Glömma sitt barn i kokhet bil....

Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Jag kan bara inte fatta... MAN GLÖMMER INTE SITT BARN!!!!???:confused:

stressade är väl alla småbarnsföräldrar, människan måste ju ha varit sjuk?????

Till att börja kan jag fortfarande inte fatta att man glömmer sitt barn, men om man nu gör det, borde man inte komma på det ändå rätt fort???? Jag tänker i alla fall mer på min dotter än något annat, ibland hela tiden, och jag har också andra viktiga saker att tänka på..... Jag bara fattar inte... stackars barn... vad det måste ha lidit och gråtit alldels ensam...:cry:

och att ingen annan människa såg det??? fast en del verkar blinda för barn. Jag var i stort köpcenter med min familj, MASSOR av folk. Plötsligt såg jag en liten pojke i ögonvrån och kännde direkt att något inte stämde. jag vände mig om och tittade på pojken (mamma och pappa kunde ju ha varit där utan att jag såg det) och han gick omkring i cirklar och såg mer och mer panikartad ut... INGEN REAGERADE UTOM JAG!!!!! Jag hjälpte pojken hitta mamma sen, men det är hemskt hur folk inte verkar bry sig....:eek:
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Men vad hjälper det att alla sitter och säger att man absolut inte får glömma?
Vad hjälper det att sitta och hacka på denna stackars människa som glömt?
Barnet dog, mamman kommer aldrig någonsin kunna förlåta sig själv, räcker inte det?

Vilka är vi att döma henne och skrika till världen att : Man GLÖMMER inte sitt BARN.

Tror ni inte att hon visste det redan?
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Men man måste ju få uppröras och ge utlopp för sina känslor i ett diskussionsforum? Man får väl anta att syftet med att alls gå ut i media med händelsen inte var att väcka sympatier för mamman utan att folk skulle uppröras och diskussioner ta fart? På så vis får man hoppas att folk blir mer uppmärksamma, på sina egna stressymptom och kanske på andras parkerade bilar! Att bara säga att det är mänskligt att fela känns lite tamt när det gäller en så oerhört tragisk händelse. Och till syvende och sist så är det barnet som är offret, inte mamman.

Tycker att dina 2 sista meningar var väldigt fina!
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Självklart ska man få diskutera och uppröras. Men jag tycker ändå inte man ska kalla personen för sjuk och äcklig.

Att istället säga : Gud vad hemskt, hur kunde det ske? Stackars alla inblandade.

Nu låter det mer : Fy fan vad hemskt, människan måste ju vara sjuk och vad äcklig hon är som söker uppmärksamhet i media.

Ja, barnet är offret men inte offret till en sjuk människa som gjort det med mening. Hade istället tråden handlat om misshandel eller ett medvetet mord så kan jag vara mer förstående.

Vem kastar första stenen?
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Jodå, jag har glömt massor. På Hästvård är det just nu en tråd om en person som i ett kollektivstall en kväll råkade glömma att släppa in hästarna. Faktum är att folk verkar tycka att det är mer ok att att glömma dottern i bilen under 8 timmar än att glömma släppa in 4 hästar i stallet på kvällen.

Om jag skulle glömma min dotter i bilen i 8 h och hon var död när jag kom till parkeringen så skulle jag aldrig aldrig aldrig förlåta mig själv. Det är fruktansvärt synd om mamman, men icke desto mindre oförlåtligt. Min åsikt är att sådant inte FÅR hända, det är skillnad på att glömma och glömma. Glömma tiden hos frissan, glömma vattna blommorna, glömma köra förbi dagis och få vända och därmed komma försent - det är ok, tycker jag. Inte bra, men ok. Att glömma en levande varelse, barn eller hund, i en kokhet bil kan inte räknas till "sånt som händer". Det vore ju fruktansvärt.

.

Jag vågar påstår att det är de som säger "det skulle ALDRIG hända mig" "HUR kan man glömma ett barn" ect är de som kanske ligger i riskzonen för att göra sådant, för då har man inte insett faran.
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Jag tror inte att det spelar någon roll, det kan säkert hända de mest oförutsedda saker oavsett om man tror sig ofelbar eller inte.

