Gnälligt.

[bananabambi]

Nu sitter jag här med gråten i halsen, just nu är allt så himla jobbigt.

Som jag tidigare skrivit så hade jag vid förra graviditeten havandeskapsförgiftning, och mådde dåligt långt innan min son fick komma ut. Var inlagd och åt blodtrycksmedicin. Denna gång har jag mått så mycket bättre, trycket har varit högt men under kontroll, har läckt lite äggvita men även det en låg nivå. Jag har sluppit mediciner. Just nu är jag i v. 37 (36+4) och min son föddes nu i dagarna, om man ser till förra graviditeten.

Jag hade de sista veckorna nu, verkligen trott att jag skulle klara mig.

Men i onsdags var blodtrycket alldeles för högt. Och jag har börjat svullna. Inte lite. Utan massor. Dricker hela dagarna, och benen ser ut som elefantben. Trycker jag in ett finger på smalbenet blir det en djup grop som inte fylls igen. Ser äckligt ut.

Är beordrad total vila fram tills nästa BM-besök på onsdag. Väldigt lätt att vila när jag har min son här hemma hela dagarna.

Jag är lättstött och grinig. Har lätt till tårarna. Och har absolut noll tålamod med min lilla kille här hemma, jag blir helt gråtfärdigt av att inte orka leka med honom. Och jag kan inte hjälpa det, men jag blir så irriterad och sur när han river ut saker över golvet. Just för att jag vet att jag inte orkar städa. Det är ju inte hans fel att hans mamma är dålig.

Just nu känner jag bara orkar inte - vill inte - orkar inte - vill inte. Skulle helst av all bara vilja lägga mig i en hög på golvet och inte göra något alls. Blodtrycket pumpar i öronen och benen är så tjocka att jag knappt kan gå.

Usch vad jag önskar att den här bebisen kunde komma ut nu

 

[Björk]

Sv: Gnälligt.

Usch, det låter jobbigt!
En stor *kram* vill jag ge dig!!

 

[McKikki]

Sv: Gnälligt.

*Kramar om*
Du har ingen vän eller släkting som kan avlasta dig lite,ta med sonen ut och leka nån timme så du får vila? Kanske hjälpa dig att städa lite,gå och handla och såna småsaker som är värda så mycket?

 

[Jolanta]

Sv: Gnälligt.

Men piss också! Hur mkt otur ska du behöva ha? Det räckte väl med en gång?

Jag hoppas verkligen inte att du behöver bli lika dålig som sist, utan att de lyckas hålla sjukan i schack.

Jag tänker på dig, och hoppas att lill*n skyndar sig ut!

Kram

 

[Yamaha]

Sv: Gnälligt.

Åh fy vad jobbigt det låter!
Om jag bara kunde så skulle jag avlasta dig med lillkillen så att du verkligen fick vila men finns det ingen som kan hjälpa dig med det?
Det är synd om dig men det blir ju synd om honom också.

*kramar*

 

[Flyttfogel]

Sv: Gnälligt.

Nej! Du som hade det så bra, du var ju min morot ju! *kramar om* Skickar styrkekramar i massor och hoppas att det ordnar sej så du får fortsätta din underbara graviditet!!
Och man får gnälla när det är jobbigt, hur mycket som helst, det har jag tagit vara på.. ..

*håller dej i handen i cyberspace*

 

[Stinaelin]

Sv: Gnälligt.

Hej!

Det låter ju jättejobbigt, och havdeskapsförgiftning är inget att leka med! Kan inte pappan ta semester för att ta hand om sonen. Du är ju sjuk, och ska inte ta hand om en liten, det är ett heltidsjobb! Nån måste hjälpa dig iallafall, och pappan är ju liksom "delansvarig" för ditt tillstånd (graviditeten alltså)...

Hoppas allt går bra för dig och bebisen!
Kramar från Stinaelin

 

[Clintan]

Sv: Gnälligt.

