GAD?

Jag undrar om jag kan ha fått GAD. Oroar mig ständigt för min ekonomi och hur jag ska kunna få ett okej liv som pensionär. Tanken på hur min pension blir har nog funnits med mig i kanske 15 år eller så. Jag tänker att allt kommer att gå åt helvete när jag blir pensionär för jag har inte jobbat så mycket och har knappt någon tjänstepension. Jag har ju levt på tidsbegränsad sjukersättning och bostadstillägg och pengarna räcker inte då. Så jag gör back-up planer. Tänker hela tiden på hur jag ska klara mig. Hur jag ska kunna tjäna extra och att jag ska odla för att kunna påverka min matkostnad. Idag har jag suttit och och googlat på garantipension, bostadstillägg m.m. För att se vad jag behöver klara mig på. Oron har inte minskat.

 

[Elo]

Jag brukar få intensiva ångestspiraler mer eller mindre regelbundet, det har funnits med mig hela livet och för mig bottnar det i något som inte är ovanligt för personer med NPF - emotionell dysregulation. Jag känner extremt starkt och intensivt särskilt vid ”negativa” känslor. Det krävs inte mycket för att något ska bli en trigger, och jag blir ofta överväldigad av känslorna (och alla tankar som kommer med dem) och känner då att jag inte har kontroll över något i mitt liv, vilket är en stark trigger i sig.

Allt är påväg att gå åt helvette, när jag hamnat i en spiral. Det känns verkligen så då och också som att det är helt omöjligt att bryta spiralen, för det/de problem som är grunden till den här tornadon känns oöverkomliga. De ÄR oöverkomliga. Så känns det, där och då. Starkt. Den känslan fortsätter växa om jag inte bryter spiralen.

Att bryta spiralen löser förstås inte problemen man oroar sig över, men det frigör energi för att kunna ta sig an livet ett steg i taget och utan att det känns helt odrägligt. Kommer du ur spiralen så har du kanske ork att sätta en, hälften eller alla dina potäter. Problemen som utlöste din ångestspiral är inte borta, än, men du har satt potatis.

Det här var också ett väldigt klokt inlägg.

Jag har ju också autism och panikångest men det är mina problem att hantera. Ångest är hemskt, det är ju HELT onödigt liksom. Men. Något jag har lärt mig att hantera och något jag också vet att jag måste leva med resten av livet.

Och som så många andra sagt. Att lösa ångesten löser inte grundproblemet men kommer ge dig mer mental kapacitet över för att lösa grundproblemet. Det handlar om att frigöra kraft och energi som annars äts upp av ångesten.

Skulle jag rekomendera mitt sätt att hantera ångesten till någon annan? Nej. För min lösning är skitinefektiv energimässigt och något som är svårt att lära sig (jag tvingar mig själv att disassociera från ångesten och situationen som skapar den. Kräver en hel del mental gymnasik ibland ). Men det funkar. Och ger mig tillräckligt med hjärn-energi för att kunna ta mig an det verkliga problemet, iaf delvis.

 

[Alexandra_W]

Jag brukar få intensiva ångestspiraler mer eller mindre regelbundet, det har funnits med mig hela livet och för mig bottnar det i något som inte är ovanligt för personer med NPF - emotionell dysregulation. Jag känner extremt starkt och intensivt särskilt vid ”negativa” känslor. Det krävs inte mycket för att något ska bli en trigger, och jag blir ofta överväldigad av känslorna (och alla tankar som kommer med dem) och känner då att jag inte har kontroll över något i mitt liv, vilket är en stark trigger i sig.

Allt är påväg att gå åt helvette, när jag hamnat i en spiral. Det känns verkligen så då och också som att det är helt omöjligt att bryta spiralen, för det/de problem som är grunden till den här tornadon känns oöverkomliga. De ÄR oöverkomliga. Så känns det, där och då. Starkt. Den känslan fortsätter växa om jag inte bryter spiralen.

Att bryta spiralen löser förstås inte problemen man oroar sig över, men det frigör energi för att kunna ta sig an livet ett steg i taget och utan att det känns helt odrägligt. Kommer du ur spiralen så har du kanske ork att sätta en, hälften eller alla dina potäter. Problemen som utlöste din ångestspiral är inte borta, än, men du har satt potatis.

Oj så jag känner igen mig. Och vilken skillnad det blev när jag lyckades stoppa spiralen. Jag har dock aldrig haft ett ord för det tidigare så tack för superbra inlägg.

 

[Exile]

När min ångest blir intensiv kring något praktiskt som i detta fallen med potatisen (fast i mitt fall oftast städning) har jag börjat inse att det verkar vara ett sätt för min hjärna att få saker gjorda.

