Gasa på unghäst? Utbilda en gungbräda.

[LenaH]

Tant har ingen att leka med, saknar en galoppkompis. Flytta till Småland?!

När jag blir pensionär! DÅ jävlar!

 

[sorbifolia]

Fast att hon inte har ärlig bjudning har jag redan konstaterat. Samt att jag tycker det är för många som blir kvar i den problematiken. Nu tänkte jag göra rätt från början. Vad gör jag när gasen glappar?
Tömkör en hel del, där funkar hon avsevärt bättre.

Om gasen inte funkar som du vill så förstärker du ditt signal till hästen om att den ska gå fram. Jag brukar dela upp det i 3 eller 4 nivåer av "styrka" på mina hjälper. 1 är en lätt touch med skänkeln, 3/4 är en smack med spöet precis bakom skänkeln. Hästen ska svara fram omedelbart för nivå 1 av hjälpgivning, annars förstärkar du direkt med en kraftigare skänkel, vänta inte mera än två sekund på en reaktion innan du går vidare till nästa "level".

Finns säkert andra metoder, men denna funkar bra för mig iaf. Kom ihåg att skita i formen och stödet på tygeln medans du lär in "fram för skänkel", en sak i taget.

 

[Greyshine]

Men vad gör du om hästen, efter din mjuka stora rörelse, bara släpper?

Om de släpper så ber jag dem helt enkelt vara kvar där jag vill ha dem, om det är t.ex. 3 eller 30 grader åt sidan spelar ingen roll, så länge man är noga med att vara inom gränsen för vad hästen fixar. Sen justerar jag om det behövs och kanske kramar lite i tygeln för att ha kvar uppmärksamheten tills hästen svarar rätt. Hela tiden med en mjuk kontakt och koll så att den faktiskt är avslappnad mentalt med.
Det kan också vara bra att vara noga med att den är avslappnad i övergångarna, och att göra en alltmer engagerad övergång framåt till en del av belöningen.

Håller med om att det ofta är psykiska problem som ställer till det, speciellt om det är en yngre häst som behöver tänka lite mer på vad det är man ber av den. Man får övertyga dem om att ryttarens sätt är bättre och trevligare än att t.ex. leka kamel och att det lönar sig att lyssna ordentligt.
Har du bara haft hästen 3 veckor så kanske problemen rentav försvinner av sig självt när ni blivit lite mer vana vid varann.

 

[Fiorano]

Jag blir alltid lite ställd när jag läser såna här trådar. Allt låter nämligen så otroligt komplicerat! Ridning är nog så svårt utan att en behöver göra det svårare för sig. Min tanke med en grön häst är iaf:

1: Takten och rytmen. Hästen ska hålla ett jamnt tempo utan att bli av och på utan att jag egentligen ens håller direkt i tygeln. Dvs jag håller bara lätt lätt i tygeln och styr runt lite i alla gångarter. Innan det sitter tycker jag det är som att försöka springa utan att kunna gå att försöka få hästen "i form". Detta är verkligen steg ett som jag rider en treåring.

2: Kontakten. När hästen kan ridas runt och bära sig i själv i en stadig rytm börjar jag rida den lite fram till handen. Då ber jag den gå framåt men håller lite mer stöd i (ytter)tygeln för att fånga upp energin. Här brukar en få två olika reaktioner-hästar som är födda i form kröker direkt på nacken utan konstigheter eller så säger hästen "att det här var himla märkligt" och backar av och vevar kanske lite med huvudet. Det är bara att hålla sitt mjuka stöd och rida på framåt. Om en bara satt en bra takt i dom sen innan går det rätt fort att de finner sig i att gå med kontakt också.

3: Lösgjordhet. Jag har börjat tycka lite illa om ordet "lösgjord". Det för att så många tror det handlar om att hästen ska hålla på att bändas för en innertygel till Gud och förbannelse. Det pratas så mycket om att "lossa i sidorna" att jag blir helt trött. Det är att börja i fel ände-för du får inte lossade sidor utan att rygg och rumpa först är aktiverade-hästen måste ridas bakifrån och kan inte förväntas komma "loss i sidorna" innan takten och kontakten sitter. Det är verkligen min fulla övertygelse. Enligt min upplevelse kommer lösgjordheten när takten och kontakten hittar sin symbios och båda samarbetar med varandra.