Jag hade också havandeskapsförgiftning (som du kanske minns) och jag blev inlagd direkt hade då ett tryck på 140/100, fick ner det till 150/90 dagen efter och fick då åka hem över helgen. På måndagen var trycket upp igen och de satte igång mig. De vågade inte vänta längre och ville nog egentligen inte skickat hem mig över helgen heller, men de hade mycket att göra och jag fick lova att ringa direkt jag kände mig minsta lilla dålig. Jag hade mellan 1 och 3 i äggvita i urinen under dessa dagar. Förstår inte varför de väntar, tycker det är länge att du ska gå ända till onsdag utan koll. Otur att du skulle få det igen, enligt min BM är det ovanligt att få det igen.

 

[nDian]

Sv: Gnälligt.

Vet inte riktigt vad jag ska säga men det jag kan göra är att skicka över en massa varma kramar..*massa kramar*

Mvh

 

[Silverkedjan]

Sv: Gnälligt.

DU SKA VARA SJUKSKRIVEN OCH BARA VILA ELLER VARA INLAGD!

Absolut inte ta hand om barn.

Han har väl en pappa

Det är LIVSFARLIGT att inte bara vila i ditt tillstånd, känner du dig det minsta dålig så åk in AKUT !

Kan du inte få vila pga att din omgivning inte fattar att du ska vara TOTALT AVLASTAD FRÅN ALLT UTOM SÄNGEN (och praliner) så åk också in akut och kräv att få bli inlagd.

Din kropp har rätt.

Du SKA bara ligga stilla och inte göra något alls.

Vad i h-e gör pappan

 

[ecila]

Sv: Gnälligt.

Tänkte precis detsamma.

 

[Snurrfian]

Sv: Gnälligt.

Lyssna på silverkedjan!! Bli sjukskriven och så får pappan vara hemma och ta hand om barn och passa upp dig!

 

[squirlett]

Sv: Gnälligt.



Bädda ner dig, rör inte finger och låt pappan ta hand om sonen.
Du ska bara koncentrera dig på att slappna av. För din och den nya bebisens skull.....

 

[mimmipigg]

Sv: Gnälligt.

Blir mamma sjukskriven får väl pappa ta vård av barn eftersom ordinarie vårdare är sjuk, eller är det ändrat?
Men bananen kanske inte blivit sjukskriven? Graviditet är ju ingen sjukdom, sägs det.

 

[Snurrfian]

Sv: Gnälligt.

Graviditet är ju ingen sjukdom, sägs det.

Nä men havandskapsförgiftning är det... Det kan leda till döden både för mamman och bebisen... Därför är det relativt enkelt att bli sjukskriven för det.

 

[Jolanta]

Sv: Gnälligt.

KL

Vet någon hur det gått för henne?

 

[bananabambi]

Sv: Gnälligt.

Hej allihopa!

Jag blir alldeles rörd när jag ser alla snälla ord från er

Sedan jag skrev sist har jag varit så slut, har inte orkat suttit vid datorn. Tyvärr är jag skitdålig på att ta det lungt, jag lovar mig själv att inte göra ett skvatt, och sedan behöver jag bara känna mig ett uns bättre för att åka och helghandla. Eller som idag, var på loppmarknad hela dagen och hade efter det mina föräldrar på mat här. Snacka om dum man är, jag får ju skylla mig själv Säger åt mig själv att "Nu ska jag banne mig vila fram tills det är dags", sedan "glömmer" jag det och lovar bort mig på tusen olika saker, som jag oftast ångrar när det väl är dags då jag hunnit bli trött.

Igår hade jag dundermigrän och bara kräktes, och idag har jag varit trött, tjurig och haft någon fruktansvärd mensvärk.

Min sambo jobbade sista dagen igår, så nu har han semester fyra veckor framåt. Men jag har varit så dålig på att tala om för honom att jag behöver hjälp. Jag har ju mått bättre denna gång (Hittills)

Det var i början av denna vecka som jag började känna mig riktigt trött, och svullen.

