Sv: Gick omkull och skar sig under knäleden *lite halvstarka bilder*
Tack
Vad var det för skada, behandling och hur var prognosen? Hur gick det? Problemet med denna herre är ju att han förhoppningsvis ska fungera som travare igen, det är ingen ridhäst. Så det ser ju inte allt för lovande ut. Tyvärr.
Betty, tack du med
Det gick inte bra alls. Men det fanns andra aspekter som spelade in för min, samt då lite annorlunda skada.
Skadade sig i hagen, oklart hur (kom in med ett rejält galligt knä). Op vet sa sedan att det måste skett en glidning/sidorörelse med knäet hårt tryckt mot plant underlag med tanke på hur det såg ut "inuti".
Men det togs inte på allvar första klinikbesöket, andra klinikbesöket fick en annan veterinär syn på det och "slog stopp" och tyckte att det där skulle man absolut inte skicka hem med finadyne inte. Behandlades med kortison. Som hästen reagerade negativt på tyvärr, så det blev värre av det.
Innan op fanns sammanväxning tåsträckare och senskida, och fibrin och annat fult och en rejäl inflammation. Både tåsträckarsenan och senskidan skadad. Positivt innan op, f-bolaget poängterade att om jag ville op skulle de betala men att det kunde ta MYCKET lång tid innan hon blev bra och man måste ha tålamod. Antar de kanske haft de som opererat och sen velat slå ut utan att ge operationen en chans i fbolagets ögon? Ingen aning, men de poängterade.
Hästen var innan op lindrig halt, antagligen av sammanväxningen, och hade bättre och sämre dagar i övrigt (ont/inte ont). Prognosen var god, mycket för det var just tåsträckaren som var skadad och sammanväxt.
Efter operationen.. Tja, jag fick en kalldusch. Det såg betydligt sämre ut när de gick in än man kunnat se på ultraljudet. Det fanns inget hopp om att tåsträckarsenan skulle läka, någonsin. Men många hästar lär sig funka utan tåsträckare. Och "om man kan förhindra nya sammanväxningar torde prognosen för funktion vara relativt god". Funktion.. Innan pratade vi om tillbaka som ridhäst (hon var 4 år, fbl). Nu talade vi om "funktion". Kanske...
Hästen var en mardröm som konvalescent, fick drogas bortom sans och vett för att vara lugn. Skulle eg ha lång boxvila osv, men det gick inte. Inte ens på klinik kunde de hålla henne cool med mindre än droga henne så hårt att de inte vågade ge henne mat. Så hon fick gå ut i hage när stygnen var tagna, som vet sa "det finns inget hon kan försämra i knäet, och det minskar snarare risken för nya sammanväxningar"
Sjukgymnastik (böja knäet) varannan dag i början och sen dagligen. Plus rörelse. Plus hästens egna påhitt (hopp och brall). ÅB 6 v efter operationen sänkte sig tystnaden över ultraljudsrummet. Ny sammanväxning, massa fibrintrådar och skadan på tåsträckaren var kraftigt försämrad. Innan rymdes den skadade delen av senan på en ultraljudsbildruta. Jag fick fem med mig hem efter det besöket.
Prognosen som ridhäst dog där. Eventuellt avel/sällskap OM man kunde få hejd på försämringen. Jag valde att ta bort, hon hade fler dåliga dagar än bra, och var de facto sämre efter op än innan. (Dock utan op hade det ju inte funkat heller)
Nu är EN erfarenhet bara EN. Men utefter vad som sas både innan och efter op, och min högst personliga erfarenhet. Jag skulle inte ens prova om målet/"kravet" var att komma tillbaka på travbanan. Läste en del studier efter min, och det är tydligen vanligt med nya sammanväxningar och fibrintrådar etc efter op. Det är där "hotet" tycks vara.