Jag har ju också väldigt svårt med startmotorn och ju värre ett problem blir (det blir stökigare och stökigare, diskberget växer) desto svårare är det att ta tag i. Till slut blir inget alls gjort utan jag stoppar huvudet i sanden bara och försöker ignorera det. Tanken på att "jag borde" finns såklart alltid där men den går att skjuta bort. När jag så mår sämre och sämre över detta och tillslut börjar få riktig ångest av det så kommer jag till slut till en punkt där jag inser att det ända som lättar på den här vidriga känslan, är att ta tag i problemet.

Så jag städar lite. Jag kör oftast metoden att om jag gör något som är avslappnande, oftast typ spelar Hearthstone, så ska jag göra ett moment mellan varje match. Varje match tar 10-30 minuter så jag kör en, sedan kanske jag plockar ur diskmaskinen, kör en till, samlar ihop all pant, en till osv.. Vissa moment tar lite längre tid (men aldrig mer än typ max 10 minuter) och vissa går jättefort, men det blir ett sätt att beta av. Ångesten släpper ganska direkt när jag väl gjort ett par moment, även om jag inte "gör klart" den dagen.

Nu vet jag @Wille att du säger att det är helt omöjligt för dig att göra något, men det tråkiga svaret är ju troligtvis att antingen får du bara tvinga dig själv till att göra något praktiskt för att lösa problemet, eller så får du bara härda ut ångesten. Kanske släpper den naturligt för dig efter ett tag ändå men för mig gör den iaf inte det så länge problemet kvarstår.

 

[Capybara]

Jag undrar om jag kan ha fått GAD. Oroar mig ständigt för min ekonomi och hur jag ska kunna få ett okej liv som pensionär. Tanken på hur min pension blir har nog funnits med mig i kanske 15 år eller så. Jag tänker att allt kommer att gå åt helvete när jag blir pensionär för jag har inte jobbat så mycket och har knappt någon tjänstepension. Jag har ju levt på tidsbegränsad sjukersättning och bostadstillägg och pengarna räcker inte då. Så jag gör back-up planer. Tänker hela tiden på hur jag ska klara mig. Hur jag ska kunna tjäna extra och att jag ska odla för att kunna påverka min matkostnad. Idag har jag suttit och och googlat på garantipension, bostadstillägg m.m. För att se vad jag behöver klara mig på. Oron har inte minskat.

Prata med vården om ångestdämpande/SSRI? Det har funkat mycket bra för mig i perioder då jag behövt det. Jag har orkat ta tag i saker på ett helt annat sätt. Alla gör som de tycker, men själv tycker jag det är superonödigt att inte ta emot medicin som finns och som hjälper. Det här (att skriva inlägg här och få motargument som gör dig upprörd) tror jag hjälper mycket sämre.

Det spelar absolut ingen roll i nuläget om det är GAD eller annan typ av ångest/depression, det kan du nysta i senare.

 

[Alexandra_W]

Prata med vården om ångestdämpande/SSRI? Det har funkat mycket bra för mig i perioder då jag behövt det. Jag har orkat ta tag i saker på ett helt annat sätt. Alla gör som de tycker, men själv tycker jag det är superonödigt att inte ta emot medicin som finns och som hjälper. Det här (att skriva inlägg här och få motargument som gör dig upprörd) tror jag hjälper mycket sämre.

Det spelar absolut ingen roll i nuläget om det är GAD eller annan typ av ångest/depression, det kan du nysta i senare.

Jag tror att @Wille redan har ångestdämpande medicinering. Och att det även är vissa utmaningar kring vilken medicin hon kan ta pga rädsla för vissa biverkningar. Men hon har ju kontakt med vården och psykiatrin

 

[Wille]

Äter du på fullaste allvar inget annat än hemodlad potatis?

Den du köper i butiken är billigare än din arbetskostnad om du räknar på det.

Och den du köper i butiken är billigare än godis. Mycket billigare, per kilo.

Jag räknar inte arbetskostnad. Jag räknar pengar.

Nej, jag äter inte bara potatis men den kan dryga ut min matkassa. Jag måste sänka mina utgifter för just nu går det inte ihop alls.

Du skriver ofta att du inte har något att kämpa för. Det låter ju tvärtom som du har så sjukt mycket att kämpa för? Att kunna behålla ditt hus, att hitta orken (för du VILL ju göra saker) osv.

Du har missuppfattat. Det är i STAN jag inte har något att kämpa för. Här har jag det. I stan skulle jag bara ge upp.

