte jag som har varit utsatt så jag har full respekt och förståelse för att ni tänker och känner annorlunda.

Gällande din sista fråga så bör du ha rätt i att sekretessen sätter stopp för det men ni kan alltid försöka. Jag har själv aldrig varit med om att beslut lämnas ut på det sättet utan bara att besked skickas till målsägande vid permissioner och förflyttningar.

 

[citron]

Att söka kontaktförbud igen låter som en klok idé. Ta då med de kontaktförsök som har gjorts även om det har varit i brev med ditt namn på kuvertet.
Att söka bostad i förhand kan nog ske på olika sätt. Om jag sitter med utslussning så brukar jag försöka ordna åtminstone en kontakt med Socialtjänsten redan i förväg men det finns ingen garanti för bostad för det. Har han möjlighet till en annan bostad, t.ex. hos sin mamma, så är det möjligt att det blir hans alternativ.

I den bästa av världar skulle ni inte behöva flytta, absolut. Tyvärr ser inte alltid verkligheten ut så. Jag kan inte sätta mig in i exakt hur ni känner men kanske ska ni försöka att inte dra alltför stora växlar på det i förväg. Det är trots allt fullt möjligt att han själv väljer att bosätta sig någon annanstans. Väljer han att bosätta sig i er kommun så finns ju också möjligheten att han trots det låter bli att kontakta er. Risken att isf stöta på honom på Ica, på tågstationen eller dylika platser beror ju lite på hur stor kommunen är och var ni bor i förhållande till varandra.
Skulle det sen vara så att ni absolut inte vill riskera att stöta på honom och han inte själv väljer att bosätta sig någon annanstans så finns tyvärr inte så många andra alternativ än att ni själva flyttar. Visst är det hemskt och orättvist men kanske är det till syvende och sist ändå det enklaste och bästa valet.
Men, det är bara hur jag tänker om saken och det är inte jag som har varit utsatt så jag har full respekt och förståelse för att ni tänker och känner annorlunda.

Gällande din sista fråga så bör du ha rätt i att sekretessen sätter stopp för det men ni kan alltid försöka. Jag har själv aldrig varit med om att beslut lämnas ut på det sättet utan bara att besked skickas till målsägande vid permissioner och förflyttningar.

Gällande boende och om han väljer att bo hos sin mamma, eller det är det enda alternativet, hur ogärna jag än vill att tvinga henne att välja mellan sina barnbarn och sin son. Eftersom jag redan vet att han manipulerar henne för att få information om oss. Tyvärr är hon väldigt ensam, inte helt frisk och jag orkar inte vara hennes psykolog också så kontakten är inte vad jag skulle önska att den var. Och ja, låter hon honom bo där kommer vi tvingas klippa kontakten helt.

Men vi letar nu efter alternativt boende och hoppas vi ska kunna hitta något trevligt på tillräckligt avstånd för två familjer. Vi känner att vi måste, ingen av oss klarar av att möta honom på tex ICA.

Tack igen för att ni orkar lyssna på mig. Jag bara önskar att det kunde ta slut någon gång.

 

[Miks]

En tanke bara. Alla som känner honom måste ju fått reda på att han sitter i fängelse och i alla fall ett hum om vad som hänt (anledningen till varför han sitter där)? Typ alla hans tidigare vänner, jobbarkompisar osv. Jag hade aldrig någonsin velat umgås med honom igen om jag visste.

Borde han inte då av ren självbevarelsedrift bosätta sig någonstans där han kan "börja om" utan att någon känner till hans historia? Någon som har erfarenhet av detta?

Stor kram Citron! Du är en fantastisk mamma!

Mvh Miks

 

[Amha]

En tanke bara. Alla som känner honom måste ju fått reda på att han sitter i fängelse och i alla fall ett hum om vad som hänt (anledningen till varför han sitter där)? Typ alla hans tidigare vänner, jobbarkompisar osv. Jag hade aldrig någonsin velat umgås med honom igen om jag visste.

Borde han inte då av ren självbevarelsedrift bosätta sig någonstans där han kan "börja om" utan att någon känner till hans historia? Någon som har erfarenhet av detta?

Stor kram Citron! Du är en fantastisk mamma!

Mvh Miks

Min tanke med. Jag vet att personer som våldtagit och framför allt pedofiler osv ofta har det jäkligt tufft att komma tillbaka pga att de efter avtjänat straff ska straffas av random människor på stan på olika sätt också. Jag tror inte att det är helt lätt faktiskt.

 

[TinyWiny]

Min tanke med. Jag vet att personer som våldtagit och framför allt pedofiler osv ofta har det jäkligt tufft att komma tillbaka pga att de efter avtjänat straff ska straffas av random människor på stan på olika sätt också. Jag tror inte att det är helt lätt faktiskt.

