Min hund har precis blivit opererad för livmodern. Vi åkte in måndags natt med henne och hämtade hem henne i onsdags eftermiddag. När vi hämtade henne sa dom att hon hade varit orolig och gnällt mycket. Hon var väldigt glad när vi kom och skrek på ett sätt som jag aldrig hört henne låta innan. Hela vägen hem (dryga 6-8 mil eller vad det kan vara) skrek hon. När vi kom hem skrek hon, alltså någon blandning av rejält gnäll och ylningar. På natten skrek hon flera gånger. På förmiddagen igår så var hon kanske tyst sammanlagt 15 minuter.
Det är otroligt störande och snart vill man bara slänga ut henne, vilket vi såklart aldrig kommer göra. Hon har ju varit med om sin hemskaste upplevelse någonsin. Grejen är den att mamma ringde till djursjukhuset i onsdagskväll och frågade om dom fanns möjlighet att hon kan ha ont vilket hon enligt dom inte kunde ha (i alla fall inte så ont att hon skulle ha med smärtstillande). Men dom sa att hon hade varit väldigt väldigt gnällig hela tiden där hos dom och väldigt nervös och rädd.
Kan gnällandet hänga med? Att hon liksom har fått det inprentat i huvudet att gnälla hela tiden. För hon kan alltså ligga ner med huvudet och till och med blunda men ändå gnälla så hon låter till Kina. Nu börjar hon också bli lite hes i sitt gnällande så snart får hon väl inte fram något ljud alls.
Vad kan man göra för att försöka avbryta gnällandet? Hon får ju inte röra sig så mycket så det är svårt att få henne och tänka på annat. Även när vi är ute på koppelpromenader på gräsmattan så gnäller hon hela tiden. Inte nog med att jag har så ont i huvudet nu efter hennes gnällande utan hon måste ju också tycka att det är jobbigt?
Nu har vi handlat något preparat som vi satt i kontaktuttagen som sände rut hormoner eller vad det var, men det tar ju några dagar för det att börja verka.
Någon som har tips på hur man kan bryta hennes gnällande?
Det är otroligt störande och snart vill man bara slänga ut henne, vilket vi såklart aldrig kommer göra. Hon har ju varit med om sin hemskaste upplevelse någonsin. Grejen är den att mamma ringde till djursjukhuset i onsdagskväll och frågade om dom fanns möjlighet att hon kan ha ont vilket hon enligt dom inte kunde ha (i alla fall inte så ont att hon skulle ha med smärtstillande). Men dom sa att hon hade varit väldigt väldigt gnällig hela tiden där hos dom och väldigt nervös och rädd.
Kan gnällandet hänga med? Att hon liksom har fått det inprentat i huvudet att gnälla hela tiden. För hon kan alltså ligga ner med huvudet och till och med blunda men ändå gnälla så hon låter till Kina. Nu börjar hon också bli lite hes i sitt gnällande så snart får hon väl inte fram något ljud alls.
Vad kan man göra för att försöka avbryta gnällandet? Hon får ju inte röra sig så mycket så det är svårt att få henne och tänka på annat. Även när vi är ute på koppelpromenader på gräsmattan så gnäller hon hela tiden. Inte nog med att jag har så ont i huvudet nu efter hennes gnällande utan hon måste ju också tycka att det är jobbigt?
Nu har vi handlat något preparat som vi satt i kontaktuttagen som sände rut hormoner eller vad det var, men det tar ju några dagar för det att börja verka.
Någon som har tips på hur man kan bryta hennes gnällande?