Nu så känns det som att du tjatar här i förhoppning om att människor från Bukefalos skall komma sättande och hjälpa dig gratis.
Men sanningen är att vi nog mest är upptagna med att få till vad vi själva behöver göra i våra liv.

Du borde ha sparat dina 400:- till att köpa mat för i stället för sättpotatis.
Eftersom att du nog egentligen är för sjuk för att klara av att odla.

Lätt att säga. Det visste jag inte i vintras när jag köpte potatisen. Var bara så fokuserad på att lösa ekonomiska problem.

När min ångest blir intensiv kring något praktiskt som i detta fallen med potatisen (fast i mitt fall oftast städning) har jag börjat inse att det verkar vara ett sätt för min hjärna att få saker gjorda.

Jag har ju också väldigt svårt med startmotorn och ju värre ett problem blir (det blir stökigare och stökigare, diskberget växer) desto svårare är det att ta tag i. Till slut blir inget alls gjort utan jag stoppar huvudet i sanden bara och försöker ignorera det. Tanken på att "jag borde" finns såklart alltid där men den går att skjuta bort. När jag så mår sämre och sämre över detta och tillslut börjar få riktig ångest av det så kommer jag till slut till en punkt där jag inser att det ända som lättar på den här vidriga känslan, är att ta tag i problemet.

Så jag städar lite. Jag kör oftast metoden att om jag gör något som är avslappnande, oftast typ spelar Hearthstone, så ska jag göra ett moment mellan varje match. Varje match tar 10-30 minuter så jag kör en, sedan kanske jag plockar ur diskmaskinen, kör en till, samlar ihop all pant, en till osv.. Vissa moment tar lite längre tid (men aldrig mer än typ max 10 minuter) och vissa går jättefort, men det blir ett sätt att beta av. Ångesten släpper ganska direkt när jag väl gjort ett par moment, även om jag inte "gör klart" den dagen.

Nu vet jag @Wille att du säger att det är helt omöjligt för dig att göra något, men det tråkiga svaret är ju troligtvis att antingen får du bara tvinga dig själv till att göra något praktiskt för att lösa problemet, eller så får du bara härda ut ångesten. Kanske släpper den naturligt för dig efter ett tag ändå men för mig gör den iaf inte det så länge problemet kvarstår.

Det här handlar inte bara om dålig startmotor. Det här handlar om att jag är trött. Så in i märgen trött. Antagligen är jag fysiskt sjuk.

Ångesten kan jag inte göra något åt. Jag har haft ångest över ekonomin i minst 15 år.

Prata med vården om ångestdämpande/SSRI? Det har funkat mycket bra för mig i perioder då jag behövt det. Jag har orkat ta tag i saker på ett helt annat sätt. Alla gör som de tycker, men själv tycker jag det är superonödigt att inte ta emot medicin som finns och som hjälper. Det här (att skriva inlägg här och få motargument som gör dig upprörd) tror jag hjälper mycket sämre.

Det spelar absolut ingen roll i nuläget om det är GAD eller annan typ av ångest/depression, det kan du nysta i senare.

Jag har ätit antidepressiv medicin (Brintellix) sedan 2017. Tar också alimemazin. På medicinfronten finns inte så mycket att göra. Vården har varit inne på att byta ut Brintellixen mot Fluexetin, men då måste jag vara helt utan medicin i två veckor. Det kan bli mycket svårt att klara det.

 

[Alexandra_W]

@Wille svara inte på det här nu. Du behöver aldrig svara på det utåt. Men ta det med dig och fundera.

Jag har sett dig skriva sen typ 2017 eller något, sen i princip när du köpte huset, att du är trött. Att du inte orkar allt du vill med huset. Att du är orolig över ekonomin. Över pensionen. Att det inte fungerar med vården. Att måendet är dåligt. Osv osv.

Om du skulle göra en lista på vad huset ger och vad huset tar. Idag. Inte som du var förut, inte om du blir piggare, inte om du får mer pengar. Utan här och nu som det är nu. Ger huset mer än det tar då? Bidrar huset till bättre mående eller sämre? Etc

Det är lika svårt som det är viktigt att acceptera att man saknar kraft, saknar ork och liknande. Supersvårt. Men man måste göra det, förhålla sig till det. Att helt enkelt justera utefter det. Justera kraven på sig själv, justera synen på vad som är rimligt att genomföra. M.m.

Och ibland inser man att man på vägen klamrat sig fast vid ett förflutet som det är länge sen det var verkligt och reellt.

Det handlar inte om att ge upp eller något. Utan om att ge sig själv en ärlig chans att orka och må bättre.

