Sv: Går hon att sälja?
Jag kanske är den enda som tolkar helt fel nu. Men förstår jag rätt i att du alltså inte skulle tagit bort henne om ni hade "klickat"? Känns lite utstuderat på något sätt. Endera är hon för sjuk för att leva eller så är hon inte det, att ni inte klickat kan väl ändå inte ha något med saken att göra? Inte heller att hon utvecklas i dressyr men inte hoppning? Jag vill ju ändå hoppas att du skulle ta bort henne fastän hon gick 130 som en klocka ( om hennes shivering var väldigt allvarlig förstås) och tvärtom inte ta bort henne för att hon inte är någon hoppstjärna? (om hon fick ett drägligt liv med sin shivering)
Instämmer annar i kören om att försöka ställa henne på lösdrift, måste ju finnas något? Kanske med lite resväg?
Än en gång, jag förstår säkert fel?
Hade vi klickat och gjort framgångar så hade jag kunnat överse hennes egenheter och försökt lösa det på något vis, ja. För då slipper jag ju sälja henne och fortsatt ett tag till med henne och sedan ta bort henne när shiveringen blir för svår för henne för att klara av en vanlig vardag.
I det här fallet känner jag att jag inte kan och vill behålla henne. Då måste jag ju sälja. Men hästen känns inte frisk nog att sälja, för mycket egenheter och hennes beteende har förändrats.
Om jag stött på så mycket motgångar när det gäller ANDRA saker än ridning så känns det ju som något är fel. Nästa ägare kommer inte få det lättare än mig.
Hon blir äldre med tiden, hennes möjligheter att återdebutera i 130 blir ju allt längre bort eftersom äldre hästar behöver tid om de inte fått hållas igång tillräckligt. Det har hon inte pga att vi kämpat med andra saker och tampats i motvind.
Jag reagerade mest på att anledningen låter som att det är för att hästen inte kan gå 130 med sin ägare. Det känns som ett rätt krasst krav. Och om hästens hovar inte kan skötas tycker jag inte att den ska leva fastän den nu skulle kunna gå 130. Jag hoppas ändå att den gemena hästägaren inte baserar sina liv&död-beslut på om hästen kan gå höga klasser i hoppning eller ej.
Förstår ju också att det kan innebära tråkigheter om hästen kommer till ett hem som inte förstår dess sjukdomsbild, men å andra sidan kanske den kan komma till en ägare som gör allt för att hitta en bra lösning för hästen. Jag är nog naiv tyvärr (?) men helst av allt skulle jag faktiskt önska att folk faktiskt tog sig an sina hästar som ett livstidsåtagande.. Därmed inte sagt att man inte ska inse när hästen varesig är för sjuk för att leva eller att någon annan kan ge den ett bättre hem.
Jag ser hästen som ett livsåtagande. Hade jag sett goda chanser till ett gott hem och hon skulle fungera problemfritt. Men nu fungerar hon INTE problemfritt. Att ställa henne i lösdrift minskar inte på hennes stresskänslighet (hon var lika känslig för stress under sommarbete).
Jag skulle själv aldrig köpa en sån häst även om hon hade gått 140 i dagsläget. Det är för mycket krångel kring hästen. Ridningen fungerar bra men jag vill ha det enkelt kring lastning, skötsel och hovvård som är så viktig på hästar.
Den nya ägaren kanske inte hittar en bra hovis, eller hovisen är inte duktig nog att veta vad shivering är (Läs, jag har skrivit tidigare att inte ens alla veterinärer känner till åkomman) och blir arg för hon är "dum" som inte kan stå still, vevar med bakbenen och ställer ner benet. Då blir det värre. Det ÄR obehagligt för henne att bli skodd nu och eftersom man måste anpassa tempot till hennes behov blir tiden längre. Och ju längre tid det tar desto otåligare blir hon och då är det en klar ond cirkel.
Den nya ägaren kanske inte har en transport med fronturlastning, då blir det genast problem med att lasta ur henne. Hon låser bakbenen när hon är spänd, jag har testat med atrapper också och hon gör så när hon spänner sig. Jag minns att hon var spänd någon gång när jag red henne och då var hon omöjlig att rygga just för hon var så spänd. Så nog påverkar det henne så fort hon blir spänd och stressad. Dock kan jag rida henne avslappnat och hon går jättefint, då är det inga som helst problem.
Det är min skyldighet att se till att JAG mår bra. OCH HÄSTEN också. Och som det ser ut idag så känns det INTE bra att sälja henne, jag skulle inte sova gott eftersom det inte är en riktigt frisk häst egentligen.
Triangelmärka och sälja som avelhäst - NEJ, jag känner att hon inte är frisk nog att användas i avel. Ingen vet heller om shivering är ärftligt.
Avliva - hon lider inte, jag lider av hennes frånvaro men jag skulle må bättre av att slippa kämpa så mycket för att få hela vardagen att fungera, att kunna brodda inför ridning. Jag har stått och försökt brodda i en halvtimme (får inte ha permanenta broddar i hagen så därför har jag blindbroddar att skifta isbroddar med) och det är INTE roligt. Det är lättare sommartid och det blir sämre på vintrar. Men det är ändå inte roligt på sommartid, min sambo ligger då ofta ute på jobb och jag har ingen som hjälper mig iväg på träning. Att ta hem tränare är mycket svårt här och det blir så mycket dyrare än bensin + träning.
Så jag ser två utvägar: Behålla och kämpa vidare. Eller så avlivar jag henne.
Jag väljer det sista. Och det beror inte på att hon förmodligen inte hinner upp till 130 igen. Hon kommer vara ridbar i flera år till. Men hovvården och den vardagliga skötseln är inte alltid enkel.
Jag vill INTE ha kvar henne. Då blir det att avliva.
Jag blir faktiskt ledsen på folk som försöker få mig på andra tankar fast det enligt mig lyser rakt igenom i tråden att det inte är större idé att sälja hästen. Hon kanske säljs vidare för hon är för jobbig eller svår. Det vill jag inte.
Jag har skrivit ner allt hos henne, fördelar och nackdelar. Tyvärr väger hennes nackdelar tyngre och hennes sjukdomsbild gör det inte lätt att sälja.
Hennes förändrade beteende kan ju bero på smärta och obehag. Då är det bäst att låta henne gå vidare på de gröna ängarna innan det går för långt.
