Är detta fenomen genomgående? Är fascinerad av frihetsdressyr, PNH och andra metoder att umgås med sin häst och har kammat igenom bland annat Youtube efter inspirerande filmer, men slås av att hästarna sällan ser positiva ut till arbete i andra gångarter än skritt. Visst gör de det som husse eller matte ber om, men det ser inte ut att ske med glädje.
Min egna häst är ett annat exempel. Lekte lite med honom, och tänkte försöka befästa att han travar bredvid mig när jag ökar takten och börjar småspringa lite. Han såg ju så grymt förbannad ut att jag bara
Det finns ju inget ont i honom, men han såg sannerligen inte glad ut. Så fort jag slutade med att uppmana honom till att trava bredvid mig såg han mer glad och avspänd ut.
Varför är det så? Inkräktar vi på hästarnas personliga sfär? Gillar de inte att bli bedda om att göra "sådant fjomp"? Har någon en teori som förklarar detta fenomen?