Jag har Tittis lilla röda hemma hos mig just nu för inridning. Vi har känt varandra sen lågstadiet
.
Eyjolfur ÄR magisk. Jag red för honom med min galne Múninn, och han blev kolugn och verkligen lyssnade. Det är svårt det där, med att hitta en instruktör som passar hästen också!
Jag har ett träningsekipage nu som ridit för Niels, och jag tror inte hans tankesätt passade dem två så bra. Men andra passar det säkert utmärkt!
Glöm bara inte att våga ställa krav nu också, hon ska ha öset framåt och bjuda framåt men från den får du våga börja plocka upp henne så du får en ärlig framåtbjudning där bakdelen inte bara akviteras, utan att baken sänks och att bakbenen tar längre kliv in under kroppen. Du behöver inte sätta hård press, men så att du känner att hon ger efter och länger överlinjen och går fram till din hand fint. Bara korta stunder, och så belöna med att göra nåt jätteskoj!
Ibland undrar jag om inte hästträning är lite som valpkurs. Det är fokus kota sekunder, leka in nya övningar, viktigt med kontrollen och uppmärksamheten under en kort stund som föraren bestämmer, och sen är det TJOHEJ och KUL och DUUUKTIG och godis eller kamp med leksak och rulla runt på marken med valpen och leka, leka, leka.
Jag tror att vi ryttaren tänker för mycket på att allt ska gå så bra hela ridpasset, att vi glömmer att det ska vara kul, och då blir det halvdant. Min elever får fokuser JÄRNET korta stunder och verkligen känna SKILLNADEN i hästne när den jobbar, sen är det paus, lång och låg, pusta ut, vara kravlös, och sen börja om igen. Då håller man hästen glad OCH fokuserad
Skulle vara kul att se er någon gång, var bor hästen nu? Jag åker ju ut till Titti då och då
