Gravidsmittad??

[cremefraiche]

Dammar av ett gammalt anonymt nick...

Jag har aldrig velat ha barn, ibland är barn gulliga och ibland hade det varit kul med en typ 10-åring dotter att ta med till stallet typ. Men resten har inte intresserat mig alls. Aldrig.

I min omgivning har vännerna fått barn på löpande band utan att jag brytt mig. Lite trist att se att man faller ifrån varann såklart, de får ju fullt upp osv. Men aldrig att jag varit sugen själv, allas ungar är gnälliga och jobbiga osv, ni vet

För ett par år sedan fick en nära vän en dotter som verkligen är det finaste jag sett ...och det var väl första varningsklockan...

Tanken på barn har då och då dykt upp, fast mest angående att man konstaterat att ja, det här skulle jag ju inte ha tid med/kunna göra om vi hade barn.. osv.. har tänkt mycket på hur folk har tid med både barn och häst. Många verkar göra sig av med hästen när de får barn, och det är bara helt uteslutet för mig... Har två hästar och en hund, så man ser inte riktigt hur man skulle ha tid med även ett barn...

Jag har varit gift med en underbar man i sju år, tidigare har jag nog inte kunnat tänka mig barn då jag inte känt mig trygg i förhållandet, men med den här mannen är det helt annorlunda, jag är helt övertygad om att vi kommer att bli gamla ihop
Vi har dock flängt runt en del, flyttat mycket och bytt jobb, så det har väl kanske också varit en grej man inte velat dra ett barn igenom.

Nu har vi dock en bra bostad där vi trivs, bra, stabila jobb osv. Känns som att vi stadgat oss lite.

Jag har även alltid haft en viss åldersgräns uppsatt för ev barnafödande. I år har jag kommit till den gränsen, men istället för att känna "bra, då blir det inga barn" så tänker jag mer och mer på det...

När man ser folk som har sina lite äldre barn med i stallet, pysslar med hästarna osv, då blir man ju lite
Men tänk om ens barn blir helt ointresserad av hästar?? bara vill spela hockey och gitarr?
Jag kan bara inte tänka mig att ge upp hästarna, men jag kan inte riktigt se hur man skulle hinna med både och heller...

Sedan är det ju jobbet, vi är ett litet företag och kollegan gick just på barnledighet.. hyfsat opoppis det känns om en annan också skulle dra på barnledighet... och man vet ju inte om kollegan tänkt dra en dubbel och köra på med en till unge när de ändå håller på... Då blir det tomt på kontoret

Ah... undrar om någon orkat läsa såhär långt? Vet inte vad jag vill med tråden, bara skriva av mig kanske...

 

[cremefraiche]

Sv: Gravidsmittad??

Jo, angående rubriken.
Maken läste nyligt någon artikel om att det tydligen är väldigt mycket mer "smittsamt" med graviditet på jobbet och inom den närmaste kretsen, än när folk i allmänhet blir gravida... jo, tack du..

 

[trazel]

Sv: Gravidsmittad??

Vill bara inlägga att man är två som blir föräldrar. Du ska inte behöva dra hela lasset själv och är han medveten om att du vill ha kvar hästarna (och ni får ihop det ekonomiskt) så finns det ju inget som säger att du måste göra dig av med dem. Hund har i princip alla mina vänner med barn (utam jag själv) utan några problem.

Angående jobbet så är det inte ditt problem (så till vida att du inte är ägare till företaget). Ansvaret att det ska finnas folk på jobbet är arbetsgivarens.

 

[LillaMy84]

Sv: Gravidsmittad??

Men vad säger sambon? Det går ju faktiskt ofta att pussla så att man kan vara tillbaka på jobbet relativt.snabbt, om man vill

 

[cirkus]

Sv: Gravidsmittad??

Och vad säger din man ?

Har han samma åldersgräns ? Vill han ens ha barn ?
Tänk om han vill att de ska bli intresserade av hockey och gitarr ?

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Gravidsmittad??