@Blandrastik Utifrån vad du skriver om din häst skulle jag tro att takten inte sitter riktigt än. Börja om och ta några pass när du fokuserar på den och när du känner att du får kontroll där söker du kontakten. Därefter strävar du efter lösgjordheten med små tempoväxlingar, lätt ställning och övergångar.

 

[Tualma]

Jag blir alltid lite ställd när jag läser såna här trådar. Allt låter nämligen så otroligt komplicerat! Ridning är nog så svårt utan att en behöver göra det svårare för sig. Min tanke med en grön häst är iaf:

1: Takten och rytmen. Hästen ska hålla ett jamnt tempo utan att bli av och på utan att jag egentligen ens håller direkt i tygeln. Dvs jag håller bara lätt lätt i tygeln och styr runt lite i alla gångarter. Innan det sitter tycker jag det är som att försöka springa utan att kunna gå att försöka få hästen "i form". Detta är verkligen steg ett som jag rider en treåring.

2: Kontakten. När hästen kan ridas runt och bära sig i själv i en stadig rytm börjar jag rida den lite fram till handen. Då ber jag den gå framåt men håller lite mer stöd i (ytter)tygeln för att fånga upp energin. Här brukar en få två olika reaktioner-hästar som är födda i form kröker direkt på nacken utan konstigheter eller så säger hästen "att det här var himla märkligt" och backar av och vevar kanske lite med huvudet. Det är bara att hålla sitt mjuka stöd och rida på framåt. Om en bara satt en bra takt i dom sen innan går det rätt fort att de finner sig i att gå med kontakt också.

3: Lösgjordhet. Jag har börjat tycka lite illa om ordet "lösgjord". Det för att så många tror det handlar om att hästen ska hålla på att bändas för en innertygel till Gud och förbannelse. Det pratas så mycket om att "lossa i sidorna" att jag blir helt trött. Det är att börja i fel ände-för du får inte lossade sidor utan att rygg och rumpa först är aktiverade-hästen måste ridas bakifrån och kan inte förväntas komma "loss i sidorna" innan takten och kontakten sitter. Det är verkligen min fulla övertygelse. Enligt min upplevelse kommer lösgjordheten när takten och kontakten hittar sin symbios och båda samarbetar med varandra.

@Blandrastik Utifrån vad du skriver om din häst skulle jag tro att takten inte sitter riktigt än. Börja om och ta några pass när du fokuserar på den och när du känner att du får kontroll där söker du kontakten. Därefter strävar du efter lösgjordheten med små tempoväxlingar, lätt ställning och övergångar.

Jag blir alltid lite ställd när jag läser såna här trådar. Allt låter nämligen så otroligt komplicerat! Ridning är nog så svårt utan att en behöver göra det svårare för sig. Min tanke med en grön häst är iaf:

1: Takten och rytmen. Hästen ska hålla ett jamnt tempo utan att bli av och på utan att jag egentligen ens håller direkt i tygeln. Dvs jag håller bara lätt lätt i tygeln och styr runt lite i alla gångarter. Innan det sitter tycker jag det är som att försöka springa utan att kunna gå att försöka få hästen "i form". Detta är verkligen steg ett som jag rider en treåring.

2: Kontakten. När hästen kan ridas runt och bära sig i själv i en stadig rytm börjar jag rida den lite fram till handen. Då ber jag den gå framåt men håller lite mer stöd i (ytter)tygeln för att fånga upp energin. Här brukar en få två olika reaktioner-hästar som är födda i form kröker direkt på nacken utan konstigheter eller så säger hästen "att det här var himla märkligt" och backar av och vevar kanske lite med huvudet. Det är bara att hålla sitt mjuka stöd och rida på framåt. Om en bara satt en bra takt i dom sen innan går det rätt fort att de finner sig i att gå med kontakt också.