En tanke bara. Alla som känner honom måste ju fått reda på att han sitter i fängelse och i alla fall ett hum om vad som hänt (anledningen till varför han sitter där)? Typ alla hans tidigare vänner, jobbarkompisar osv. Jag hade aldrig någonsin velat umgås med honom igen om jag visste.

Borde han inte då av ren självbevarelsedrift bosätta sig någonstans där han kan "börja om" utan att någon känner till hans historia? Någon som har erfarenhet av detta?

Stor kram Citron! Du är en fantastisk mamma!

Mvh Miks

Det är nog väldigt olika hur människor i omgivningen reagerar. Jag vet en person som försökte mörda tre personer. Hen fick fängelse i ett antal år och när hen kom ut var allt som vanligt. Det var som om det aldrig hade hänt. Jag tyckte att det var väldigt obehagligt när hen kom ut igen men det var jag ganska ensam om. Det var som om alla accepterade det som hänt och liksom ryckte på axlarna Samma en person som visserligen aldrig blev dömd men som var känd för att ge sig på barn. Hen umgicks med släktens barn trots att flera av deras föräldrar själva hade blivit utsatta av henom och trots att de visste att risken var stor att även deras barn blev utsatta. I den släkten var det liksom ingen stor grej på något otäckt sätt. De liksom accepterade att det var så det var. När jag var liten bodde jag granne med en person som hade haft ihjäl sin partner och sina barn. Samma sak där, efter avtjänat straff behandlade alla henom som vem som helst.

Nu hoppas jag verkligen för familjen citrons skull att det inte blir så när han kommer ut men tyvärr skulle jag inte bli förvånad. Människosläktet är förunderligt.

Jag tror att det är bra att ni @citron börjar se er om efter ett alternativ till där ni bor nu. Om inte annat är det väldigt skönt att ha en utväg om han skulle bosätta sig på eran ort.

Jag önskar er all kärlek och lycka i världen

 

[citron]

En tanke bara. Alla som känner honom måste ju fått reda på att han sitter i fängelse och i alla fall ett hum om vad som hänt (anledningen till varför han sitter där)? Typ alla hans tidigare vänner, jobbarkompisar osv. Jag hade aldrig någonsin velat umgås med honom igen om jag visste.

Borde han inte då av ren självbevarelsedrift bosätta sig någonstans där han kan "börja om" utan att någon känner till hans historia? Någon som har erfarenhet av detta?

Stor kram Citron! Du är en fantastisk mamma!

Mvh Miks

Jag vet inte om han kan bosätta någo annanstans, jag försöker få svar på den frågan. Han har skulder upp över öronen (öven en halv miljon i skadestånd plus ränta och andra skulder som fanns innan, blir en sjuhelsickes massa pengar) så eget kontrakt är ytterst tveksamt, då blir det socialtjänsten som får hjälpa honom. Tack och lov finns det då typ inga lediga lägenheter i den här stan, men han får väl förtur kan jag tro, daltandet med honom övergår ju allt förstånd. Jag tror inte han förstår hur hatad han är, han kommer tro att allt är som vanligt när han kommer ut. Det är tonen i vissa av breven. "Folk måste ju se skillnad på vem jag är och vad jag har gjort" "Jag hoppas vi ska kunna prata med varandra senare" Samt hundratals förlåt. Saken är ju den att ingen av oss vill prata med honom eller träffa honom. Men det verkar han skita i. Yngsta dottern är 14 år idag och henne är jag mest orolig för. Vad gör jag om han vill ha vårdnad? Umgänge? Hon var tio när han försvann, jag är inte säker på att hon förstår hur farlig han är.

Eftersom han inte får obevakade permissioner klassas han som för farlig. Frågan är hur mycket skada måste han göra innan vi kan få hjälp.

Jag vet också att han kanske kommer ut och vi aldrig ser honom igen. Men jag varken kan eller vill stoppa huvudet i sanden och vara så naiv. Det vågar jag inte.

 

[YorkWann]

Jag har egentligen inget vettigt att komma med alls, det var alldeles för längesen jag jobbade på socialtjänsten för att komma med nått matnyttigt för dig. Vill bara inflika med lite pepp och på nytt säga hur jäkla bra ni är!

 

[LadyCovergirl]

Gällande boende och om han väljer att bo hos sin mamma, eller det är det enda alternativet, hur ogärna jag än vill att tvinga henne att välja mellan sina barnbarn och sin son. Eftersom jag redan vet att han manipulerar henne för att få information om oss. Tyvärr är hon väldigt ensam, inte helt frisk och jag orkar inte vara hennes psykolog också så kontakten är inte vad jag skulle önska att den var. Och ja, låter hon honom bo där kommer vi tvingas klippa kontakten helt.