I det du citerar försöker jag få fram att det är skillnad på att glömma och glömma. Det finns liksom saker man inte får glömma, iallafall i enligt min åsikt. Därmed inte sagt att det inte kan hända.

Att glömma barnet i bilen är ju så extremt, det finns mindre hemska saker som man inte heller får glömma. Som att stänga av spisen innan man går hemifrån. Eller stänga av gasolen till husvagnsköket. Man får inte glömma att man redan gett hjärtmedicin till sin patient om man jobbar inom vården.

Sen finns det mindre allvarliga, men fortfarande direkt olämpliga "glömskor". Betala räkningar. Bröllopsdagen. Sonens födelsedag. Släppa ut hästarna. Tiden hos tandläkaren.

Till vardags glömmer vi säkert lite var till mans. Idag har jag glömt att köpa mjölk. Inte bra, men heller inte förödande konsekvenser.
Det jag menar är att det är skillnad på vad man glömmer. Det går inte att jämföra mjölkpaketen och barnet i bilen på samma dag. Därför skriver jag att jag tycker att det finns sådant som man inte får glömma.

Och om man ändå gör det så är det en tragedi. Oförlåtligt. Ohelbart. I det här fallet är barnet dött, föräldrarnas liv slaget i spillror. Jag tycker inte att man kan säga att det inte är mammans fel, för det var trots allt hon som glömde. Sen kanske det var oövertänkt av mig att kalla henne äckel - det var grundat på att jag uppfattade det som att hon satt och fick empatier i tv-soffan och det var kanske fel slutsats. Jag har, som jag skrivit ganska många gånger vid det här laget, inte sett programmet.
Med oförlåtligt menar jag inte att mamman bör utsättas för spott och spe, jag har inget egenintresse i att göra hennes helvete värre. Men oförlåtligt är det, det tror jag hon håller med om.
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Och så blev jag boven...! :grin:
Jag har inte själv sett programmet, men generellt tycker jag att deltagarna i dylika shower i många fall känns sensationslystna. Jag känner otroligt för det stackars barnet, men kan tyvärr inte uppbåda någon större förståelse eller empati för modern som glömde dottern i bilen. Det finns en del saker som inte FÅR hända och detta är en av dem.

Men tack för din snabbanalys av mig som person.


Sluta gnäll.

Det handlar för det första inte om att ursäkta.

Utgångsläget är en kvinna som av ren olyckshändelse råkade ta livet av sitt eget barn.

Givetvis är det då en brist hos dig om du inte ödmjukt kan frambringa trevligare känslor än avsky och förrakt för föräldern.

Att ens barn dör pga en själv torde vara det vidrigaste jävligaste straff man kan utsätta sig själv för.
Jag känner verkligen för föräldrar som råkat ut för liknande.
Om det handlar om barn som glömts i bilar, som drunknat i pool/sjö/badkar, slagit ihjäl sig för att föräldern tappat taget osv spelar ingen roll.

Att som utomstående skuldbelägga ännu mer, nej det förmår inte jag.


Om en förälder hade betett sig extremt dumt ex i fyllan skjutit ihjäl en unge med nyårsraket, transporterat barn utan säkerhetsbälte eller liknande så hade jag lättare förstått utomståendes riktade ilska.


Jag är övertygad om att det är rätt vanligt att klantiga föräldrar råkat ut för situationer där barnen hade kunnat skada sig mer eller mindre allvarligt men haft tur och det gått bra.
Har själv upplevt många situationer i stallmiljö.
Ska dessa också föraktas eller är det bara ok att häckla föräldrarna som inte hade turen på sin sida?
 