 

[Wille]

@Wille svara inte på det här nu. Du behöver aldrig svara på det utåt. Men ta det med dig och fundera.

Jag har sett dig skriva sen typ 2017 eller något, sen i princip när du köpte huset, att du är trött. Att du inte orkar allt du vill med huset. Att du är orolig över ekonomin. Över pensionen. Att det inte fungerar med vården. Att måendet är dåligt. Osv osv.

Om du skulle göra en lista på vad huset ger och vad huset tar. Idag. Inte som du var förut, inte om du blir piggare, inte om du får mer pengar. Utan här och nu som det är nu. Ger huset mer än det tar då? Bidrar huset till bättre mående eller sämre? Etc

Det är lika svårt som det är viktigt att acceptera att man saknar kraft, saknar ork och liknande. Supersvårt. Men man måste göra det, förhålla sig till det. Att helt enkelt justera utefter det. Justera kraven på sig själv, justera synen på vad som är rimligt att genomföra. M.m.

Och ibland inser man att man på vägen klamrat sig fast vid ett förflutet som det är länge sen det var verkligt och reellt.

Det handlar inte om att ge upp eller något. Utan om att ge sig själv en ärlig chans att orka och må bättre.

Det finns ett före och ett efter utmattning. Jag kan inte acceptera att jag inte längre ska kunna ha ett liv. Kommer aldrig att må bättre om jag inte kan göra det jag vill. Jag vill inte åter hamna i ett läge där jag vantrivs och är frustrerad.

 

[Alexandra_W]

Det finns ett före och ett efter utmattning. Jag kan inte acceptera att jag inte längre ska kunna ha ett liv. Kommer aldrig att må bättre om jag inte kan göra det jag vill. Jag vill inte åter hamna i ett läge där jag vantrivs och är frustrerad.

Läs det jag skrev igen en annan dag
Just nu ser du inte skogen för alla träden. Så försök läsa inlägget jag skrev igen en annan dag.

 

[Inte_Ung]

Lätt att säga. Det visste jag inte i vintras när jag köpte potatisen. Var bara så fokuserad på att lösa ekonomiska problem.

Du klagade redan förra sommaren på att du var trött och inte orkade något alls.
Och ändå så hittar du på en massa som du tror att du skall göra.
Varför gör du det?

 

[Wille]

Läs det jag skrev igen en annan dag
Just nu ser du inte skogen för alla träden. Så försök läsa inlägget jag skrev igen en annan dag.

Jag gav inte ett komplett svar.

Mitt hus ger mig mer än vad något annat boende någonsin har gjort eller kommer att ge.

Jag vägrar sätta mig och ge upp mitt liv.

Du klagade redan förra sommaren på att du var trött och inte orkade något alls.
Och ändå så hittar du på en massa som du tror att du skall göra.
Varför gör du det?

För att jag skulle göra saker på om pö. För att jag skulle göra saker på ett enklare sätt. För att jag skulle sälja plantor.

 

[hundtant]

Det finns ett före och ett efter utmattning. Jag kan inte acceptera att jag inte längre ska kunna ha ett liv. Kommer aldrig att må bättre om jag inte kan göra det jag vill. Jag vill inte åter hamna i ett läge där jag vantrivs och är frustrerad.

Jag kan undra hur du ska klara när din kropp begränsar dig i takt med att du blir äldre. Det finns en hel del jag inte klarar längre eftersom fysiken sätter stopp, och mer lär det bli. Och då får man omformulera "det jag vill" till en realistisk nivå.

Med en jättestor tomt och tusen projekt med odling, bygga friggebod osv hade jag blivit som förlamad. Att ha för stora planer är det mest knäckande man kan ge sig på. Och som vanligt är du för drastisk, det finns mängder med steg mellan tusen projekt och "inte kunna ha ett liv". Man får ha det liv man mäktar vid varje given tidpunkt.

 

[Inte_Ung]

För att jag skulle göra saker på om pö. För att jag skulle göra saker på ett enklare sätt. För att jag skulle sälja plantor.

Men nu så missbedömde du din ork.
Och då måste du planera om efter förutsättningarna som är just i dag.

Men det kan ju egentligen inte ha kommit som en överraskning?
Även om du planerade efter önsketänkande att det nog går ändå.

 

[Wille]

Jag kan undra hur du ska klara när din kropp begränsar dig i takt med att du blir äldre. Det finns en hel del jag inte klarar längre eftersom fysiken sätter stopp, och mer lär det bli. Och då får man omformulera "det jag vill" till en realistisk nivå.