3: Lösgjordhet. Jag har börjat tycka lite illa om ordet "lösgjord". Det för att så många tror det handlar om att hästen ska hålla på att bändas för en innertygel till Gud och förbannelse. Det pratas så mycket om att "lossa i sidorna" att jag blir helt trött. Det är att börja i fel ände-för du får inte lossade sidor utan att rygg och rumpa först är aktiverade-hästen måste ridas bakifrån och kan inte förväntas komma "loss i sidorna" innan takten och kontakten sitter. Det är verkligen min fulla övertygelse. Enligt min upplevelse kommer lösgjordheten när takten och kontakten hittar sin symbios och båda samarbetar med varandra.

@Blandrastik Utifrån vad du skriver om din häst skulle jag tro att takten inte sitter riktigt än. Börja om och ta några pass när du fokuserar på den och när du känner att du får kontroll där söker du kontakten. Därefter strävar du efter lösgjordheten med små tempoväxlingar, lätt ställning och övergångar.

Mycket väl skrivet och beskrivet!

 

[Blandrastik]

Jag blir alltid lite ställd när jag läser såna här trådar. Allt låter nämligen så otroligt komplicerat! Ridning är nog så svårt utan att en behöver göra det svårare för sig. Min tanke med en grön häst är iaf:

1: Takten och rytmen. Hästen ska hålla ett jamnt tempo utan att bli av och på utan att jag egentligen ens håller direkt i tygeln. Dvs jag håller bara lätt lätt i tygeln och styr runt lite i alla gångarter. Innan det sitter tycker jag det är som att försöka springa utan att kunna gå att försöka få hästen "i form". Detta är verkligen steg ett som jag rider en treåring.

2: Kontakten. När hästen kan ridas runt och bära sig i själv i en stadig rytm börjar jag rida den lite fram till handen. Då ber jag den gå framåt men håller lite mer stöd i (ytter)tygeln för att fånga upp energin. Här brukar en få två olika reaktioner-hästar som är födda i form kröker direkt på nacken utan konstigheter eller så säger hästen "att det här var himla märkligt" och backar av och vevar kanske lite med huvudet. Det är bara att hålla sitt mjuka stöd och rida på framåt. Om en bara satt en bra takt i dom sen innan går det rätt fort att de finner sig i att gå med kontakt också.

3: Lösgjordhet. Jag har börjat tycka lite illa om ordet "lösgjord". Det för att så många tror det handlar om att hästen ska hålla på att bändas för en innertygel till Gud och förbannelse. Det pratas så mycket om att "lossa i sidorna" att jag blir helt trött. Det är att börja i fel ände-för du får inte lossade sidor utan att rygg och rumpa först är aktiverade-hästen måste ridas bakifrån och kan inte förväntas komma "loss i sidorna" innan takten och kontakten sitter. Det är verkligen min fulla övertygelse. Enligt min upplevelse kommer lösgjordheten när takten och kontakten hittar sin symbios och båda samarbetar med varandra.

@Blandrastik Utifrån vad du skriver om din häst skulle jag tro att takten inte sitter riktigt än. Börja om och ta några pass när du fokuserar på den och när du känner att du får kontroll där söker du kontakten. Därefter strävar du efter lösgjordheten med små tempoväxlingar, lätt ställning och övergångar.

"Såna här trådar?" Fast min fråga var ju om gas eller inte. Eller så uttrycker jag mig underligt. Jag skulle vilja påstå att varken takt eller kontakt sitter där det ska, vad det gäller min häst. Men min fråga var, för att förenkla den då:
-Gasa utav helvete, vilket många kända verkar göra.
-Eller inte gasa utan vänta ut hästen och tänka "det kommer".
Eftersom jag anser att allt för många hästar helt enkelt inte tar skänkel och att det är ett stort grundproblem.

