Sv: Ha medryttare eller ej
Jag förstår ditt dilemma. MEN jag tror att du skall fundera på inte bara hur det känns utan även VARFÖR det känns så?
När jag började som medryttare var ägaren väldigt nervös. Hon hade haft hästen på foder tidigare och fodervärdarna hade behandlat hästen mindre bra. Men vi löste det genom att jag i början alltid red med en annan tjej i stallet (som hästens ägare litade på) och att vi såg till att träffas många gånger (jag och ägaren alltså) så att hon fick se vad jag gjorde, hur jag kände för hästen (), hur hästen kände för mig () och hur vi löste olika saker.
Efter en tid kände hon att jag var den ENDA hon kunde tänka sig att lämna hästen på foder till (hon var gravid och fick ett sjukt barn). Så nu har jag haft hästen på foder ett drygt år och det har gått kanon. Hästens ägare är jätteglad över att hon kunnat lämna bort hästen till någon som känner henne och älskar henne och som ägaren litar på.
I efterhand har jag förstått att det hon kände innan hon skaffade medryttare var
1. Oro för att hästen skulle fara illa
2. Svartsjuka
3. Oro för att hästen skulle skada mig (hon kan vara en riktig pissmärr när hon vill)
När man väl analyserat VARFÖR man är tveksam kan man ju fundera över lösningar!
Likaledes i efterhand har hon summerat "vinsterna" med att ha medryttare:
1. Hon visste att hästen kom ut på en rejäl tur i veckan (jag red bara en gång per vecka på grund av avståndet) utöver det hon orkade rida/köra själv.
2. Hon visste att när hon blev sjuk eller senare åkte in på BB så fanns det någon som kände hästen och visste allt om foder och annat som var nödvändigt som kunde hjälpa henne
3. Hon hade någon som kunde ta hem hästen när babyn visade sig vara sjuk och hon behövde tid att hantera sin vardag med en ny liten krasslig familjemedlem.
Summa summarum: Nu har jag ju köpt egen häst och när han väl är inriden skall jag nog också skaffa medryttare. Just för att veta att det finns någon som kan vara "backup" om något händer mig. Dessutom tror jag verkligen att det är bra för en häst att inte alltid BARA ridas av en och samma person. Om inte annat kanske den ena är mer intresserad av ett visst sätt att rida (jag rider ju helst i skogen - hittar jag en medis som vill dressyra blir jag lycklig) och då får ju hästen mer omväxling och bättre muskeluppbyggnad!
Jag förstår ditt dilemma. MEN jag tror att du skall fundera på inte bara hur det känns utan även VARFÖR det känns så?
När jag började som medryttare var ägaren väldigt nervös. Hon hade haft hästen på foder tidigare och fodervärdarna hade behandlat hästen mindre bra. Men vi löste det genom att jag i början alltid red med en annan tjej i stallet (som hästens ägare litade på) och att vi såg till att träffas många gånger (jag och ägaren alltså) så att hon fick se vad jag gjorde, hur jag kände för hästen (), hur hästen kände för mig () och hur vi löste olika saker.
Efter en tid kände hon att jag var den ENDA hon kunde tänka sig att lämna hästen på foder till (hon var gravid och fick ett sjukt barn). Så nu har jag haft hästen på foder ett drygt år och det har gått kanon. Hästens ägare är jätteglad över att hon kunnat lämna bort hästen till någon som känner henne och älskar henne och som ägaren litar på.
I efterhand har jag förstått att det hon kände innan hon skaffade medryttare var
1. Oro för att hästen skulle fara illa
2. Svartsjuka
3. Oro för att hästen skulle skada mig (hon kan vara en riktig pissmärr när hon vill)
När man väl analyserat VARFÖR man är tveksam kan man ju fundera över lösningar!
Likaledes i efterhand har hon summerat "vinsterna" med att ha medryttare:
1. Hon visste att hästen kom ut på en rejäl tur i veckan (jag red bara en gång per vecka på grund av avståndet) utöver det hon orkade rida/köra själv.
2. Hon visste att när hon blev sjuk eller senare åkte in på BB så fanns det någon som kände hästen och visste allt om foder och annat som var nödvändigt som kunde hjälpa henne
3. Hon hade någon som kunde ta hem hästen när babyn visade sig vara sjuk och hon behövde tid att hantera sin vardag med en ny liten krasslig familjemedlem.
Summa summarum: Nu har jag ju köpt egen häst och när han väl är inriden skall jag nog också skaffa medryttare. Just för att veta att det finns någon som kan vara "backup" om något händer mig. Dessutom tror jag verkligen att det är bra för en häst att inte alltid BARA ridas av en och samma person. Om inte annat kanske den ena är mer intresserad av ett visst sätt att rida (jag rider ju helst i skogen - hittar jag en medis som vill dressyra blir jag lycklig) och då får ju hästen mer omväxling och bättre muskeluppbyggnad!