Sv: Gris-skräck
Så var glad att din kuse har huvudet med sig när han känner lukten av grisar/svin. Du slipper förmodligen stå öga mot öga med en rasande vildsvinshona...om du inte trillar av i farten förstås...
Min älsklingshäst
har ett sagolikt lynne och kapacitet för att ridas av vem som helst, från nybörjare, barn och hellreänbraare till tävlingsryttare, med behållning för alla parter. Men ju svårare uppdrag och ju knepigare terräng, desto mer trivs hästen ifråga. Hon är van vid det mesta och kort sagt vet jag inget som rubbar henne det minsta.
För en tid sedan red jag henne i skogen, vi befann oss på en ny plats och det brukar i sig aldrig vara några problem. Plötsligt började hästen fnysa och bete sig allmänt nervöst, på ett sätt som jag ALDRIG sett HENNE göra tidigare.
Först förstod jag ingenting men så gick det upp för mig att hon faktiskt var rädd, så vi vände strax hemåt.
Om mina hästar visar tveksamhet inför mina tilltänkta anvisade projekt, tänker jag mer än en gång till innan jag beslutar mig för att faktiskt försöka genomföra den planerade aktionen.
Vi läser ofta varandra som öppna böcker och jag vet därmed i regel om de bara tjafsar eller är rädda eller verkligen har särskilda synpunkter.
Långt efteråt har jag funderat på om hon känt av vildsvin i närheten redan vid det tillfället, då jag vet att det senare har konstaterats lokal förekomst av vildsvin just i det området.
Jag är hursomhelst tacksam för hästar som tänker själva och som är rädda om sina ryttare och övriga flockmedlemmar och undviker att utsätta dem för onödiga risker och potentiella faror.