Angående arbetet så är det ju lite leveranstid på bebis, så din kollega hinner kanske återvända innan det är din tur

 

[Apollo 13]

Sv: Gravidsmittad??

har läst någonstans att snittiden på att bli gravid ligger på 8 månader dessutom vilket (kan) öka på leveranstiden en hel del!


ts, allt går väll bara man vill och måste. en bekant familj till mig, har 4 barn (varav två 15+ och två <4) och de roddar ihop heltidsarbeten och samtidigt driver de en stor gård med hästar, kor, getter, gäss, hund, katter. (kor och getter mjölkas dock vardagar av anställda, på helger sköter de detta själva.)
Barna har vart med i stall och laggård sedan de var små - det fanns inget annat alternativ. Barnen har fått leka och hjälpa till när de velat i den mån de kunnat. Självklart tar arbetet lite längre tid när man har ett barn som behöver uppmärksamhet och det kräver ju såklart en hel del pusslande. Men det går.

Själv är jag stornöjd med att ha en sambo som alltid sagt "bara så du vet, om det blir barn i framtiden så SKA hästarna vara kvar, dem säljer vi ALDRIG!" Det är skönt att han har en sådan inställning, för då vet jag att han är med och roddar ihop det hela trotts att hästarna idag är mitt ansvar.

 

[cremefraiche]

Sv: Gravidsmittad??

Vill bara inlägga att man är två som blir föräldrar. Du ska inte behöva dra hela lasset själv och är han medveten om att du vill ha kvar hästarna (och ni får ihop det ekonomiskt) så finns det ju inget som säger att du måste göra dig av med dem. Hund har i princip alla mina vänner med barn (utam jag själv) utan några problem.
Jo, men frågan är ju om man orkar tillslut ändå?

Angående jobbet så är det inte ditt problem (så till vida att du inte är ägare till företaget). Ansvaret att det ska finnas folk på jobbet är arbetsgivarens.

Självklart skulle jag inte dra hela lasset själv, men hästarna är ju liksom mitt intresse, och väl hunden också.. Men man kan ju inte lassa över hela bebisbiten på maken bara för det

Och nej, jag är inte ägare, men det är ett litet gäng som jag gillar väldigt mycket. Är själv uppväxt i eget företag, så jag vet ju liksom hur poppis det är när de anställda börjar yngla av sig och vabba till höger och vänster särskilt då eftersom ett litet företag med få anställda blir så mycket hårdare drabbade...

Nu är ju mitt jobb jämförelsevis bra, jag skulle sällan behöva vabba då jag kan jobba hemifrån för det mesta. Men ändå..

 

[cremefraiche]

Sv: Gravidsmittad??

Och vad säger din man ?

Har han samma åldersgräns ? Vill han ens ha barn ?
Tänk om han vill att de ska bli intresserade av hockey och gitarr ?

+ lillamy

Vi har väl båda "alltid" sagt att vi inte är intresserade av barn, men att vi inte är helt emot om den andre skulle bli väldigt sugen.

Nu vet jag ju inte om jag ÄR väldigt sugen.. men det känns lite som att jag (mot min vilja) håller på att bli det...

Han bryr sig väl inte om åldern så, för mig är det mest fysiskt. Efter en viss ålder börjar det bli större risk för komplikationer, dessutom tar ju kroppen mer stryk ju äldre man blir..

Angående vad han skulle önska att barnet blev intresserad av så vet jag inte om han skulle ha så starka åsikter...

 

[cremefraiche]

Sv: Gravidsmittad??

Angående arbetet så är det ju lite leveranstid på bebis, så din kollega hinner kanske återvända innan det är din tur

Jo, fast tänk om de passar på att ladda om direkt så att säga?

 

[cremefraiche]

Sv: Gravidsmittad??

har läst någonstans att snittiden på att bli gravid ligger på 8 månader dessutom vilket (kan) öka på leveranstiden en hel del!


ts, allt går väll bara man vill och måste. en bekant familj till mig, har 4 barn (varav två 15+ och två <4) och de roddar ihop heltidsarbeten och samtidigt driver de en stor gård med hästar, kor, getter, gäss, hund, katter. (kor och getter mjölkas dock vardagar av anställda, på helger sköter de detta själva.)
Barna har vart med i stall och laggård sedan de var små - det fanns inget annat alternativ. Barnen har fått leka och hjälpa till när de velat i den mån de kunnat. Självklart tar arbetet lite längre tid när man har ett barn som behöver uppmärksamhet och det kräver ju såklart en hel del pusslande. Men det går.

