Hur kan ni som påstår att ni är snälla trevliga män inte protestera mot den bilden? Varför skriker ni inte högt att 'Nej, det inte okej att ta på en annan människa utan samtycke. Nej, det är inte okej att dra sexistiska skämt.' Varför blir ni inte förbannade på de individer som förstör för kollektivet utan på dem utanför kollektivet som blir utsatta? Jag är seriöst nyfiken.
Jag kastar in en fundering fast jag inte hör till de tillfrågade.
När jag försöker se min egen roll i sammanhanget så känns den inte alldeles självklar. Du frågar varför man inte skriker högt att det inte är ok att ta på en annan människa utan samtycke, jag frågar vem jag skall skrika på och när? I den mån det förekommer i min närhet så tror f-n jag skriker högt, men jag är inte medveten om att det sker i min närhet. Under de 25 år jag arbetat yrkesmässigt med evenemang som bl a konserter och festivaler har jag inte en enda gång uppmärksammat sexuella ofredanden i publiken - naturligtvis har det ju förekommit, men jag har inte vetat om det och således inte haft möjlighet att reagera på det. Jag har aldrig heller noterat det när jag själv varit publik. Jag har inga egna barn, och med de numera vuxna bonusbarn jag haft har det funnits en levande och positiv diskussion om respekt för andras kroppsliga och själsliga integritet.
Sexistiska skämt förekommer sällan i mitt umgänge, varken privat eller på jobbet, och i den mån det förekommer så är det inget som är särskilt efterfrågat. Dessutom, i den mån det alltså ändå förekommer så kan jag ärligt säga att det företrädesvis är kvinnor (eftersom jag numera jobbar på en påtagligt kvinnodominerad arbetsplats) som står för dem. Kända våldtäktsmän eller för den delen gränslösa tafsare har inte heller någon social fristad i mitt umgänge. Tro inte för ett ögonblick att jag inte är "förbannad på de individer som förstör för kollektivet", men de individerna är alltså de dömda och därmed mer eller mindre kända. De för mig okända och kanske inte ens anmälda gärningsmännen känns litet diffust att vara förbannad på.
Jag har aldrig själv våldtagit någon, eller tafsat på någon som inte önskat det. (Om det funnits någon diskrepans mellan önskat och utfört tafsande så väger det snarare över åt andra hållet... )
Jag lever alltså ett i allt väsentligt välanpassat och okontroversiellt liv och umgås huvudsakligen med ungefär lika välanpassade medmänniskor där jag inte har kännedom om att någon enda man vare sig våldtagit eller ofredat sexuellt. Det är nog rätt vanligt att man väljer ett umgänge där värderingar lika ens egna dominerar, vare sig man är tonårig tafsande pojke eller medelålders otafsande man.
Det jag vill komma fram till är att jag, när jag försöker se hur jag konkret kan påverka i en positiv riktning, landar i att förutsättningarna är litet begränsade.
Och det handlar ju inte alls om mig, det är jag helt på det klara med - men frågan var ju ställd så.