 

[JohannaB]

Nu är det väl lite av ett sidospår men jag gillar @Fioranos inlägg och något jag fått till mig mer och mer senaste åren är hur otroligt LITE jag som ryttare faktiskt ska göra.
Ni vet hur man pratar om att det inte ens syns vad proffsen gör när de rider?
Det trodde jag på länge, jättesmå hjälper ju! Tills jag insåg att de faktiskt inte gör så himla mycket
De som rider så där riktigt bra har oftast en väldigt balanserad och stark sits och sen sätter de hästen i ett bra läge och sen åker de bara med tills de vill göra något annat ju
Själv har man ju lärt sig att stämma av, göra halvhalter, röra handen, aktivera för skänkeln och göra femtioelva saker på en och samma kortsida men det blir ett himla brus för hästen när man dels inte ens sitter så bra att hästen slipper ofrivilliga felsignaler från studsande ryttare som dessutom ger massor med instruktioner på en gång, och oftast inte ens inväntar reaktionen på hjälpen innan nästa kommer. Våra, eller i alla fall mina, hästar är inte så på hjälperna eller vana vid så exakta och konsekventa hjälper att de omedelbart kan reagera på mina hjälper, och ger jag fem stycken på fem travsteg blir det inte enklare för dem...
Nu är vi inte proffs men att se Charlotte Dujardin rida fyraåringar på Breeders är total inspiration. Få hjälper, och när hon ger en hjälp låter hon hästen bli klar med den innan nästa hjälp kommer.

Om jag ska återgå till ämnet så ogillar jag att lösgöra innan hästen går själv i egen balans och är alltså närmare att vilja ”jaga på”. Bara att jag avskyr det där med att jaga hästen med för det innebär oftast att ge hästen en massa hjälper framåt där den faktiskt bara hinner reagera på några och också en risk för att ryttaren börjar driva hela tiden.
Jag tänker på min, som fortfarande inte är ärlig i kontakten över ryggen till handen (ung, valpig, stor och känslig) att jag ska vara så neutral jag kan. Mycket balanserad sits, en bestämd tygellängd och enkla vägar (jag rider till 99% på fyrkanten) och rida framåt. Men verkligen försöka ge en hjälp framåt och våga lita på att hästen kommer ta den, såklart korrigera om jag måste men på en så obalanserad häst kan man inte dra till dem med spö för att de inte hann reda ut vad hjälpen innebar och få alla långa ben att lyda utan ge dem chansen att göra rätt även om det kommer tre steg efter hjälpen. Även upprepa saker, framåt ut på långsidan t ex om och om igen så att de plötsligt vet vad som ska göras och kommer på hjälpen snabbare och snabbare. Och aldrig försöka lura dem, det är så fult att se ryttare rida framåt-framåt-framåt och när hästen förstår och försöker göra det den ombeds om så drar någon tvärstopp på den och sätter den på rumpan för att den gick framåt själv. Jag blir GALEN på det beteendet och fattar inte hur man tänker

Galet långt blev det och knappast så mycket hjälp för TS men jag filosoferade på ändå Sorry TS!

 

[Fiorano]

"Såna här trådar?" Fast min fråga var ju om gas eller inte. Eller så uttrycker jag mig underligt. Jag skulle vilja påstå att varken takt eller kontakt sitter där det ska, vad det gäller min häst. Men min fråga var, för att förenkla den då:
-Gasa utav helvete, vilket många kända verkar göra.
-Eller inte gasa utan vänta ut hästen och tänka "det kommer".
Eftersom jag anser att allt för många hästar helt enkelt inte tar skänkel och att det är ett stort grundproblem.

Jag syftade till svaren du får i tråden och inte trådstarten som är helt rimlig .

 

[Grazing]

-Gasa utav helvete, vilket många kända verkar göra.
-Eller inte gasa utan vänta ut hästen och tänka "det kommer".
Eftersom jag anser att allt för många hästar helt enkelt inte tar skänkel och att det är ett stort grundproblem.

Jag har varit och sett en del träningar med Kyra som jag tycker är väldigt vettig, hon gör ju så när hon lär in framåtdrivande att ett tydligt och lätt tryck med underskänkeln som ska upphöra direkt, svarar inte hästen på det alls trots flera försök så kan det vara nödvändigt att använda en starkare skänkel. Lyssnar ändå inte hästen så kan det vara nödvändigt att använda skänkeln ihop med rösten eller spöt som används precis bakom skänkeln. Vara snabb med beröm såfort minsta lilla som hästen reagerar rätt.