Själv är jag stornöjd med att ha en sambo som alltid sagt "bara så du vet, om det blir barn i framtiden så SKA hästarna vara kvar, dem säljer vi ALDRIG!" Det är skönt att han har en sådan inställning, för då vet jag att han är med och roddar ihop det hela trotts att hästarna idag är mitt ansvar.

Hehe, skönt att höra

Och jo, jag tror aldrig att han skulle vilja att vi gjorde oss av med hästarna. Han vet vad de betyder för mig, och han gillar dem faktiskt också. Hjälper mig i stallet när det behövs och så.

Man ser ibland folk som verkar lyckas så bra, släpar med ungarna överallt och de bara hänger med. Har flera sådana kompisar. Sedan har vi flera vars hela liv är på ända, allt styrs av mat- och sovklockan på bebisen..
Om jag VISSTE att jag skulle hamna i den första kategorin så vore det kanske enklare...

Sedan mitt humör... jag har så kort stubin, hur ska man orka med en bebis som skriker hela nätterna?

 

[domesticus]

Sv: Gravidsmittad??

Jo, fast tänk om de passar på att ladda om direkt så att säga?

Fast du ska ju inte behöva planera efter din kollegas eventuella barnafödande, alternativt avstå barn för att kollegan bestämmer sig för att skaffa en till. Dennes barnaalstrande är inte viktigare än ditt, om det är så att du önskar barn.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Gravidsmittad??

Jo, fast tänk om de passar på att ladda om direkt så att säga?

Barn blir till när man minst anar det. I know! Två försök sen så jäklar. Men jag menar ändå att det kan ta längre tid än vad man önskar ibland. Att ordna en ersättare till din arbetsplats skall inte lasta eller förhindra dig från att göra försök om nu din sambo vill ha barn också.

 

[trazel]

Sv: Gravidsmittad??

Självklart skulle jag inte dra hela lasset själv, men hästarna är ju liksom mitt intresse, och väl hunden också.. Men man kan ju inte lassa över hela bebisbiten på maken bara för det

Och nej, jag är inte ägare, men det är ett litet gäng som jag gillar väldigt mycket. Är själv uppväxt i eget företag, så jag vet ju liksom hur poppis det är när de anställda börjar yngla av sig och vabba till höger och vänster särskilt då eftersom ett litet företag med få anställda blir så mycket hårdare drabbade...

Nu är ju mitt jobb jämförelsevis bra, jag skulle sällan behöva vabba då jag kan jobba hemifrån för det mesta. Men ändå..

Jag kan ju bara svara för mig själv ang om man orkar med hästarna. JAG hade inte gjort det. Det handlar nog mer om att det för mig blev mer viktigt/intressant att vara med mitt barn 24/7 den första tiden och sedan blev det jobb och så. Dygnet har trots allt bara 24 timmar... Har man ett större intresse så är nog prioriteringarna annorlunda.

Angående jobbet så vet man ju aldrig. Jag skulle aldrig planera mitt barnafödande efter att en kollega kan skaffa barn samtidigt. Men det är ju jag det.

Jag har aldrig haft problem med att bli gravid, däremot upprepade missfall. Den risken finns ju alltid också och kan göra att leveranstiden blir längre av bebis. Sen finns det inga garantier för att man får må bra under graviditeten heller. Jag har (hittills) i båda mina graviditeter mått väldigt illa, haft foglossningar, risk för förtidsbörd. Dessa tillstånd har medfört att jag jobbade 25% i en månad och var sjukskriven resten med första barnet och har hittills i denna graviditet (vecka 17) varit helt sjukskriven (och fått sjulhusvård).

Allt blir inte alltid som planerat vill jag bara säga.

 

[Apollo 13]

Sv: Gravidsmittad??

