Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag håller med. Tycker så synd om Jonas som när han äntligen vågar säga hur han känner får höra att han har fel, istället för att få känslorna bekräftade.Tycker Martin och Jonas relation blir allt jobbigare beskåda. Känns som att ingen av dom kan riktigt vara sig själv i relationen.
Jag blev så irriterad på att Martin ansåg att Bodil är avståndstagande trots att hon är ärlig med att hon är en introvert person. Han är så vansinnigt extrovert att han har noll och ingen förståelse för att andra inte kan vara lika som honom.Stackars Jonas, han vill detta så mycket och hade nog väldigt höga, romantiska förhoppningar men förblir obekräftad av sin partner.
Jag fattar verkligen inte varför de matchats öht. Gay och loppisfynd....var det allt de kunde hitta gemensamt?
Det är så uppenbart att Martin (som kallar sig själv mingelmartin) är en partykille som älskar stora sällskap, glitter, glamour, ta dagen som den kommer, är mycket extrovert och kan glatt festa dygnet runt.
Jonas är ist en lågmäld, romantiker som gillar stilla umgänge med få nära vänner och en tydlig inrutad vardag.
Hur fanken trodde experterna att de skulle funka ihop? Hade de matchat ett hetropar lika illa? De är verkligen varandras motsattser.
Nu spelar det väl också in hur det är klippt men jag tyckte också att det kändes som ett försök att dra upp sin och Jonas relation ur skiten genom att trampade ner Bodil och hennes killes relation, genom att hinta att dom också minsann hade något "problem".Jag blev så irriterad på att Martin ansåg att Bodil är avståndstagande trots att hon är ärlig med att hon är en introvert person. Han är så vansinnigt extrovert att han har noll och ingen förståelse för att andra inte kan vara lika som honom.
Enda gången han nästan var vettig var när de var på rummet och de "pratade ut" och han frågade Jonas om det fanns mer att prata om och gav Jonas chansen men Jonas sa nej. Här kunde ju Jonas faktiskt tagit bladet från munnen men valde att tiga. Men Martin å andra sidan sa det på ett sätt som om han önskade att Jonas skulle hålla tyst så de kunde festa istället "Är det något mer vi behöver prata om för annars går iaf jag och dricker bubbel och har kul"Jag blev så irriterad på att Martin ansåg att Bodil är avståndstagande trots att hon är ärlig med att hon är en introvert person. Han är så vansinnigt extrovert att han har noll och ingen förståelse för att andra inte kan vara lika som honom.
Jag håller med, jag hade inte heller vågat säga något mer i den situationen. Det känns nästan som gaslighting...Enda gången han nästan var vettig var när de var på rummet och de "pratade ut" och han frågade Jonas om det fanns mer att prata om och gav Jonas chansen men Jonas sa nej. Här kunde ju Jonas faktiskt tagit bladet från munnen men valde att tiga. Men Martin å andra sidan sa det på ett sätt som om han önskade att Jonas skulle hålla tyst så de kunde festa istället "Är det något mer vi behöver prata om för annars går iaf jag och dricker bubbel och har kul"
Så tom när han bjuder in Jonas till samtal så lyckas han på något vis ändå stänga dörren i ansiktet på honom.
Jag förstår att Jonas sa nej där. Han var nog rejält stukad och behövde samla sig och tankarna lite
Enda gången han nästan var vettig var när de var på rummet och de "pratade ut" och han frågade Jonas om det fanns mer att prata om och gav Jonas chansen men Jonas sa nej. Här kunde ju Jonas faktiskt tagit bladet från munnen men valde att tiga. Men Martin å andra sidan sa det på ett sätt som om han önskade att Jonas skulle hålla tyst så de kunde festa istället "Är det något mer vi behöver prata om för annars går iaf jag och dricker bubbel och har kul"
Så tom när han bjuder in Jonas till samtal så lyckas han på något vis ändå stänga dörren i ansiktet på honom.
Jag förstår att Jonas sa nej där. Han var nog rejält stukad och behövde samla sig och tankarna lite
Håller med! Tyckte Jonas reaktion i bastun var lite orimlig.Jag tycker tvärtom att det måste vara skitjobbigt för Martin att dra runt på Jonas som jämt är missnöjd och har offerkoftan på sig men samtidigt vägrar prata med Martin. Jonas är alldeles för needy för Martin som är trygg i sig själv. Jag tror ingen av dem blir nöjd i äktenskapet, de lyfter inga bra sidor hos varandra.