Alla dom unghästar jag sett har ganska så snabbt förstått vad som menas. Strunta i vart hästen har huvud och hals för tillfället, formen kommer komma efterhand. Det är ju inte bara hals och nacke hästen ska vara eftergiven i det är ju hela kroppen, därför spelar det mindre roll vart hästen har nacken när man lär in grunderna på det sättet, den måste först förstå hjälperna och bli bekväm i dom.

 

[cirkus]

Jag vill tacka för denna tråd och alla tips!
Jag blir så himla inspirerad att jag kanske tar hem och törs rida på min treåring.

 

[hagel]

Jag vill tacka för denna tråd och alla tips!
Jag blir så himla inspirerad att jag kanske tar hem och törs rida på min treåring.

Samma här och jag rider inte ens längre . Har trots det spenderat förmiddagen med clinic-videos på Youtube, inspirerad av särskilt @Fiorano s senaste inlägg .

 

[Eukaryot]

Nej, hon har inte förtroende för bettet, det håller jag med om. Jag tömkör minst en gång i veckan, det går bättre. Men det är sån stor skillanad på tömkörning och ridning. Jag ser det mest som en utbildningsfråga, att hon inte heller har förtroende.

Då är det din uppgift att se till att hon får förtroende Därav förslaget/rådet att du ska fokusera på att rida i så jämn takt som möjligt. När du kan rida på tex fyrkantsspåret några varv i sträck utan att hästen dragit iväg eller stoppat upp, då kan du börja göra stora volter och vända snett igenom. Det är ganska enkelt egentligen, rid ett steg i taget, takten, takten, takten, försök få det så jämnt som det går, utan hastiga svängar eller övergångar. Då kommer hästen att våga lita på dig och bettet. Det svåra är oftast att vara konsekvent och inte ha för bråttom, man får inte bli osäker på att det man gör är rätt och istället börjar tjuvnypa i munnen och/eller göra hastiga och oplanerade grejer. Det räcker med att man gör ett lite oplanerat hörn så kan hästen tappa balansen och därför dra iväg eller stoppa upp.

Man ska fö vara ganska duktig på att tömköra om man ska kunna bygga upp en hästs förtroende för bettet mha tömkörning. I många fall är det bättre att longera med inspänning istället. Mest för att hästen ska få en så mjuk och stabil tygelkontakt som möjligt, samt att ryttaren, från sidan, ska kunna se vilket tempo och takt som hästen är mest balanserad i.

 

[kahe]

Jag har en ny häst, femårigt sto, rörligt men väldigt grön och efter i utbildningen. Hon går framförallt inte fram för skänkel. Hon är heller inte loss i sidorna. Problem som gäller typ de flesta.
Nu hade jag möjligheten att få se en riktigt bra tränare i aktion för ett par veckor sedan. Hennes lösning för unghästar var väldigt tydlig. "Gasa!" Inget att snacka om, unghästen, i det här fallet också en grön femåring med ruggig potential den skulle FRAM!

Senare fick jag se en annan känd tränare uppmana sina elever att "skälla på hästen" när den inte tog skänkel. Att skälla på innebar att man på ett brutalare sätt gav hästen tre golfsvingar med dressyrspön i baken och "sparkade på" i bästa ponnystil. Här var hästarna lite äldre, men budskapet lika klart om än brutalare. Plattan i mattan bara.

Sen tränare nr 3, också välkänd sa nåt helt annat. "Hästen kan inte gå fortare än vad den är lösgjord". Så här gasades ingenting. Överlag såg ju det här trevligare ut, men frågan är ju om du kan få ut halsen på hästen genom att bara lösgjöra?