Senast ändrad:
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Med inte så stor svårighet utan enkla sökord på internet hittat programmet på Oprahs egna hemsida.
http://www.oprah.com/slideshow/oprahshow/20080902_tows_moms

Att förlåta handlar om att acceptera att det har hänt och komma vidare med livet. Det handlar inte om att rättfärdiga eller glömma utan att acceptera att så är det nu och det går inte att göra ogjort utan nu får man fortsätta härifrån.
Flickans syster gynnas inte av att deras mamma sitter och inte kan förlåta sig själv. Tvärtom skapar vi ytterligare ett offer som kan bli ett offer för resten av livet.
Det handlar inte om att vi skall förlåta mamman utan att mamman skall förlåta sig själv för det som hände.
Jag anser att mamman borde förlåta sig själv och ändra på livet för att försöka leva det så optimalt iställt för perfekt. Då gynnar det barnet som fortfarande lever. Ingen tjänar på att långsint låta bli att förlåta. Det är destruktivt på alla plan och gynnar ingen alls.

Du har blandat ihop empati med sympati.
Du pratar om sympati när du säger empati.
Det är inte samma sak.
Empati handla om förståelse men aldrig om att rättfärdiga. Sympati handlar om att man känner en annans känslomässiga tillstånd och delar den. Utan god empatisk förmåga är sympati väldigt irrationell många gånger och kan stå i vägen för empatiskt tänkande.
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Jag kan bara inte fatta... MAN GLÖMMER INTE SITT BARN!!!!???:confused:

människan måste ju ha varit sjuk?????

Nej, det är nog svårt att fatta om man per automatik antar att människor inte kan glömma något som inte hör till den normala rutinen när de är under svår stress...

Kvinnan i programmet är inte sjuk/störd etc. Sjuk är man när man gör något sådant här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4284833.ab

:cry:
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Jag vågar påstår att det är de som säger "det skulle ALDRIG hända mig" "HUR kan man glömma ett barn" ect är de som kanske ligger i riskzonen för att göra sådant, för då har man inte insett faran.

Jag tror du har rätt där! Jag har som stressad övertrött småbarnsförälder ibland panikstannat bilen när det varit misstänkt tyst i baksätet, bara för att dubbelkolla att bebis verkligen är där. Min kotte gillade nämligen inte alls att åka bil som liten, så de gånger jag var absolut tvungen att köra ensam brukade det vara ett ständigt gnyende/gnällande/skrikande baktill. Så om det var tyst kändes det troligare att jag skulle ha gjort bort mig enormt i trötthetsdimman än att hen somnat i lugn och ro.
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Nej, det är nog svårt att fatta om man per automatik antar att människor inte kan glömma något som inte hör till den normala rutinen när de är under svår stress...

Kvinnan i programmet är inte sjuk/störd etc. Sjuk är man när man gör något sådant här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4284833.ab

:cry:

orkade inte läsa allt... det är så man blir spyfärdig... slutade vid "mamman slutade inte ens när dottern sa "jag älskar dig" till sin mamma" jag gråter nu för det är så hemskt... stackars barn "jag älskar dig mamma...":cry:

*jettan sitter och tjuter en stund*

jag menade inte att anklaga mamman som glömde sitt barn, jag försökte bara förstå hur det kunde hända??? något måste ju ha varit alvarligt fel????
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

man orkar inte höra allt hemskt som händer barn, då går man nog under...

fy f*n vad vuxna människor är vidriga! Jag skäms för att vara människa!!!:cry:
(ang. artikeln i afonbladet)
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Jag tror inte att mamman är så mycket hjälpt av att jag tycker synd om henne. Om det är medlidande hon är ute efter med sitt tv-framträdande så hade jag rätt i min första bedömning.

Jag har fortfarande svårt att förstå hur så många här verkar anse att det är ok att glömma. För mig är det inte det. Inte sådant som kan påverka en annan individs existens iallafall. Det finns många möjligheter att glömma varje dag. Viktigt och oviktigt. Glömmer jag något viktigt en dag på jobbet kan det få till följd att någons kära vovve dör. Det får inte hända. (Och det skulle inte accepteras med en klapp på axeln och ett "det är så lätt att glömma").

Förlåta och oförlåtligt. Oförlåtligt innebär för mig något man får leva med resten av sitt liv, något som man aldrig kan rättfärdiga eller hitta en ursäkt för. Det är oförlåtligt att slarva med någon annans liv.