Sambon min har kört renoveringsrace, vi försöker hinna klart med sonens rum tills nästa ska komma. Så när sambon kommit hem på eftermiddagen har jag haft maten klar så vi kan äta, sedan renoverar han och jag har sonen tills han somnar. Ingen avlastning där inte.

Förmodligen är det alldeles för sent att be om hjälp nu när jag fått svart på vitt att jag är sämre, eftersom jag redan börjat må dåligt, svårt att vända på det då. Min sambo är ingen tankeläsare, och jag har varit så dålig på att säga till att jag inte orkar.

Mitt sätt att säga till sambon att jag är slut, är att bli grinig och tjurig och så får jag gråten i halsen och snäser med honom. Kanske borde han ha lärt sig det efter sju år tillsammans med mig. Men å andra sidan är det så sällan jag visar att det är något jag inte klarar, han ser bara att jag har en dålig dag.

För mig som alltid har tusen järn i elden känns det som ett nederlag att be om hjälp, eller att inte orka. När BM tvingar mig det, då går det. För då har någon sagt åt mig att jag måste få hjälp. Som idag t.ex. Loppis från förmiddag till eftermiddag med packning och fikaplanering, sedan hem och laga mat och vara social och duka och duka av och plocka disk och fixa fika och samtidigt roa ettåringen. Så blir jag sur på mig själv när jag är helt slut framåt kvällen. Någon borde ge mig en spark därbak.

Jag vet ju så väl vad det är jag riskerar

Vi har kommit fram till att han och jag ska dela på allt kring sonen nu, tills nästa knodd är född. Alltså, jag ska inte göra någonting med honom själv, så jag kan vila så mycket som möjligt.

Ska ju till BM på onsdag igen, om jag hade lika högt blodtryck då skulle jag få träffa läkare.

Jag längtar tills jag är på BB, med den nya född. Bara för att jag då äntligen kan få ta det luuungt. Men känner jag mig själv rätt kommer jag jaga hem så fort kan kan och första dagen hemma bjuda släkten på bebisfika

 

[squirlett]

Sv: Gnälligt.

Tyvärr är jag skitdålig på att ta det lungt, jag lovar mig själv att inte göra ett skvatt, och sedan behöver jag bara känna mig ett uns bättre för att åka och helghandla. Eller som idag, var på loppmarknad hela dagen och hade efter det mina föräldrar på mat här. Snacka om dum man är, jag får ju skylla mig själv Säger åt mig själv att "Nu ska jag banne mig vila fram tills det är dags", sedan "glömmer" jag det och lovar bort mig på tusen olika saker, som jag oftast ångrar när det väl är dags då jag hunnit bli trött.

¨

Har oxå svårt att slappna av och ta det lugnt. Har alltid något som "Måste" göras. Men jag vet oxå att om det hade gällt mitt och mitt barns liv så hade kag tagit det lugnt. Finns inget som är viktigare.
Du MÅSTE ta det lugnt, där med basta! *bestämd*
Du skulle ju aldrig förlåta dig själv om det hände något...

Sambon min har kört renoveringsrace, vi försöker hinna klart med sonens rum tills nästa ska komma. Så när sambon kommit hem på eftermiddagen har jag haft maten klar så vi kan äta, sedan renoverar han och jag har sonen tills han somnar. Ingen avlastning där inte.

Ditt och bebisens liv är viktigare än vilken renovering som helst...

 

[ecila]

Sv: Gnälligt.

Du får tvinga dej att ta det lugnt, du måste det och inte bara för din egen skull utan även bäbisens. Ni får renovera mm sedan. Nu march till divanen och beställ hem mat eller låt sambon laga den allt annat får vänta.

 

[bananabambi]

Sv: Gnälligt.

Jag håller på och tränar honom i att serva mig. Idag gick jag helt sonika och la mig i två timmar när han var hemma. Han var helt slut efter att ha haft sonen under den tiden

Han är så sällan hemma och bara är, min sambo. Det är ju ingenting att ha hand om sitt barn om man ständigt gör någonting, men att bara vara hemma och få något gjort samtidigt som ettåringen ska vara nöjd, det är inte alltid en dans på rosor.