Sv: Glädjetråden
*KL
Ninya brukade vända rumpan till när man skulle in till henne för några år sedan. Men de senaste typ två åren har hon aldrig gjort det när jag varit i stallet, så jag har trott att hon slutat med det.
Men idag pratade vi om det i stallet och tydligen så gör Ninya så fortfarande, väldigt ofta. Inklusive mot min ridlärares dotter som är som en mini-guru när det gäller hästar för mig (och flera) då hon är himla duktig. Och när jag går in till Ninya så nosar hon på mig eller står bara stilla, men går aldrig iväg (undantag en gång för två veckor sedan då hon nyss kommit in från hagen och fått mat, hon ville vara ifred då
Fast då såg hon mest ut som att hon ville testa mig, för när hon vänt sig om med öronen bakåtstrukna vred hon huvudet mot mig och blänger på mig med spetsade öron; "Såå, hur tänker du lösa det här?", och det gick ganska lätt).
Det var det här jag drömde smått om för fyra år sedan när min kompis var medryttare på en häst och den kände igen henne. Jag ville också att Ninya skulle urskilja mig åtminstone lite grann från övriga. Tydligen har hon gjort det längre än jag vetat om
(Haha, fast hon kanske bara har insett att jag dyker upp regelbundet vad hon än gör, så hon kanske bara har gett upp att avskräcka mig
)