Jag hoppas att mamman och hennes familj finner någon form av frid och kan gå vidare med sitt liv. Jag förstår att hennes situation måste vara på gränsen till outhärdlig. Min "dom" över mamman var inte glömskan utan det faktum att hon figurerade i tv.rutan. Men nu har ni ju förklarat att det var för att varna andra för utbrändhet (även om hon nu inte själv led av detta), vilket ju gör det hela lite mer begripligt. Tycker fortfarande att jag borde vara i min fulla rätt att reagera på mitt sätt utan att få min person och min empatiska förmåga kritiserad, i synnerhet om nu andemeningen i denna tråd är förståelse och förlåtelse.
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Jag tror inte att mamman är så mycket hjälpt av att jag tycker synd om henne. Om det är medlidande hon är ute efter med sitt tv-framträdande så hade jag rätt i min första bedömning.

Jag har fortfarande svårt att förstå hur så många här verkar anse att det är ok att glömma. För mig är det inte det. Inte sådant som kan påverka en annan individs existens iallafall. Det finns många möjligheter att glömma varje dag. Viktigt och oviktigt. Glömmer jag något viktigt en dag på jobbet kan det få till följd att någons kära vovve dör. Det får inte hända. (Och det skulle inte accepteras med en klapp på axeln och ett "det är så lätt att glömma").

Förlåta och oförlåtligt. Oförlåtligt innebär för mig något man får leva med resten av sitt liv, något som man aldrig kan rättfärdiga eller hitta en ursäkt för. Det är oförlåtligt att slarva med någon annans liv.

Jag hoppas att mamman och hennes familj finner någon form av frid och kan gå vidare med sitt liv. Jag förstår att hennes situation måste vara på gränsen till outhärdlig. Min "dom" över mamman var inte glömskan utan det faktum att hon figurerade i tv.rutan. Men nu har ni ju förklarat att det var för att varna andra för utbrändhet (även om hon nu inte själv led av detta), vilket ju gör det hela lite mer begripligt. Tycker fortfarande att jag borde vara i min fulla rätt att reagera på mitt sätt utan att få min person och min empatiska förmåga kritiserad, i synnerhet om nu andemeningen i denna tråd är förståelse och förlåtelse.

Men kan du inte förstå att det är skillnad på att tycka det är okey att glömma och att förstå hur något sådant kan hända?
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Jag skulle verkligen vilja svara "jo, absolut", men jag kan faktiskt inte förstå hur det kan hända. Jag kan förstå att det kan hända och jag vill inte slå mig för bröstet och säga att något så fruktansvärt (kanske inte en identisk situation, men något liknande) aldrig skulle kunna hända mig, för det kan det säkert. Men jag begriper inte hur det kan hända.
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

*KL*

För det första...titta inte på Oprah!! Det är ett skitprogram!

För det andra...barn dör av olyckhändelser och försumlighet...tyvärr! Orsakerna skiftar men det är så klart lika tragiskt och hjärtskärande varje gång!:(
 
Sv: Glömma sitt barn i kokhet bil....

Usch, nu ångrar jag att jag läste den här tråden :-(.
Jag såg också programmet på Oprah, och ärligt så kan jag inte förstå hur mamman där kunde glömma sitt barn i bilen, och ännu mindre hur hon kan sitta och prata om det i tv sen. Jag fattar inte heller disskussionerna i programmet att -det där kan hända alla. Det är synd om oss överansträngda kvinnor etc etc.
Det är fruktansvärt synd om kvinnan som glömde sitt barn, och jag förstår att hon mår jättedåligt för det, men det är i mina ögon ändå oförlåtligt. Tänk hur det lilla barnet har haft det där inne i den stekheta bilen.
Usch, nu måste jag försöka tänka på annat...
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 964
Senast: Anonymisten
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 101
Senast: alazzi
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Efter mitt förra blogginlägg kom jag att tänka på det här med att jag var bra på att förtrycka mig själv under min uppväxt… Och då kom...
Svar
19
· Visningar
3 813
Senast: cassiopeja
·
R
Hästmänniskan Hej! Detta är mitt första inlägg jag gör här. Idag hände det något, vilket är att jag blev sparkad av en kompis' häst. Hästen det...
2
Svar
20
· Visningar
8 764

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp