S
saltahajen
Nu sitter jag här med hakan nere vid knäna! Något som jag inte trodde skulle vara möjligt blev visst möjligt! 
Måste få skriva av mig lite!
Hela historien:
Började bebisverkstaden i början av året och det tog ända fram till april innan det tog sig! I slutet av maj i vecka 7 fick jag ett missfall trodde det skulle ta minst lika lång tid igen innan jag blev gravid igen och absolut inte direkt efter missfallet!
Har nu gått och väntat i flera veckor på att min men skall dyka upp efter missfallet... men INTE! Tog i förrgår ett graviditetstest som visade ett plus!!! Överlycklig men förvånad!!!
När jag sedan börjat tänka efter (har haft mycket för mig den sista tiden) så har jag ont i brösten, illamående, hungrig hela tiden och dödstrött! Sånt som jag kanske inte riktigt har haft tid att tänka på! Egentligen mycket värre syntom än förra gången då bara brösten ömmade lite!
Men... har så klart börjat fundera i banor som jag inte borde fundera på! Var det verkligen ett missfall? Är jag i sådana fall väldigt långt gången nu? Egentligen har jag hela tiden varit stensäker på att det var ett missfall med tanke på smärtan, vad som kom ut ur mig samt att graviditetsyntomerna försvann! Varför grubblar jag på detta?
Kan tillägga att jag nog väntat länge på min mens, enligt beräkningar på att det var ett missfall och jag nu är gravid igen så är jag redan i vecka 7!!!
Åker på semester i morgon och det som måste inskaffas är nya byxor! Hela garderoben har krymt!
Måste få skriva av mig lite!Hela historien:
Började bebisverkstaden i början av året och det tog ända fram till april innan det tog sig! I slutet av maj i vecka 7 fick jag ett missfall
trodde det skulle ta minst lika lång tid igen innan jag blev gravid igen och absolut inte direkt efter missfallet!Har nu gått och väntat i flera veckor på att min men skall dyka upp efter missfallet... men INTE! Tog i förrgår ett graviditetstest som visade ett plus!!!
Överlycklig men förvånad!!!När jag sedan börjat tänka efter (har haft mycket för mig den sista tiden) så har jag ont i brösten, illamående, hungrig hela tiden och dödstrött! Sånt som jag kanske inte riktigt har haft tid att tänka på! Egentligen mycket värre syntom än förra gången då bara brösten ömmade lite!
Men... har så klart börjat fundera i banor som jag inte borde fundera på! Var det verkligen ett missfall? Är jag i sådana fall väldigt långt gången nu? Egentligen har jag hela tiden varit stensäker på att det var ett missfall med tanke på smärtan, vad som kom ut ur mig samt att graviditetsyntomerna försvann! Varför grubblar jag på detta?
Kan tillägga att jag nog väntat länge på min mens, enligt beräkningar på att det var ett missfall och jag nu är gravid igen så är jag redan i vecka 7!!!
Åker på semester i morgon och det som måste inskaffas är nya byxor! Hela garderoben har krymt!
grattis själv förresten!
