Sv: gångartbilder Konstruktiv kritik 4
Så har jag gjort med hästar som krullar ihop sig, först blir det ofta motsatt effekt, hästen blir mer ihopkrullad, men efter ett par dagar släpper det och hästen börjar söka sig framåt med nosen igen. Om man inte glömmer bort att driva.
Det handlar inte om att "hålla i" hästen och tvinga den genom att klämma fast den mellan hand och skänkel, utan att ge den en jämn kontakt som den så småningom lär sig att möta. Det är väldigt vanligt att man i tron om att det är snällt mot hästen rider med jättelös kontakt på halvglappa eller helt lösa tyglar. Så red jag också förut, men har nu jobbat hårt på att komma ifrån vilket gjort att jag tycker att jag tagit flera kliv framåt i min ridning, jag har lättare nu för att samla ihop hästarna, och få den där mjuka härliga kontakten som man strävar efter. Utan att hästen är avknäppt, på framdelen, eller på glappande tygel. (Som också känns fjäderlätt och behagligt i handen)
Vissa kallar det "stöd", jag föredrar att kalla det "kontakt", för det säger tydligare vad det handlar om. Det blir en effektivare kommunikation om du har konstant (lätt och mjuk, men inte glappande) kontakt med hästens mun (ett stöd) än om du har halvlös tygel, då blir det nämligen lätt en överraskning för hästen när du väl vill något eftersom signalen kommer mer oväntat.
Det är en av det svåraste sakerna med ridningen tycker jag, att i alla gångarter klara av att ha den där kontakten med hästens mun utan att störa den, man måste jobba hårt på att handen ska vara oberoende av vad resten av kroppen gör. Varje glapp stör kontakten.
Om bettlöst fungerar dåligt tror jag att du tjänar mycket på att träna lite extra med det eftersom det många gånger är ett problem som är relaterat till att ryttaren är för inaktiv med sitt säte. Bra träning! Jag tyckte att tex. hackamore var ganska värdelöst tills jag fattade varför det inte funkade! Det var för att jag red för mycket med handen, och dessutom glappade. Nu när jag blivit bättre på att rida med sätet och vikten kan jag rida på ungefär som vanligt med hacket. Jag skriver ungefär eftersom jag tänker lite extra på min handställning och hur jag tar tygeltagen när jag rider med bett med skänklar. Det gör stor skillnad.
Jag har några frågor: I vilka situationer åker nosen i vädret? Bjuder hästen fram bra i allmänhet? Eller känns det som om den tänker bakåt, eller möjligen rusar?
Jag skulle också säga att det kan vara en lösning att istället för att ha helt lös kontakt/ ingen kontakt alls, ta kontakt med bettet och var noga med att behålla en jämn mjuk kontakt utan att glappa.
Så har jag gjort med hästar som krullar ihop sig, först blir det ofta motsatt effekt, hästen blir mer ihopkrullad, men efter ett par dagar släpper det och hästen börjar söka sig framåt med nosen igen. Om man inte glömmer bort att driva.
Det handlar inte om att "hålla i" hästen och tvinga den genom att klämma fast den mellan hand och skänkel, utan att ge den en jämn kontakt som den så småningom lär sig att möta. Det är väldigt vanligt att man i tron om att det är snällt mot hästen rider med jättelös kontakt på halvglappa eller helt lösa tyglar. Så red jag också förut, men har nu jobbat hårt på att komma ifrån vilket gjort att jag tycker att jag tagit flera kliv framåt i min ridning, jag har lättare nu för att samla ihop hästarna, och få den där mjuka härliga kontakten som man strävar efter. Utan att hästen är avknäppt, på framdelen, eller på glappande tygel. (Som också känns fjäderlätt och behagligt i handen)
Vissa kallar det "stöd", jag föredrar att kalla det "kontakt", för det säger tydligare vad det handlar om. Det blir en effektivare kommunikation om du har konstant (lätt och mjuk, men inte glappande) kontakt med hästens mun (ett stöd) än om du har halvlös tygel, då blir det nämligen lätt en överraskning för hästen när du väl vill något eftersom signalen kommer mer oväntat.
Det är en av det svåraste sakerna med ridningen tycker jag, att i alla gångarter klara av att ha den där kontakten med hästens mun utan att störa den, man måste jobba hårt på att handen ska vara oberoende av vad resten av kroppen gör. Varje glapp stör kontakten.
Om bettlöst fungerar dåligt tror jag att du tjänar mycket på att träna lite extra med det eftersom det många gånger är ett problem som är relaterat till att ryttaren är för inaktiv med sitt säte. Bra träning! Jag tyckte att tex. hackamore var ganska värdelöst tills jag fattade varför det inte funkade! Det var för att jag red för mycket med handen, och dessutom glappade. Nu när jag blivit bättre på att rida med sätet och vikten kan jag rida på ungefär som vanligt med hacket. Jag skriver ungefär eftersom jag tänker lite extra på min handställning och hur jag tar tygeltagen när jag rider med bett med skänklar. Det gör stor skillnad.
Jag har några frågor: I vilka situationer åker nosen i vädret? Bjuder hästen fram bra i allmänhet? Eller känns det som om den tänker bakåt, eller möjligen rusar?
