Gravid igen och panikslagen...

[Ribbson]

Hej,
Jag undrar om jag är ensam om att känna så här eller om det finns fler.....
Jag är gravid för tredje gången men nu med en ny man. Han har inga barn sen tidigare och är ju självklart överlyckligt över denna graviditet. Det är ju även jag MEN.....ibland får jag redig panik och vill bara hoppa av.
Min yngsta fyller 7 år nu i sommar och själv blir jag 35. Det känns otroligt tuft att "börja om" ibland..
Dessutom finns det en rädsla där över att bli lämnad igen, att sätta ännu ett barn till världen som ska kanske ska bo varannan vecka eller varannan helg.
Jag vet inte om det är hormonerna som spökar eller om jag bara är labil ändå....
Finns det någon enda som känner igen sig så vore jag överlycklig för lite tanke utbyte.

 

[tgd]

Sv: Gravid igen och panikslagen...

Jag är inte gravid men känner precis samma! Är 35 år, sonen börjar skolan till hösten och flyttar vecka-vecka mellan pappan och mig. Jag törs INTE "börja om" - tar inte risken att åter igen bli ensam mamma. Har precis avslutat ett förhållande där mannen (3-barns far för övrigt) starkt låg på om att vi skulle ha två gemensamma barn också. Så jag känner igen mig! Och jag fegade ur.

En väninna i samma ålder som varit helt ensam efter första året med sin son har nu man utan barn och överväger allvarligt ett barn till. Hon resonerar som så att hon vet att hon klarar det hela själv om det blr så, att det har hon ju klarat med befintliga sonen. Och det är ju förstås helt sant.

Men nu är vi äldre, mera mogna och mycket mera livserfarna än förra omgången så sannolikheten att förhållandet skall fungera mycket bättre än tidigare förhållanden är ju faktiskt mycket större!!

 

[Ribbson]

Sv: Gravid igen och panikslagen...

Tack snälla du för ditt svar......
Jo, vi är ju äldre ( och förhoppningsvis ) Klokare nu än förra gången ett barn blev till.

Egentligen finns ju inget alternativ, de barn jag bär kommer att födas och jag kommer att älska det vansinnigt, bara sååå skit jobbigt ibland då alla goa "hjärnspöken" sätter fart....

Skönt att de finns fler av "0ss" därute, de flesta av mina vänner är totalt färdiga med sitt barnafödande eller så är dom "slavar" under sina barn, dom har helt gett upp sig själva och levar enbart för sina barn.....

Jag vill kunna göra båda delarna och framförallt vara säker på att barnets far finns där och förstår....

Kanske har jag för stora krav på det här men va fan....Hur man än vänder sig så har man arslet bak.....