Jag vet inte om jag är naiv, men jag tror att det blir vad man gör det till. Jag SKA fortsätta rida om vi får barn, jag MÅSTE ut och mocka och väga hö varje dag, hästarna kan ju inte svälta? Hade jag haft ett alternativ, att de klarat sig ändå, ja då kan jag tänka mig att det kan bli lite till ända. Men eftersom vi under inga som helst omständigheter skulle sälja, och den ena hästen måste ridas för att må bra så måste ju sakerna bara lösas, precis lika mycket som att barnen behöver mat och sova.
Nu har jag aldrig varit en sådan som varit "rädd" för barn. De är bara barn. Jag är lixom inte den som blir rädd eller nervös så fort jag håller i ett barn som skriker. Andra vill ju krypa ur skinnet så fort barnen yttrar ett ljud som är annat än gurgel...
Nä, när det är dags för oss, då kommer det inte finnas några alternativ annat än att lösa saker och ting. Sedan HUR man löser problemen är ju en annan femma. Funkar det verkligen, verkligen inte att ta med barnet i barnvagnen ut i stallet medans man mockar, ja då får väll antingen pappan mocka eller ta hand om ongen medans jag mockar. Eller, så får vi kanske köpa till den tjänsten i stallet blir det knepigt med tider så kanske någon av oss kan gå ner i arbetstid? I dunno, men jag ser möjligheterna till att lösa problemen snarare än att det aldrig kommer gå. Sedan kan jag ju omöjligt veta vad som passar oss bäst då. Vem vet, när ongarna kommer kanske hästarna känns helt ointressanta i jämförelse och vi säljer ändå. Att det skulle resultera i försäljning har jag iof väldigt svårt att tro, haha, men OM man vill, så är jag övertygad om att det går. Det beror bara på HUR mycket man vill!

 

[cremefraiche]

Sv: Gravidsmittad??

Lite svar till alla

Jag VET ju inte ens om jag vill. Det bara känns som att tanken börjat nästla sig in helt plötsligt...

Och jag vill absolut inte att det ska bli orsaken till att jag inte har hästarna kvar men tänk om jag känner helt annat när man står där med barnet? Det vill jag ju inte


Sedan är jag en sån där person där det alltid ska "hända" något, är det inte ny bil, så är det ny lägenhet eller ny häst, eller ny hund...
Men på sistone har jag landat med både bil, lägenhet, hästarna, stallet, jobbet, hunden. Jag är så nöjd med allt så det finns inget som "händer".

Tänk om de här tankarna bara kommer för att det är det enda jag kan "hitta på" för att det ska hända något?

 

[domesticus]

Sv: Gravidsmittad??

Och jag vill absolut inte att det ska bli orsaken till att jag inte har hästarna kvar men tänk om jag känner helt annat när man står där med barnet? Det vill jag ju inte

Men om det är så att du känner helt annat när du väl har barnet, dvs att det är relativt lätt att prioritera bort hästarna (just för att prioriteringarna har förändrats!), känns det ju förmoligen inte lika hemskt då, som tanken att bli av med dem gör nu. Är du med på hur jag menar?

 

[Apollo 13]

Sv: Gravidsmittad??

känner igen dina tankar om att att det måste hända något hela tiden.. har hänt många gånger att jag totalt snuvat in mig på saker, jag SKA BARA HA DET! allt från katt, häst, hund och barn... det är jätte jobbigt.
Men.. jag tror faktikst oavsätt att det inte kan bli jätte fel att skaffa barn... eller självklart kan det bli det MEN precis som föregående talare skrev så när man väl sitter där, så kommer ju barnet förhoppningsvis vara det viktigaste i ditt liv och dina prioriteringar kommer antagligen vara annorlunda. Alltså, vad spelar det då för roll om du NU ville ha barn av "fel" orsaker (för att det skulle hända något) för DÅ kommer barnet antagligen ändå vara det ända rätta och det viktigaste.

Själv har jag blivit lite rädd för att få barn just av den anledningen av att jag äntligen kommit till ro och är nöjd och lycklig med det jag har. Varför ska jag ändra (med risken att förstöra?) ett redan vinnande koncept? Lite så känns det. Men, jag tror ändå som sagt, att när barnet väl är på plats, så kommer nog det man har idag framstå som så futtigt och barnet i sig kommer ta en så stor del av ens hjärta att det i sig blir ett vinnande koncept. Sen kommer det ju inte bli en dans på rosa fluffiga moln att ha barn alla gånger, men det är det inte att ha häst eller hund heller

 

[Kiwifrukt]

Sv: Gravidsmittad??