Men vi letar nu efter alternativt boende och hoppas vi ska kunna hitta något trevligt på tillräckligt avstånd för två familjer. Vi känner att vi måste, ingen av oss klarar av att möta honom på tex ICA.

Tack igen för att ni orkar lyssna på mig. Jag bara önskar att det kunde ta slut någon gång.

Att du i det fallet väljer att ta avstånd även från hans mamma låter i mina öron snarare sunt och klokt. Det finns ingen poäng i att plåga sig själv hur länge som helst. Mycket viktigare att skydda dig själv och dina barn och deras familjer.

Jag hoppas innerligt att ni ska hitta ett boende på ett ställe där ni kan komma att trivas och att ni alla kan få en lugn och lycklig tillvaro tillsammans.
Det ni har gått igenom är obeskrivligt hemskt och jag önskar så att ni aldrig hade behövt göra det.

 

[Miks]

Det är nog väldigt olika hur människor i omgivningen reagerar. Jag vet en person som försökte mörda tre personer. Hen fick fängelse i ett antal år och när hen kom ut var allt som vanligt. Det var som om det aldrig hade hänt. Jag tyckte att det var väldigt obehagligt när hen kom ut igen men det var jag ganska ensam om. Det var som om alla accepterade det som hänt och liksom ryckte på axlarna Samma en person som visserligen aldrig blev dömd men som var känd för att ge sig på barn. Hen umgicks med släktens barn trots att flera av deras föräldrar själva hade blivit utsatta av henom och trots att de visste att risken var stor att även deras barn blev utsatta. I den släkten var det liksom ingen stor grej på något otäckt sätt. De liksom accepterade att det var så det var. När jag var liten bodde jag granne med en person som hade haft ihjäl sin partner och sina barn. Samma sak där, efter avtjänat straff behandlade alla henom som vem som helst.

Nu hoppas jag verkligen för familjen citrons skull att det inte blir så när han kommer ut men tyvärr skulle jag inte bli förvånad. Människosläktet är förunderligt.

Jag tror att det är bra att ni @citron börjar se er om efter ett alternativ till där ni bor nu. Om inte annat är det väldigt skönt att ha en utväg om han skulle bosätta sig på eran ort.

Jag önskar er all kärlek och lycka i världen

Jag vet inte om han kan bosätta någo annanstans, jag försöker få svar på den frågan. Han har skulder upp över öronen (öven en halv miljon i skadestånd plus ränta och andra skulder som fanns innan, blir en sjuhelsickes massa pengar) så eget kontrakt är ytterst tveksamt, då blir det socialtjänsten som får hjälpa honom. Tack och lov finns det då typ inga lediga lägenheter i den här stan, men han får väl förtur kan jag tro, daltandet med honom övergår ju allt förstånd. Jag tror inte han förstår hur hatad han är, han kommer tro att allt är som vanligt när han kommer ut. Det är tonen i vissa av breven. "Folk måste ju se skillnad på vem jag är och vad jag har gjort" "Jag hoppas vi ska kunna prata med varandra senare" Samt hundratals förlåt. Saken är ju den att ingen av oss vill prata med honom eller träffa honom. Men det verkar han skita i. Yngsta dottern är 14 år idag och henne är jag mest orolig för. Vad gör jag om han vill ha vårdnad? Umgänge? Hon var tio när han försvann, jag är inte säker på att hon förstår hur farlig han är.

Eftersom han inte får obevakade permissioner klassas han som för farlig. Frågan är hur mycket skada måste han göra innan vi kan få hjälp.

Jag vet också att han kanske kommer ut och vi aldrig ser honom igen. Men jag varken kan eller vill stoppa huvudet i sanden och vara så naiv. Det vågar jag inte.

Tyvärr är det väll kanske så som ni är inne på. Att folk i allmänhet har en förmåga att "glömma bort" det fruktansvärda som den som kommit ut gjort. Det kanske handlar om att människor i allmänhet är konflikträdda och inte vill skapa "rubriker" med att ta avstånd.

Det hemska vore om ni flyttar till en ny stad, etablerar er, börjar trivas och att han hux flux flyttar in i grannhuset

Hur ärlig tycker du att du kan vara med din yngsta dotter? Jag menar så att hon förstår allvaret och hur farlig han är.

