Perfekt tror jag ingen förväntar sig att det ska bli. Men däremot måste ju hästen vara klar för uppgiften. Och ryttaren måste veta vad den ska göra, ha timeingen etc.
Sen måste man ju som ryttare inse vilka "fel" som är rimliga och inte. Som man gör i all hästträning. Och då då alltså inte att hästen ska straffas eller anses göra fel etc. Utan vilka saker man kan känna är rimliga brister för att det ska vara saker som löser sig i rätt ordning och inom rimlig tidsram. Vissa brister är ju sånt som kommer sabba utvecklingen och annat är saker som man vet brukar lösa sig.
Visst utvecklar man rörelser etc genom träning. Men för mig är det rätt stor skillnad på att lära en unghäst fatta galopp och lära en äldre häst som lärt sig språket att byta. Oftast är det inga problem att lära dem byta när de är klara för det och fattar språket. Och i mitt fall är det då ett rätt avancerat språk där jag lägger balansen, placerar bogarna, flyttar bakdel och ger byteshjälp på häst som är van att ligga kvar i tempo, energi, takt, form etc.
Det behöver inte bli klaustrofibiskt, press, spänning etc trots att man påverkar rejält just iom att det är lätta hjälper som de är vana vid och svara på.
Jag håller med dig på sätt och vis. Samtidigt så har ju diskussionen gått i dom spåren att man frågat sig varför det är så komplicerat när tex hoppryttare och westernryttare lär in byten ganska tidigt och ganska okomplicerat.
Det är det diskussionsspåret jag har i huvudet.
Om man ska vara krass så kanske det är några procent av alla dressyrryttare (och ryttare i allmänhet) som har dom erfarenheter och kunskaper och förutsättningar som krävs för att gå den väg du förespråkar.
Ska det verkligen behöva ta en halv eller hel livstid för att komma till att lära in byten?
Varför så komplicerat?
För egentligen är det enkelt. Hästarna KAN ju redan byta galopp, det vet vi ju bevisligen.
Kanske är det just detta "komplicerande" som gör det svårare än det egentligen är? Det är min fundering.
Självklart ska INGEN inlärning ske med våld och press. Den ska vara enkel med små steg i rätt riktning som upplägg. Men man kan också utnyttja hästens naturliga förmåga/teknik/vilja att byta galopp. Tex som hopp och westernryttare gör, lägger bommar, sätter upp lite hinder och gör det enkelt för hästen att själv fatta beslutet att byta galopp och så lägger man till hjälpen (bytessignalen) så att hästen lär sig koppla ihop detta.
Resten är ju finslipning. Kanske måste bytena inte vara helt perfekta heller? Kanske nöjer man sig med att det blir lite si och så ibland?
Hur ska man komma vidare annars om man inte har ett halvt eller helt liv att lägga ner på processen? Kanske måste man leva med att det inte är perfekt på första och andra hästen man avverkat, men kanske blir det mer perfekt på den tredje?
Lite så var min tanke i diskussionen här. Dock är jag ju lite nördig själv och vill att allt ska vara/bli perfekt, så jaa, själv lägger jag nog ner mycket tid med förberedelser. Men egentligen så är ju inte ett galoppombyte något annat än att byta varv/böjning/sida i galopp. Svårigheten är att få hästen att förstå att den också ska byta galopp. Svårt kan det ju också bli om man tränat/skolat den intensivt på att INTE byta i tid och otid. Helt enkelt att vårt "manipulerande" med att "styra" över hästens kroppsdelar och rörelseapparat leder till att hästen INTE vågar byta, eller tror att den inte kan, eller helt enkelt att den inte förstår att det är det vi nu plötsligt vill att den ska göra.
Jag tror helt enkelt att det är lätt att krångla till det i onödan. Men optimalt är förstås att allting är perfekt i balans och harmoni från början till slut. Samtidigt har vi alla varit barn i början (både hästar och ryttare) och vi måste ge oss själva lite mer utrymme att misslyckas och utifrån det ta lärdom och gå vidare.