Min nya då. Hon är glapp som en gungbräda i lekparken. Antingen så forcerar hon iväg, biter tag i bettet, går över tygeln. Då ställer jag igenom och försöker skapa stöd. Då släpper hon och antar formen av en sjöhäst ungefär. Jag lyfter fram handen och försöker gasa, det går till en viss gräns. Antagligen för att hon inte är loss. Jag försöker jobba mycket med serpentiner där hon varierar med med gungbrädan över tygeln, bakom hand, tillbaka till över osv. Målet är en utsträckt hals som jag kan erbjuda stöd.
Hur gör du när du utbildar en unghäst? Försöker du gasa? Eller är det bara loss i sidorna först och främst? Eller nåt annat?

Jag gjorde mycket så som tränare 1 och 2 föreslår tidigare, för det hade jag nånstans blivit lärd. Dvs pang på med skänkel eller spö för att få en ”reaktion”. Vilken sorts reaktion det blev funderade jag inte på. Tills min nuvarande tränare sa att det är en känslig häst jag sitter på, och när jag ”överfaller” honom med skänkeln så svarar han med att bli orolig och spänna emot. Möjligen travade han snabbare, men med vilken kvalitet? Istället ska jag puffa igång honom mjukt och vänligt, påminna ofta om takten men aldrig på det där burdusa sättet. Och se! Denna lite sävliga häst (förvisso inte ung men outbildad) travar numera på rätt bra framåt men framför allt tar han hjälperna på ett mycket trevligare sätt, är lättare i fronten och smidigare på alla vis.

 

[Pontevecchio]

Jag har också en 2013, har anlitat beridare på honom. Det är lite olika vad som krävs beroende på situation.

Han måste alltid svara fram för skänkeln. Av rent säkerhetsskäl. Han blir gärna spänd och flyktig och därför har beridaren lärt in att man flyr framåt. (thank god jag slapp sitta på). Men, rider jag hemma och han är cool så vill jag inte jaga honom ifrån balansen. Det glappar ofta i början, jag försöker tänka som Johanna att jag bara ska rida framåt, som på räls, med stabil sits och händer och enkla vägar men våga ta stora volter och byta varv så han finner takten. Då försvinner glappet upplever jag. Glappet blir också mycket värre om jag börjar greja så jag tänker att jag är loket som stadigt tuffar framåt.

 

[JohannaB]

.....jag försöker tänka som Johanna att jag bara ska rida framåt, som på räls, med stabil sits och händer och enkla vägar men våga ta stora volter och byta varv så han finner takten. Då försvinner glappet upplever jag. Glappet blir också mycket värre om jag börjar greja så jag tänker att jag är loket som stadigt tuffar framåt.

Vilken bra liknelse med ”som på räls” och att ”loket (...) stadigt tuffar framåt”
Förstår precis vad du beskriver, och tycker att det är en bra liknelse att söka efter i grundutbildningen av ridhästar. Såklart finns det en massa inverkan och teknik man vill ha i dem senare men just att de arbetar ergonomiskt, liksidigt, framåt och bär upp ryttarna måste komma först och är viktigt oavsett disciplin eller vad hästen ska användas till

 

[Badger]

"Såna här trådar?" Fast min fråga var ju om gas eller inte. Eller så uttrycker jag mig underligt. Jag skulle vilja påstå att varken takt eller kontakt sitter där det ska, vad det gäller min häst. Men min fråga var, för att förenkla den då:
-Gasa utav helvete, vilket många kända verkar göra.
-Eller inte gasa utan vänta ut hästen och tänka "det kommer".
Eftersom jag anser att allt för många hästar helt enkelt inte tar skänkel och att det är ett stort grundproblem.

Jag tolkade det nog som att jovisst gasa, men först: släpp tyglarna.

Dvs att du skulle skippa den här biten så länge

Antingen så forcerar hon iväg, biter tag i bettet, går över tygeln. Då ställer jag igenom och försöker skapa stöd. Då släpper hon och antar formen av en sjöhäst ungefär.

Skippa "kontakten" och huvudet och bara hålla lite i tyglarna (jämnt, stadigt) och styra lite och om styrfart saknas putta på. Och ta upp den biten igen när du har framåtbjudning.