Med en jättestor tomt och tusen projekt med odling, bygga friggebod osv hade jag blivit som förlamad. Att ha för stora planer är det mest knäckande man kan ge sig på. Och som vanligt är du för drastisk, det finns mängder med steg mellan tusen projekt och "inte kunna ha ett liv". Man får ha det liv man mäktar vid varje given tidpunkt.

Men jag kan verkligen inte tänka mig något annat alls. Alla alternativ känns helt otänkbara.

Jag MÅSTE ha en skogsträdgård för vad ska jag annars äta när pengarna inte räcker? Jag MÅSTE hyra ut via airbnb för att få in mer pengar.

 

[hundtant]

Men jag kan verkligen inte tänka mig något annat alls. Alla alternativ känns helt otänkbara.

Men ska du därför sitta handlingsförlamad för att du inte klarar dina storslagna planer? Skogsträdgården, den verkar vara på planeringsstadiet fortfarande? Och då är det bättre att skruva ner din bild av hur den till slut ska vara och lägger den ork du har på en LITEN del av den, eller en annan LITEN del av trädgården eller vadsomhelst.

 

[Alexandra_W]

Jag gav inte ett komplett svar.

Mitt hus ger mig mer än vad något annat boende någonsin har gjort eller kommer att ge.

Jag vägrar sätta mig och ge upp mitt liv.

För att jag skulle göra saker på om pö. För att jag skulle göra saker på ett enklare sätt. För att jag skulle sälja plantor.

Det förstod jag, men du ser ändå inte skogen för alla träden.
Det handlar inte om att komma fram till typ att huset suger lika bra att sälja skiten. Utan att dels se om det idag här och nu ger mer än det tar. Är det så är nästa steg att kika på vad man kan göra för att ändra så der ger mer än det tar. T ex - jag bara hittar på ett ex ur luften nu - att inse att det här med att ha en välklippt gräsmatta kostar mer än det smakar. Det är en stress, massa jobb och för lite vinst för insatsen. Och då fundera på vad alt kan vara. Leja bort/byta bort, asfaltera, köra blomsteräng, odla bärbuskar som sköter sig själv på hela ytan eller något annat. Osv

Det har tagit mig över två år att acceptera att jag orkar inte ha ett välstädat fint och väldigt rent hem. Trots att jag haft det förr. Trots att jag vill ha det. Trots att jag mår bäst av det. Men det går inte. Min ork räcker inte längre. Jag kan inte anlita någon för att städa. Så alt är att acceptera en ny lägre nivå av tillräckligt. Än att sitta i samma hem men må dåligt av det hela tiden. Låter som ett jävligt enkelt val, typ en no brainer. Men det tog mig över två år att inse att det inte går. Kanske får jag ork igen om x år. Kanske får jag aldrig det. Men här och nu så har jag inte ork för det jag vill, och då måste jag förhålla mig till det. (Fast jag eg inte vill, det jag vill är ju att orka såklart)

 

[Wille]

Men ska du därför sitta handlingsförlamad för att du inte klarar dina storslagna planer? Skogsträdgården, den verkar vara på planeringsstadiet fortfarande? Och då är det bättre att skruva ner din bild av hur den till slut ska vara och lägger den ork du har på en LITEN del av den, eller en annan LITEN del av trädgården eller vadsomhelst.

Det handlar också om pengar. Jag har inte råd med växter. Och jag tänker att jag kommer orka mer sen. Sen tar det år att anlägga. Det går inte på en pisskvart.

Jag fokuserar på de områden som jag måste sköta.

Och jag är INTE handlingsförlamad. Jag är sjuk.

 

[hundtant]

Jag MÅSTE ha en skogsträdgård för vad ska jag annars äta när pengarna inte räcker?

Ser att du la till där. Det är just såna fixeringar som riskerar knäcka dig. Vad gör du tankemässigt för att försöka få ner stresstankarna?

 

[hundtant]

Och jag är INTE handlingsförlamad. Jag är sjuk.

Du rycker det ur sammanhanget. Jag skrev Men ska du därför sitta handlingsförlamad för att du inte klarar dina storslagna planer? Det handlade alltså om din fixering vid slutresultatet av ett väldigt omfattande projekt som är krävande att genomföra - alltså att du låter bli att göra något för att du inte orkar det där stora du ser i slutändan

 

[Wille]

Ser att du la till där. Det är just såna fixeringar som riskerar knäcka dig. Vad gör du tankemässigt för att försöka få ner stresstankarna?

Du svarar inte på frågan. VAD ska jag äta när pengarna inte räcker? Skogsträdgård är min lösning. Vad är din?