Jag tror att Jonas har tappat det självförtroende han hade när Martin aldrig plockar upp hans signaler. Jag tror Jonas hade varit mer kommunikativ om han någonsin fått gehör men nu känns han bara ledsen och avstängd och har inget glatt kvar att ge.Jag tycker tvärtom att det måste vara skitjobbigt för Martin att dra runt på Jonas som jämt är missnöjd och har offerkoftan på sig men samtidigt vägrar prata med Martin. Jonas är alldeles för needy för Martin som är trygg i sig själv. Jag tror ingen av dem blir nöjd i äktenskapet, de lyfter inga bra sidor hos varandra.
Jag tror att Jonas har tappat det självförtroende han hade när Martin aldrig plockar upp hans signaler. Jag tror Jonas hade varit mer kommunikativ om han någonsin fått gehör men nu känns han bara ledsen och avstängd och har inget glatt kvar att ge.
Jag upplever inte Martin som trygg i sig själv. Mer uppblåst och ointresserad av att känna in omgivningen.
Komma ifrån? kanske det men isf på ett jäkligt rövigt sätt. Han kunde ha ringt sin partner istället för att dimpa ner kl nio dagen efter när de dessutom skulle resa bort. Överlag tycker jag att just den episoden bara är den tydligaste av flera liknande, Martin vill festa och glömmer vad sin parter vill.De där signalerna tycker jag verkar väldigt otydliga och mer av typen ”läs mina tankar”.
Jag tror de fastnat, diskussionen i bastun hade nog egentligen löst sig om nån sa ”men hörrni! Jonas hänger med sina polare på fredagar och Martin gör vad han känner för”.
Att Martin inte kom hem tolkade jag som ett behov att behöva komma ifrån och få vara själv.
Komma ifrån? kanske det men isf på ett jäkligt rövigt sätt. Han kunde ha ringt sin partner istället för att dimpa ner kl nio dagen efter när de dessutom skulle resa bort. Överlag tycker jag att just den episoden bara är den tydligaste av flera liknande, Martin vill festa och glömmer vad sin parter vill.
Om Jonas hette Johanna så tror jag att fler hade reagerat hårdare på Martins ignorans och festande och mindre på hennes ledsamhet, besvikelse och tårar.
Oavsett så är de en bedrövlig matchning som bara skadar dem och verkar ge noll tillbaka.
Och jag ser Martin precis tvärt om, pratar men bjuder inte in till diskussion, umgås hellre med kompisarna än med Jonas.Jag ser det som att Jonas blir sur och går hem. Som hästtjej har man träffat de där som vill att man ska sitta bredvid hela tiden och inte kan hitta på nåt själv och som blir avundsjuk på att man har ett intresse och andra vänner.
Martin försöker prata med honom, hittar på grejer och bjuder in.
Jag hade också valt att gå hem. Martin sitter samma dag på terapi att lovar att bekräfta Jonas mer, fixar en dejtnight med utlovad middag och ist tar han med sin introverta parter på galej med kompisar och middagen blev inget med. Jonas ställde trots att upp i några timmar innan han tog taxi hem. Troligtvis sjukt besviken.Jag ser det som att Jonas blir sur och går hem. Som hästtjej har man träffat de där som vill att man ska sitta bredvid hela tiden och inte kan hitta på nåt själv och som blir avundsjuk på att man har ett intresse och andra vänner.
Martin försöker prata med honom, hittar på grejer och bjuder in.
Jag håller med, jag kan också sympatisera med henne. Jag tycker inte hon agerar helt trevligt alla gånger (det Axel sa om att hon är sympatisk men inte empatisk nailar det rätt bra), men jag kan ändå förstå henne. Sen tycker jag att Axel verkar oerhört tråkig och mjäkig, jag förstår att hon inte känner någon som helst attraktion det var nog ett väldigt bra beslut att bryta deras medverkan, det hade bara varit plågsamt för alla att fortsätta.Är det bara jag som känner stor sympati för Märta? För mig personifierar hon på något sätt hela svårigheten med programmet (och anledningen till att jag aldrig någonsin skulle söka) - vad gör man om man inte finner personen man parats ihop med det minsta attraktiv? Jag kan tänka mig att jag skulle reagera precis som Märta - först försöka spela med, sedan känna att jag gått över mina egna gränser, gå över till att skapa avstånd för att "reparera" min egen integritet, försöka igen, störa mig på den andra personen, känna mig helt villrådig, desperat försöka skapa avstånd igen osv osv. Jag är nästan förvånad att inte fler i programmet reagerar som hon!