Mvh Miks

 

[citron]

Tyvärr är det väll kanske så som ni är inne på. Att folk i allmänhet har en förmåga att "glömma bort" det fruktansvärda som den som kommit ut gjort. Det kanske handlar om att människor i allmänhet är konflikträdda och inte vill skapa "rubriker" med att ta avstånd.

Det hemska vore om ni flyttar till en ny stad, etablerar er, börjar trivas och att han hux flux flyttar in i grannhuset

Hur ärlig tycker du att du kan vara med din yngsta dotter? Jag menar så att hon förstår allvaret och hur farlig han är.

Mvh Miks

Hon vet vad han har gjort och varför han är i fängelset. Men jag tror inte hon förstår att han är manipulativ och farlig för oss andra. För henne är han ju pappa. Dessutom är båda barnen som han inte varit på i grund och botten rädda för honom, så kan han inte lirka ur dom info så kommer han kunna skrämma ut den.

Den sista soctanten vi mötte log lyckligt och talade om för sonen att "Du har ju rätten till en egen relation till din pappa" Och det har han, jag har dock redan gjort mer för den relationen än jag kanske borde. Soc känns inte som stället som kommer hjälpa på rätt sätt. Tipset jag redan fått var något ställe på kommunen där jag och pappan kunde träffas för medling! Ursäkta mig men nej tack så jävla mycket. Vi har inget att prata om, varken nu eller senare efter det här. Det känns som att soc bagatelliserar vår upplevelse, rädlsa och känslor. Där den stackars pappan som älskar sina barn så mycket nu kommer ut från kåken och vips ska kunna ha en fungerande relation. Eftersom han inte gjort dom två någonting...Jag tänkte inte ge honom chansen att göra det heller. Vill han ha umgänge så får han gå till rätten!

 

[TinyWiny]

Tyvärr är det väll kanske så som ni är inne på. Att folk i allmänhet har en förmåga att "glömma bort" det fruktansvärda som den som kommit ut gjort. Det kanske handlar om att människor i allmänhet är konflikträdda och inte vill skapa "rubriker" med att ta avstånd.

Det hemska vore om ni flyttar till en ny stad, etablerar er, börjar trivas och att han hux flux flyttar in i grannhuset

Hur ärlig tycker du att du kan vara med din yngsta dotter? Jag menar så att hon förstår allvaret och hur farlig han är.

Mvh Miks

Jag tror också att det handlar om att inte "väcka den björn som sover". Folk är kanske så egoistiska att de hellre ser mellan fingrarna och slipper riskera obekväma situationer än att ställa sig på brottsoffrets sida. Det är verkligen så tragiskt

 

[Miks]

Hon vet vad han har gjort och varför han är i fängelset. Men jag tror inte hon förstår att han är manipulativ och farlig för oss andra. För henne är han ju pappa. Dessutom är båda barnen som han inte varit på i grund och botten rädda för honom, så kan han inte lirka ur dom info så kommer han kunna skrämma ut den.

Den sista soctanten vi mötte log lyckligt och talade om för sonen att "Du har ju rätten till en egen relation till din pappa" Och det har han, jag har dock redan gjort mer för den relationen än jag kanske borde. Soc känns inte som stället som kommer hjälpa på rätt sätt. Tipset jag redan fått var något ställe på kommunen där jag och pappan kunde träffas för medling! Ursäkta mig men nej tack så jävla mycket. Vi har inget att prata om, varken nu eller senare efter det här. Det känns som att soc bagatelliserar vår upplevelse, rädlsa och känslor. Där den stackars pappan som älskar sina barn så mycket nu kommer ut från kåken och vips ska kunna ha en fungerande relation. Eftersom han inte gjort dom två någonting...Jag tänkte inte ge honom chansen att göra det heller. Vill han ha umgänge så får han gå till rätten!

Du har visat att du är tigermamma tidigare! Du kan göra det igen! Som du säger, han ska inte ens få chansen.

Tyvärr har jag nära erfarenheten att de som inte råkat ut för traumat direkt inte kan förstå hur allvarligt det var. De har på något oförklarligt vis ett "sug" efter att förstå och bilda sig en egen uppfattning. Detta genom en vilja att träffa förövaren. Jag hoppas att du kan förmedla till de andra barnen hur farlig deras pappa är. Kanske kan de äldre tjejerna hjälpa till? (Och fy fan för puckad soc människa )

Mvh Miks

 

[Rosett]

Det hemska vore om ni flyttar till en ny stad, etablerar er, börjar trivas och att han hux flux flyttar in i grannhuset

Det råkade en släkting till mig ut för. Misshandlad och fick kontaktförbud och skyddad identitet, flyttade till en annan stad. Gärningsmannen flyttade till ett hus på samma gård, vet inte om han visste att hon bodde där eller om det var en slump.