Nu har jag inga barn själv, och är ganska ung, men de flesta jag umgås med är äldre än jag och har barn. Och jag känner igen mig lite i det du skriver, ibland känns det som att jag också vill ha barn (även om det absolut inte är aktuellt nu i mitt fall ändå, då jag fortfarande studerar, bor hemma hos föräldrarna, är singel och inte på långa vägar är klar med hästarna och tävlandet än), men tack och lov brukar den idén gå över efter att ha umgåtts med mina vänners barn under en eftermiddag eller en dag. Då brukar det vara rätt skönt att kunna "lämna tillbaka" barnet till föräldrarna och gå hem.

Nu verkar ju du ha en betydligt mer stadgad tillvaro än vad jag har. Och jag skulle vilja säga att det beror helt och hållet på vad man får för unge, och hur graviditeten blir, med hur mycket man orkar både innan och efter barnet kommer. Vet de som gått igenom en mönstergraviditet, fått världens enklaste förlossning och sen bara fortsatt sitt liv i princip som innan, för att de givetvis fick världens enklaste unge också. Andra har haft mardrömsgraviditeter, och har inte orkat göra mer än ta hand om bebisen på åratal efter förlossningen. Hade jag fått uppleva scenario ett hade jag inte tvekat på att skaffa barn i framtiden, men jag förmodar att jag naturligtvis skulle åka på scenario två. Man vet ju aldrig hur det blir förrän man sitter där.

När det gäller jobbet och kollegans eventuella barnavlande får du inte låta en sån sak styra om du/din sambo ska skaffa barn eller inte. Däremot kan jag förstå din syn på hästarna/hunden. Mina hästar är det absolut viktigaste i mitt liv, jag gör ALLT själv för att jag inte litar på att andra kan sköta dem på rätt sätt, och jag vill kunna göra ALLT själv även i fortsättningen. Den enda som jag kan låta ta dem några dagar är min pappa, för jag vet att han gör precis så som jag har sagt till honom. Men han kan inte rida dem, och att skaffa någon annan som rider dem under nio månader, och kanske ännu längre, det skulle jag aldrig fixa. Det skulle inte vara roligt för den personen heller, eftersom jag skulle lägga mig i hela tiden. Mina hästar är helt enkelt mina bebisar. Det är till och med så att jag funderat i banor om att ifall jag skulle vara gravid så skulle jag betäcka hästen också, så hade jag en ypperlig ursäkt för att inte rida henne på några månader. Men om du inte är lika fånig/besatt av dina hästar som jag är, och dessutom har hjälp av din sambo, så kanske det går att lösa? Känner man att man fixar det kan man ju ha en medryttare som kommer och rider/gör en del av jobbet ett par gånger i veckan? Eller stå installad någonstans där mycket av det dagliga jobbet ingår?

Vill du/ni verkligen ha barn, då är det förmodligen värt alla uppoffringar i slutändan. Men det är väl bara problemet med att komma på om man verkligen vill det som är kvar, då?

 

[Björk]

Sv: Gravidsmittad??

Men om det är så att du känner helt annat när du väl har barnet, dvs att det är relativt lätt att prioritera bort hästarna (just för att prioriteringarna har förändrats!), känns det ju förmoligen inte lika hemskt då, som tanken att bli av med dem gör nu. Är du med på hur jag menar?

Precis min tanke!

TS> om ni kommer fram till att ni vill ha barn och OM nu barnet blir för svårt att kombinera med hästarna i framtiden och blir "orsaken" till att du gör dig av med hästarna. Då är ju den prioriteringen rätt där och då. Då känner du förmodligen att det är det enda rätta. Om du INTE känner så; tja, då lär du ju behålla hästarna och tycka det funkar.

Jag har nog aldrig riktigt förstått den där rädslan att man själv kanske ska komma att ändra sig; att hästintresset kanske kommer att stryka på foten i en framtid med barn.... Jag menar; om det då blir så att man inte längre tycker sig ha samma lust att ha hästar då är ju liksom lusten borta och då är det ju inget problem....