galopp-problem

[Cheval_Elin]

Nej! Jag är ridlärare, och de definitivt största sitsproblemen jag ser elever ha är när de lägger vikten i hälarna. (Det beror i sin tur väldigt ofta på att de av olika anledningar; väldigt ofta tidigare instruktioner om jag ska vara ärlig.) Många har lärt sig att ha stigbyglarna för nära tårna och sedan trampa ner hälarna, vilket ofelbart leder till instabila underskänklar och stolsits.
Stigbyglarna ska vara på fotens bredaste del, och jag tycker att en bra liknelse är att man ska känna stigbyglarna som man känner marken. Inte många spänner benen när man står på marken. För att hitta balansen är det jättebra att stå rakt upp och ner i stigbyglarna och sedan bibehålla det skänkelläget när man sätter sig mjukt och långsamt. Då hamnar vikten automatiskt rakt uppifrån och ner i stigbyglarna, och man får en balanserad, lodrät sits efter sina och sadelns (som tyvärr ofta är en begränsande faktor här) förutsättningar.

Istället för att tänka "trampa ner hälen" blir det mycket mer psykologiskt rätt att ha vikten på stigbygeln och tänka "sänk knäet". Det skapar inte spänningar på samma sätt.

Tänk att du ska ha balansen i hälen. Många ridlärare säger att man ska trampa ner hälen och så sitter eleven och krampaktigt trampar ner hälen och tappar därför balansen. Men hela poängen med att "trampa ner hälen" är att ju lägre tyngdpunkt du har ju mer stabil blir du i kroppen och ju svårare är det att ramla av. Och vi vill ju sitta kvar på hästen!

Lägg vikten i hälen. Men släpp inte sätet. Tänk att byxorna ska vara i sadeln, men inte trosorna. När du känner dig stabil i den positionen kan du sätta dig med mer vikt i sadeln. Men att sitta djupt i sadeln är en talang i sig, något man behöver lära sig och något som även många duktiga ryttare kontinuerligt arbetar på.

 

[Pilot]

Har du någon som kan filma dig?
Då blir det snabb feedback och det är inte alltid det ser ut som det känns.

 

[Nytant]

Vad säger din ridlärare, TS? Det är ju del av hens uppgift att lära dig galoppera

 

[skiesabove]

Nej! Jag är ridlärare, och de definitivt största sitsproblemen jag ser elever ha är när de lägger vikten i hälarna. (Det beror i sin tur väldigt ofta på att de av olika anledningar; väldigt ofta tidigare instruktioner om jag ska vara ärlig.) Många har lärt sig att ha stigbyglarna för nära tårna och sedan trampa ner hälarna, vilket ofelbart leder till instabila underskänklar och stolsits.
Stigbyglarna ska vara på fotens bredaste del, och jag tycker att en bra liknelse är att man ska känna stigbyglarna som man känner marken. Inte många spänner benen när man står på marken. För att hitta balansen är det jättebra att stå rakt upp och ner i stigbyglarna och sedan bibehålla det skänkelläget när man sätter sig mjukt och långsamt. Då hamnar vikten automatiskt rakt uppifrån och ner i stigbyglarna, och man får en balanserad, lodrät sits efter sina och sadelns (som tyvärr ofta är en begränsande faktor här) förutsättningar.

Istället för att tänka "trampa ner hälen" blir det mycket mer psykologiskt rätt att ha vikten på stigbygeln och tänka "sänk knäet". Det skapar inte spänningar på samma sätt.

Bra förklarat, jag håller med!

Jag har överrörliga fotleder, välstretchade vader, och kan ha hälarna extremt nertrampade... Minns hur jag svettades och slet på ridskolan och aldrig blev klok på hur mina hälar kunde vara så extremt långt ner från stigbygelplattan och ändå tappade jag stigbygeln.

Men det satt ju inte alls i hälen. Jag var tight i ljumsken och höftböjarna, obekväm i de flesta ridskolesadlar pga mitt bäcken, och blev spänd i överskänkeln och försökte knipa mig fast med knäna.

Fick ett riktigt aha-moment en gång när jag var lite trött i kroppen och skulle rida lätt och jag inte rörde mig ur sadeln, fast benen blev spikraka. Det var för att fotleden var helt slapp . Sen dess har jag tränat på att stärka musklerna runt fotleden. Och såklart stretcha de områden som är tighta, och eftersom jag har egen häst numera har jag sadlar där jag kan sitta bra utan att få ont, och slipper knipet och krampandet och stigbygeltappandet. Jag använder stigbygelkorg så att jag kan sätta in foten ordentligt utan att vara rädd för att fastna, och då är det lättare att ha rätt tyngdpunkt i stigbygeln för mig.

 

[återvändare]

fast ska man verkligen ha vikten i stigbygeln?

 

[Cheval_Elin]

fast ska man verkligen ha vikten i stigbygeln?

Ja, annars kommer du inte att få något stöd av dem. Däremot ska du såklart inte spjärna emot med benen, utan eftersträva samma känsla som när du står på marken. Sedan är det upp till dig att styra hur mycket vikt som ska vara på stigbyglarna och hur mycket som ska vara i sadeln. För att det ska fungera är det viktigt med lagom långa stigläder; många tänker att man måste ha superlånga läder när man rider dressyr, och så blir det en massa spänningar istället.

 

[Cherarriduracell]

fast ska man verkligen ha vikten i stigbygeln?

Du ska inte tänka "tyngd i stigbygeln" så att man aktivt lägger tyngd på fotbladet utan mer låta dina bens tyngd vila i stigbygeln, om du förstår?

Vår kropp vill gärna spjärna mot det vi upplever som fast mark under fötterna, tricket med ridning är att träna bort den impulsen så fötterna kan vila i stigbygeln utan någon direkt anspänning i musklerna.

 

[återvändare]

mina problem har släppt: både mantag och stigbyglar. Tack för tips.